Sluk

[Leif Tennare]

Efter att periodvis under de senaste åtta åren ha jobbat med att försöka reda ut olösta frågor vad gäller det finska frälset under senmedeltid och på 1500-talet - med speciell fokus på släkten Sluk och dess ättlingar - ätten Stålhandske - så har jag nu fått en ganska god överblick över vad som kan kallas det 'finska frälseklustret'.
 
Med resultatet i hand av mina tidiga postulat och hypoteser, har jag nu en bra grund att iterativt utvärdera dessa.
 
I mitt inlägg den 25 oktober 2012, berörde jag släkten Sluks sociala status: ”Jöns Torkilsson tillhörde sannolikt det övre skiktet bland det finska frälset, då han på mödernet förmodligen härstammade från Byskallarna på Åland, och var gift med en dotter till Lars Gunnarsson - en betydande frälseman enl. Anthoni. Hans ställning manifesteras då han nämns som den 1:e i nämnden i Åbo, 1437”.
 
Att ha en klar uppfattning om vilken samhällsgrupp en individ tillhör, är väsentligt då man skall bedöma rimligheten avseende ett postulerat äktenskap.
 
Byskallesönerna, hemmahörande i Åland, är de första kända personer, som nämns som 'aduocati Alandiae' (fogde) 1328 och 1353. Dessa var sammanbragta bröder med Jakob Andrissason, 'exactor in Alandiae', som nämnes år 1322, och som tillbyter sig Sunnannäs iUlvsby, och 1347 nämner sig  'legifer partium orientalium iuris finnonici'.  Han skriver sig dock som  ' Jacobi Andriss de Kumo' (FMS 45). Han var farfar till den Jöns (Magnusson) Kalenske, som år 1367 i Bastö i Åland, pantsatte jord till sin syssling, och där Jöns Torkilssons far, Torkil Nilsson, förekommer som faste och sigillant. Vid samma tillfälle förekom bl.a Magnus Skräddare och Johannes Sigurdsson, med stor sannolikt söner till Sigurd Magnusson (Byskalle) och Tore Garper, bror till Anders Gregersson Garp. Den senare var gift med Margareta Helgadotter i hennes första gifte. I hennes andra gifte, gift med Jöns Andersson I Kimito, mor till Torkil Jönssons (Sluk) hustru, Margareta Jönsdotter.
 
Anders Garp utfärdar i Vemo 1386 ett brev tillsammans med Lars Gunnarsson - ännu  en koppling.
 
Ytterligare belägg för Lars Gunnarssons sociala status, fås av att Jöns Torkilssons hustru  med största sannolikhet i ett första gifte varit gift med Nils Karlsson (Stubbe), son till den svenske frälsemannen Karl Haraldsson (Stubbe), vilken  år 1330 nämnes 'aduocatus Finlandiae'.
 
Släkten Sluk har under 1400-talet starka kopplingar till släkten Svärd / Kurk.  Jöns (Olofsson) Sluk förde 1544 t.o.m. ett svärd i sitt vapen efter modern,  Brita Pedersdotter i  Sunnnäs i Ulvsby.
 
För att sluta cirkeln, så var Britas ff fm f, underlagsmannen i Tavastland, Jakob Kurke,  gift med en dotter till Jakob Andrisson (Kalen) de Kumo.
 
Beteckningen, det 'finska frälseklustret', beskriver väl släktförhållandena inom den östra rikshalvan, då de finska frälsesläkterna hade många relationer med varandra. Ex.vis, så finner man bl.a. följande släkter - inom loppet av åtta generationer - vara del av/ingifta i Jakob Andrissons släkt: Skelghe, Kurck, Svärd, Ille, Odygd, Dufva, Fleming, Garp, ´Lepas', Ållongren, Jägerhorn, Stålarm, Wildeman och Sluk.
 
Utgår man från Anthoni och Impola, så är nog alla väsentliga pusselbitar identifierade, om än inte alltid filiationerna, vilket Vähäkangas, m. fl. konstaterat.
 
