Stort tack, Carina och Leif!
Låt oss samla på Blommar, i synnerhet med förnamnet Johan, så att vi sedan kan lägga var och en av dem i forskningens vågskål!
Jag har noterat två ursprungliga släkter Blom/Blume med reservation för att det givetvis kan finnas fler:
Adliga ätten Blume nr. 303
Peter Blume, f. på R?gen; amiral i tysk tjänst 1628; tillgångatagen av svenskarna 1629; gick i svensk tjänst samma år; kapten vid flottan i Stralsund 1630-33; vice amiral 1634; befälhavare över flottan i Stralsund 1634-1650; förde befäl över en strussflotta i Frisches Hatt 1636; adlad 1652-05-10 (intr. 1643 under nr. 303); förde befäl över en lodje- och strussflotta vid Jutlands kust sommaren 1644; viceamiral i C. G. Wrangels höstflotta samma år; befäl över C. G. Wrangels flotta i Wismar vintern 1645; viceamiral i C. G. Wrangels eskader av Erik Rynings flotta sommaren samma år; förde befäl över sju skepp till Kalmarsund och Gotland i sept. samma år. Död 1649-12-25. Gm Margareta Berens, vid liv ännu 1655 i Stralsund. Barn: Margareta gm borgmästaren i Neu-Brandenburg Erasmus Crause; Maria g 1655-10-02 m Johan Kermes; Barbara g 1666-02-06 i Stralsund m Johann Christoffer Kannengiesser; sannolikt även Fredrik, artillerikapten i Stralsund, som 1671-09-01 begagnade adliga ätten Blumes (ovan nämnda) vapen i sitt sigill. Källa: Elgenstierna.
Den från Bremen stammande borgarsläkten Blom
De fyra bröderna Henrik, Johan, Gert och Dirich (Didrik) Blom. Henrik Blom (d. i juli 1648 och gm NN Bolte från Kolberg) var en framstående stenhuggare och småningom en av arkitekterna bakom Jakobs kyrka i Sthlm. Han kom till Sthlm i början av 1620-talet, senare följd av nämnda bröder, varav Johan bosatte sig i Nyköping medan Gert (d. 1664) och Dirich (d. 1667) blev borgare i Sthlm. Möjligen var tidigare nämnde borgare Jacob Blom en fjärde broder.
En yngre Didrik Blom (f. i Sthlm 1686-03-08 och den Carina nämner ovan), sedermera adlad Blomcreutz, gifter sig i Sthlm med Anna Maria Hins (dt rådmannen i Nyköping Johan Hins och Christina Luth). Didriks far var borgaren och åldermannen David Blom, d. i Sthlm 1706. David är i sin tur troligen en son till den högt respekterade stenhuggarmästaren Didrik Blom d. ä. dennes h. Maria (levde ännu på 1670-talet) och bror till Anders Blom, som drev föräldrarnas verkstad vidare till sin död 1687. Didrik Blomcreutz´ förstfödde fick f. ö. också namnet Didrik. Om man får spåna vidare, kan man ju också tänka sig att Diedrich Blomfeldt härstammade från denna släkt, möjligen också Johan Henrik Blomfeldt.
///
Vad gäller Johan Henrik Blomfeldt bör vidare nämnas att sonen Jacobs namn verkar komma från fädernet. Modern, Helena Johanna Appelgren är dt Arvid Johansson Appelgren (d. på Ramsö, Vaxholm i febr. 1701 och st Johan Eriksson, adlad Appelgren) och Margareta Brita Duréel (d. 1696 och dt Peter Nilsson, adlad Duréel och Helena Silfverstierna) och har mig veterligt ingen Jacob bland sina ascendenter. Arvid Appelgren var f.ö. herre till Branthäll i St. Nicolai (D), Ölmekog, Väse (S) samt Malöholm, Finland. Har vi tur kan vi således finna Johan Henrik Blomfeldt och Helena Johanna Appelgren i någon av dessa socknar före 1711. Varken Jacob eller Didrik förekommer dock bland Casper Fredriks och Ottilianas barn och barnbarn, vilket talar för att de åtminstone inte var syskon till Johan Henrik. Mig veterligen hette Johan Henrik heller aldrig Blom och därtill finns ingen uppgift om att han skulle ha varit född i Livland, vilket det sista iofs inte nödvändigtvis behöver vara fallet för ett ev. syskonskap med tanke på adelns rörlighet vid denna tid.
Vad gäller Henrik Magnus von Buddenbrock var han kapten vid Livgardet 1711-04-11 (vid samma tid och regemente som Casper Fredrik och Johan Henrik Blomfeldtar!) och major därstädes 1714-11-08. Under en period däremellan var han dock tillsammans med Karl XII i Bender. I sammanhanget bör - med reservation för ev. faktafel hos författaren - nämnas en passus i Herman Lindqvists Storhet och fall, sid. 601-602 gällande kungens högkvarter i Lund, dit han kom efter Bender 1716:
Vid universitetet fanns tolv professorer och knappt två hundra studenter. Höns och grisar sprang omkring på de inte särskilt rena och jämna gatorna. I själva verket klagade kungen många gånger på lukten från döda hundar och katter och på de vilt strövande grisarna, som helt respektlöst tog sig in även på kungens gård. Detta ledde till debatt i stadens rådstuga, vars protokoll fortfarande vittnar om hur stadens fäder försökte ta itu med problemet. Till slut anställdes den gamble, förafskedade soldaten Johan Blom med specialuppdraget att, beväpnad med lämplig påk, hålla undan tiggare och landstrykare samt köra ut lösa hundar från Kongl Maj:ts hof.
Om man får spekulera lite kan denne Johan Blom, liksom H. M. von Buddenbrock, mycket väl ha följt med kungen till Bender och där - om inte förr - sannolikt lärt känna von Buddenbrock. Om det nu inte var blodsband, eller i varje fall inte bara på grund därav som Ottiliana Blomfeldt sedermera blev den senares kammarjungfru, skulle denna ev. karolinska vänskap kunna ha bidragit till att så blev fallet, ponerat att denne Johan Blom också var Ottilianas far.
Vänligen,
Kristian Lagerström