Under släkten har jag den 13:e oktober, diskuterat – och starkt ifrågasatt - Eric Anthonis slutsatser avseende vem slottsfogden Peder (Torgilsson) Djäkn var. Det märkliga är, att studerar man vad Anthoni själv skrev i HTF 1966 (s. 79) i uppsatsen ”Kring ett förläningsbrev 1457”, så trodde han snarast att denne Peder Trugelsson tillhörde släkten Garp – han skriver försiktigtvis ”Det finns en antydan, att förläningstagaren tillhörde släkten Garp”. Detta baserat på en supplik av Mathias Michaelis (Carpelan) – vilken på mödernet var Garpättling – att en Petrus Garp, prefectus castri aboensis, gett Villiluoto ö, åt sina systrar i Nådendals kloster. Att Villiluto tidigare hade getts klostret av Greger Anderssons (Garp) änka, Anna Jönsdotter, torde innebära att ” Villiluto för någon tid återgått til Garpätten.”
Av detta drar Anthoni slutsatsen att Petrus Garp kan vara densamme som Peder Djäkn, 1457 hövitsman på Åbo slott. Efter att ha konstaterat att Bengt Bergius avskrift lämnar mycket övrigt att önska vad gäller förmågan att återge originalet, hävdar Anthoni att det lika gärna kan ha stått Gregersson som Trugelsson – ”I så fall är det fråga om en okänd son till Gregers Andersson”.
Därefter för han ett resonemang för och emot, utan att vara medveten om att Peter Torkilsson (Sluk) existerade, varför han till slut konstaterar: ”Så har…brevet gett upphov till ett antal olösta eller till följd av källornas karaktär olösliga problem. Dock måste befälhavaren på Åbo slott och förläningstagaren av Lappo socken år 1457 vara identiska.”
Att jag ändå tar upp frågan här, beror naturligtvis på att jag finner det högst sannolikt att Anthonis första, intuitiva, slutsats var korrekt – Peder ´Trugelsson’ var densamme som Petrus Garp, en son till Anders Garp.
En viktig ledtråd som återfinns i Anthonis skrift, utgör det faktum att denne Peder Gregersson(?) fick sin förläning samma dag som bröderna Henrik och Olof (Nilsson) Tavast fick frälse på vissa skattegods. Det kan naturligtvis ha varit en tillfällighet, men om man utgår från att Peder Gregersson var en son till Gregers Andersson (Garp), så var denne okände son, ’sammanbragd’ kusin till bröderna Tavast, då Greger Andersson i sitt första gifte var gift men en faster till bröderna Tavast.
Med tanke på kronologin, så torde Peder Gregersson har varit en son i Gregers andra gifte med Anna Jönsdotter till Kåsäter. Som Anthoni skriver så nämns inte någon Peder i Greger Anderssons testamente, ”…men där omtalas inte heller dottern Karin som nämnes i Anna Jönsdotters brev 1462. Härtill må ytterligare påpekas, att namnet Peder också annars anträffas i Garpätten”.
I och med Anthonis sammanblandning av Peder Djäkn (Garp) och Peder Djäkn (Sluk), så är det flera uppgifter han inte kan förklara, ex.vis hur ’dottern’ Katarinas år 1517 avlidne make Jeppe Olofsson i Sarvilax, skulle kunna sammanbindas med Peder Djäkns ättlingar på Mervis. Enligt min arbetshypotes, så är svaret relativt enkelt, Karin och hennes syster Suneva, var döttrar till Peder Torkilsson (Sluk) och hans hustru Margareta Olofsdotter (Svärd) till Mervis - inte till Peder Gregersson (Garp)… Margareta Olofsdotter (Svärd)var f.ö. kusin till Brita Pedersdotter (Svärd), gift med Olof Jönsson (Sluk) son till Peder Torkilssons syssling, Jöns Olofsson (Sluk).
Anthoni berör vidare att Peder Djäkns änka pantsatt frälsegods i Renilä (Vemo), ”där Garpätten av gammalt hade gods”. Även här torde det röra sig om Peder Torkilsson (Sluk) vars mor, Margareta Jönsdotter var halvsyster till Greger Andersson Garp, och Peder Torkilssons far Torkil Jönsson sålde med sin hustru Margareta, godset Kesois, ca 3 km från Renilä, till Gregers Andersson (Garp) år 1447…
Detta skulle innebära att Peder Gregersson Djäkn och Peder Torkilsson Djäkn var kusiner... Inte så konstigt att Anthoni blandade ihop dem …
(Meddelandet ändrat av ten 2014-10-15 18:53)
Ämne: Garp (läst 3612 gånger)
Cookie policy