Bl.a med utgångspunkt från ovanstående, så känner jag mig mycket säker på att den äldsta kända medlemmen av den släkt Sluk från vilken släkten Stålhandske emanerar, torde vara Torkil Jönsson i Sarela. Som forskelaman (=domare)  för biskop Hemming  framträder Torkel Jönsson år 1348, och som Torkillus Jonsson de Sarelum som  1:e faste åt  en Bengt Åkesson.
 
Jag har tidigare utgått från att det rörde sig om Sarela i Nådendal, men finner det nu mer sannolikt att det rörde sig om Sarela i Tövsala (där en by Sarela finns noterad i Hiski i mitten på 1700-talet). Där finner man bl.a Anders Garp 1374. Oklart när, så återfinner man i Tövsala kyrkoherden Nils Byskalle,en ättling av den åländska frälsesläkten.  1480 finner man att Christinas av Stensböle sonbarn skulle få Järpilä i Tövsala. Christina var dotterdotter till Peder (Hermansson) Svärd och 4-männing till Nils Jönsso Sluk i Grälsby. År 1402 köper Nils Kurcke gods i Löpö i Tövsala. Margareta Nilsdotter (Stjernkors) får  1468 Rovelax i T. i arv efter sina föräldrar. Hon är gift med Anders Henriksson (Lindelöf) och styvmor till Peder Nilssons (Sluk) hustru i Vääntelä i Lundo.
 
Basen till mitt hypotesbygge känns rimligt stabil för att bära upp helheten...

[Leif Tennare]

För info, så har jag under rubriken adliga ätten Stiernkors framfört en relativt välgrundad hypotes, att denna ätt emanerar från Nils Torkilssons son, Peder Nilsson i Väntiälä.

[Leif Tennare]

Om man utgår från att hypotesen att Nils Pedersson (Stiernkors) är sonson till Nils Torkilsson (Sluk), så ger det möjligen en ledtråd till vem Nils var gift med. En av Nils Pederssons söner heter Gustaf. Då namnet inte är ett typiskt namn inom släkten Sluk, så torde det komma från mödernet. Med utgångspunkt från konceptet 'släktkluster', så kan man med relativt stor säkerhet utgå ifrån att denne Gustaf återfinns inom en nära krets av fränder. En möjlig/trolig(?) kandidat är den Gustaf Mattsson, som var gift med Iliana Ragvaldsdotter, en halvsyster till Nils Karlsson (Stubbe) vilken var gift med en Lars Gunnarssons dotter i hennes första gifte (gift med Nils Torkilssons bror, Jöns, i hennes andra gifte...)
 
Min hypotes är alltså att Nils Torkilsson var gift med en dotter till Gustaf Mattsson och Iliana Ragvaldsdotter.
 


 
 
Ovan skrev jag Jöns Torkilsson tillhörde sannolikt det övre skiktet bland det finska frälset, då han på mödernet förmodligen härstammade från Byskallarna på Åland, och var gift med en dotter till Lars Gunnarsson. Ett ev. äktenskap mellan Nils Torkilsson och en dotter till Iliana Ragvaldsdotter och Gustaf Mattsson ligger då på 'rätt' sociala nivå.
 
Ett alternativ är förstås att Peder Nilsson i Väntiälä var gift med en Gustafsdotter...Får kolla denna möljighet!
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-08-24 19:00)
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-08-24 19:10)

[Leif Tennare]

När man befinner sig i släktforskningens 'tassemarker', så kan man endast arbeta med hypoteser, en situation som är välbekant för forskare inom många discipliner. Sanningen kan man aldrig hävda att man hittat, men väl den mest troliga hypotesen - d.v.s. den som uppfyller alla hittills kända 'randvillkor'.  När man tillsynes är ensam om att fokusera på ett visst forskningsområde, så får man själv se till att identifiera så många randvillkor som möjligt, för att testa sina egna hypoteser.
 
