Äldre inlägg (arkiv) till 09 augusti, 2015

[Leif Persson]

Sven Estridsens farfar är inte Ragnvald, i alla uppgifter som jag vet heter Svens pappa Ulf Torgilsson...

[Björn Sonesson]

Rekommenderar er att läsa två kapitel i The Viking World med redaktörerna Stefan Brink och Neil Price. En bok på 717 sidor. Mycket läsning och litteraturreferenser också som fyller 2 sidor vardera artikeln. Utgavs år 2008, men här skall nyare forskningsresultat presenteras.  
 
Kapitel 35 Torsten Edgren: The Viking Age in Finland, sidorna 470-484. Edgren ser jag har använt ganska mycket äldre litteratur använda, en del nyare. Kapitel 36: The Vikings and the eastern Baltic av Heiki Valk, sidorna 485-495. Valk däremot använde sig mycket av nyare litteratur, dvs från 1995-2007.  
 
Mvh Björn
 
PS Har nyss sett sidorna, hinner inte läsa dem just nu ... DS

[Leif Tennare]

Det är Moberg som i sin avhandling, 'Olav Haraldsson, Knut den store och Sverige', uppger att Ragnvald var svåger till Olof Tryggvasson, gift med dennes syster Ingeborg. Att Ulf var son till Ragnar uppges av den danske historikern Erik Arup. Uppgiften om Ulf Torkilsson avfärdas av Bertell på föjande: När det i en mycket sen källa (Knytlingasagan), med vacklan, på ett ställe anges att Ulf jarl var son till en Torgils, torde någon förblandning ha skett.

[Leif Tennare]

Björn, ser fram emot vad du kan få ut av dessa kapitel! Du får gärna delge oss...

[Leif Persson]

På den här danska sidan finns en sammanfattning om  Ulf jarls härkomst i olika uppgifter, sehttp://www.vikingekonger.dk/Vikingekonger%20HTML/Artikler%20B/Ulf%20jarls%20herk omst.htm Där anges det åtminstone 1 källa från 1100-talet (bla. Florence av Worcester) om Ulfs farfar hette Björn: Comitis Ulfi, filii Spracling, filii Ursi. Her nævnes faderen første gang som Spracling, og dennes fader som Bjørn. Arup kan fremlægge et konkret eksempel  på en møntmester med det angelsaksiske navn Spracling fra den tid, så hans konklusion begynder at tegne sig. Arups tankegngar om ett anglosaxiskt ursprung för Ulf nämns alltså, men inte något om Ragnvald...
 
Jag tror det kan blivit ihopblandat på en annan nivå, nämligen att Ragnvald jarl sägs haft två söner Ulf och Eiliv med sin hustru Ingeborg, men vad vet vi mer om dessa..?  Där finns ju en Eiliv som make till Ragnhild Håkansdotter, syster till jarlen Sven Håkansson (död 1016 i Ryssland) svåger till Olof skötkonung. Samma Sven jarl är visst svärfar till Sven Estridsen genom sin dotter Gunhild.

[Leif Tennare]

Att Ulfs farfar hette Björn anger också Arup. Bertell har lagt till en Ulf - om än med frågetecken med frågetecken - mellan Björn och Ragnvald.

[Leif Tennare]

Leif, det du skriver om Eiliv platsar mycket väl i mitt hypotetiska släktträd - självfallet med viss reservation för kronologin - och stärker karaktären av ett 'släktkluster'... Man får följande kedja: Ragnhild Håkonsdotter g.m. Eilif (Ragnvaldsson) jarl, bror till Ulf (Ragnvaldsson) jarl g.m. Estrid, syster till Knut den store, halvbror till Olof Skötkonung, vars syster Holmfrid var g.m. Sven Håkansson, Ragnhilds bror!

[Leif Persson]

Jag blir ändå nyfiken på vilka källor som Bertell anger för ett sånt tveksamt släktskap.. Samma familj (Torgils sprakalägg) härstammar även den engelska kung Harald Godwinson från (stupade 1066 i slaget vid Hastings), genom Ulfs syster Gyda gift med Godwin av Wessex. Harald var därigenom kusin med Sven Estridsen. Intressant där är att namnet Tostig (Toste) finns med som en av Godwin-sönerna.. ;-)

[Andreas Rasmussen]

I en artikel av historikern Jarl Gallén, Vem var Ulf jarl, Sven Estridsens far? i Scandia 58 (1992), diskuteras Ulf jarls härkomst. Gallén anser här att Arups hypotes om anglosaxisk härkomst för honom inte är trolig.
 
