ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 1999-09-25  (läst 2558 gånger)

1999-01-20, 21:20
läst 2558 gånger

Utloggad Maj-Britt Sundin

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 970
  • Senast inloggad: 2024-11-02, 18:30
    • Visa profil
    • www.jamshog.net
Introducerad adel, vad innebär det?
Jag skulle gärna vilja veta hur adeln titulerades, jag har hört att man tilltalades på ett sätt men i skrift på ett annat sätt. Vilka regler finns det egentligen? Och hur är adelns rangording?

1999-01-20, 22:04
Svar #1

Lotta Johansson

  • Gäst
Hej Maj-Britt!
 
Introducerad adel innebär att de var presenterade för kungen/drottningen, efter att ha fått adelsbrev (blivit adlade).
 
Vad gäller tituleringen, så är det väl mest baron/friherre som är olika i tal och skrift. Jag kommer för tillfället inte ihåg vilket som är vilket. Men det kan säkert någon annan tala om.
Även rangordningen. Om inte så går det att slå upp i bra uppslagsböcker.  
Mvh//Lotta

1999-01-21, 00:04
Svar #2

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Introducerad adel är adelsätter (grevliga, friherrliga och adliga) som vunnit introduktion på Riddarhuset, det vill säga det har blivit inskrivna där och betalat en föreskriven avgift. Riddarhuset instiftades 1626, så adelsätter som dött ut före detta år kan aldrig vara introducerade. Samtliga introducerade adelsätter finns tryckta i verket Den introducerade svenska adelns ättartavlor av Gustaf Elgenstierna (1925-36) i nio band, som nyligen utgivits i nyttryck av Sveriges Släktforskarförbund. Ointroducerade adelsätter finns publicerade i olika verk, bland annat Äldre svenska frälsesläkter.

1999-01-21, 10:20
Svar #3

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Ointroducerad adel kan vara både svensk och utländsk, bosatt i Sverige. De finns inte totalregistrerade som de introducerade ätterna, men många av dem är medlemmar i Ointroducerad adels förening, som ger ut Kalender över ointroducerad adel (olika titlar på kalendern under åren), som dock även upptar släkter vilkas adelskap kan ha hävdats tidigare, men senare visat sig vara obefintligt.

1999-01-21, 21:02
Svar #4

Mikael Wikman

  • Gäst
Elgenstierna är inte riktigt fullständig, då fyra svenska adelsätter introducerades mellan åren 1967 och 1974, vilka därmed inte finnes redovisade hos Elgenstierna. De finnes däremot redovisade i boken Nyintroducerade svenska adelsätter, utgiven av Riddarhusdirektionen under redaktion av Marianne Hagson 1992. Den boken innehåller dessutom två grenar av gamla släkter, vilka tappats bort i Elgenstiernas arbete. Bland annat upptäcktes (1991 om jag inte missminner mig), att den gamla frälsesläkten Forstena-ätten, introducerad som nr 2 bland adelsmän, inte är utdöd, varför den numera har återvunnit representation å Riddarhuset. Den, som vill läsa mer om den svenska adeln, kan titta in på Riddarhusets hemsida [http://www.riddarhuset.se].

1999-01-21, 22:22
Svar #5

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2024-06-07, 11:36
    • Visa profil
    • Scangen
Kommer dessa bortglömda adelsätter, som Mikael berättar om, att vara med i de två kompletteringsbanden?

1999-01-21, 22:50
Svar #6

Carl Szabad

  • Gäst
Inte alla. De som är introducerade före 1936 kommer med, dvs kompletteringarna i Forstena-ätten och Gyllenskepp (vill jag minnas). Supplementen går nämligen bara fram till 1936 eftersom det var slutår för Elgenstiernas ursprungliga verk.

1999-01-22, 14:39
Svar #7

Utloggad Maj-Britt Sundin

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 970
  • Senast inloggad: 2024-11-02, 18:30
    • Visa profil
    • www.jamshog.net
I kyrkoböcker o mantalslängder har jag sett att några personer står som Herr NN, några som Välborne Herr NN och åter några som Högvälborne Herr NN.
Kan någon tala om för mig skillnaden mellan dessa?

1999-01-22, 18:50
Svar #8

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Ståndspersoner titulerades herr, adeliga personer var välborna och högadliga (friherrar och grevar) högvälborna. Men huruvida den sistnämnda distinktionen upprätthölls undantagslöst är jag osäker på. Däremot har jag aldrig sett en icke adlig person tituleras välboren.