Tack vare boken Auctoritate Papae, så har man som amatör fått tillgång till ett antal entydigt definierade kriterier för att testa uppställda hypoteser om släktrelationer på (sen-)medeltiden.
 
Inom mitt specialintresse, släkten Sluk, så har jag länge brottats med att tolka innehållet i petition n250, vilken avser dispens för äktenskapshinder mellan Olof Johansson och Anna Eriksdotter. Det rör sig alltså om Olof Jönsson (Sluk?) till Jutikkala och Lahis (fyra ollon) och Anna Eriksdotter (Bidz), vilka önskar gifta sig, ,men är relaterade till 3:e och 4:e graden avseende blodsband, och dessutom till  2:a och 4:e graden avseende affinitet. (Den engelska översättningen är tyvärr felaktig..)
 
I en 'revision' av filiationerna för Olof Jönsson resp. Anna Bidz, så stötte jag på en bild jag gjorde för ca tre år sedan - vilken jag har lagt in under rubriken Kosbolstad-släkten - vilken pekar  på en möjlig koppling mellan Olof Andersson i Kodbolstad,  Olof Jönssons morfar,  och Jakob Abrahamsson Djäkn, baserat dels på vapnen, och dels på släktklustret i sig.
 
Känt är att Anna Bidz farfars far Kort Bidz var gift med Kristina Magnusdotter (dotter  till Magnus Uddolfsson och Maria Knutsdotter) och att Kristina i ett tidigare äktenskap varit gift med Jakob Djäkn [ÄSF I:119]. Ett blodsband mellan Jakob Djäkn och Olof Andersson skulle definitivt skapa ett hinder av 3:e graden på Annas sida , för ett äktenskap mellan henne och Olof Jönsson. För att få ett hinder på Olofs sida krävs en nivå mellan hans morfar, Olof Andersson och Kristina Magnusdotter. Den enda lösningen på detta 'ekvationssystem' är att Olofs morföräldrar var Jakob Abrahamsson och Kristina Magnusdotter!
 
Den gemensamma anan för Olof Jönsson (Sluk) och Anna Bidz, var alltså Kristina Magnusdotter (oxpanna), vilket ger resultatet blodsband av 3:e och 4:e graden (VSB)
 
Kristina Magnusdotter två äktenskap genererade affinitet av 4:e graden för Anna (och 5:e graden för Olov, vilket ionte krävde dispens). Olof Jönsson hade i ett första äktenskap varit gift med en dotter till Klas Bidz, och därmed kusin till Anna, vilket resulterar i affinitet av 2:a graden (VSB).
 
Ytterligare stöd för att släktklustret är någorlunda korrekt, får man av att Kristina Magnusdotters styvfar var Anders Nilsson (båt), och hans son Ture Andersson (båt) hennes halvbror. Denne Ture var gift med Ragnhild Nilsdotter till Böle, en styvdotter till Jöns Torkilsson (Sluk) i Kimito. Olof Jönsson farfar!
Om ngn undrar så står VSB för ett matematiskt uttryck: Vilket Skulle Bevisas..

[Leif Tennare]

Den största risken med att köra ett 'sololopp' är att man blir 'hemmablind' och släpper igenom allvarliga misstag. Jag måste tyvärr medge att ovanstående inlägg är ett sådant... I glädjen av att till synes ha löst ett gammalt problem, så märkte jag inte, att jag blandade samman uppgifter rörande å ena sidan Jakob Abrahamsson Djäkn (gift med Katarina Haraldsdotter resp. Helena) och å andra sidan rörande den Jakob Djäkn som var gift med Kristina Magnusdotter (oxpanna).
 
(För att undvika att felaktiga uppgifter bevaras på nätet, ber jag anbytarvärden radera ovanstående inlägg, liksom det inlägg jag gjorde under rubriken Kodbolstad-släkten.)

[Leif Tennare]

I inlägget 4:e nov. 2012, så postulerade jag en släktlinje efter Torkil Jönsson (Sluk) - ättlingar till hans son Lars.  Jag nämnde då att Isak Anderson år 1446 ger biskopen sitt i Hov, och att man år 1554 finner Torkil Andersson (Sluk) där.
 
