ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-07-01  (läst 4800 gånger)

2005-04-03, 20:13
läst 4800 gånger

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Och VILKA intressanta omständigheter om detta brev gäller Ingeborg?

2005-04-04, 11:09
Svar #1

P-Å Borssén

  • Gäst
?VILKA? Varför versaler Anders?

2005-04-04, 11:45
Svar #2

Carl Szabad (Carl)

  • Gäst
Jag tycker det är en fullt relevant fråga som Anders ställer. Den behöver inte bemötas med kommentarer om den grafiska utformningen. Jag hänger alltså gärna på Anders fråga och undrar vilka genealogiska slutsatser (naturligtvis på grundval av tillgängligt källmaterial) man kan dra av Ingeborgs omnämnande i brevet. Utom att hon var gift med Fartaign Unge.

2005-04-04, 12:34
Svar #3

Micael Granström (Micgra)

  • Gäst
Från Anbytarforums regler:  
Inga ord i versaler. Rubriker och löpande text skrivs alltid med små bokstäver (Bergström), aldrig med stora bokstäver (BERGSTRÖM).

2005-04-04, 12:41
Svar #4

Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)

  • Gäst
Det är möjligt att Anders borde ha kursiverat det han ville betona (för jag tror inte han avsåg att SKRIKA) - men låt nu inte detta skymma andemeningen i det hela..

2005-04-04, 13:25
Svar #5

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag har aldrig lärt mig att kursivera text här, eller snarare aldrig brytt mig om att lära mig, utan sätter ord i versaler när jag vill understryka något.
Och som Carl skriver. Frågan kvarstår. Vilka genealogiska slutsatser kan dras av brevet?

2005-04-04, 13:37
Svar #6

Utloggad Anders Nilsson

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 16
  • Senast inloggad: 2021-07-18, 17:56
    • Visa profil
Anders! Om du skriver `i{Anders}så blir resultatet Anders!

2005-04-04, 14:16
Svar #7

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil

2005-04-04, 20:35
Svar #8

Utloggad Yvonne Dider

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 75
  • Senast inloggad: 2012-02-07, 15:52
    • Visa profil
Per-Åke Borss?n,  
tack för att Du tog Dig tid att svara mig på ett lite mer utförligt sätt!
Jag är ingen medeltidsforskare, men jag har ett intresse i alla fall.  
 
Lars Nylander,
tack även för Ditt svar.
Skillnaden mellan genealogi och teologi utgår jag från att användare av anbytarforum klarar av att bedöma.
 
M v h/
Yvonne Dider

2005-04-04, 22:15
Svar #9

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Uppgiften om 1342 års transaktion saknas tyvärr i Det medeltida Sverige 1:3. Jag minns inte just nu hur man kan komma fram till det men har för mig att Gillingstams identifiering är korrekt, d v s att det är Morberga i Bälinge socken som avses med brevets Muleberg(he). Dessvärre kan jag inte kontrollera saken direkt. Största delen av DMS upplandsmaterial är numera tillfälligt magasinerat på RAÄ:s vind i väntan på förtecknande, gallring och slutförvaring i ATA.
 
De 14 öreslanden i Morberga återkommer hur som helst i ett brev från 1355 då Inga Gregersdotter (Malsta-ätten) ärver dem efter sina föräldrar [DMS 1:3 s 59]. Ingas far var Gregers Johansson (Malsta-ätten). Inte fullt lika säker är man på modern som troligen var (hel)syster till Gustav Birgersson (Sparre av Hjulsta och Ängsö) [ÄSF 1:2 s 176, 192, 329 f]
 
Även jag är en smula nyfiken på vilka genealogiska utflykter man kan tänkas göra med hjälp av Johan Hadorph d.y:s och Peringskölds kortfattade referat. Originalet saknades redan vid en 1720 genomförd inventering och misstänks ha gått förlorat genom slottsbranden 1697 [Gillingstam, Brev ur askan s 10, Ina Friedlaender, Peringskölds diplomatarium KVHAA:s handlingar, historiska serien nr 17 (Stockholm 1971) s 67 f, 71 f].

2005-04-06, 22:08
Svar #10

Carl Szabad (Carl)

  • Gäst
Per-Åke! Jag väntar otåligt på den i söndags utlovade genealogiska utvecklingen av 1342 års brev. För så tolkade åtminstone jag det sista stycket i ditt inlägg. Rätta mig om jag har fel.

2005-06-28, 11:51
Svar #11

Utloggad Bengt Bergström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 44
  • Senast inloggad: 2015-11-04, 22:58
    • Visa profil
Farth?ign unge och hans hustru Ingeborg överlät 1342 en gård i Söderby i Åkerby socken och 14 öresland jord i gården Morberga i Bälinge socken i Uppland. Dessa båda gårdar ligger visserligen i olika socknar men ändå nästgårds, jumkilsån som rinner mellan gårdarna utgör sockengräns. Johan Ingemarsson, kungens ombudsman i Hälsingland, som beseglat brevet förde en ginbalk belagd med en sparre [SMV s. 232]. Jon Petersson, häradshövding i Bälinge, är känd från 1353 [DS 4978] och kan från år 1368 beläggas som boende i Söderby i Åkerby socken [DS 7697]. Han förde en balk belagd med en sparre [SMV s. 232]. Även om det inte explicit framgår av referatet av originalbrevet kan vi således anta att Johan Ingemarssons sigillering ska tolkas som att han var faste vid jordtransaktionen.
 
Spielbuder Spiebudersson överlät Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken och Klappsta i Ullångers socken i Ångermanland. Att Medelpads lagman Farth?ign unge har sina anor norr om Ödmården tror jag inte är ifrågasatt. Detta och omnämnandet av Ingeborg i brevet bör betyda att jordlotten i Morberga och gården i Söderby är Ingeborgs egendom. Med beaktande av att Jon Petersson bodde i Söderby, bör det betyda att Ingeborg var Johan Ingemarssons fränka. Hur de var släkt med varandra går dock inte att utläsa ur brevet.
 
Som en utvikning vill jag här understryka att Mjällom avser den lilla byn Mjällom på nordvästsidan av Herrestaberget i Vibyggerå socken och inte orten Mjällom i Ullånger-Nordingrå som Gustaf Erik Lindgren felaktigt har antagit [Om Fategn, en ångermanländsk storman, Ångarmanland 12, 1972, s. 11]. Den ort i Nordingrå socken som idag heter Mjällom hette Nordom fram till slutet av 1600-talet då den av nu okänd anledning fick nytt namn [Torsten Bucht, Ortnamnen i Västernorrlands län, del 1, s. 47].
 
Beträffande Klappsta i Ullångers socken som Farth?ign unge och hans hustru Ingeborg böt till sig så kan det även nämnas att Sigurd i Klappsta vittnade i prästgården i Luleå den 21 augusti 1374 om förnyandet av de råmärken som markerade gränsen mellan Uppsala och Åbo stift [DS 8666]. Riddaren Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta), lagmannen Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten) hade på en resa förnyat råmärkena på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Uppgifterna hade Sigurd fått från sin son Herse som var med på resan. Av intresse att notera här är dels att Sigurd var bosatt i Klappsta, en av de fyra gårdar som Farth?ign Unge förvärvade 1342, dels att han hade en son vid namn Herse. Denna resa som bör ha ägt rum omkring år 1347 har satts i samband med kolonisationsföretaget av Norra Bottnen [DS 2606]. Om Herse representerade Nils Farthiegnssons lott, ärkebiskopen Hemming Nilsson ärkestiftets lott och Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrnäs, Peter unges lott så är det bara Johan Ingemarsson som saknas av kompanjonerna i det konsortium som av ärkebiskop Olof Björnsson hade fått koncession att kolonisera Skellefteå ådal. Därtill finns Nils Abjörnsson med som hade fått koncession på koloniseringen av Piteå ådal [DS 3134]. Johan Ingemarsson kan dock vara identisk med lagmannen Johan Krok. Att Johan Ingemarsson vid detta tillfälle nämns som lagman och inte som fogde i Hälsingland förklaras av att Torsten Styrbjörnsson då hade övertagit detta ämbete. Ärkebiskop Birger Gregersson (Malstaätten) som lät upprätta brevet 1374 var troligen klok nog att låta Johan Ingemarsson resa inkognito, han var nämligen släkt med biskop Hemming i Åbo som representerade Åbo stifts intressen på resan och han skulle framstå som jävig om släktskapet framkom. Malstaätten hade för övrigt också intressen i gården Morberga [DS 5105 och RPB 1227]. Denna identifiering förutsätter dock att den Johan Krok som omnämns den 2 oktober 1390 [RA brev nr 13801] inte är identisk med lagmannen Johan Krok som var med på resan 43 år tidigare, vilket verkar rimligt.
 
Ovanstående indicium på att Johan Krok skulle vara identisk med Johan Ingemarsson skulle kunna styrkas om man kunde belägga förekomsten av en Ingemar Krok. Det har jag inte lyckats med - men år 1341 säljer Nils Krok och hans bror Ingemar sitt mödernegods, Valla i Flistads socken i Östergötland, till Johan Holmgersson [DS 3572]. Ingemar kan vidare vara identisk med den Ingemar som år 1296 är i tjänst hos Abjörn Sixtensson (Sparre av Tofta) [DS 1744].
 
Nils Krok nämns första gången i Sigge Guttormssons testamente [DS 762] där han får ärva några av Sigges vapen. Varför han finns med bland arvtagarna framgår dock inte av Sigges testamente. Sigge nämner dock sin son Birger och om man läser Birger Siggessons testamente [DS 4877] från år 1352 så finner man att han låter sin bror Ingemar ärva ett björnskinn. Detta bör betyda att gården ”wall?r” som Guttorm Siggessons hustru Kristina, Birger Jarls dotter, nämner i sitt testamente [DS 800] är identisk med gården Valla i Flistads socken. Birger Siggesson nämner inte Nils Krok men han kan ha lämnat det jordiska vid den tidpunkten. Han nämner dock en annan Nils av intresse, nämligen sin kära släkting Nils (Staffansson) de Stang (Stangenberg) som för en balk belagd med sparrar i sitt vapen [SMV s. 234].
 