1999-01-22, 22:35
Svar #9

Lotta Johansson

  • Gäst
Det jag märkt när jag följt Hans Torstensson Hillesköld i domböckerna, är att han före adlandet kallas välbemälte eller vällärde, efter adlandet men före introduceringen kallas han välaktade och vällärde, och efter introduceringen för välborne. Han var son till en länsman och alltså inte adligt född, ändå betyder ju välborne, att man är väl boren=född.

1999-02-18, 13:55
Svar #10

Anders Bengtsson

  • Gäst
Hej Lotta!
Rangordningen inom svensk introducerad adel är
följande: 1. Greve
          2. Friherre  
          3. Adelsman
 
Inom svenska adeln finns alltså inte vare sig  
hertig eller markis, däremot i den ointroducerade adeln med utländskt ursprung, t ex Fouché d'Otrante (som ibland kallas Sveriges enda hertig
utanför kungahuset).
Vad gäller titulaturen gäller följande:
Greve tilltalas och omnämns greve, hans fru grevinna.
Friherre tilltalas baron men omnämns som friherre, hans fru som friherrinna (aldrig baronessa, vilket är fallet utomlands).
Adelsman tilltalas herr (och titel).  
Fru och fröken användes förr i tiden enbart när det gällde en adelsmans fru och dotter.

1999-03-01, 22:45
Svar #11

Utloggad Kerstin Persson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 461
  • Senast inloggad: 2024-03-26, 18:23
    • Visa profil
En liten undran om detta med adel. Forskar på en smedsläkt Parath. mitten av 1800-talet blev det Porath. I dag finns de i Dalarna och troligen i Skåne  men då heter de  von Porath. Det är detta  von  jag undrar över, om de har blivit adlade och får då kallas t.ex. von Porath.
Mvh Kerstin.

1999-03-01, 22:54
Svar #12

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Hej, enligt Elgenstierna V, s. 781 härstammar adliga ätten von Porat (nr 1381) från Conrad Didrik Porath, adlad von Porat, som var född i Mecklenburg och 1667 följde med den svenska ambassaden till Ryssland, och adlades 1699, d 1703. Hans far hette Christoffer och flyttade också till Sverige från Mecklenburg. Ev samband med smedsläkt/erna Porat-Parat framgår inte här.

1999-03-13, 23:03
Svar #13

Utloggad Lars Nylander

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 627
  • Senast inloggad: 2023-07-08, 23:39
    • Visa profil
Ädla fru Rebecka Trolle var en av mina anmödrar. Var detta höga epitet även tillåtet att bäras av ofrälse, eftersom jag efter mycket möda aldrig lyckas koppla ihop Rebecka med de kända Trollarna?
 
(källa: Bengt Månssons Stafs dödsnotis i Undersviks dödbok 1768 15/1, där han uppges vara född 1683 i Sthlm som son till ädel och välbördig Bengt Månsson Staf, löjtnant vid Skånska kavalleriregementet och ädla fru R.T. Inga uppgifter har dock kunnat bekräftats i primärkällor).

1999-03-14, 23:06
Svar #14

Lotta Johansson

  • Gäst
Hej Lars!
 
Jag har sett i domböcker från 1600- och 1700-talen i Västergötland att när en adligt född, gift(också adligt) kvinna omtalas i tredje person står det fru+mannens släktnamn. Nämns hon i första person så kallas hon inte fru, bara förnamn+faderns släktnamn.
 
Kan din Rebecka möjligen vara gift med en Trolle? Staf kan ju ha varit hennes första man.  
 
Annars kanske det går att via militaria kontrollera vem Bengt Månsson Staf var gift med!?
 
Mvh//Lotta

1999-05-17, 16:27
Svar #15

per- åke

  • Gäst
hur kan man hitta släkter vi internet om ex uttermarck eller conrad egloff

1999-05-17, 16:30
Svar #16

per- åke

  • Gäst
hur kan man hitta släkter vi internet om ex uttermarck eller conrad egloff

1999-05-17, 22:46
Svar #17

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Det enklaste är att du söker på det namn, som du är nyfiken, på i någon sökmotor, t.ex. Altavista. Annars har du ju redan provat en utväg, nämligen Anbytarforum, men här ska du helst ange vilken person du söker, d.v.s. namn, datum och ort.