MVH Andreas

[Leif Tennare]

Jag har nu fått tillgång till Matts Dreijers bok 'Från stenåldern till Gustav Vasa', utgiven av Ålands Kulturstiftelse Mariehamn, 1983. Denna bok innehåller 'alla ' svar gällande Ragnvald jarl - och mycket mer... Om hälften är sant, så återstår den i stort sett  omöjliga uppgiften att identifiera vilken halva...
 
Ett citat ur boken: Vid övervägandet rörande det geografiska läget av detta jarlsdöme får det svenska Åland inte skjutas åt sidan, ögruppens goda avgränsning, täta bosättning och höga utveckling, belyst av dess tidiga övergång till kristendomen, de gamla stenkyrkorna med sina kastaltorn, alla försedda med gratvalv av natursten och de åldriga samhällsinstitutionerna utgör tungt vägande argument i vågskålen för Ålandsöarna, som bör ställa dessa framom de flesta andra förslag. Jarlsdömet Åland är med hänsyn till då rådande maktpolitiska, trafikpolitiska och ekonomiska förhållanden en realstisk rekonstruktion. Den suveräne härskaren i detta jarlsdöme var i början av tiohundratalet Ragnvald jarl.  
 
Ytterligare ett citat: I slaget i Öresund deltog inte en dansk länstagare i norra Östersjön, Ragnvald jarl. Han skymtar fram i ett scholion i Adams kyrkohistoria. Där säges att drottning Estrids man, Ulf jarl, var son till en kung i Ruzzia. Kungen var Ragnvald jarl i det fjärran belägna självstyrande landskapssamhället på vägen till Gårdarike. I  ärkebiskop Unwans palliebrev 20 år senare uppträder det under namnet Island.
 
Dreijer påstår också att Sven Estridssons släktutredning ger vid handen att denne Ragnvald i själva verket var var en dansk jarl. Han talar också om Nordens fyra maktområden, Norge, Svearike, Island, d.v.s. Ragnvald jarls jarlsdöme, och det egentliga Danmark.
 
Ytterligare en dimension finer man i uppgiften att biskop Johannes Bircacensis ca 1060, av ärkebiskopen sändes till Åland. Tydligen återvände han, men var år 1071 åter biskop av Birka. Birka på Björkö existerade inte då... Vidare uppges att biskop Unnis grav är återfunnen vid Sunds kyrka på Åland...
 
En parallell till Västergötland? I morse hörde jag på nyheterna att man flyttat tidpukten för Västergötlands kristnande ca 100 år bakåt i tiden, då man funnit kristna gravar från 900-talet!
 
Det kommer ta lång tid att smälta, och bearbeta, innehållet i denna bok!
 
(Meddelandet ändrat av ten 2015-07-29 16:49)

[Leif Persson]

Det är givetvis spännande uppgifter om Åland som Dreijer skriver, men han är också ganska kontroversiell och har velat förlägga Birka till Åland istället för i Mälaren. Mer om honom går att läsa i Biografiskt lexikon för Finland på den här länken. Att Åland skulle vara ett eget jarladöme finns väl ingen annantans, om jag inte missat något?
 
Att det sedan finns kristna inslag i Västergötland redan på 900-talet är också av intresse, speciellt när man kan läsa om att Olof Skötkonung kan varit den Anlaf som nämns ihop med Swein (Tveskägg) på vikingatåg i England redan 994 och att Olof döptes där och lovade att vara kristen (The Peterborough Manuscript).. Se den här länken Hans myntning i Sigtuna med engelska förebilder från 990-talet är ju känd, så kanske döpte han bara om sig senare även på hemmaplan senare för att övertyga sin egen befolkning?