Även om Birger Siggesson nämner Ingemar som sin bror så är det troligen så att de är halvbröder. Om det är rätt Johan Ingemarsson som år 1360 omnämns av Kristina Jakobsdotter så har Ingemar patronymikonet Isesson [DS 6370]. Denna Ingemar Isesson förde en pilspets stolpvis [DS 6365, SMV s. 600]. Den Ingemar Isesson som förde två spetsar uppifrån har av Jan Raneke troligen både feldaterats och fått fel källreferens. Möjligen avses här den Ingemar Ysasson som omnämns 1384 [RPB 1998]. Om man sedan studerar donationen till ärkestiftet av gården Kåddis i Umeå [DS 2445, DS 2475, DS 2680] och identifierar Konrad Arxö med Konrad Isarsson och vidare med Eggard Bralstorps brorson Konrad. Så kan man misstänka att det är biskop Isar i Strängnäs som är Ingemars far [Strängnäs stifts herdaminne; Bengt Hildebrand, PHT 1930, s. 12-24]. År 1301 förvärvade biskop Isar en fastighet i Själevads socken i Ångermanland [DS 1351]. Det framgår inte av köpehandlingen var den förvärvade egendomen låg men i Själevads socken finns det en by som heter Kroksta, som vi snart ska se finns det skäl att misstänka att det var i denna by den förvärvade fastigheten låg.
 
Kroksta i Själevad ligger vid den norra gränsen av socknen som vetter mot Arnäs socken. På andra sidan av den ås som utgör sockengräns ligger en by som heter Näs och strax intill, på mark som tidigare kan ha varit utjord till byn Näs, ligger Faresta. Om Faresta skriver Torsten Bucht [Ortnamnen i Västernorrlands län] att namnet troligen härstammar från mansnamnet Farth?ign. Den hypotes som SMP har anfört att Farth?ign de Nesemi skulle komma från Nässom i Bjärtrå socken, som troligen bygger på att Torsten Bucht har fört beläggen Neshene [1314] och Nesemi [1324] till Nässom i Bjärtrå socken, bör kanske mot bakgrund av detta kompletteras med den alternativa hypotesen att han kom från den utjord till byn Näs i Arnäs socken som senare skulle komma att få namnet Faresta. Ytterligare en alternativ hypotes är att han kom från byn Näs i Vibyggerå socken där vi kan belägga att åtminstone en släkt som brukade detta namn vid den tiden var besutten.
 
Den person som först kan beläggas föra Balksparrevapnet är Anders Jonsson [SMV s. 232]. Baserat på vapengemenskap och patronymikon kan man anta att Anders Jonsson var son till Ingemar Isessons bror Johan Isesson [DS 6365]. Huruvida denna Anders är identisk med den Anders Kroker som erlägger markgäld i Hålläs socken år 1312 [DS 1888] är svårt att säga. Med större säkerhet kan han identifieras när han år 1298 uppträder som testamentsvittne för Nils Ubbessons änka Juliana [DS 1232] som var dotter till Hagbard i Söderby (i Danmarks socken) som medverkade vid Upplandslagens tillkomst [DS 1154]. Via Nils Ubbesson finns det indicier som tyder på frändskap med Björn Ingolfsson och vidare till ärkebiskopen Olof ”den vise” Björnsson som hade en betydande roll i kolonisationen av Norra Bottnen. Möjligen finns här via Nils Ubbesons systerson Ragnvald även genealogiska kopplingar till Ångermanlands prost, Olof i Nordingrå, som även han hade en biroll i nämnda kolonisation [DS 911, DS 1650]. När nu denne prost Olof i Nordingrå väl är förd på tal vill jag även passa på att nämna orten Körning just intill Nordingrå. Den äldre av de medeltida ätterna med samma namn förde vapnet balk belagd med tre sparrar [SMV s. 235]. Vidare finns det en explicit koppling till Bengt Bossons ätt vilket är intressant när man studerar hur gården Hallkved traderas genom generationerna. Anders Jonsson är även belagd när han år 1316 uppträder som faste och sigillvittne i domprosten i Uppsala, Andreas Ands testamente [DS 2055, DS 2056] och år 1326 då han uppträder som Testamentsvittne för Upplands lagman, Birger Petersson [DS 2586]. Han är troligen även identisk med den Anders i Kumla som tar arv efter Katarina av Steninge.
 
Efter det att Katarina av Steninge gick ur tiden i slutet av 1311 är det svårt att följa hur gården ärvs från hennes arvtagare till dess att andelar i Steninge från några decennier till ett drygt sekel senare kan verifieras innehas av olika intressenter. Om detta skulle mycket kunna sägas men det ligger utanför ramen för detta debattinlägg. Det som är intressant att lyfta fram här är en heraldiskt brokig syskonskara: Erik Jönsson (Krok) (Hallkvedsätten), Olof Jönsson (Krok) (Två spetsar uppifrån), Nils Krok (Jönsson) (Balk belagd med sparrar), Märta Jönsdotter (Hallkvedsätten) gift med Torkel (Pedersen) Brahe, Birgitta Jönsdotter (Två spetsar uppifrån) gift med Ulf Stefansson (Tillbakaseende ulv) och en till namnet okänd Jönsdotter gift med Lasse Petersson (Lilja) i Ransta. Erik Jönsson bodde på Hallkved i Funbo socken. Hallkved hade tidigare ägts av ärkebiskop Magnus Bosson och av hans bror Bengt Bosson, hur det från dem har traderats till Erik Jönsson har jag inte lyckats få fram men det är intressant att notera att Bengt Bossons ätt förde samma vapen som Malstaätten. Olof Jönsson bodde i Söderby i Munsö socken. Hans dotter Margareta och hennes man Bengt Larsson (Björnlår) tycks ha konsoliderat ägandet av Steninge med bistånd av Margaretas farbröder Erik och Nils. Väpnaren Nils Krok bodde nästgårds med gården Kroksta i Alunda socken. Syskonens far var Jens Larsson som förde Hallkvedättens spänne i sitt vapen. Det är troligen han som omnämns som Jens Krog när han i Helsingborg den 27 augusti 1401 uppträder tillsammans med sin måg Torkil Brahe och hans bror Aksel Brahe [Diplomatarium Danicum, 4 r?kke, bind 8, nr. 146]. Jag har inte lyckats ansluta dessa syskon och deras far till de tidigare nämnda Krokarna men såväl väpnaren Nils Kroks vapen, namnskicket och innehavet av Steninge tyder på att ett samband finns.
 
Om vi så återgår till jordabytet 1342 så finns det ytterligare några intressanta omständigheter att beakta. Från Söderby räknat ligger prästgården vid Åkerby kyrka 1 km söderut. Detta är intressant ur perspektivet att Johan Bures far, Tomas Matsson (1541 - 1580) var kyrkoherde i Åkerby socken och familjen var bosatt på denna prästgård när Johan Bure föddes den 25 mars 1568 och under hans uppväxt. Vidare kan noteras att Johan Bures mor Malin Andersdotter hade en syssling, herr Enevald Eriksson som företrädde Tomas Matsson som kyrkoherde i Åkerby. Som anekdot kan nämnas att denne herr Enevald hade även han en son som hette Johannes Bureus. Vidare förtjänar gården Kroksta i Åkerby socken, 1 km norr om Söderby, att nämnas i detta sammanhang, dels på grund av tillnamnet Krok, dels på grund av en Tomas i Kroksta som blev dräpt 1354 [DS 4999]. Denne Tomas var troligen son till Lars Gunnarsson, som förde en balk belagd med en sparre [SMV s. 232], och bror till biskop Hemming i Åbo och till Olof Larsson i Burunge. Tomas Larsson kan, om man beaktar hur gården Steninge traderas, vara stamfar till ätten Ulfstand av Årby. Olof Larsson i Burunge var far till syskonen Hemming och Lars Olofssöner, (balk belagd med sparre [SMV s. 232]) och Kristina och Katarina Olofsdöttrar (jag har inte lyckats utröna huruvida denna Kristina Olofsdotter är identisk med Kristina i Almby). Lars Olofsson är möjligen identisk med den Lasse Olovsson i Steninge som år 1361 säljer jord i Kroksta i Norrsunda socken. Biskop Hemming i Åby har för eftervälden talat om att hans mor hette Katerina [DS 3774]. Kan denna Katerina vara identisk med Katarina Johansdotter (Malstaätten) och därigenom förklara andelarna i Morberga?
 
Vem var då Farth?ign unges hustru Ingeborg? Det har jag inte lyckats få fram men de tre hypoteser som ligger närmast till hands är att hon antingen var en syster till Jon Petersson i Söderby eller att hon var dotter till Lars Gunnarsson och hans hustru Katarina eller att hon rent av var dotter till Johan Ingemarsson. Baserat på att en Peter i Nässom och att lagmannen Höker Petersson sigillerade brevet kan man kanske anta att hypotesen att hon var en syster till Jon Petersson är den mest sannolika. Om hon var syster till Jon Petersson kan man fråga sig vem deras far Peter var. En hypotes är den Peter Ingemarsson som 1316 nämns i Kroksta (nu Krogsta) i Vidbo socken [DS 2045]. Detta Kroksta i Vidbo socken ligger norr om den lilla Norrbysjön. Söder om denna lilla sjö ligger gården Norrby där Johan Bures kusin Anders Bure bodde 250 år senare. På denna gård bodde troligen även Cecilia Ingemarsdotters måg Botulf Jonsson. Den senares bror Clemens Jonsson var kyrkoherde i Husby-Långhundra just norr om Krogsta. Baserat på de vapen som Cecilia Ingemarsdotters söner Johan och Magnus Larssöner förde [SMV s. 232] kan man förmoda att Cecilia var syster till Johan och Sigge Ingemarsöner. Hon skulle även kunna vara dotter till den på Gälakvist år 1278 dräpta danske riddaren Ingemar Nielsen. Cecilia själv förde ett utböjt genomgående kors [SMV s. 585]. Samma resonemang gäller för Peter Ingemarsson baserat på det vapen som Jon Petersson förde [SMV s. 232]. En frågeställning som troligen inte kommer att finna ett definitivt svar är om Peter unge var son till Peter Ingemarsson eller kanske till och med identisk med denne. Om Peter Ingemarsson är Johan Ingemarssons bror bör hans morbror ha varit Peter Ramnesson, kyrkoherde i Fryele, vilket skulle kunna motivera att systersonen fått epitetet unge. Peter unge kan möjligen även vara identisk med Peter i Nässom.
 