1999-08-06, 22:30
Svar #18

Utloggad Elisabeth Nyhammer-Gustavsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 115
  • Senast inloggad: 2021-01-31, 13:18
    • Visa profil
    • w1.502.telia.com/~u50202428/
Var det så på t ex 1700-talet att när någon adlades fick övriga släkter med samma namn inte behålla detta släktnamn? Har en svag aning om att jag hört något sådant. Fick de i så fall någon ersättning för detta?

1999-08-24, 00:09
Svar #19

Utloggad Håkan Skogsjö

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1443
  • Senast inloggad: 2013-04-24, 08:42
    • Visa profil
    • www.bokhandeln.ax
Jag har aldrig hört att så skulle vara fallet. Snarare var det väl så att den som adlades bytte sitt gamla släktnamn mot ett nytt, unikt och adelsklingande namn. Vad som klingade adligt växlade med modet, på 1600-talet var det mycket Gyllen- och Silfver- och på 1700-talet af och von. På 1800-talet tror jag det var vanligt att man behöll sitt gamla namn, dock utan att andra släkter skulle tvingats lägga bort det.  
 
Däremot fanns det någon sorts förordning som förbjöd icke adliga personer att ta släktnamn som påminde om adliga namn. Något närmare om denna förordning, som emellanåt omtalas i släktforskarlitteraturen, känner jag dock inte till. Om någon känner till den bättre vore det intressant att få veta mer!

1999-08-25, 23:11
Svar #20

Utloggad Elisabeth Nyhammer-Gustavsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 115
  • Senast inloggad: 2021-01-31, 13:18
    • Visa profil
    • w1.502.telia.com/~u50202428/
Hej Håkan,
 
Tack för svaret. Jag tänker närmast på en släkt vid namn Puke som var från Västergötland. Det var inget soldatnamn. I kyrkoböckerna bär medlemmar av denna släkt namnet från 1600-talets slut till 1700-talets slut, kanske längre. I alla fall upphör släktnamnet på den gren som min man tillhör  på 1800-talet.  I Kungslena, Skaraborgs län bodde en Anders Jönsson Puke. När dottern föddes 1772 heter han Puke liksom när hon vigdes 1799. När han dör 1812 står det endast Anders Jönsson. En tjej som släktforskade och som jag träffade 1994 var släkt på samma gren. Hon berättade att hon hört i släkten att Anders Jönsson Puke hade bytt bort namnet mot en gård. Min tanke var att det kanske har med den adlade Johan Puke att göra, men det skedde ju 1814.
 
Det står om ovannämnda Pukesläkt i Släkt och Hävd 1975 1-2 i  En gammal släkt i Västergötland.
 
Mvh
Elisabeth

1999-08-26, 19:54
Svar #21

Utloggad Martin Sunnqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 68
  • Senast inloggad: 2016-01-06, 00:26
    • Visa profil
    • martinsunnqvist.wordpress.com
En kort sammanfattning av författningar om adliga namn:
 
En kungl. resolution 1682 och ett kungl. brev till hovrätterna 1705 stadgade, att ofrälse män inte skulle tillåtas ta utdöda adliga ätters namn.  
 
Kungl. Maj:t befallde i cirkulärbrev 1752 cheferna för armén att ändra rullorna om någon soldat m.fl. tagit en adlig släkts namn. Ordern upprepades 1762.  
 
Kungl. Maj:t samtyckte genom brev år 1767 den 14 juli till adelns framställan att ingen ofrälse man skulle tillåtas bruka tillnamn som adeln hade rätt till.  
 
I släktnamnsförordningen (1901:125 s. 1) stadgades, att man inte fick anta namn som bars av annan släkt.  
 
Numera gäller namnlag (1963:521).
 
Såvitt jag kan finna skyddades bara de adliga namn som verkligen fanns/funnits, inte liknande namn.  
 
Mer att läsa om  detta finns i Olle Höglund: Namnlagen, en kommentar, s. 16 ff.
 
Martin Sunnqvist

1999-08-26, 21:05
Svar #22

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Hej Elisabeth m. fl.!
 