[Leif Tennare]

Jo, det är precis det jag menar med en parallell till Västergötland, man försöker med rätta framhålla betydelsen av sitt eget landskaps historia, men 'skjuter över målet' i sin patriotiska iver, vilket får motsatt effekt. Han gör också samma misstag som Peter Lawætz, vilken du länkade till 28 juli(14:23), vilken  försöker tolka världen efter fastställda regler (eller snarare algoritmer). I Peter Lawætz fall strängt gällande successionsordningar för kungar, och i Dreijers fall, exemplifierat i hans analys av 'Florensdokumentet' (ca 1110),där han kommer fram till att de 'länder' som inte innehade biskopssäten vid den tiden - Åland, Finland, Tavastland, Estland, Helsingland och Värmland tillhörde faktiskt, eller formellt, det danska riket... Han utgår ifrån att Danmark hade överhöghet över hela norden.
 
Det är snarare hans källor än hans slutsatser, som är intressanta.... Sen finns det säkert en del som orättfärdigt avfärdats på lika lösa grunder...

[Björn Sonesson]

Det där var ingen nyhet med kristna gravar från 900-talet. Det har vetat om sedan ifjol ...
 
Delar av Västergötland, särskilt omkring staden Skara var mycket tidigt kristet, redan i början av 900-talet. I dessa bygder är det så mycket kristna gravar i i slutet av 900-talet. Närheten till Göta älv och därmed till dess norra arm som var internationellt vatten är viktig. På denna tid gick Halland upp till Ale-Surte-gränsen. Hela Hisingen var norskt område och hörde till Viken. Där Nordstan i Göteborg ligger var det danskt land under Hallands lagar och danske kungen. När den norra armen blev alltför grund under tidig medeltid blav det problem. Norge och Sverige attackerade Danmark och i freden därpå lämnade Danmark ifrån sig nordligaste halland till Sverige. Norge i sin tur lämnade över några socknar på Hisingen till Sverige.
 
(Meddelandet ändrat av Sone 2015-07-31 03:19)

[Leif Tennare]

Efter att ha lagt ner en hel del tid på Dreijers bok, så förstår jag din varning Leif P. Boken är full av anakronismer, vilken gör den totalt ointressant under rubriken Ragnvald Jarl. Ett flagrant exempel: ”Efter noggranna studier av det samlade materialet har han (Omeljan Pritsak) kommit fram till, att Rus bör ha varit på sin tid högt civiliserade, språkkunniga och vittberesta specialister på fjärrhandel. Han antar därför, att bakom appellativet Rus döljer sig flockar av frisiska och judiska köpmän från Frankerriket.” Inte särskilt sannolikt, eller.?
 
För min egen del råder det ingen tvekan om varifrån ruserna kom - från Östersjön och Ålands hav. De som visste svaret vilka ruserna var, var Finnarna och Esterna, deras närmaste grannar i öster, därför heter Sverige på deras språk idag Ruotsi resp. Rootsi.
 
Det anses bland många forskare att dessa namn har sitt ursprung i Roden, vilket även det torde vara en anakronism. Det troligaste är att såväl Ruotsi/Rootsi som Roden har samma ursprung, d.v.s. de 'svear' som levde i sjölandet och kallades ruser, vilka sannolikt befolkade såväl 'Sveriges' östkust som Åland och eventuellt Ösel.
 
Om vi går tillbaka till Ragnvald jarl, så kunde han utlova säkerhet på vägen österut - d.v.s. genom Ålands skärgård och via Örsund (Kyrksundet) mellan Hitis och Rosala, och vidare österut. Om vi föesöker tolka betydelsen av Rosala, så får man ett intressant resultat om man särskriver Ros och Ala. Resultatet blir då - översatt från såväl finska som estniska - 'ros område'.
 
Min hypotes blir då att den första 'svenska' befolkningen på Åland kom ifrån rusernas land - i Roslagen(?), varför det inte är osannolikt att Ragnvald verkade där som en jarlars like.
 
Den medeltida Östgötalagen skiljer på  'iarls bryti i roþzs bo och kunungxs bryti i upsala bo'. Begreppet Rod omnämns emellertid redan under vikingatid i runinskrifter. Det har ibland tolkats som området Roden. Sålunda har inskriften på Hovgårdsstenen på Adelsö från 1000-talet tolkats av historikern Erland Hjärne enligt följande:  ”Tyd du runorna! Rätt lät rista dem Tolir, bryte i Roden, åt konungen”  Tolir kan alltså ha varit kungens förvaltare, bryte, i området Roden, som i så fall redan vid denna tid utgjort en självständig del av riket.
 
 Roden torde sannolikt ha varit en självständig del av riket, när Ragnvald var dess ledare.