Vem var då Farth?ign unge själv? Även det är svårt att få klarhet i men baserat på namnskicket kan vi förvänta oss att jordabytet 1342 skedde mellan Ingeborgs släkt och Farth?ign unges släkt. Det faktum att Spielbuder Bilder beseglat brevet tyder således på ett släktskap med Gudhlaw Bilder som år 1337 upprättade sitt testamente [DS 3311]. Från detta brev vet vi att Gudhlaw Bilder hade en son som hette Farthiegnus och att hans hustru Rodhni hade sönerna H?rserus och Spielbodus. Det verkar således rimligt att anta att det var Rodhnis son Spielbuder som beseglade brevet. Vidare vet vi att Gudhlaui Biildh år 1344 nämns som avliden [SMP - Gudhlef]. Denna skrivning av hans namn gör det troligt att Gudhlaui Biildh är identisk med den Gudleuo de Saleme som den 27 februari 1314, för Ångermanlänningarnas räkning, skriver på brevet om S:t Olofsgärden [DS 1957]. Vi får då även veta att han hade en bror som hette Saluo. Detta Saleme har Torsten Bucht fört in som ett belägg för Salom i Nora socken [Ortnamnen i Västernorrlands län, del 1, s. 36]. Med beaktande av att vi vet att släkten Bilder var besutten Ullånger och Vibyggerå verkar det dock mer troligt att det är byn Salum som ligger på andra sidan norrstigen (E4:an) från Klappsta räknat. Det synes således vara rimligt att anta att Gudhlaw Bilder gifte om sig med Rodhni och flyttade från Ullånger till Sollefteå någon gång mellan 1314 och 1337. Vidare är Gudhlaw Bilder möjligen identisk med den Gullanus Lagmansson som 1324 intygade att Jerund av Hisky blivit gottgjord för sina rättsanspråk på sin syster Cecilias donation av gården Kåddis [DS 2475]. Om denna hypotes stämmer kan vi sluta oss till att Gudhlaws far var lagman. En rimlig kandidat är då Farthi?gno de H?rleby. Leonard Bygd?n baserade sitt antagande om att Nils Farthiegnsson skulle vara far till Farth?ign unge på namnskick och vapenlikhet. Baserat på ovanstående förefaller det dock vara mer troligt att han var Farth?ign unges farbror.
 
Bengt Aud?n anför [HT 1973, s. 165-166] hypotesen att tillnamnet Bilder kan vara ett tidigt exempel på en för mellersta Norrland, åtminstone senare, karateristisk form av binamn, en hemortsbeteckning i elliptisk form utan föregående preposition, sannolikt i betydelsen från Billsta. Själv anser jag dock att denna hypotes motsägs av att Billsta är ett s.k. ”-sta-namn”, ett ortnamn med i detta fall innebörden Bilds boställe. Att orten skulle ha namn efter en släkt som i sin tur har namn efter samma ort resulterar i en ohållbar paradox. Jag är mer benägen att hålla med Johan Nordlander som anför att ”Billsta erinrar om Gudlef Bilder eller någon annan av släkten Bild” [Norrländska samlingar V, anteckning 24].
 
Då Sikeborg tycks ha gjort en mycket grundlig genomgång av Johan Bures släktbok, tolkar jag de uppgifter om Herse som Anders Olofsson i Bureå lämnade [Sikeborg 1996, s. 262], som att ingen av Johan Bures sagesmän har gett Herse något patronymikon. Att Johan Bure inte hade kännedom om när ”Fale unge” skulle ha levat är uppenbart från det sätt som han tolkar de uppgifter som han fick från herr Peder i Skön [Sikeborg 1996, s. 251]. Den tolkning av vilka fejdande konungar som herr Peder i Skön syftade på resulterade i att Johan Bure hamnade ca 150 år fel i tiden. Om Johan Bure på något sätt kände till ”Fale unge” och hade uppgifter om att denne skulle finnas bland hans egna anfäder så måste han ha haft svårt, baserat på sina sagesmäns uppgifter, att få in honom i sin antavla. Vad skulle då vara enklare för honom än att ansätta patronymikonet Falesson för den äldsta anan? För att få ihop eventuella uppgifter från andra källor med sagesmännens uppgifter vore det enklaste sättet att ge Herse patronymikonet Falesson. Vi kan således inte utgå från att vi ska söka efter en Herse Falesson i källorna. Ett eventuellt släktskap mellan Fartheign unge och Herse behöver således inte vara ett faderskap.
 
Huruvida Sigurds i Klappsta son Herse är identisk med den Herse som Anders Olofsson i Bureå åsyftade är svårt att säga men vi kan konstatera att Bureå ligger norr om Bygdeå som enligt redogörelserna för sexårsgärden var Sveriges nordligaste socken 1314 [DS 1946] och bör såldes ligga inom kolonisationsområdet. Vi kan även konstatera att Sigurds i Klappsta son Herse var delaktig i kolonisationsprojektet, om än marginellt. Huruvida Sigurd har ärvt sin fädernegård Klappsta eller kommit i besittning av den på något annat sätt är även det svårt att avgöra. Han kan, om man endast beaktar kopplingen via Klappsta, lika gärna vara Farth?ign unges måg eller bror eller till och med åbo. Om de ovan anförda kopplingarna från Farth?ign unges hustru Ingeborgs släktingar i Åkerby och Vidbo till Johan och hans kusin Anders Bures hembygder stämmer så bör det dock föreligga ett släktskap mellan Farth?ign unge och Sigurd i Klappsta. Därtill är detta ett indicium på att Sigurds son Herse är den Herse som Anders Olofsson i Bureå åsyftade.
 
Två potentiella källor till Johan Bures uppgifter om ”Fale unge” kan således vara muntligt traderade sägner i Åkerby och Vidbo socknar. Johan Bure kan alltså ha haft uppgifter om sin anmoder Ingeborg som flyttade till Hälsingland och gifte sig med Farth?ign unge redan innan han träffade herr Peder i Skön. Han tycks dock inte ha vetat hur han var besläktad med dessa.
 
Som epilog tar jag mig friheten att presentera en fundering som riskerar att ge grogrund för nya sägner. Detta blir dock utan primärkällor varför uppgifterna får tas för vad de är. Den som först använde tillnamnet Krok var Ketel (Tostigsson) Krok som Snorre Sturlasson nämner i Harald Hårdrådes saga [102. Om Olov Haraldssons expedition till Norge]. Ketel och hans bror Skule landsteg tillsammans med Olov Haraldsson Kyrre i Nidaros år 1067 efter att ett år tidigare ha förlorat slaget vid Stamford bridge mot normanderna. Skule Tostigsson gifte sig med Gudrun Nefsteinsdatter och deras sonson Guttorm Asulfsson (av Rein) fick i sitt gifte med Eldred Jonsdotter (Blindheim-ätten) dottern Ingrid. Ingrid Guttormsdotter gifte sig med Guttorm Östmansson från Frösön som blev Erik Jedvardssons jarl. Kan denne Guttorm Östmansson vara Sigge Guttormssons farfars far? Den heraldiska symboliken antyder det! Guttorm Östmansson och Ingrid Guttormsdotter fick dottern Helena som gifte sig med den danske stormannen Esbern Snare Hvide. Efter Esbern Snares död blev Helena Guttormsdotter konkubin åt Waldemar II ”Erövraren” Waldemarsson. Kan tillnamnet Krok ha traderats från jarlen Tostig Godwinessons söner via Guttorm Östmansson till Sigge Guttormssons son Nils Krok? Kan en annan gren av Toste Godwinessons ättlingar ha flyttat från Halogaland via Krokom i Åre kommun och Krokom i Krokoms kommun till Kroksta i Själevads socken för att under 1300-talets första hälft göra gemensam sak med sina uppländska fränder i kolonisationen av Norra Bottnen? Finns några källor som nämner ättlingar till Ketel Krok? Skule Tostigsson sägs stå staty vid Haverö kyrka men den gränshandling som nämner Skule Jarl som anförs som källa för att identifiera Skule Tostigsson är från 1200-talet vilket i kombination med titeln jarl bör betyda att gränshandlingen snarare avser jarlen Skule Bårdsson vars farfars farfar var Skule Tostigsson. Betänk att Herresta och Berg i Vibyggerå socken ligger vid foten av Skuleberget!

2005-06-28, 17:06
Svar #12

Utloggad Anders Berg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7651
  • Senast inloggad: 2024-06-07, 11:36
    • Visa profil
    • Scangen
Trevligt inlägg att sätta tänderna i!  
 
Min undran är hur meningsfullt det är att använda tillnamnet Krok och ortnamn på Krok- i ett genealogiskt resonemang som det här, med tanke på de svar man kan ge på följande tre frågor:
 
1) Hur vanligt var tillnamnet Krok (Krog) i Norden på medeltiden?
2) Anses inte namnet ofta syfta på en egenskap hos bäraren, t ex krokig näsa eller rygg, eller illfundighet?
3) När det gäller ortnamn, är det inte också vanligt att tolka Krok- som 'krökning', en naturformation t ex i ett vattendrag?

2005-06-28, 22:28
Svar #13

Nils Olofsson

  • Gäst
Imponerande inlägg av Bengt Bergström med en rad intressanta teorier och resonemang. Det kommer att ta sin tid att bena ut och smälta. Men visst känns det spontant som om en rad av frågeställningarna som väcktes, stöttes och blöttes i Varför en egen Burediskussion tråden här får nytt bränsle. Det ska bli mycket intressant att höra Kaj Janzon och Urban Sikeborg kommentera detta inlägg. För inte sitter de väl tysta nu efter denna exercis i medeltida dokument rörande norra Sveriges tidiga historia?

2005-06-29, 02:50
Svar #14

Per-Åke Borssén

  • Gäst
betr brev MÄU 20 - intressanta genealogiska utflykter.  
 
Jordskiftesbrev är ofta intressanta att studera, då de stundtals kan ge information om släktskap.
 
Återkommer därför till Farde Unge och hans hustru Ingeborgs jordskiftesbrev av 1342. Att göra utflykter i det historiska landskapet är alltid intressant. Människorna som omnämns i breven liksom även platser blir ledtrådar till nya brevgömmor i arkiven. Så småningom kan möjligen ett nätverk av relationskopplingar framtona. Dessa kanske inte kan var för sig påvisa hållbara genealogiska samband men tillsammans kan de indikera det troliga/sannolika i sådana samband.
 
Då man följer släkters utveckling under medeltiden, generation efter generation, framträder för de skilda släkterna speciella och strukturella egenheter och mönster som avspeglas i de sociala, professionella, privatekonomiska, person- och familjerelaterade sammanhang inom vilket släkterna verkar. Man ser detta i vapenlikhet, namntradition, egendomsägande och äktenskapsmönster; i maktposition och ämbetsarv; ofta i donationspolicy till kyrkor, kloster och andra kyrkliga institutioner och i gravsättningsreferencer etc.  
 
Genom att se de gamla dokumenten inte enbart i dessas korta - ibland osäkra - tidsperspektiv utan i ett större tidsintervall - i de för släkten egenartade sammanhang, som jag ovan nämnt - blir breven  idicier för att styrka troliga och sannolika tolkningar/slutsatser.
 
