Rent allmänt var det vid denna tid mycket vanligt att fylla på antavlor med lite personer som borde ha funnits, för att får dem att se bättre ut. Att Karl IX trodde att det funnits en gammal adlig Skyttesläkt bevisar inget. Han behöver nödvändigtvis inte ha haft koll på sin barnsköterskas släkt, och Johan Skytte kan mycket väl ha bättrat på den lite... För övrigt framgår det ju ovan att Britta Eriksdotters föräldrar är kända.
Det var säkert så att det var ”mycket vanligt att fylla på antavlor med lite personer som borde ha funnits, för att får dem att se bättre ut.” Men låter det inte som en lite för enkel förklaring att Karl IX ”trodde” att det funnits en gammal adlig Skyttesläkt med tanke på vad som står i adelsbrevet? ”allthenstund Skytte slechtet, som haufer waridt en godh gammal adhelig Slecht här i Ryket, är nu så förfallen och af sig kommen, at ingen meer är, som hwarken vapen eller eller nampnet förer”. Jag menar att, för att vara en släkt Carl IX ”trodde” ha funnits var han ganska välunderrättad om dess historia? ”Han behöver inte nödvändigtvis.” och ”Johan Skytte kan mycket väl.” tycker jag låter som väldigt tunna bevis, det skulle alltså lika gärna kunna vara tvärtom?
Jag tipsade ju om Anknytningen i mitt inlägg, tyvärr verkar det som om den sidan är borttagen men jag har en kopia av artiklarna som jag fått av Christina Hjalmarsson som skrivit dem. Jag hoppas att inte Christina har något emot att jag använder en del citat från hennes artikel som heter ”Fru Brita i Nyköping - Drottning Margaretas förtrogna” Citaten är: ”På ett av drottning Margareta egenhändigt undertecknat kvitto av den 15 juni 1547 kallas fru Brita ”wår Tro vndersåtthe Hustrw Birgitte Lars Anderssons i Nyköpingh””. ”När fru Britas man, Lasse Andersson, dog 1546 gav Kungen henne Sankta Barbros gille och tomt”. ”Märta Sture, drottningens syster, skrev ett brev i mars 1549 till drottning Margareta och begärde att drottningen skulle skicka ”Hustru Bijrgitte Lass Anderssons” för att vara henne till hjälp. Vid årskiftet 1551 skrev fru Märta igen och begärde att hustru Birgitta skulle få komma och hjälpa henne. Drottning Margareta svarade den 8 januari 1551 att ”Haff:r nw ij dagh wår kiere Szön Jahan sprungitt och giört sig nokett fortredt” men ”så snart han blijffuer till passe, skal tha hustru Birgitte strax wfforsummeligen giffue segh til tegh, endogh (kenne thett Gudh) att Wij nödigtt hade kwnnet ombere henn ijffran wååre barn såå lange wij ärom påå thenne reijsse””. ”Enligt ett förläningsbrev av den 9 januari 1551 fick fru Brita en del av tiondena vid Runtuna kyrka och den 24 mars samma år fick ”elskelig hustru Brita, Lasse Anderssons effterleverska i Nyköping” en bartomt och två bodar liggandes utmed torget. Samtidigt skrev hertig Erik i ett brev till sin far Gustav Vasa, att hustru Brita skulle ihågkommas, Kungen underrättade strax sin son, att så hade skett” ”Med anledning av drottning Margaretas begravning erhöll fru Brita penningar, närmare bestämt 30 mark”. ”En systerson till fru Brita och kusin till Anders Målare, begick ett allvarligt brott. Denne man Olof Scolemestare, den förste kände skolmästaren i Nyköping var en hetlevrad man, som 1551 hade dräpt Matz Häss. Fru Brita och eventuellt även hennes son, Anders Målare, blev tvungna att gå till kungs och vädja om överinseende i ärendet. Lagen måste dock ha sin gång. Gustav Vasas stöd kom genom det brev han skrev den 19 december 1551 till ståthållaren på Nyköpingshus, Johan Turesson (Tre Rosor) ”att han ville offversee med hustru Birithe Lasse Anderssons systerson för thet mandråp han på Matz Häss bedriffvidt haffer”. Detta brev hade en notering i kanten - ”fröijken Katerine och Ciciliane”. Det förefaller som om prinsessorna Katarina och Cecilia har utverkat benådning hos sin far för hustru Britas systerson. Gustav Vasas välvilja kom härigenom att utsträckas även till fru Britas släkt” ”Kung Gustav Vasas och drottning Margareta Leijonhuvuds och senare sonen hertig Karl/Karl IX:s omtanke och vänskap till denna Nyköpingssläkt var anmärkningsvärd”. Det låter (tycker jag) som om en mycket nära relation mellan Kungafamiljen och Nyköpingssläkten, skulle det då vara så helt främmande att Kungafamiljen även kände till hustru Britas anor och ättlingar?
I Tor Bergs bok Johan Skytte - Hans ungdom och verksamhet under Karl IX:s regering står på sidan 11 Att Brita Soop överhuvud taget kunde gifta sig med borgaren Lars Andersson, hänvisar visserligen på en tid, då skillnaden mellan lågadel och ofrälse ännu ej blivit så skarp, men tyder säkerligen också på den senares stora anseende.
Ingen kommentar till ovan nämnda citat?
” För övrigt framgår det ju ovan att Britta Eriksdotters föräldrar är kända”.
Det står att ”Ada Rydström antager , att Katarina var Erik Knutssons äldre dotter och syster till den Brita, som var gift med Lasse Andersson i Nyköping”. När det gäller det utfärdade gåvobrevet på Blekhem för Vadstena kloster skriver Liedgren överst på sidan 4 om de vidhängda sigillen att ordet (”maga”) betyder svågrarna, på rad 4 på samma sida skriver han att ”Lasse Andersson i Nyköping varit en av de åsyftade mågarna”? Liedgren skriver dessutom om ovan nämnda sigill att de är så otydliga att det inte går att bekräfta att Lasse Andersson var en av de åsyftade svågrarna eller mågarna. Som en intressant parallell kan man ju nämna brevet som omnämns i sista stycket på sidan 5 gällande ett brev skrivet av Arvid Trolle ”däri intygar denne, att han givit henne ytterligare 3 mark danska ”till sin dotters bröllop”, och han tillägger, att detta ”är Witterligit” bl a för ”Hennes egen måg Erich Knutzsson””. Vilket ord användes i originalbrevet som här översatts till måg?
När det gäller bördsrätt, gällde det endast vid så nära släktskap som systrar eller inom den egna familjen eller kunde man ha bördsrätt till någon annans egendom om man tillhörde samma släkt?
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-13 (läst 2383 gånger)
Cookie policy