[Leif Tennare]

Sigvath skriver - i Weibulls tolkning -, den norske konungen (Olof Haraldsson) skulle ”hålla överenskommelsen med den mäktige Ragnvald, denne tillvaratar din sak både dag och natt, han är din allra bästa vän som du har i öster längs hela det gröna hav''(min kursivering). Är det en slump att man senare på Ålands sigill finner skyddshelgonet Olav den helige...

[Marcus Boman]

Olav den helige och Åland.
 
Enligt Sveriges medeltida europeisering (Thomas Lindkvist, 2006) under rubriken Helgonkungar kan man läsa följande stycke:
Olav den helige blev en skyddspatron för det norska kungadömet; han blev Norges evige kung. Han kunde också legitimera sin kungaätt och han blev i en vidare, mer folklig bemärkelse, sinnebilden
för den rättrådige kungen. Kring honom uppstod en rik och varierad litteratur, liksom en omfattande traditionsbildning. Kulten av honom spreds över hela Nordeuropa.
 
Om föregående mening stämmer kanske man inte ska dra alltför stora växlar när det gäller Ålands val av just detta sigillmotiv.
 
(https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/508)
 
(Meddelandet ändrat av Mabo 2015-08-02 10:39)

[Leif Tennare]

Marcus, du har naturligtvis helt rätt i din kommentar - det var inte alltför seriöst menat, vilket däremot mitt tidigare inlägg var i allra högsta grad!

[Marcus Boman]

Leif,
 
Ryssland heter Venemaa på estniska och Venäjä på finska enligt tidigare inlägg.
 
Enligt Google translate så betyder:
vene: ryska på estniska, båt på finska
venä: rus/Ryssland på finska
jä: is på estniska, medlem på finska
maa: jord på estniska, land på finska
 
Ruser var väl båtmänniskor...
 
P.S. Kanske någon med estniska/finska som första-/andravalsspråk kan utveckla ovannämnda ord vidare? D.S.

[Leif Tennare]

I mitt inlägg för knappt ett dygn sedan, så gjorde jag ett försök att tolka vad Rosala betyder på svenska m.h.a. Google, vilket gav ett intressant resultat - 'ros område'.
I en nyinköpt bok, 'Gåtorna kring Birger Jarl, Ösel och Borgå', skriven av Carl Olof Nordling (1976), hittar jag en ännu intressantare, och mer vederhäftig tolkning av efterledet ala. Den som står för tolkningen är nämligen professorn i nordiska språk vid UU, Adolf G Noreen, vilken anger att efterledet -ala, i bl.a. Rosala, står för 'tempel' eller tempelplats'. Betydelsen blir då 'Ros tempel'...
 
I Kyrkesund vid Rosala befann sig f.ö. Magnus Eriksson i augusti,1347 DS 4213,4214).

[Leif Tennare]

Efter att ha läst Carl Olof Nordlings bok, 'Gåtorna kring Birger Jarl, Ösel och Borgå', så måste jag revidera min hypotes avseende 'Sjölandets'  eventuella omfattning omkring 900/1000. Jag tror definitivt inte att Ösel ingick i svearnas maktsfär...
 
Nordling visar på ett utomordentligt väl underbyggt sätt, att Birger jarl, med största sannolikhet, aldrig företog ett egentligt korståg - och definitivt aldrig varit i närheten av Tavastland, eller grundat Tavastehus. Birger jarls ledungståg var destinerat till Nevan men inkluderade även ett strandhugg med borgbygge vid Borgå. Vid denna kust fanns en del hedniska tavester inblandade med svearna. Men, dessa tavester kom inte från Tavastland, utan snarare från Tauestia/Tafeistaland, vilket sannolikt avsåg Ösel och västligaste Estland. Tavastland var dessutom sannolikt kristnat vid den tiden.
 
Nordling lyckas på ett övertygande sätt visa att de 'tauesti' vilka påven såg som ett hot mot det svenska riket var primärt Öselbor, varför Ösel näppeligen i egentlig mening ingått i svearnas 'sjöland', utan snarast varit mål för svearnas raider, liksom svearnas rike var utsatt för raider från esterna. Tavasterna som levde kring de stora sjöarna i södra Tavastland, hade med största sannolikhet inte tillgång till havsgående båtar, eller befolkning, i den numerär som krävdes för att utgöra ett reellt hot mot det svenska riket, men det hade Ösel...
 