S Rahmqvist har sagt (“Sätesgård och gods” 1996, s 266), att: “En allmän iakttagelse är att jordtransaktioner under medeltiden mellan privatpersoner i de flesta fall sker inom släkten”
 
Enligt A Filip Liljeholm (“Medeltida arvslagar och släktskapsbestämning. PHT -50 s 86) gällde: “Vad som kännetecknade denna tid är också, att en enskild person med ärvd jord aldrig fick obetingad förfoganderätt över denna, utan att hans ätt alltid skulle bibehålla sin medbestämmanderätt. Som tvenne makar tillhörde olika ätter, kunde därför den ena ej ärva jord av den andre utan respektive ättemedlemmars samtycke. Man fick ej heller vare sig sälja eller bortskänka arvejord utan att först hembjuda den åt ätten eller fått tillstånd därtill av den”
 
 Hustru Ingeborg är ägare till Upplandsgodsen Morberga och Söderby.
 
Då hustru Ingeborg omnämns jämte maken Fartegn Unge som utställare av brevet 1342, är det inte orimligt antaga att godsen i Uppland är hennes - möjligen med bördsrätt. Lindgren har framkastat den teorin redan 1972. I detta sammanhang framförde Lindgren den hypotesen att Johan Nilsson i Bredsjö som 1391 erhöll jord i Morberga, som Peter Bosson i Myrby (böjd arm) ägde, skulle kunna vara Nils Fardjäknssons son. (E G Lindgren “Om Fartegn en norrländs storman”, Ångermanland 12 (1972), s 13 f).  
 
Att i detta sammanhang spekulera om hustru Ingeborgs släkttillhörighet helt i sin ordning om det sker som Bengt Hildebrand skriver (Handbok i släkt- och personforskning Sthlm 1961, s.60): .. vetenskaplig forskning består däri, att man helt avför det obevisade och med ledning av tillgängligt, kritiskt granskat historiskt material bygger upp en på bevisade fakta grundad framställning. Att denna bevisning sedan i många fall måste få enbart sannolikhetskaratär kan ej hjälpas - även indicierslutsatser äro en art av bevisning, grundande sig på bestämda historiska utgångspunkter, men icke på tomt prat.  
 
Eller som Birgitta Klockars säger i I Nådens dal: Historieskrivaren får på sin höjd ta fantasin till hjälp att samordna och kombinera de fakta han känner. Han har inte lov att lägga något till, inte heller får han dra alltför lättvindiga slutsatser utifrån sin egen tid eller sina egna erfarenheter.
   
Kan detta vara utgångsläget för ett fortsatt samtal om hustru Ingeborgs jord i Uppland?
 
Originalbrevet är förkommit men fyra avskrifter finns, som bekräftar trovärdigheten i uppgifterna. Johan Ingemarsson (ginbalk belagd med sparre) beseglar enligt Peringskiöld brevet. Om han där omnämns som “officialis domini regis super terram Helsingie”, kungens fogde över Hälsingland, eller om detta har förklarande tillagts avskriften, kan ej avgöras. Förmodligen är det så - endast en gång (1327) benämns han med denna titel. (DS 2606) Känt är dock att han var ombudsman för dels lagmannen i Uppland, Birger Petersson (Finstaätten), och därefter för lagmannen i Östergötland, Knut Jonsson (Aspenäsätten) 1332-42. Möjligen är han den lagman Johan Krok, som omnämns i brev 1374, som kungsåren Torsten Styrbjörnssons och ärkebiskop Hemmings medföljare vid gränsbesiktning 1347/48 mellen Uppsala och Åbo stift. (AF “Varför en egen Bure-diskussion?” P-Å Borssén 2005.03.05 kl 15.59)    
 
Morberga i Bälinge sn
 
Utflykten börjar i Morberga. Detta har hänt:
 
1342 Skiftar Farthægn Unge, lagman i Medelpad, och hans hustru Ingeborg, jord med Spielbuder Spielbudersson, som får 14  öresland (1:6) jord i Morberga (i Bälinge socken i Uppland) och en gård i [Söderby] Åkerby (i Uppland) i utbyte mot Herresta, Berg och Mjällom i Vibyggerå socken, Klappsta i Ulleråker socken i Ångermanland. Vittnen: Spielbuder Bilder, lagman[?] Höker Petersson, Peter i Nässom, Pål i Lundvik och “Aswid”. Sigillanter: Johan Ingemarsson, kungens ombudsman i Hälsingland, lagman Uno, Spielbuder Bilder och Höker Petersson.(Brev nr 4745)
 
1355 ärver Inga Gregersdotter 14  öresland (1:6) jord i Morberga, exakt lika jordtal som hustru Ingeborgs jord. Det totala jordtalet för Morberga var (3:4) alltså var den resterande jorden lika stor. Jorden där synes vara delad; kanske kan detta skett av slump eller genom syskondelning vid tidigare arvsskifte. Inga var dotter till Gregers Johansson (Malstaätten) och hans hustru, troligen (ÄSF, s 176) en syster/halvsyster till Fader och Gustav Birgerssöner (Sparre av Hjulsta och Ängsö).
 
1376 skiftar ärkebiskop Birger Gregersson och hans brorson Kettil Johansson arvet efter nu avlidne Johan Gregersson, Inga Gregersson och ärkebiskopens föräldar samt deras faster Katarina Johansdotter, vilket de de och ärkebiskopens systerdotter Katarina Gottormsdotter ärvt . I Katarinas del ingick 14 öresland (1:6) jord i Morberga. (Brev nr 10898; SRP 1227; DMS 1:3, s 59 f) Katarina Guttormsdotter var gift med Halstensson (halv lilja).
 
1391 överlåter Magnus Olofsson (skyskura) m fl 0:5:2 jord i Morberga till Johan Nilsson i Bredsjö, som övertagit jorden - tillsammans med annan jord i Bälinge och Tierps socknar - som ersättning för skuld, vilken Peter Bosson (böjd arm) i Myrby, Skuttunge sn, häftade till Johan Nilsson (SRP 2579)
 
1454 stiftar Katarina Karlsdotter (Sture) en prebenda efter sin make Nils Jönsson (Oxenstierna) i Johan evangelistens kor och i samma kor som ‘Salsta prebendan’ (Nils Abjörnssons prebenda). Vid grundandet gavs följande gods: Morberga, Bälinge sn, Brunna, Ballingsta sn, Hesta, Gryts sn, Hillinge, Hagby sn, Leråker, Skär och Vadholm, Aspö sn, samt Bränne och Lund, Jägers sn.  
1527, då kung Gustav drar in kyrkans ‘överflödiga’ egendomar eller omgående därefter, återbördades Morberga.(G Dahlbäck “Uppsala domkyrkas godsinnehav” - 1344-1527, s 147 f).  
1562 innehar Görvel Fadersdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsö) 14 öresland jord (1:6) i Morberga.
1566 är Morbergas jordetal 3:4. (DMS 1:3, s 59)
 
  All jord i Morberga har tillhört en och samma frälsesläkt, som torde ha varit eller sedermera blev befryndad med Malsta-ätten.
 
Jordtalet i Morberga redovisas 3:4 delat i 1:4 skattejord och 1:4 frälsejord /1566/; 1562 Görvel Fadersdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsta)
 
 Den omständigheten att Inga Gregersdotter (Malstaätten) fått i arv lika stor lott i Morberga som den, som Farde unge och hans hustru Ingeborg har, tyder på att även Ingeborgs del - för det är sannolikt hennes jord som bytes bort, gör troligt att jorden i Morberga ursprungligen tillhört en och samma frälsesläkt och delats lika mellan två syskon - bröder/systrar.
 Antingen kommer arvjorden från fädernet, dvs Malstaätten, eller så kommer den från mödernet, dvs Sparreätten.  
 För det sistnämnda talar att Görvel Fadersdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsö) återbördar Morberga, se ovan. Mot talar att denna del av Morberga synes komma från hennes fars mormor, Katarina Karlsdotter (Sture), vars mor, Märta Finvidsdotter (Frössviksätten) visserligen var svägersta till Kettil Jonsson (Malstaätten) och kan ha erhållit jorden i arv efter sin syster Kristina, gift med Kettil. Men detta skulle likväl snarare betyda att den delen, som är frälsejord, ändock kom från Malstaätten. Någon koppling mellan berörda sparreätt och Farde unge och hans hustru Ingeborg är svår att se om inte man gissningsvis antar att hustru Ingeborg just kommer från Sparreätten. Men detta kan inte styrkas. (Se hyptabIngeborgFardeunge.htm)
 
 
 Bakåt kan vi följa Ingas släktlinjer. Hennes far var Gregers Johansson (Malstaätten) och modern var troligen (ÄSF, s 176) en syster/halvsyster till Fader och Gustav Birgerssöner (Sparre av Hjulsta och Ängsö). Gregers far var en Johan i Malsta som omtalas i två brev (1298 - DS 1237, 1317 - DS 2085). I det förstnämnda brevet säljer Johan Ängel (Finstaätten) jord i Forsa, Skäfthammar, och i Kumla, Balingsta sn, till ärkebiskop Nils Allesson för att lösa testamentsgåvor i broderns,kaniken Karl Erlandsson (Finstaätten), testamente. Efter Johan Karlsson (Fånöätten) - Johan Ängels systerson, omnämns Johan i Malsta bland fastarna. I brevet år 1317 kan vi återfinna ledtrådar till Inga Gregersdotters fäderne. Här omnämns hon som arvinge jämte sin bror Johan i Ragnhilds i Närtuna testamente. Vittnen till detta var prästerna Ragvald i Närtuna, herr Lars i Ringbohärad, Johan i Marsta, Peter Strali, Johan Tomasson (Ragnhilds bror), Gregers Johansson (Ingas och Johans far) och Johan Birgersson. Man skulle kunna anta att Johan Tomasson torde vara Johans i Malsta svåger.  Johans son Tomas, sedermera biskop i Växjö, torde ha fått namn efter morfar och sonen Gregers efter sin farfar. Johan Tomasson skulle kunna vara identisk med Jon Thomasson (Grip). (ÄSF II, h 1, s 19, tab2)
 En anknytning av Malsta-ätten till Sandbroätten antyds i flera brev enligt S Rahmqvist (PHT 1978, 71).  
 
