Hur dör en adelssläkt ut?

[Mathias Söderström]

Sitter och funderar lite på hur en adelsläkt egentligen dör ut?
 
Nästan alla får ju barn och barnbarn, men är det bara sönerna som får bära vidare adelsnamnet och rätten att kalla sig för adel till sina barn?
 
Enklare formulerat: Är det manslinjen som räknas?
 
Ser fram emot massor av svar och åsikter!
 
/Mathias

[Anders Pemer]

Precis. Bara de äktenskapligt födda barnen på manslinjen.

[Ingela Martenius]

Ja, i Sverige är det bara svärdssidan som räknas. I t.ex. Storbritannien finns dock (ett fåtal) titlar som kan ärvas även på spinnsidan (men bara om det inte finns några manliga ättlingar); till dessa exklusiva titlar hör hertigen av Marlborough (den förste hertigen hade nämligen bara döttrar) och earl (dvs greve) Mountbatten of Burma (lord Louis Mountbatten, bror till vår drottning Louise, hade också bara döttrar när han kreerades earl).
 
Det är inte helt ovanligt att om en ätt dör ut på svärdssidan så begär ättlingar på spinnsidan att värdigheten skall gå vidare till dem - vilket beviljas ibland, ibland inte.
 
Sedan finns det också en hel del adelssläkter - både här och utomlands - som dött ut därför det helt enkelt inte blivit några (överlevande) barn alls. Även inom adeln var barnadödligheten förr skrämmande hög, ja den kunde faktiskt vara högre än hos bönderna eftersom adeln gemenligen hade råd och möjlighet att anlita läkare - som förr ofta inte hade en susning om vad de sysslade med men gärna ordinerade extremt dyra (och livsfarliga) medikamenter till dem som hade råd at betala.  
 
Ingela

[Johan R. Honkainen Gyllenspetz]

Bara en precisering: I Sverige förekommer det väl inte att ättlingar på spinnsidan begär att värdigheten skall gå vidare till dem? Jag kan aldrig föreställa mig att Riddarhuset skulle godkänna det. Däremot har jag noterat att det har förekommit att trolovadebarn har upptagits som adliga. Vidare är det så, för att vara riktigt petig, att även barn som inte är födda inom äktenskap men vars föräldrar senare gifter sig upptas i faderns ätt. Exempelvis har GF en tidigare ordförande vars barn blivit upphöjda från ofrälse till grevar och grevinnor efter att han gift sig med barnens mor.
 
Inom parentes kan det också noteras att adeln väl avskaffades 2003 i Sverige. I dag är adeln enbart att betrakta som en privat sammanslutning - om än i många fall med väldigt nyttiga kontaktnät i samhällets övre skikt.

[Mathias Söderström]

Intressant diskussion detta med arvsrätt till adlig titel, även om den nu är avskaffad i Riksdagen.
 
Men måste ändå erkänna att det vore kul om någon ättling från spinnsidan gjorde ett försök till att få bära det adliga namnet vidare, som adlig!
 
Personligen tycker jag nog att adeln ska få vara som den är. Är ju trots allt ett kulturhistorisk arv, som bör bevaras.

[Anders Pemer]

Det är väl en siste medlem av någon ätt som har försökt få sina systersöner godkända. Minns inte vilken ätt nu. Vet också en friherre med Pemer-rötter på sitt möderne med två mycket kända systrar som hade gift sig och legitimerat barn födda på 60-talet bara härom året.

[Mathias Söderström]

Läste att Claes Clabbe af Geijerstam tyckte att nu när adeln och Riddarhuset bara är en förening, så borde man adla framstående personer. Ingvar Kamprad och uppfinnaren Håkan Lanz nämdes som kandidater.
 
Borde finnas någon bättre och modernare titel att ge personer som gör något gott för Sverige. Adelsbrev känns lite förlegat, då vi inte adlat någon ny person sedan 1902, då upptäckaren Sven Hedin adlades. 1975, så avskaffades också kungens rätt att förmedla adels privilegier.
 
En liten notering:
Läste att Grundlagen år 1809 öppnade statliga ämbeten även för personer utanför adeln. Betyder det att min ana rak uppåtstigande manslinje, som var rådman ska ha varit adel?
 