(Meddelandet ändrat av ten 2015-08-04 08:04)

[Leif Tennare]

Jag kommer tillbaka till den avvikande finländska/estniska namngivningen av Sverige och Ryssland: Ruotsi/Rootsi resp. Venäjä/Venemaa, vilket är ett väsentligt indicium för att ruserna var svear, eller snarare, det kan inte råda någon tvekan om detta, vilket också Wladyslaw Duczko i sin bok 'Viking Rus'(2004) skriver, att det idag är allmänt accepterat i forskarvärlden.  
 
Vad jag inte hittat ännu är att någon kommenterat finnarnas/esternas nutida ord för roddare (enligt Google): soutajat/sõudjad - liknar väl Svitjod, eller? Varför kallade dåtidens finnar Sverige för Ruotsi och varför heter roddare på finska idag 'soutajat' (Svitjod?)?.
 
Trots en något inkonsekvent indiciekedja, så är jag nu personligen helt övertygad om att ruserna, var den grupp av svear som hade tillgång till skepp eller båtar och som idkade handel in i finska viken, d.v.s. var kustbor... W.D. skriver: In the beginning, before the Viking Age, certainly in the early eighth-century, the term (rus) was employed as a self-denomination by the Scandinavians, mainly Svear, arriving in those parts of Eastern Europé which were populated by Finish tribes. The original word, in Old Norse, was the verb roa, to row, and later its derivatives like rodR, meaning both the action of rowing and the sea expedition and its members which derived Old Finnish rotsi from compounds in Old Scandinavian-rot(r)smenn. By simplification the Finnish -ts- became -s- thus eventually creating the universally used word rus.
 
Sanningen ligger förmodligen implicit i finnarnas/esternas språk - tolkningarna synes 'fasförskjutna'...
 
(Meddelandet ändrat av ten 2015-08-05 22:31)

[Leif Tennare]

Om man utgår ifrån att Bertells slutsats att Ragnvald - den mäktige, jarlarnas like - bodde på Åland, så förutsätter det att Åland hade stor betydelse för svearna, vare sig Åland var en del av svearnas överhetsområde, eller hade en självständig position liknande den Gotland hade.
 
En indikation om vilken roll Åland spelade får man i följande uttalande av Wladyslaw Duczko i boken 'Viking Rus'(2004): ”The appearance of the Svear in the northeast regions of Eastern Europé was not a sudden and new phenomenon. In fact it was preceded by a very long period of contacts in which groups of Svear from Central Sweden and the Åland Islands were engaged in various operations in the forest zone east of the Gulf of Finland.” Det handlade alltså om handel med ”the furred animals like marten, beaver, fox and squirrel. The great demand for the winter furs of high quality was, since the Roman period, constant and during the early Viking Age rose significantly becoming (together with slaves one of the most important commodities traded by the Svear.” Ålänningarna hade definitivt närmare till dessa jaktmarker.
 
En ännu viktigare ledtråd får man i det följande avsnittett i boken (s. 2): ”The beginning of the Viking period is manifested by an increase in the martial and mercantile activities of the Scandinavians. The  establishment in the North of a network of trading and craft places called in the contemporary Latin sources portus or vicus, in modern German literature Seehandelsplätze, the emporia with harbour, is one of those important changes which took place in the Baltic during the eighth century. This network of points of contacts covering the North Sea and the Baltic was a powerful unifying force, which was soon engaging the European North in activities promoting contacts with, and later incorporation in, Christian Europe. Far from being of the same strength and dynamism as the late medieval Hansa, the early Viking-age chains of ports of trade introduced a new factor in the exchange operations of the region. The ports were links of similarly organised places, meeting-points serving traders that were moving around. Alongside the trade, various crafts were established and an cxtensive production of combs, glass beads and metal jewellery was conducted, thus making the material culture of the Germanic Baltic increasingly homogenous.”
   
Om man tillämpar en modern 'vetenskap', logistik, så inser man snabbt att Saltvik på Åland var en dagssegling (ca 16 timmar) från Birka på vägen österut. Ett ypperligt ställe att övenatta på inför den vidare färden österut. Nästa dagsetapp, av ungefär motsvarande  längd, gick sannolikt till Rosalalandet, i Kimitos sydligaste skärgård. Den tredje etappen gick  med stor sannolikhet till någon hamn i Borgåtrakten, enligt ovan., där Birger jarl landade med sin flotta flera hundra år senare. På den fjärde dan torde man ha nått ” the forest zone east of the Gulf of Finland” där de attraktiva pälsdjuren fanns.
 