Att en släkt upphör att använda ett visst släktnamn, lägger sig till med ett nytt eller återupptar ett gammalt, är relativt vanligt. Namnskicket var ju långt ifrån fast eller stabilt, och bortsett från de regler som nämndes ovan, fanns inga direkta namnlagar. Samma person kunde vid ett tillfälle kallas Per Persson, vid ett annat Peder Bergh, vid ett tredje Petter Pettersson Bärg och vid ett fjärde tillfälle Pelle Mjölnare. Såväl förnamn som efternamn, d.v.s. släktnamn eller tillnamn, kan uppenbarligen variera avsevärt, och det krävs ibland en hel del detektivarbete innan man kan konstatera att det ändå rör sig om en och samma person.  
 
En släkt kan under en period använda ett visst släktnamn, för att plötsligt dyka upp med ett helt annat, eller helt enkelt övergå till att använda patronymikon. Och detta behöver inte innebära något direktiv uppifrån, från myndigheter eller dyl. Oftast skedde ändringen spontant, och när det gäller övergången till bruk av patronymika, i regel bland bönder i en miljö av andra bönder med patronymika, och där detta betraktades som det naturliga. Det finns dock exempel på präster, som i kyrkböcker och andra officiella handlingar helt enkelt slopade släktnamnet för bönder, och börjar skriva dem med patronymika, med motiveringen att bönder inte skulle höja sig över sitt stånd, och därför inte skulle ståta med för fina namn.
 
Detta gäller även adliga personer. Det finns många exempel på adelsätter eller grenar av dylika, som nedsjunkit i bondeståndet (som det brukar stå i adelskalendrar och andra biografiska verk), och därför bortlagt ättenamnet, och börjat använda patronymika eller andra namn av enklare typ. Flera av dessa bortglömda adelsätter har på senare tid återupptäckts och återinförts i adelskalendern. Men detta har inte alltid inneburit att de har återupptagit det adliga ättenamnet (även om de oftast ändå har gjort det) Huvudmannen för ätten Svinhufvud i Västergötland (som tillhör en nyupptäckt gren), kallar sig t.ex. för Nordkvist.

1999-08-31, 22:41
Svar #23

Utloggad Martin Sunnqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 68
  • Senast inloggad: 2016-01-06, 00:26
    • Visa profil
    • martinsunnqvist.wordpress.com
Numera gäller namnlag (1982:670); skall det stå i mitt inlägg ovan. Namnlag (1963:521) gäller inte längre. Ber om ursäkt för detta fel.
 
Vad Carl-Fredrik Hanzon skriver är intressant. Det förtjänar betonas, att adelskap inte sitter i namnet utan grundas på släktskap, närmare bestämt så, att för att ett barn skall vara adligt skall det ha gifta föräldrar och ha en fader som är adlig. Detta måste alltså härledas generation för generation bakåt till en av kungen adlad person (eller till ett konstaterande att ätten varit adlig sedan urminnes tid). Det finns därmed adliga personer som inte bär adliga namn, lika väl som det finns icke adliga personer som bär adliga namn.
 
Martin Sunnqvist

1999-09-01, 22:30
Svar #24

Utloggad Carl-Fredrik Hanzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1959
  • Senast inloggad: 2018-08-09, 16:27
    • Visa profil
Just det, det stämmer precis! Man bör därför vara observant, och granska sakförhållandena, och inte oreserverat utgå ifrån att en person med adligt namn verkligen är adelsman (eller -kvinna). Det finns nämligen idag ett inte så ringa antal falska adelspersoner (alltså icke adliga), precis som det också finns riktiga men kamoflerade d:o. Jag tror också dessvärre, att den förstnämnda gruppen är på stark frammarsch, numerärt sett. Män och kvinnor med adliga namn tenderar nämligen att bli begärligt byte för lycksökare, som vill försöka höja sin sociala status (en av tidens folksjukdomar, tja, den kanske har funnits i alla tider, om man tänker efter), genom att lägga sig till med förment adliga namn. Man må tycka (jag får nog räkna med ganska hård kritik för dessa rader, det brukar jag få varje gång jag sticker ut hakan, men det bjuder jag på!), att dessa synpunkter handlar om petitesser, påvens skägg och oväsentigheter, sedda ur vårt demokratiska och jämlika tidsperspektiv, när det ju inte längre finns några adliga privilegier, men jag tycker ändå, oavsett om man själv är adlig eller ofrälse, att frågan ur genealogisk synpunkt är principiellt mycket viktig.  
 