1339 beseglar Torsten Styrbjörnsson (Sandbroätten) tillsammans med bröderna Olof och Gregers, då Torsten Gregersson (=Malstaättens vapen) ger Gisle Elinasson och dennes son Magnus kvitto på 60 mark penningar vilka har lovats honom och hans syster i kungens närvaro att betala (Gen 75 f. 54).  
1352 (DS 4805) beseglar Gregers Styrbjörnsson (Sandbroätten) tillsammans med biskop Tomas i Växjö och Birger Gregersson (Malstaätten), dennes brors, Johan Gregerssons morgongåva till sin hustru Sigrid Kettilsdotter (Puke).  
1386 beseglar Kettil Johansson (Malstaätten) tillsammans med Magnus och Johan Gregerssöner (Sandboätten), då Ragnhild Nilsdotter säljer sitt morgongåvogods i Kroksta i Vidbo sn, som hon erhållit av sin numera avlidne man Ulf Jakobsson (varghuvud), till ärkebiskop Henrik i Uppsala. (SRP 2193). Ragnhild Nilsdotter var blodsfrände (consanguinee) till Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) (DS 4578).  
 Hennes avlidne make Ulf Jakobsson omtalas i två jordskiftesbrev 1354 (DS 5040, 5044). Det senare utställt av honom själv. Det andre av hans motpart domprost herr Lars Nilsson Unge. Ulf bortbyter till herr Lars 13 (0:4:1) örtugland jord i Hacksta, Husby-Sjutolts sn, Trögds hd, mot 3 (0:3) öresland i Vilunda, , Vallentuna hd, jämt 1 (0:1) öresland i Dyvinge och 1 örtugland och sex peningland (0:0:1:6) i Ling, Hammarby sn. “Alldenstund Ulpho är av flera göromål sjelf hindrad, så uppdrager han åt sin systerson (‘dilectum sororium meum’) Johan Nilsson att vid Trögds häradsting å sina vägnar lämna domprosten Lars fasta på hvad denne genom bytet bekommit. Jämte utställaren har hh Karl Ulfsson (Sparre av Tofta) beseglat (SRP 184).
 Ulf Jakobsson var son till Gregers Styrbjörnssons kusin? Jakob Karlsson i Skärplinge (PHT 1978 Rahmqvist s 71). Intressant i sammanhanget är ovannämnda jord i Hacksta som Ulf byter bort till herr Lars Nilsson. 1344 (feldaterat 1354) ger Gregers Styrbjörnsson 0:4:1:4 jord till kungens sven Olof Karlsson (DS 5075). Kan detta vara samma jordlott - visserligen föreligger en differans på 4 penningland, men å andra sidan föreligger ett underskott på 6 penningland i Ulf Jakobssons Hacksta mot herr Lars jord i Vallentuna sn. Feldateringen kan också hänföras till Ulfs godsbyte 1354. 1358 vidimerar riddaren Nils Abjörnsson och domprosten herr Lars Nilsson kung Magnus stadfästelse brev (DS 5902).
 Rahmqvist omtalar ytterligare ett släktskapförhållande som måste framhållas i detta sammanhang. 1331 upprättar en Peter Gregersson sitt testamente och utser däri Styrbjörn och hans söner samt Erengisle Andersson (båt) samt sin mor till exekutorer. Peter kallar därvid Erengisle sin svåger (‘generum’), Styrbjörnssönerna sina halvbröder (‘fratibus germanibus’) och Styrbjörn för morbror (‘auunculum’). (DS 2846)  
 Vilket vapen som Peter förde är obekant. Han dör troligen relativt ung och utan egna arvingar. Hans testamente omfattar endast kontanta donationer till kyrkor och kloster. Inga fädernegods avträdes utan har sannolikt, då hans mor levde och beseglar brevet, bevakats för andra omyndiga syskons skull? Kan den Torsten Gregersson, som omnämns ovan (1339) möjligen vara hennes son och således Peters bror?  
 Torsten ger 1339, den 12 juni, riddaren Gisle Elinasson och hans son Magnus (Sparre av Aspnäs) kvitto på 60 mark peningar, som dessa tidigare inför kung Magnus lovat att betala på Johannes döparens dag (Gillingstam, Brev ur askan (1996), s 82 f). Brevet beseglas av Torsten Olof och Gregers Styrbjörnssöner.Troligen har Styrbjörn Torstensson och hans hustru, Peters mors, just dött (Rahmqist, PHT PHT 1978, s 65), vilket föranlett betalningen av Gisle Elinassons och hans sons skuld före utsatt datum. Möjligen sammanhängde skulden med arvsak förknippad med Peters, Torsten och hans halvbröders mor. (Se hyptabMorberga.htlm)
 
 
A. Troligen har jorden i Morberga ursprungligen tillhört en släkt och vid arvskifte delats lika mellan två syskon - bröder/systrar.
B. Jorden har sammanhållet innehafts av två stormans-/frälsesläkter under tills i början av 1300-talet.  
  1.  Frälsemannen Farde unge eller hans hustru Ingeborg torde ha tillhört denna släkt på fädernet eller mödernet, liksom Inga Gregersdotter (Malstaätten).
  2.  1355 godkänner frälsemannen Guttorm Turesson arvskiftet efter sina svärföräldrar.
  3.  Frälsemannen Peter Bosson (böjd arm) i Myrby, Skuttunge sn, äger jord i Morberga, varav knappt 6 öresland (se nedan) överlåtes av Magnus Olofsson (skyskura) i Lingshammar m fl (tillsammans med annan jord i Bälinge och Tierps socknar till) frälsemannen Johan Nilsson i Bredsjö, Järlåsa sn, då Peters skuld till Johan likvideras.
  4.  Jorden i Morberga är 1566 delad i en del frälslejord och en del kronojord - 1:6 resp. 1:6. 1562 innehar Görvel Fadersdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsö) frälsejorden i Morberga.  
   
Söderby i Åkerby sn
 
Söderby Kan beläggas som sätesgård, 1368-69, Jon Petersson (balk belagd med sparre), häradshövding i Bälinge hd (1353). Denne förde lika vapen som Johan Ingemarssons bror Sigge Ingemarsson. Jon Petersson omnämns först 1353.
 
1316 upptas två kyrkolandbor [Holmger i Trysta och Göte i Berga]
i förteckningen för Åkerby sn över vad hertig Valdemar uppburit av kyrkogodsen i Tiundaland. Därtill omnämns Järund och Cecilia i Söderby. (DS 2062)
1343 testamenterar kh Lars i Börje 0:0:2:3 jord i Söderby till Uppsala domkyrka. 1346 ger en närskylde frände till herr Lars, Holger Spjälbudsson, 0:0:1 jord i Hällby, Bondkyrka sn (DMS 1:2, s 52).
1414 byter Peter Nilssoni Väsby, Bälinge sn, till sig 0:7 gammal frälsejord av Knut Uddsson (Vinstorpaätten) mot jord i Edeby, Vassunda sn (SD 1967). (DMS 1:3, s 106)
 
Den 18 maj 1368 säljer Jon Petersson i Söderby (SRP 816) 7 örtugland (0:2:1) jord i Pålsbo i Bälinge sn till Bo Jonsson (Grip) för “450 mark penningar i gängse mynt, varav 4½ mark penningar går på 1 lödig mark”. (DS 7697) En anmärkningsvärd summa för 7 örtugland, då den skulle motsvara ett pris av ca 1540 mark penningar per markland. Samma år har Kung Albrekt konfiskerat Jon Peterssons egendomar, emedan denne förbrutit sig mot kungen (2:4:0:4 jord i Nyvla, Bälinge sn, 0:0:5 i Björnarbo, Jumkils sn samt 1:4 jord i Kolje i Ärentuna sn), och överlåter dessa till Bo Jonsson, som betalning för skuld (DMS 1:3, s 62, 63, 78, 215). Totalt rör det sig om mer än 4 markland jord (4:1:2:4). Totalt har således Bo i sin ägo, inklusive Påvelsbo, 4:4:0:4 av Jon Peterssons tidigare jordinnehav. Utifall ovan nämnda köpeskilling egentligen skulle ha avsett hela detta jordövertagande, skulle detta ha motsvarat ca 100 mark penningar per markland i gängse mynt eller ca 22 lödiga mark.  
 Brevet är beseglat av herr Hertlev Hartlevsson, ärkedjäken i Uppsala samt Nils Petersson i Länna och Tomas Andersson, som båda förde ‘två spetsar uppifrån’. Nils Petersson var häradshövding (1357-74) efter Jon Petersson och blev sedermera underlagsman i Uppland under riddaren Karl Ulfsson (Sparre av Tofta). Han skall ha efterträtts som härsdshövding av Johan Larsson i Bredsjö. Denne hade övertagit Bredsjö efter Johan Nilsson i Bredsjö, se ovan. Johan Larssons arvingar kom därefter att besitta Johan Nilssons egendomar i Järfälla sn.  
 Nils Peterssons koppling till hh Jon Petersson och hans gods framkommer även senare, då egendomen i Kolje, som konfiskerades av kung Albrekt och sedermera överläts till kaniken Magnus Tyrgilsson (Färla), 1401 donerades till Uppsala domkyrka (DMS 1:3, s 214 f). Riddaren Gustav Leksson (kvadrerad sköld) hade då ärvt Kolje efter sin morbror, kaniken Magnus Tyrgilsson. Donationen beseglas i brev (SD 106) av herr Gustavs släkting Karl Störkarsson (lilja), Därefter följer Magnus Israelsson (halvt djur), Nils Peterssons i Läna  måg, gift med Holmfrid Nilsdotter, Johan Larsson (vingat svärd) i Bredsjö, Nils Peterssons efterträdare som häradshövding i Bälinge, samt därjämte Lydeke Stralendorp, måg till Magnus Israelsson och gift med dennes dotter Ingeborg, se nedan.
 
Med denna koppling till hh Nils Petersson kan vi återgå till Söderby i Åkerby sn och kopplingen mellan Nils Peterssons dotter Holmfrid och hennes dotterdotter Märta Lydekadotter (Stralendorp - pilspets ginbalkvis), ägde gammal frälsejord i Söderby (SD 1957). Hennes styvfar, Knut Uddsson (Vinstorpaätten) hade efterträtt Johan Larsson i Bredsjö som häradshövding i Bälinge. 1414 byter Peter Nilsson i Väsby, Bälinge sn, domare under herr Knut, till sig 7 öresland (0:7) gammal frälsejord i Söderby av sin herre. Jorden var styvdottern Märtas fäderne.  
 Märta var barn av Lydeke dy Stralendorp i dennes gifte med Ingeborg Magnusdotter. Ingeborg blev sedermera omgift med riddaren Knut Uddsson. Märtas far, Lydeke dy Stralendorp, var arvinge till Ingeborg Björnsdotter på Vänngarn. Vänngarn var ursprungligen Ingeborgs mors, Kristina Fadersdotter (ett krönt C inom cirkel), morgongåve- och avlingegods. Ingeborgs far var häradshövdingen Björn Nilsson (8-uddig stjärna). (RPB 2343, 2346) I sitt testamente omnämner Kristina en syster Katarina. Möjligen är denna Katarina Fadersdotter identisk med Nils Gerbos arvinge omnämnd i brev 1402 (SD 191; Gillingstam PHT -47, s 26 f). Nils Gerbo var troligen gift med Katarina Styrbjörnsdotter (Sandbroätten) (Tidöarkivet vol 396 s 48 RA; Rahmqvist, PHT -78, s 65 och 70). Se Morberga ovan.
 