Om man kombinerar Ålänningarnas egna handelsresor österut med Ålands roll som en viktig knutpunkt på vägen österut - och sannolikt norrut till Björneborg (Pori) med vattenväg till Tavastland i inlandet, och vidare upp till 'svenska' österbotten, så var Åland en väsentlig knutpunkt i svearnas 'infrastrukur' för handel.
 
Även om Birkas roll upphört i Ragnvalds ungdom, p.g.a att slavhandeln i princip upphört, så fortgick sannolikt handeln med pälsar.
 
Utgående från detta, så anser jag Bertells  hypotes, att Ragnvald bodde på Åland, som mer sannolik än någon annan hypotes jag tagit del av hittills! Ålands historia är värd mer fokus än vad den fått hittills, såväl i Sverige som i Finland. Det är egentligen förvånande att det som var vår östra landsdel under ca 700 år, tycks vara helt ointressant för svenskar i gemen - och tyvärr även för svenska forskare.

[Leif Tennare]

Den ovan antydda hamnen i Borgåtrakten kan möjligen ha varit i Lovisa, ca 9 mil öster om Helsingfors, där fynd har påträffats från såväl folkvandringstiden som den merovingiska tiden och vikingatiden, fynd liknande vad man tidigare funnit kring Mälaren, inklusive i Birka. Ett alternativ skulle kunna vara den stora senvikingatida hamn, daterad till tidsperioden 1000-1200, som man funnit i Abborrfors, liggande i nästa vik österut, ca i mil öster om Lovisa.  
 
Källa: popular Archaeology

[Marcus Boman]

Åland, några funderingar, kommentarer med mera.
 
Går det att finna just Åland klart och tydligt i den norröna historiska litteraturen?
Jag finner själv i alla fall en referens till ett Allanzhaf i Fundinn Noregr, se vidare http://heimskringla.no/wiki/Fundinn_Noregr.
Det vore intressant att få se fler referenser till Åland, Ålandshav eller liknande.
 
Varför heter Åland just Åland?
Ska man tolka å:et som å (vattendrag), å (ovanpå, på, uppå)? Det första lär väl gå bort men det andra? Ovanpå Uppland, Roden?
Åland består av tusentals öar. Kallade man området Öland men då detta var upptaget fick det bli något liknande som Åland istället?
Finns det belägg för ett Ålland (ål=ålfisk)?
Finns det en koppling mellan Åland och Åbo/Åboland?
På finska heter ju Åland Ahvenamaa (ahven=abborre, maa=land). Men kan man tänka sig att ahven är en feltolkning av svenska ordet ovan? Eller kan man tänka sig att ven i ahven har med rus/Ryssland att göra? Abborre ska tolkas som ag-borre enligt Wikipedia. Ag (vass, gräs) kan ha gått under benämningen å i Gammalsvenskby i Södra Ryssland enligt SAOB (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/).
 
Apropå ortnamn. Lite lustigt finns det ett Ellan på Singö med Åland på andra sidan Ålands hav i öster men att detta ortnamn skulle ha med Ålandsnamnet att göra är väl inte så sannolikt kanske.
 
Att knyta Åland till östra Sverige under långa tider är nog väldigt rimligt.
Men visst finns det skillnader?
Var är alla bild- eller runstenar på Åland?
Hur är det förresten med ortnamn med ändelsen -tuna på Åland? Tuna betrakas som ett centralnamn enligt många och återfinns tror jag rikligt i Uppland, Södermanland och Västmanland. Hur är det med andra centrala ortnamn på Åland? Husabyar? Finns det typiska ledungsortnamn från vikingatiden eller är de kanske mer från medeltiden?
 
Och, land i Åland bör man tolka detta som om att Åland hade en egen (landskaps)lag/ett eget (landskaps)ting under sen järnålder/tidig medeltid?
 
