Jag har fått förvånande många träffar på adliga släktingar via flera testföretag, som jag inte kunnat placera korrekt i släktträdet.
Jag är medveten om att många gemensamma anor bakåt i tiden, kan ge intryck av ett närmare släktskap i tid, än vad det egentligen är. Trots detta så är flera träffar brylling-sexmänning och på 2nd - 3rd cousin-nivå.
Mina träffar återfinns i många länder och bär namn som von Blixen-Finecke, Ribbing, Bonde, Cronstedt, Rehbinder, Belfrage, Horn af Åminne, Hiort af Ornäs, Kuylenstierna, Ridderbielke, von Fersen, Silfversparre, Juul, Carlheim-Gyllensköld, Koskull, Liljenstolpe, von Hellens, Rosenstam von Zeipel, Bulow, von Ohlen, van der Berg, van Zwieten, von Hertzen, von Gerber, Montague, de Renty, von Stedingk, von Thaden, von Bolton, von Wasmuth, von Sternberg, von Stubbe, de Longville, Wittenberg, och Schanche i Norge.
Syftet med DNA-testerna var i första hand att kunna knyta ihop de svenska och finska släkterna Walkendorff.
På den finska sidan är tester utförda, även Y-DNA som pekar på ursprung i de områden som i dag är sydtyskland, Tyrolen och norra Italien. Detta stämmer med äldre skrifter.
Nu är det så tråkigt att vår huvudman på den svenska grenen inte vill medverka i några tester, så där står vi idag, och kommer inte vidare.
De FF-tester som är gjorda har inte lyckats att med säkerhet fastställa släktskap.
Vi saknar även skriftliga källor som knyter ihop de finska Walkendorffarna med de svenska.
Det finns en Carolus Walckendorf f 1724 i Liexa, som är huvudkandidat till att vara första led för den finska släkten. Vilka hans föräldrar var, vet vi inte ännu. Bränder, plundring och krig som har förstört många arkiv, försvårar forskningen. Som tur är börjar allt mer material digitaliseras i Finland, så hoppet lever.
Detta faktum, att släktskapet ligger så långt tillbaka som början på 1700-talet, ställer förstås till problem.
Hoppet står nu till att fler släktingar testar sig, och att tekniken går framåt.