En rådman är väll ändå ett statligt ämbete?
Misstänker att han kommer från en adels familj, då fadern var bosatt på ett Säteri. Min ana rådmannen var också född på Säteriet.
 
Tror det var en stor reform år 1680, som tog bort vissa priviliger för adeln och deras säterier. Var ju vanligt att man använde en adelsman, som bulvan när man köpte ett säteri. Därmed kunde man ju dra nytta av Säteri fördelarna om man var förmögen och icke adel.
 
Rätta mig om jag är fel ute!
 
/Mathias

[Johan R. Honkainen Gyllenspetz]

Mathias, vad hette din anfader?

[Mathias Söderström]

Han hette Per Allström och var rådman i Karlstad. Släktnamnet är inget adelsnamn, men hans fader kallade sig för Lars Welamsson och var bosatt på Jäverö Säteri. Lars var borgare i Karlstad.
 
/Mathias

[Allan Sjöö]

Titeln rådman var ursprungligen sedan medeltiden knuten till medlemmarna av en stads magistrat, som var stadens administration och styrelse och bestod av borgmästare och rådmän. Källa: wiki
Dvs rådmän var inte ett statligt ämbete
 
mvh Allan

[Mathias Söderström]

Vad ansågs vara statliga ämbeten under denna tidsepok? 1680-1809.

[Ingela Martenius]

Trolovningsbarn och barn som blir legitima genom föräldrarnas senare gifte behandlades som barn födda inom äktenskap; Riddarhuset har nog svårt att gå emot lagen.
Däremot läste jag om ett fall som föreföll mig mycket mysteriöst - jag kan ha missuppfattat det, för jag läste det mycket översiktligt - där någon som adlades inte fick alla sina barn adlade också. Mannen hade fullt legitima barn i två äktenskap; hustrun i det första äktenskapet hade dött och han hade gift om sig och skaffat en kull barn till. Adlandet skedde först efter första hustrun dött och barnen i det första äktenskapet hade då inte blivit adliga genom faderna adlande, vilket barnen i det andra, pågående, äktenskapet blivit. Tyvärr kan jag inte minnas namnet, men jag har för mig att fallet redovisades här på Anbytarforum.
 
Visst har det förekommit även i Sverige att ättlingar på spinnsidan ansökt om att adelsvärdigheten skall gå vidare till dem; jag kommer inte ihåg några namn men jag har läst om det i fall från slutet av 1700-talet och under 1800-talet. Framförallt tror jag det gällt fall där ättlingar på spinnsidan också varit adliga, men där en högre titel utslocknat på svärdssidan. Ansökan har inte skett till Riddarhuset - de kan/kunde, helt riktigt, inte bifalla en sådan begäran - utan till kungen.
 
Ingela

[Per Thorsell]

Ingelas uppgifter borde alltså kunna kasta ljus över frågan som diskuteras om Anders Schedvin (Släkter>Introducerad adel>Schedvin) Denne man är det äldsta av några syskon, födda före föräldrarnas äktenskap. Han finns med i Elgenstierna och bör alltså ha samma mor som sina yngre syskon. Eller..?? Fadern var adlig från födseln.

[Johan R. Honkainen Gyllenspetz]

Ingela, naturligtvis, det tänkte jag inte på, trots att jag vet (borde veta) att det finns flera fall där ättlingar på spinnsidan adlats och adopterats på sina mödrars (etc.) ätter.

[Torsten Berglund]

Mathias,  
Det har i Sverige aldrig varit så att adeln haft ensamrätt till statliga tjänster i allmänhet - det fanns ju gott om statliga ämbeten i den civila statsförvaltningen som inte förknippas med adelskap, t.ex. kronolänsman och kronofogde o.s.v. Däremot har under perioder adeln haft företräde till vissa högre chefstjänster/ämbeten bl.a. vid centrala ämbetsverk och chefsskapet för länsstyrelserna (landshövding), och inom det militära. Gjorde man officerskarriär på 1600- och 1700-talet följde därför mer eller mindre per automatik adelskap när man hade nått en viss nivå i officersgraderna.  
 
Se vidare om adelsprivilegier i t.ex. Nordisk familjebok:  
http://runeberg.org/nfba/0089.html