Förresten har du funderat något på en kommentar som: The Åland Islands probably had Swedish settlement during the Viking Period. However, some scholars claim that the archipelago was deserted during the 11th century (se https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_Finland)? Om aktiviteten verkligen var lägre under 1000-talet så minskar väl troligheten att Ragnvald valde Åland som en bas, eller? En bas som också måste har varit svår att försörja/försvara kan man tycka?
 
Och har du läst På vikingarnas bakgårdar. Osteoarkeologiska studier av försörjning och djurhållning under yngre järnålder på Åland.? Vet inte vem som är författare och om det går att få tag i mer text men du kan finna en liten pdf-fil här: http://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.35396.1320940151!/Hemsida%20JS%20vikingarnas%20bakg%C3%A5rdar1.pdf. Inte heller här lyfts Åland fram som ett speciellt centralt område. (Svårt att få med hela länken. Kopiera istället för att klicka).
 
Jag tycker personligen att Åland också ligger lite för mycket norrut för att verkligen alltid ha varit en viktig bas för resor österut/söderut mot t.ex. Ryssland, Baltikum. Kanske var det mer en viktig bas om man ville nå mer finska, nordsvenska eller samiska områden. Bäst att tillägga dock att jag inte kan ett dugg om sjöfart och nära rastplatser är väl alltid välkomna.
 
Tänk om det lättare gick att ägna sig åt crowdsourced/crowdfunded archaeology, kanske vore något i just fallet Åland...

[Leif Tennare]

För att kommentera det viktigaste först, så var Ålands skärgård av största vikt för seglande söderifrån längs svenska kusten över till Finska vikens norra kust, vilket ännu på 1250-talet utgjorde huvudleden till det inre av Finska viken liksom till Reval i Estland. Se Kung Valdemars segelled. Det intressanta är att även Valdmar passerade Kyrksundet mellan Rosala och Hitis. Under goda väderförhållanden kunde man på 1200-talet ta sig direkt till Estland från Arholma.
 
Vad gäller namnet Åland, så måste man betänka möjligheten att Åland inte hette Åland från början på svenska. Väster om Uppsala fanns tidigare Ålands socken - Ålands kyrka finns än idag. Namnet skrevs 1220 Olanun och kommer från kyrkbyn. Namnet har tolkats som ett äldre namn på Sävaåns lopp och då innehållande ol, 'rem' i betydelsen 'böjning'. En annan tolkning är att det innehåller o- och lana/lane, 'stig, väg' och syfta på en dålig väg/stig.[10].  
 
I övrigt delar jag Kari Tarkiainens åsikt: I denna bok vill jag inte gå in på de teorier som bygger på namnlikheter {Åland/Island och Åland/Öland) och inte heller på frågan om en eventuell dansk närvaro på Åland före det svenska rikets etablering där. En källa som sannolikt anknyter till Åland får därför avsluta framställningen. Den danske historikern Saxo Grammaticus berättar om att kung Valdemar omkring år 1170 sände ut ett vikingatåg till en avlägsen del av Östersjön. Hans son Knut (senare Knut IV) deltog enligt berättelsen i tåget, som anknöt till det pågående kriget mellan Danmark och Sverige. Danskarna landsteg på en ö  som hette Olandia, fann att befolkningen där var svensk och kristen och avstod från att plundra den. I stället vände de stävarna mot öst och anföll de hedniska kurerna och esterna.
 
Ett sista hugskott vill jag dock bidra med vad gäller namngivningen. Jag tror att det finska namnet är äldre än det svenska, och faktiskt betyder Abborrlandet. Även om det inte fanns någon permanent finsk befolkning på Åland före svearnas ankomst, så kan man mycket väl tänka sig att man fiskade där på somrarna.  Det fanns säkert massor med abborre kring alla öar i den Åländska skärgården. Som jag nämnde ovan så har man också funnit en vikingahamn i Abborrfors, öster om Borgå, vilket på finska heter Ahvenkoski.
 
Jag tror inte att Ragnvald 'jarl' - i mitt scenario - hade någon territorial makt i egentlig mening, han styrde över ett sjöfolk som behärskade passagen till finska viken och vidare österut - det var alltför farligt att segla längs finska vikens södra kust  p.g.a. frånvaron av skärgård. Ragnvald bodde bara på Åland.. I övrigt lär han ha dött omkring 1030. Om man accepterar att Ålands skärgård var en väsentlig del av österleden, så är det inte så märkligt att man finner en kraftig avmattning på 1000-talet, med tanke på att Birka mer eller mindre försvann från kartan omkring 960.  
 