Martin, du konstaterar ju mycket riktigt att det är namnlag (1982:670) som gäller. Namnlag  (1963:521) gäller inte längre. Så är det - TYVÄRR! - Namnlag (1982:670) har redan skapat stor oreda på det genealogiska området. Men det är bara storm i ett vattenglas jämfört med vad som riskerar (och tyvärr också tenderar) att hända i framtiden. Framtidens genealoger kommer att få ett rent h-e om de ska kunna hålla ordning på detta, och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna, att jag inte är så där 200 år yngre (!) än jag är. (OK, det finns väl ännu mera förfinade datorer än idag, som naturligtvis kan hålla reda på det hela, men man vill ju kunna förstå det SJÄLV också)
 
Dessa av den nya namnlagen skapade problem (läs: KAOS!) inskränker sig ju naturligtvis inte till adliga ätter och adliga namn, utan drabbar ju hela vårt namnskick, och på sikt all genealogisk forskning. Men eftersom denna avdelning handlar om adelsterminologi, begränsar jag mig till att på denna plats diskutera den delen av problematiken.
 
Om man slår upp någon av de två senaste utgåvorna av Sveriges Ridderskaps och Adels kalender, populärt uttryckt Adelskalendern, upptäcker man att det redan nu, bara ett, respektive ett och ett halvt decennium efter att lagen trädde i kraft, finns ett antal herrar, som gift sig med adelskvinnor, och (troligen utan någon större sorg i hjärtat) offrat Eriksson, Bengtsson eller Berglund till förmån för hustrurnas välklingande adelsnamn. Dessa män bär nu de adliga ätternas namn, men är ju självfallet därmed inte adliga, vilket ju heller inte är fallet med de barn som som föds i äktenskapet, och som ju också får  det adliga namnet. (Dessa ha ju dock adlig HÄRSTAMNING, men det har ju många oss andra också, och det är ju inte samma sak som adlig värdighet). Men när någon av dessa personer presenterar sig, eller presenteras med det adliga namnet, tror man ju gärna att det är en medlem av ätten man har framför sig, och (det måste erkännas, längre har nog jämlikheten inte kommit i detta land) det gör nog att de får en lite annan behandling, än om de presenterat sig med Blom eller Andersson.  
 
Riddarhuset har uppenbarligen inte lyckats hävda sin särart, och kunnat få till stånd ett undantag från namnlagen. Detta får nu till följd en kraftig inflation på adliga namn, och att adelsinstitutionen kommer att kraftigt nivelleras och på sikt även att avskaffa sig själv.
 
Hm, jag tyckte jag hörde en invändning, är det inte detta kvinnor har gjort i alla tider, gift sig till adliga namn? Nej, fakiskt inte! Med några få undantag från 1700-talets början och mitt, är det bara i ca 200 år, som kvinnor vid  
vigseln har antagit mannens namn. Tidigare behöll alla, frälse som ofrälse, sina egna namn oavsett om var gift eller inte. Och beträffande de kvinnor, som under de senaste två seklerna har tagit sina mäns namn, de enda de förde namnen vidare till, det var ju till sina barn, som ju verkligen tillhörde ätten....      
 
Det kan dock bli ännu värre, än den situation jag tidigare beskrev. Låt oss tänka oss (det är ju inte särskilt osannolikt i dagens samhälle, jag har t.o.m. sett att det i några fall redan har inträffat), att någon av dessa (genom gifte) nyblivna adelsmän, skiljer sig från sin adliga hustru. Jag tror att han då gärna behåller det erövrade trofénamnet, i synnerhet om han nu gjort sig känd under detta namn, såväl i arbetslivet som i sällskapslivet. Han kanske t.o.m. använder sig av det som ett slags varumärke(exempel på detta finns faktiskt!). Han skulle nog ha mycket svårt att skilja sig från namnet. (hustrun går nog lättare). Låt oss gå ett steg vidare, och anta att han gifter om sig. Såväl den nya hustrun, som deras gemensamma barn får nu också det adliga namnet, fast dessa barn inte PÅ MINSTA SÄTT har någon släktskap med, eller ens har NÅGOT att göra med den ursprungliga adliga ätten. Detta är ju FULLKOMLIGT absurt, och strider ju mot ALLA självklara genealogiska principer. Som genealog kan man ju få gråa hår för mindre! Här kan man bara gå fram och erövra adliga namn (fast ätten fortfarande existerar!), som man inte har någon genealogisk anknytning till, bara genom att gifta sig rätt, medan andra som egentligen skulle ha större rätt till detta namn, förvägras detta (det finns exempel på det också!). Man kan (i alla fall i sin vildaste fantasi) tänka sig en om möjligt ännu vansinnigare fortsättning: Den nya hustrun skiljer sig från sin make, men har precis som denne ingen lust att lägga bort det erövrade adliga namnet. Sedan träffar hon en ny man, och....... (osv.,osv...) Kan ingen stoppa detta vansinne! Namnlag (1982:670) är en katastrof och ett kulturmord utan like! Och, som jag ovan antydde, det gäller ju inte bara adliga ätter, utan hela vårt namnskick, som håller på att gå mot en total upplösning.