 Kristina Fadersdotter, se ovan, hade med Björn Nilsson barnen Ingeborg, gift med Gregers i ‘Halwerstadh’ och herr Fader, kanik i Uppsala. (SRP 2457) Hon skänker 1390 med samtycke av sin man till Vadstena kloster 0:4 jord i ‘Ludhersta’ [Låddersta] i Kalmar sn, Håbo hd. Brevet beseglas jämte Ingeborg av Sten Bosson (N o D) och Tord Bonde.  
 1395 skänker hon till helga korsets prebenda vid Strängnäs domkyrka 0:3 i Tjusta [Thyusta], Håbo sn. Jämte Ingeborg beseglar här biskop Thord, Magnus Håkansson (Magnus Marinassons ätt), Olof Haraldsson i Lossa [gift med Ingegerd Birgersdotter (SMV III, 198); möjligen syster till herr Nils] och herr Nils Birgersson (Sparre av Hjulsta och Ängsö). (SRP 2757)
 1397 stadfäster Karls Ulfsson (Sparre av Tofta) herr Fader Björnssons, se ovan, gåva, ett gods i Låddesta, till Vadstena kloster. Gåvan hade Karl Ulfsson på livstid förlänt åt givaren (SRP 2846). I Kristina Fadersdotters testamente skänker hon var sin ring till ärkebiskop Henrik och till Karl Ulfsson och till domprosten i Uppsala, herr Anders Björnsson, en försilvrad kniv (SRP 2346).  
 
 Vi vet ej Kristina Fadersdotters härstamning. “Ovist är, om denne är identisk med Karl Ingebjörnssons (ekeblad) hustru (jfr Djurclou i HT 1890, o H Lagergren i PTH 1923, s 72) skriver dr Gillingstam (PHT 1947, s 27, n 2).  
 En annan hypotes som även kan begrundas, tillåter jag mig framkasta.  
 Kan möjligen hustru Kristina vara dotter till Farde Unge och hans hustru Ingeborg? Kristina ger sin son namnet Fader och dottern namnet Ingeborg? Kan namnet Farde eller Farthiegn vara en medveten omskrivning av Farde till Fader; ett mera välkänt namn i Uppland? Namnet Farde, (“iagh Fardens Vnge”, DS 6737, skriver Farde själv 1363) tycks inte förekomma i Uppland före före 1423 (Pædher Fardasson i Funbo, SMP h 6, s 11)? Att hennes syster Katarina tar arv efter Nils Fartegnsson, Farde Unges far, se ovan, skulle tala för ett möjligt släktskap med Farde Unge. Kanske var Farde Unges hustru Ingeborg dotter till Nils Gärbo och Katarina Styrbjörnsdotter (Sandbroätten). Denne förvärvar 1352 fyra öresland (0:4) i Täby, Faringe sn i Uppland, som Katarina Fadersdotter ärver och sedermera tilldöms Claus Slaweka, såsom hennes arvinge (Gillingstam PHT 1947, s 26). Katarina skulle sålunda ha ärvt Täby efter sin mor Ingeborg Nilsdotter? Katarinas syster, Kristina, ärver Söderby, som sedermera Kristinas dotter ger till sin arvinge, som var Märta Lydekadotters far, Lydeke Stralendorp (Gillingstam ibidem, s 27).
 Släktskap mellan Sandbroätten och Malstaätten har påtalats av Rahmqvist, se ovan; det skulle kanske kunna styrkas även med denna hypotes.

2005-06-29, 08:39
Svar #15

Carl Szabad (Carl)

  • Gäst
Det var en mastig artikel Bengt sammanställt. Som Nils konstaterar lär det ta tid att gå igenom den.
 
Men jag håller med Anders om att vissa egenskapsnamn är väl allmänna för att kunna gälla som släktrelation.
 
Och när Bengt försöker leda i bevis att biskop Isar haft ett oäkta barn (Ingemar Isarsson) som lever ännu 77 år efter faderns död (Isar är troligen avliden 1307/1308) känns det som om bristen på relevanta källor fått teorierna att blomma lite väl mycket. Celibatet gällde i högsta grad för alla kyrkans män och då naturligtvis även biskopar. Biskopen (nämnd 1292-1307) ska dessutom ha en sonson (Anders Jonsson) som omnämns 1298 medan dennes farbror ännu lever 1384. Något är fel i kronologin. Och genealogin.
 
Sådana här grova missar gör att man får misstro även till resten av innehållet, vilket jag tycker är synd då artikeln i övrigt verkar vara ett gediget arbete, dock med väl många möjligen för att kunna gälla som en genealogi.

2005-06-29, 11:20
Svar #16

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Instämmer helt med Carl. Det är väl många möjligen och troligen i inlägget. En redan påpekad svaghet i bevisföringen är det under medeltiden rätt vanliga binamnet Krok som knappast kan användas som indicium på släktskap utan direkt källstöd, t ex att två bärare av binamnet förekommer i samma brev och att de då också använder sig av binamnet.
 
Som ett första utkast är Bengts inlägg mycket intressant. Frågan är hur mycket som till nästa version kan överleva den källkritiska motorsågsmassaker som jag antar är nästa steg i hans plan.
 
Det återstår nämligen många problem att lösa här. En del av dem är sådana som uppstått genom att man hoppat över ett led i bevisföringen och försökt styrka en hypotes med en annan hypotes. En gissning blir dock inte mer sannolik genom att den ges stöd av en annan gissning. Jag kan väl börja litet lätt och peka på ett sådant fall i texten med en fråga till Bengt.
 
Vad är det som får dig att påstå (för det är väl det du vill göra?) att den Linköpingsprebendat Birger Siggesson som 1352 utfärdar sitt testamente är den son till Sigge Guttormsson av Ljuna som nämns i Sigges 69 år tidigare utfärdade testamente?
 
Du hänvisar i sammanhanget till det testamente som utfärdades 1285 av Sigges änka Kristina vari hon nämner gården wallær som du antar vara identisk med Valla i Flistads socken. Emellertid framgår det tydligt av brevet att en tomt i Ljuna, Hogstads socken, avskiljs därifrån och läggs till wallær. Rimligen måste alltså detta wallær ligga mycket närmare Ljuna än i Flistads socken. Är det inte ett rimligare antagande att det är Valla i Appuna socken som avses? Detta Valla ligger ju bara några kilometer från Ljuna. Skulle vara intressant att få veta varför du i detta fall har valt att gå över ån efter vatten.

2005-06-29, 13:17
Svar #17

Per-Åke Borssén

  • Gäst
Beträffande Krok/Krokar skriver Raneke (SMV s 234) under Anm.: Över rubriken Krokar avbildar RAvapensaml. ett vapen enligt varianten A5 [balk belagd med sparre] med rött fält och blå sparre på vit balk och sex fänikor på hjälmen med sköldmärket upprepat.  
 
På samma sida finns Nils Krok (d 1447) upptagen. Hans vapen - bred ginbalk belagd med bred sparre - redovisat exakt lika Johan Ingemarssons vapenbild. En röd sköld med vit ginbalk och blå sparre har funnits i Tensta kyrka (ib. s 232).

2005-06-29, 17:42
Svar #18

Per-Åke Borssén

  • Gäst
Det dessutom kan nämnas att Nils Krok (ginbalk belagd med sparre) har en bror, Olof Krok i Onsike i Skogs-Tibble sn. Denne hade dottern Märta gift med Bengt Laurensson (björnlår). Olof hade sin sätesgård i Onsike 1409. Därefter följer på gården väpnaren Inge Gullefsson (böjd arm). Nils Krok och väpnaren Bengt Larsson, Peter Nilsson i Finnflo, Björn Nilsson i Utnäs i Hälsingland m fl stadfäster, 1446.06.28, köp mellan salige Sven Jönsson (bruten gren/vinkelhake) och ärkebiskop Nils i Uppsala, varvid Sven sålde jord i Bärista i Giresta sn i Lagunda hd, samt Svens testamente, varvid han gav jord i Forkarlaby i Bälinge sn och hd till Uppsala domkyrka och jord i *Thronom* (?Tuna) i Hjälsta sn, Lagunda hd till sin frände kaniken i Uppsala Erik Petersson. (RA 1446 28/6)

2005-06-29, 23:42
Svar #19

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Det blev plötsligt väldigt mycket Per-Åke Borss?n av Bengt Bergströms inlägg.  
 
Jag hade för min del varit mer intresserad av att få ett svar av Bengt i stället, då jag erfarenhetsmässigt vet att en diskussion mellan mig och Per-Åke om historiska forskningsproblem inte blir särskilt fruktbar.  
 
Bengts inlägg var i längsta laget och förstärkt med Per-Åkes kommentar blir spekulationssmogen nästan ogenomtränglig. Men det kanske var avsikten?  
 
Per-Åke citerar Bengt Hildebrand ovan. Jag vill passa på att citera vad Herman Sch?ck en gång sade om Erikskrönikans författare. Herman konstaterade att av ett tiotal kända fakta om Birger jarl åstadkom Erikskrönikans upphovsman 400 versrader och visar sig därmed vara en diktare.

2005-06-30, 11:06
Svar #20

Utloggad Marc Hernelind

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 830
  • Senast inloggad: 2008-08-30, 19:58
    • Visa profil
Här kommer ett litet inlägg om eventuella släktband.    
Farteng d.ä Bosatt i  Birsta ,Skön Socken och var Hövitsman och Landsdomare.
Källa: Dens: Landsdomarsläkten i Norrland (särtryck ur Ångermanland 1974)  
Farteng var nämnd 1300-1314 som Landsdommare av Stormans ätt och han var en rik och mäktig Storman, ett bevis på hans rikedom var de många diplom han hade som fiskrättsinnehavare, och i ett bekant,Diplom från 27 feb 1314 kan man läsa att Fartengs Födelse ort Farthiengo de Herbeby stavas i ett annat diplom Herkeli som Norlander förmodligen träffat rätt när han sagt Herlekien är identisk med nuvarade Holm sätteri i Ångermanland. Släktbandet mellan Farteng och  Nils Fartengsson kommer här ..
Nikolaus Fartengsson hade 5 juli  1324 fått ett brev i vilket han donerat fisket i Indals ån och omgivningar som hans fader Farteng d.ä. ägt ,och Båda medeltida breven finns kvar på Riksarkivets medeltids avdelning.och enligt brev från 1327 står att Nils Fartengsson som far till Lagmannen Farteng Unge. Sigillet av Nils Fartengsson från 1352 med en väpnad arm.källa Säbråboken sid 83.
 