Hypotesen om att Åland 'was deserted' på 1000-talet, motsägs av Birgitta Roeck Hansen, som i sin arkeologiska forskning har konstaterat att ödeläggelsen inte var så genomgripande under l000-talet på Åland. De undersökningar och mätningar som hon har gjort i åkermark visar att denna har varit kontinuerligt brukad ända sedan jordbrukets tillkomst på ögruppen. I synnerhet kol-14-mätningar och undersökningar av förekomsten av sädespollen tycks bekräfta denna kontinuitet, fastän kurvorna företer en tämligen djup svacka mellan 800-talet och 1500-talet, som bildar de kronologiska topparna i fråga om odlingens intensitet. Roeck Hansen vill hellre tala om en omstrukturering av bosättningen på 1000-talet än om dess försvinnande..
 
 
(Meddelandet ändrat av ten 2015-08-08 18:22)

[Leif Tennare]

F.ö. tror jag på Snorre, att 'Sjaland' hade ett eget landsting, då han sannolikt fått informationen av lagmannen i Skara, Eskil Magnusson.

[Leif Tennare]

En mycket trolig anledning till att odlandet på Åland avtog efter en topp på 800-talet, torde vara att många ålänningar, liksom svearna, tog del i skeendet när 'Rusernas land' växte fram. Sannolikt var det betydligt fler som dog, eller stannade där, än som återvände till Åland. Strömmen österut av varjagrar fortsatte under 900-talet, och nådde förmodligen sitt maximum i början 1000-talet.
 
Några exempel ur Nestorskrönikan:
 
1015 När Vladimir ville gå mot Jaroslav, sände Jaroslav bud över havet och hämtade varjagerna för han var rädd för sin fader;
1018 Boleslav och Svjatopolk kom och drog tillsammans med Ijacherna mot Jaroslav. Och Jaroslav samlade ihop ruser och varjager och slaver...  
1024 Och när Jaroslav vände tillbaka, kom han till Novgorod och lät sända bud över havet efter varjagerna. Och Jakun kom med varjagerna,...

[Leif Tennare]

Jag skrev ovan att 'Sjaland' sannolikt hade ett eget landsting, då menade jag på 1200-talet. Jag börjar nu acceptera tanken att Åland upplevde en 'kolonisationsvåg' - framför allt av svear - under den första halvan av 1100-talet, vilket svarar väl mot Lars Hellbergs hypotes, att Åland (åter-)befolkades på ett par decennier vid tiden för det första 'korståget', vilket han på traditionellt sätt daterar till år 1157. Om det nu inträffat, men det är en annan fråga...

[Marcus Boman]

En 'koloniationsvåg' går väl bra hand i hand med vissa ortnamnstolkningar såsom de som presenteras på sidan http://bebyggelsenamn.sls.fi/.
 
Enligt denna sida bör:
Dalkarby tolkas som om individer från Dalarna inflyttat till Åland  
Gesterby ... individer från Gästrikland ...
Gottby ... från Gotland ...
Kalmare ... Kalmar och Småland ...
Önningby ... Öland ...
Sviby ... Svealand/Sverige ...
(Alla dessa orter i Jomala av någon märklig anledning)
 
Spekulativa tolkningar kan man tycka men om det ligger något i det hela som borde det vara högintressant för Ålandintresserade att hitta ytterligare stöd för denna eventuella kolonisationsperiod.
 
Var det jorden som skulle tas i besittning och sedan skattebeläggas?
För ett faktoriliknande område på Åland som det i Novgorod (se t.ex. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gutagård kan det väl inte ha varit?
 
(Meddelandet ändrat av MAbo 2015-08-09 18:03)

[Leif Tennare]

Utgångspunkten är att Åland redan befolkats av svear, kanske i 400 år, men att befolkningen minskat drramatiskt på 1000-talet. Jag tror att det viktigaste var att säkerställa kontrollen över den viktiga hamnen på Åland, vilken var en väsentlig del av vikingatidens och den tidiga medeltidens 'TIR', till Novgorod och norrut längs finska kusten, vilket sannolikt var mer lönsamt än skatteintäkterna från jordbruket... En hamn var inte bara en 'brygga', utan en plats där man kunde få all erforderlig service, att bunkra och att reparera skepp m.m.