1999-09-04, 22:23
Svar #25

Utloggad Martin Sunnqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 68
  • Senast inloggad: 2016-01-06, 00:26
    • Visa profil
    • martinsunnqvist.wordpress.com
Vansinne, katastrof och kulturmord -- det är hårda ord om namnlag 1982:670. Namnlagen förtjänar dock mer (mycket mer) än väl dessa epitet, och jag instämmer till fullo med Carl-Fredrik Hanzon. Jag kunde inte uttryckt mina åsikter om denna lag bättre själv.  
 
Viss sympati kan jag ha för, att den sista dotterns, av en på svärdssidan utdöd adelsätt, barn antar det adliga vapnet, eventuellt med förändringar, för att föra det vidare. Detta kan väl sägas emanera från det medeltida fenomenet att om två bröder hade en mor som var sista medlemmen av en ätt, förde ofta äldste brodern faderns vapen vidare och yngre brodern moderns vapen. Frågan är väl om detta analogivis kan användas på adelsnamn. I så fall borde det väl bli frågan om dubbelnamn -- som inte är tillåtna enligt gällande namnlag. Om jag är rätt underrättad är Burenstam-Linder ett sådant exempel (väl antaget innan nuvarande namnlag).  
 
Detta är ju dock något helt annat än de horribla konsekvenser som Carl-Fredrik Hanzon beskriver och som mycket riktigt kan bli (och blir!) följderna av detta missfoster till namnlag.
 
Frågan är vad som kan göras. Propåer till lämpliga riksdagsmän torde väl inte löna sig?
 
Martin Sunnqvist

1999-09-14, 14:19
Svar #26

Utloggad Johan Sjöberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 345
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Hej:
 
Är det verkligen tillåtet att föra vidare ett namn från ett äktenskap till nästa (som i fallet som Carl-Fredrik målar upp). Jag har fått höra, tyvärr minns jag inte var, att maka/make inte får föra vidare ett släktnamn som den själv erhållit från ett äktenskap till nästa. Däremot föreställer jag mig att det är fullt tillåtet att föra ett adelsnamn till sina styvbarn (vilket på rent genealogiska principer är väldigt diskutabelt, jag har själv burit min styvfars namn tidigare). Det fall som Carl-Fredrik målar upp skulle alltså inte vara möjligt. MEN DET ÄR BARA VAD JAG FÅTT HÖRA JAG KAN HA FEL.
 
Däremot anser jag att det är en fråga om jämlikhet och demokrati, att:
 
§1) makar får anta sin make/makas namn som den förvärvat genom endera födsel eller börd (men ej genom gifte), samt att:
 
§2) dessa makars barn då har en naturlig rätt att föra vidare det aktuella namnet, t ex De la Gardie eller Adelborg, och att:
 
§3) man skall ha rätt att anta vardera av sina föräldrars ursprungs- eller bördsnamn (enligt §1), för sig och sina ättlingar.
 
§4) Detta skall även gälla utomäktenskapliga barn.
 
Så länge som adelsnamnen värderas högre än namn som Hansson, Sjöberg och Sunnqvist, kommer ovanstående att leda till inflation vad gäller adliga namn. Men adliga namn är inte detsamma som adlig värdighet, och båda sakerna kan nog, trots allt sägas ha spelat ut sin roll.
 
Jag har själv några droppar blått blod i ådrorna, jag härstammar från välkända ätter som Soop, Tott, Bonde, Gyllenstierna och Natt och Dag. (För att inte tala om Folkungaätten). Men jag skulle aldrig (ens om jag fick) byta ut mitt släktnamn, Sjöberg, mot något adelsnamn som jag kan hävda rätt till genom härstamning (denna härstamning skulle förvisso bli ganska långsökt).
 
Jag hoppas att jag, som är student i historia, inte kommer att behandlas sämre än herrar Uggla och Bonde i min framtida akademiska karriär inom det historiska området, bara p g a mitt namn, som jag för övrigt själv antagit (det är min fars namn, jag bar tidigare min styvfars namn).
 