Erik Gunnar Lindgren säger Bure sägnerna handlar ju om de Erikiska kungaätten och som JB Skildrar Bureödena är dessa starkt förknippade med Erikiska ätten personligheter på ett sådant sätt som tyder på nära personliga Kontakter att så måste vara fallet tyder också den omständighet på att Farten d.ä. (Farteng d.ä. ) söner Nils och Peder deltog i den Erikiska Släktens sista stora Kolonisationsföretag som omfattade både källa:Pergamentbrev från 2 feb 1327 Att Kungen upplät de norrländsk älvarna och strömmarna 0ch Luleå älvdal  att bebyggas och uppodlas och Anförtrodde detta kolonisation som råde till Ärkebiskopen Olof Björnsson i Uppsala samt Fogen Johan Ingemarsson ,Peter den Unge ,Nikolaus Fartengsson den sistnämnde var fader till Lagmanen Farteng unge. ( Johan ,Peter och Nils nämns komma i från Norrlands ledande ätt.
 
Luleå och Piteå Älvdalar och där även Stormanssläktens  Sparre av tofta (Nils Abjörnsson) deltog,tillsamans med Kungsåren Johan Ingemarsson(Balksparre) och Ärkebiskopen =Olof Björnsson Rikets högsta dignitär. Sparresläkten har dessutom Blodsband till den Erikiska Släkten och hade tjänat den troget under år av fejd.

2005-06-30, 12:23
Svar #21

Utloggad Marc Hernelind

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 830
  • Senast inloggad: 2008-08-30, 19:58
    • Visa profil
Angånde namnet Krok och släkten Krok    
 
År 1374 i slutet av oktober utfärdar apostoliske notarien Olof Nilsson, kyrkoherde i Tillinge, ett notarialinstrument om rannsakningar rörande gränsdragningen mellan Uppsala och Åbo stift hållna den 1/8, 21/8, 1/10 och 17/10 samma år. 1347-48 hade ärkebiskop Hemming Nilsson företagit en visitationsresa till Norra Botten åtföljd av kungsåren Torsten Spjälbudsson. Hans uppdrag var att fastställa och förnya råmärkena mellan Uppsala och finska lagsagorna.  
Vid förhör den 21/8 “inställde sig en viss Sigurd i Klappsta i prästgården i Luleå, i närvaro av utfärdaren och herr Andreas, prost i Jamtland, och andra trovärdiga vittnen, varvid Sigurd sade att riddaren Nils Abjörnsson, lagman Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson förnyat nämnda råmärken, belägna på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Uppgiften hade han från sin son Herse som medföljde herr Torsten (Styrbjörnsson) på genomresa i detta ärende”.  
Den 1/10 i Hörnösand i Härnö sn i Ångermanland “inställde sig Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrsnäs, vilken utfrågades och tillstod att han varit närvarande och sett nämnda råmärken i Ule älv när de blivit förnyade av herr Torsten Styrbjörnsson, då fogde i Hälsingland.” (DS 8666)  
Torsten Styrbjörnsson var “fogde över Hälsingland 1347-48 (Frtz 2 s 54 f). Det senare året deltar han i gränsreglering mellan ärkestiftet och Åbo stift (mellan Luleå och Torneå socknar) (ÅboSvB s 154 f.)”. (S Rahmstedt PHT 1978 s 66)  
Det torde vara rimligt antaga att de medföljande på gränsregleringsexpeditionen var utvalda som primärvittnen och hade anknytning till de tidigare exploatörerna på 1320/30-talet.

2005-06-30, 13:14
Svar #22

Utloggad Roger Axelsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 272
  • Senast inloggad: 2022-06-17, 15:30
    • Visa profil
Märker att Bengt Bergström ovan vill annektera Guttorm jarl (d på 1170-talet) och göra honom till jämte bördig från Frösön. Det vill jag som smålänning bestämt motsätta mig.
 
Det räcker att gå till standardverket Svenskt biografiskt lexikon (bd 17 s 497) där de minst sagt magra fakta vi har om mannen redovisas. Han donerade bl a jord till Nydala kloster i Dädesjö och hans dotter Helena med närmaste avkomlingar är verksamma i Småland/Östergötland.
 
Att han skulle ha hetat Guttorm Östmansson är en ren fabrikation som florerar på Internethemsidor. Samtliga utan källhänvisningar till modern litteratur.
 
Slog dessutom en koll på Birger Siggessons testamente. Den broder (fratri) Ingemar som får en björnfäll är inte köttslig broder till Birger. Han står mitt i uppräkningen av legat till kyrkliga institutioner och är med säkerhet prästman vid någon av de intitutioner som nämns. De fåtaliga släktingarna nämns på annan plats.
 
Även jag håller med Carl S ovan att man blir tveksam, milt sagt, till framställningen i stort när två stickprov visar på sådana fakta-, och tolkningsfel.
Roger Axelsson

2005-06-30, 13:15
Svar #23

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Jag ser att Roger slog mig med en minut gällande det där med Birger Siggessons förmente bror Ingemar. Stryker därför den delen av mitt inlägg och lämnar bara kvar avslutningen.
 
Bengt reseverar sig något innan han tar sig friheten att ge sig ut på sin epilog-seglats norden runt. Uppenbarligen borde han ha insett att han tagit sig en hel del friheter redan innan han nådde fram till sin epilog.
 
Genom internet har nu en stor del av medeltidsbreven blivit lättillgängliga för långt fler än tidigare. Det är bra. Men om man tänker sig att med hjälp av breven föra forskningen framåt så räcker det inte med att de blir tillgängliga för den kreative skribentens ögon. Man måste faktiskt fatta vad det står i dem också.

2005-06-30, 13:28
Svar #24

Utloggad Bengt Bergström

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 44
  • Senast inloggad: 2015-11-04, 22:58
    • Visa profil
Om jag börjar med Anders frågor så håller jag på att sammanställa beläggen för tillnamnet Krok, jag har dock än så länge begränsat mig till Sverige, troligen finns det skäl att även studera Danmark för att försöka hitta Jens Larsen Krogs (Hallkvedsätten) anor. Vill man försöka spåra ättlingar till Ketel Krok bör även Norge tas med. Det ser jag dock än så länge som överkurs. Mitt primära mål är att få fram hur Steninge går i arv från Katarinas död 1311 till dess att Märta Olofsdotter och Bengt Larsson (Björnlår) konsoliderar ägandet. Från dem har jag hittat hur gården ärvs fram till August Gyldenstolpes konkurs. Jag ber att få återkomma när jag har kommit lite längre med sammanställningen.
 
I vilken utsträckning namnet syftar på någon egenskap hos bäraren hoppas jag kunna få fram genom att sammanställa befintliga belägg. Möjligen är Konrad Krokhand [DS 1483] och Erland Krokn?f [DS 1497] exempel på sådana egenskaper. Man skulle dock även kunna tolka in en blasonering i dessa namn vilket kan vara intressant i sammanhang där vapnet ”böjd arm” förekommer. Detta motsägs dock av att Erland Krokn?fs vapen är känt [SMV s. 694]. Att belägga att ett tillnamn syftar på någon egenskap torde vara svårt, däremot bör man kunna göra en negativ bestämning genom antagandet att personer med samma tillnamn som kan beläggas vara befryndade med varandra troligen inte bär sitt tillnamn beroende på en personlig egenskap.
 
Anders anmärkning när det gäller ortnamn är helt riktig, det finns många exempel på ortnamn som innehåller namnet Krok där det är troligt att en krökning i någon naturformation åsyftas. Det var också anledningen till att jag inte anförde t.ex. Krokvåg i Jämtland som ligger mellan Krokom och Kroksta i Själevads socken. När det gäller ortnamn med efterledet -sta så torde de dock komma av stadhir i betydelsen ställe eller boplats. Dessa ortnamn är ofta bildade med ett personnamn eller tillnamn på en nybyggare som förled och -sta som efterled  för att tala om att det var nybyggarens boställe (ex. Billsta, Kroksta). Även naturnamn som förled är ganska vanliga (ex. Lövsta, Stensta) och torde då indikera ett ställe med någon karakteristisk egenskap. En sådan egenskap skulle i och för sig kunna vara en krökning i någon naturformation. I fall där krökningar lyser med sin frånvaro eller personer med tillnamnet Krok kan knytas till platsen bör det dock vara mer sannolikt att orten är uppkallad efter en person. Eferleden -om och -um torde på samma sätt komma av stadhom respektive stadhum vilket är pluralis av stadhir. Det har anförts att Krokom i Krokoms kommun skulle ha namn efter några krökar på Indalsälven men sådana krökar går inte att återfinna vid Krokom. Möjligen skulle förlängningen på den vik där Storsjön har sitt utlopp i Indalsälven kunna betecknas som en krökning men då är det i singularis. En alternativ hypotes är att några släktingar till Guttorm Östmansson eller hans hustru Ingrid Guttormsdotter bosatte sig vid Storsjöns utlopp i Indalsälven. Något källmaterial från 1100-talet som styrker den ena eller andra hypotesen torde dock inte gå att frambringa i detta fall.
 
Med undantag för de båda Krokom i epilogen har jag försökt undvika att bygga några indicier på enbart ortnamn, det blir väldigt dålig substans i sådana argument. Därför tog jag inte upp en tredje möjlig källa som Johan Bure kan ha haft till uppgifterna om Fale unge. Just söder om Helgum i Säbrå socken där Anders, Jonas och Olof Bure och deras syskon är födda ligger Billsta. Jag har dock ingen med Farth?ign unge samtida person i släkten Bilder som jag kan knyta dit. Således lät jag bli att ta upp det argumentet. Men visst, kan man inte bygga sin argumentation på substans så kan man ju försöka med volym och även anföra Billsta i Hackås socken. Då börjar det geografiska avståndet bli besvärande för identifiering med släkten Bilder i Ullånger varvid man får söka mer lokal förankring i t.ex. Evert Bild i Trondheim [Diplomatarium Norvegicum, bind 4, nr 1140] men så länge jag inte har någon mer samtida och på något sätt kan hitta en gemensam nämnare mellan Evert Bild och släkten Bilder i Ullånger, utöver tillnamnet, delar jag Anders mening om att det är bäst att låta bli att luta sig mot den sortens indicier.
 
När det sedan gäller Carls anmärkningar så är det riktigt att biskop Isar dog någon gång mellan 1307 och 1308. Det är dock inte riktigt att den Ingemar Isesson som jag har föreslagit skulle kunna vara en son till Biskop Isar var i livet 1384. Vi har att göra med två personer med samma namn. Den Ingemar Isesson som eventuellt är son till biskop Isar dog 1360. Han upprättade sitt testamente den 2 november 1360 [DS 6365] och var död den 25 november samma år [DS 6370]. Det senare brevet är också det tidigaste belägg som jag känner till där Johan Ingemarsson nämns som avliden. Detta borde vara ett indicium på att Ingemar Isesson blev mycket gammal. Han dog inte 77 år efter biskop Isar men väl 52 år vilket även det kan indikera att jag har identifierat fel fader men det är inte längre uppenbart. På Ingemars testamente finns hans sigill bevarat, han förde en pilspets stolpvis [SMV s. 600].
 
