Christian!
Citat från Elgenstierna, Svenska adelns ättartavlor, bd 7 (Sthlm 1932), s. 644, adliga ätten Stiernfelt eller Grubbe nr 171:
I Svenska ättartal för 1889 har V. Örnberg visat, att ättens påstådda härstamning på mödernet från Vasaätten måste förkastas. Det torde även få anses sannolikt, att fädernehärstamningen (före 1500-talet) från den frälsesläkt, som blivit kallad Upplänning, sådan den föreligger på riddarhusgenealogien, är uppkonstruerad, sedan det visat sig, att den släktledning, som ligger till grund för genealogien och som uppgjorts av någon av de bekanta släktforskarne Hadorph eller Peringsköld, vilka båda via mödernet härstammade från denna släkt, vimlar av felaktigheter och osannolikheter. Den förste, som med säkerhet kan sättas som ättens stamfader, är nedanstående Per Mattsson, som blivit kallad Upplänning och uppgives varit av en frälsesläkt, som i vapnet förde en halv lilja, men sedan nedsatt sig som borgare i Söderköping.
I Ranekes Svenska medeltidsvapen I-III (1982-1985) finns inga uppgifter om Per Matsson eller någon släkt med det ovan beskrivna vapnet som kan sättas i samband med honom.
I Johan Axel Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden (Stockholm 1931), I:2, s. 744, står: Myrby (även Mörby), 1 mt. frälse i Bälinge hd och Skattunge sn, var sätesgård redan under medeltiden och tillhörde då släkten Upplänning, som genom kunglig nåd konfirmerades i besittningen 1536 (Lokalförvaltningen I: s. 66). Sedermera fick ärkebiskop Laurentius Petri Nericius (d. 1573), som var gift med Peder Matsson Upplännings styvdotter, 1562 7/2 (13/2) Mörby i förläning.
Almquist utgår här uppenbarligen från de felaktiga riddarhusgenealogierna (se Elgenstierna) och Peder Matsson Upplänning är feltryck för Mats Persson. Ärkebiskopen Larurentius Petri var nämligen gift med en dotter till Didrik myntmästare och Birgitta Kristiernsdotter (Vasa), se SBL, bd 22, s. 376 och Äldre svenska frälsesläkter II:1 (2001), s. 112. I ÄSF framgår av Hans Gillingstams utredning om ätten Vasa att Birgitta Kristiernsdotter blev omgift senast 1531 med Mats Persson (d. 1552-54), slottsfogde i Stockholm 1530-31 och därefter häradshövding i Tierp, Vendel och Tegelsmora, Norunda och Bälinge.
I Johan Axel Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 (Stockholm 1917), s. 66, framgår att Mats Persson bekom 1535 Lövsta socken i Norra Roden samt tre gårdar i Ulleråkers härad i förläning, fick 1536 jord i Upssala, som lytt under S. Erik, och året därpå Mörby gård i Skuttunge socken (...).
Av Det medeltida Sverige, I:3 (1982), s. 95, framgår att Myrby i Skuttunge var frälsejord som tillhörde Peder Bosson (krökt arm?). Godset tilldömdes 1396 Uppsala domkyrka eftersom Peder Bossons hustru Elin Björnsdotter givit Myrby till Uppsala domkyrka. Myrby var hennes morgongåvogods i ett tidigare gifte med Anund Stut (kluven sköld med halv lilja och halvt oxhuvud). Därefter var Myrby landbohemman under Uppsala domkyrka fram till 1527 då det drogs in till kronan. 1537 förlänade kronan Myrby gård till fogden och häradshövdingen Mats Persson Upplänning.
Sammanfattningsvis kan föjande sägas:
Uppgiften om att ätten Stiernfelts stamfader, borgaren i Söderköping Per Matsson, var ägare till frälsejord i Uppland, kommer enligt Örnberg, Svenska ättartal 1889, s. 451, från dennes sonsons, biskopen i Strängnäs Johannes Matthiae, personalier - d.v.s. från personalierna i likpredikan.
På grund av denna uppgift om frälsejordsinnehav, har äldre genealoger (Hadorph/Peringsköld) tydligen velat identifiera borgaren Per Matssons i Söderköping far med häradshövdingen Mats Persson Upplänning, vilket är uppenbart oriktigt och uteslutet av kronologiska skäl.
Denne häradshövding, vars släktförhållande är okända, försågs av samma genealoger med medeltida förfäder och en frälsesläkt Upplänning har på så sätt uppstått. Påståendet att borgaren Per Matsson tillhörde frälsesläkten Upplänning som i vapnet skall ha fört en halv lilja, är uppenbarligen en ren konstruktion av Hadorph/Peringsköld. Vapnet med den halva liljan har man antagligen hämtat från godset Myrbys tidigaste kände ägare Anund Stut på 1300-talet, som man tydligen trodde var släkt med Myrbys ägare från 1537 Mats Persson. Anund Stuts släktförhållanden är inte kända, se Raneke, s. 871.