Det har ju diskuterats hur adelskap skall föras vidare (inom riddarhuset). Än så länge gäller att:
barnet skall vara av äktenskaplig börd, och fadern skall vara adelsman. Men om föräldrarna är ogifta vid ett barns födelse, och så småningom gifter sig, så skrivs barnet då in i adelskalendern. Genom legitimeringen av föräldrarnas relation, så adlas alltså barnet.
 
För min del så förefaller adeln ha spelat ut sin roll som ett politiskt stånd. Privilegierna är avskaffade, so what´s the question, anyway?

1999-09-23, 22:53
Svar #27

Utloggad Martin Sunnqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 68
  • Senast inloggad: 2016-01-06, 00:26
    • Visa profil
    • martinsunnqvist.wordpress.com
Det är rätt som Johan Sjöberg säger - i ett äktenskap kan inte en make anta ett efternamn som den andra maken erhållit i ett tidigare äktenskap. (Namnlagen 9 § 3 st)
 
Däremot kan ett barn vid födelsen få endera av föräldrarnas efternamn, oavsett om det namnet kommit från ett den makens tidigare efternamn.  
(1 §)
 
Om barnet först får ett efternamn, och sedan vill byta till ett efternamn, som en av föräldrarna fått genom ett äktenskap med någon annan än den andra föräldern, krävs att denne förälderns make/f.d. make ger sitt samtycke. (5 §)
 
Det är alltså lättare för barnet att få ett efternamn som kommer från en förälders tidigare eller senare äktenskap vid födelsen än senare i livet.  
 
Detta visar enligt min mening att namnlagen är mindre genomtänkt.  
 
Jag anser att det är rimligt att adelsnamn bör följa adlig värdighet. Nu är det emellertid inte så. Åtminstone borde dock möjligheten - vad gäller alla slags efternamn - att föra ett efternamn, som härrör från en i sammanhanget irrelevant tidigare make, vidare till nya generationer upphöra.
 
Adelns roll som politiskt stånd upphörde 1866, och adelsprivilegierna finns inte mer i praktiken, dock gäller vissa formellt fortfarande. (Riddarhusordningen, som är en specialvariant av förordning - regeringen och adelsmötet beslutar om ändringar, bådas bifall krävs - är inte ett privilegium utan reglerar riddarhusets verksamhet och adelns sammansättning.) Däremot bör det väl finnas ett traditionellt och historiskt intresse att föra värdigheterna som sådana vidare.  
 
För övrigt, Johan Sjöberg, förstår jag att vi är släkt, om än kanske avlägset.
 
Martin Sunnqvist

1999-09-25, 07:58
Svar #28

Annsofi Sterner

  • Gäst
Har man laglig rätt att anta sitt ursprungliga släktnamn från en adelsätt om adelsätten varit utdöd eller om adelsnamnet försvunnit långt tillbaka i tiden och man i stället använt sig av t ex patronymikon? Jag utgår här från agnatisk ordning och barn till dessa.

1999-09-25, 22:33
Svar #29

Utloggad Martin Sunnqvist

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 68
  • Senast inloggad: 2016-01-06, 00:26
    • Visa profil
    • martinsunnqvist.wordpress.com
Annsofi! Det är svårt att svara på utan att känna till närmare om omständigheterna. T.ex. får man inte anta ett namn som annan bär eller ett allmänt känt efternamn som burits av en utdöd släkt. Ett undantag finns - om man kan visa synnerliga skäl kan man få anta ett sådant namn. Synnerliga skäl är en juridisk term som innebär högt ställda krav på skälen som anförs. Ett exempel på när det ansetts uppfyllt är att alla andra som bär efternamnet har givit sitt samtycke. Jag kan bara spekulera, när jag tror, att om Riddarhuset skulle bevilja introduktion av medlemmar av en ätt (det måste ju då vara agnatiska ättlingar), vilka tappats bort i släktutredningarna och antagit ett annat namn, skulle också namnmyndigheterna tillåta antagande av det adliga ättenamnet. Såvitt jag vet finns inget prejudikat på detta; de släkter som återuppväckts (exv. Forstena-ätten och Bagge) har jag för mig har behållit sina oadliga namn. Riddarhuset vet ju dock, hur det förhåller sig med detta.  
 
Martin Sunnqvist

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se