Den Ingemar Isesson som Carl nämner är i livet 1384 [RPB 1998] är troligen den Ingemar Isesson som Jan Raneke anger föra två spetsar uppifrån [SMV s. 64]. Detta har jag dock inte kunnat verifiera då RA ännu inte har lagt ut sigillinformation för detta brev så jag får rikta frågan till Kaj. Det verkar dock vara så att Raneke har en felaktig källreferens för denne Ingemar Isesson som skulle kunna vara en brorson eller snarare halvbrors son till den förstnämnde Ingemar Iseson.
 
När det gäller celibatet så vill jag minnas att det infördes samtidigt som Peterspenningen efter den första nationella synoden som biskop Nicholas av Albano (sedermera påve Hadrianus IV) höll i Linköping år 1152. Det torde dock vara så att även präster och biskopar är människor av kött och blod med allt vad det innebär. Om det nu var biskop Isar som var far till Ingemar, så var han knappast den första katolska dignitären som blev far. Kan det t.ex. vara så att Katarina av Steninges son Olof blev undangömd som munk i Sigtuna på grund av att hans far var Isars företrädare? Anund Jonsson var bror till Dan Jonsson och en Dan i Näs finns bland Katarinas arvtagare [DS 1827]. Om min identifiering av Isar stämmer så skulle Dan Jonsson (stjärnbalk) även vara Isars brorsdotters man. Nils Krok agerade troligen faste för sin kusins man Dan Jonsson år 1313 [DS 1921]. Ett annat exempel på en biskop som inte var mer än människa är biskop Asker i Växjö [DS 1716, RA brev nr. 1194].
 
Om biskop Isar var bror till Eggard Bralstorp så hade han inte bara sönerna Ingemar och Johan Isesöner utan även sönerna Isar och Konrad. Dessa nämns tillsammans med Eggard år 1308 [DS 1576] och av sammanhanget kan utläsas att deras far då var död, detta stämmer väl med biskop Isars dödsår. Denne Konrad kan vara identisk med Konrad Isarsson och han kan mycket väl kalla sig Konrad Arxö efter det att han kom i besittning av Hargsö. Vem som var deras mor vet jag inte men de borde inte ha samma mor som Ingemar och Johan eftersom Eggard inte nämner de sistnämnda. Det skulle kunna vara Cecilia Brunkow [DS 1304].
 
Kaj anmärker mycket riktigt på att jag var för tunn med källreferenser när det gäller släktrelationerna mellan syskonen Krok. Per-Åke har börjat komplettera referenserna men visst finns det mer källmaterial. Jag återkommer med det i min utlovade sammanställning över belägg på tillnamnet Krok. Jag kan dock redan nu passa på att upplysa om att det finns minst tre Nils Krok. Den äldre är knappast svår att urskilja men väpnaren Nils Krok (Balk belagd med sparrar) är samtida med prästen Nils Krok. Det torde även finnas två Johan Krok av vilka den ena kan vara Johan Ingemarsson och den andre en Johan Krok som förde en Örnfot i sitt vapen [SMV s. 353]. Det bör vara den sistnämnde som var gift med Ingrid Magnusdotter [RA brev nr. 13801].
 
När det gäller Birger Siggesson kan det vara så att jag var för rask med slutsatserna. Jag började med att konstatera att Nils Krok fanns omnämnd i Sigge Guttormssons testamente. Sigges hustru Kristina får där mandat att efter eget skön fördela Sigges vapen bland ett antal uppräknade arvtagare. Min första ansats var att det var Sigges barnbarn eller deras män som fick ärva hans vapen. Det baserade jag på identifikation av den Torkil som omnämns bland arvtagarna med Sigges dotter Helenas måg Torkel Andersson på Normlösa, Jag hittade dock inget stöd för att Nils Krok skulle vara varken son eller måg till något av Sigges barn Helena, Margareta eller Birger. När jag sedan hittade Linköpingsprebendanten Birger Siggessons testamente som omnämnde såväl en bror Ingemar som den kära släktingen, Linköpingsfogden Nils de Stang som förde vapnet balk belagd med sparrar (som kan antas vara en brisyr på Ingemars söners vapen) måste jag erkänna att jag missade att reflektera över de 69 åren som utan tvekan är besvärande för identifikation med Sigges son Birger. Å andra sidan är det bara Sigge som nämner Birger i sitt testamente, Kristina nämner bara döttrarna. Kan Birger vara en oäkta sladdunge på ålderns höst? Detta tycks dock inte heller stämma för då skulle Ingemar Isesson och Birger Siggesson varken ha samma möderne eller fäderne och Birger Siggesson borde i så fall inte nämna honom som sin bror. Det verkar vara så att jag har gjort samma misstag som Carl gjorde med Ingemar Isesson, förväxlat två personer med samma namn. Det faktum att Nils Krok tar arv efter Sigge Guttormsson kvarstår dock men stödet för att Nils och Ingemar skulle vara söner till Kristina Birgersdotter faller. Baserat på vapenlikheten med Stangenberg kan Nils Krok och Ingemar fortfarande vara halvbröder till Linköpingsprebendanten Birger Siggesson men anledningen till att Nils Krok tar arv efter Sigge Guttormsson återstår att lösa. Finns det någon i läsekretsen som har en bra förklaring på detta? Någon ledtråd kan kanske fås i beläggen för Nils.
 
Nils Krok (den äldre):
1283-06-11, Arvtagare efter Sigge Guttormsson [DS 762];
1313-04-26, Faste för Dan Jonsson (Stjärnbalk) eller Knut Jonsson (Aspenäsätten) [DS 1921];
1322-04-04, Faste för Nils Abjörnsson (Sparre av Tofta) eller ärkebiskop Olof Björnsson [DS 2332];
1327-08-19, Angående Erik Valdemarssons anspråk på arvet efter kung Erik Plogpenning [DS 2625];
1341-06-04, Säljer tillsammans med sin bror Ingemar sitt mödernegods till Johan Holmgersson [DS 3572];
 
När det gäller gården wall?r så blir det väl kanske frågan om vilket avstånd som är kortast, det geografiska eller det genetiska. Svårt att säga när stödet för att Ingemar och Nils Krok skulle vara Kristinas söner har fallit. Vi kanske får anledning att återkomma till denna fråga när vi har löst ovanstående fråga.
 
Avslutningsvis vill jag rikta ytterligare en fråga till läsekretsen. Känner någon till vilken Helena det är som år 1315 finns på gården Vinstena i Vassunda socken [DS 2599]? Det tycks finnas en koppling till Germund Håkansson (två spetsar uppifrån) via denna gård [DS 5946].

2005-06-30, 14:36
Svar #25

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Verkar som att Bengts svar var färdigkomponerat när Roger och jag postade våra inlägg, eftersom han fortfarande skriver om en bror till Birger Siggesson. Hans resonemang på den punkten blir ju nu uppenbart irrelevant eftersom det, som Roger påpekar, inte fanns någon bror.
 
Vad gäller Bralstorp finns det ett tryckfärdigt ÄSF-manuskript (av Hans Gillingstam). När Riddarhuset avser att trycka det sista häftet (med fyra släkter) vet jag inte. Jag har ett ex av manuset men kan givetvis inte utan att först ha inhämtat tillstånd av författaren kommentera den delen även om goda skäl skulle finnas.
 
I övrigt finner jag ingen anledning att kommentera Bengts inlägg ytterligare i det här skedet.

2005-06-30, 15:36
Svar #26

Per-Åke Borssén

  • Gäst
Nils Krok (ginbalk belagd med sparre) var halvbror till Erik Karlsson (tre björnramar). Denne var gift med Märta Isaksdotter (Ban?r); dotter av Isak Isaksson och hans hustru Märta Siggesdotter (Brun),Sigge Brun och hans hustru Birgitta Nilsdotter (Länna-ätten). Se Gillingstam PHT 1947, s 33.

2005-06-30, 16:22
Svar #27

Utloggad Roger Axelsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 272
  • Senast inloggad: 2022-06-17, 15:30
    • Visa profil
Bengt!
 
Angående din fråga om någon känner till vilken Helena det är som år 1315 finns på gården Vinstena i Vassunda socken [DS 2599]? Det tycks finnas en koppling till Germund Håkansson (två spetsar uppifrån) via denna gård [DS 5946].
 
Vilken menar du att kopplingen mellan brevet 1315 och 1358 är? 1315 bor Helena i byn och 1358 bevittnar en Lars i Vinstena en jordförsäljning i en annan by i socknen. Så långt är jag med. Är det kopplingen, eller stöder du dig på något annat brev som du inte refererar till ovan?
 
mvh Roger AJ
Roger Axelsson

2005-06-30, 20:32
Svar #28

Utloggad Anders Ryberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Vad det gäller Krok/Krog så var det ett relativt vanligt förekommande förnamn i Norge, där även Jämtland ingick. Om man diskuterar jamtsk medeltid är Norge det mest relevanta landet. Alltså kan det mycket väl ha bott en Krok NNsson i Kroksta.

2005-07-01, 10:15
Svar #29

Utloggad Kaj Janzon

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1293
  • Senast inloggad: 2022-01-14, 10:41
    • Visa profil
    • www.medeltiden.st
Gällande Carls misstag, så aktualiseras här åter en gång faran av att lita på SMV när det gäller person- och vapenbildsidentifieringar. Det finns inte två Ingemar Isesson i SMV, det är samma en som redovisas på två ställen.
 
Det finns hur många dubbelredovisningar som helst av denna typ i SMV. Rekordet tror jag innehas av Ficke Olofsson (Hjulstaätten) som förekommer under tre olika vapenbilder (och inplacerad i tre olika släkter).  
 
Man kan överhuvudtaget aldrig använda SMV som enda källa till uppgift om vilket vapen någon har fört. Det finns ett mycket stort antal personer som i SMV redovisas under vapenbilder de inte kan beläggas ha fört vare sig med bevarade originalsigill eller avritningar.
 
Den korrekta vapenbilden i detta fall är den som redovisas på sidan 600 (vilket framgår av kommentaren i DS), d v s pilspets stolpvis (apropå vapengemenskap inte speciellt lik en balksparre ). Brevet från 1384 har jag inte kollat och har följaktligen ingen åsikt om huruvida det rör sig om en eller två olika personer.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se