Vad jag inte berörde, var på vilket sätt han hade kommit över Hov. Uppenbarligen har han själv bördat godset, då hans farfar Lars Torkilsson var kusin till Isak Andersson, och biskopen tydligen ägt Hov tills Torkil dyker upp där strax före sin död.
 
Som jag  påpekade så stöds postulatet av att  Lars Torkilssons ättlingar återfinns i Kimito och Pargas, då fadern, Jöns Torkilsson själv förekom i Kimito och ägt Söderby i Pargas.
 
Detta leder 'osökt' in på ytterligare en potentiell son till Jöns Torkilsson, nämligen den Peder Torkilsson som får frälsefrihet på sina gods i Nagu, Rimito och Vårfrukyrko (S:t Marie) socknar, av kung Kristian 1463 [FMU 3213]. Peder Torkilsson var en borgare i Åbo,  vilken tydligen var välbärgad och skaffade sig frälseprivilegier [Erkki Kuujo, Åbo stads historia 1366-1521]. Jöns Torkilsson var känd som köpman, vilket med största sannolikhet innebär att han verkade i Åbo, och där ägnade sig åt utförsel av varor till Stockholm och Reval. Förmodligen ägde han själv båtar.
 
Stöd för denna hypotes fås av patronymikon, namn och 'geografi'- Peder Torkilsson fick frälse på gods i Nagu, Kimito och S:t Marie, d.v.s. i Åbo skärgård - i samma region som sin far och sin bror Lars ättlingar.
 
Mer specifikt så innehade Peder Torkilsson Kivis i Nagu år 1463, vilket gods Tomas  Jönsson(Ryting) år 1536 ger sin svägerska, hustru Brita, i utbyte mot Rugnol i Kimito, vilket hon fått i morgongåva av sin (förste) make, Anders Gödiksson [Anthoni(1970):318]. Tomas Ryting var gift med Anders Gödikssons syster Karin Fincke, vars fars farmor, Johanna Bengtsdotter Djekn, var kusin till Peder Torkilsson, om min hypotes är korrekt.
 
Hur Rugnol, som Tomas Jönsson fick 1536, kom i Peder Torkilssons brors, Lars, sons sonsons, Anders Torkilsson till Attu, ägo 30-40 år senare är oklart, men Impola antyder att han möjligen ”erhöll frälsegodsen i Helgeboda och Rugnola genom ett senare gifte” [Impola(2011):42]. Hur som helst stöder detta hypotesen.
 
Jag kommer helt klart inkludera Peder Torkilsson i mitt 'släktkluster'.
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-10-09 23:03)

[Leif Tennare]

Jag tror jag jag gjorde helt rätt, när jag inkluderade Peder Torkilsson som medlem av släkten Sluk. Skall man söka indicier för släktrelationer i den östra rikshalvan på senmedeltiden, så skall man man leta i den närmaste omgivning kring de platser man utgår ifrån, och det släktkluster man befinner sig i.  Man får då rätt i ca 80% av fallen - en metodik som Ramsay utnyttjade, och hon hade ju faktiskt oftare rätt en fel. Jag får hålla med Urban Sikeborg, i senaste numret av Svensk Genealogisk Tidskrift, att  hennes pionjärinsats inom den finska person- och släkthistoriska forskningen var imponerande. Utan andra jämförelser så känner jag mig liksom Ramsay helt obunden av tidigare - eller samtida - forskares slutledningar... Jag ber henne postumt om ursäkt!
 
Vad gäller min postulerade Peder Torkilsson (Sluk) så fick han frälse på bl. a. på Tammes i Rimito, 1463. Det intressanta med detta är att inom en kvartscirkel med ca 4 km radie, NV om Tammes, så låg  bl.a Danskila, Finnilä, Kuslax och Karviais - i Masko.
 
 I Danskila hittar man år 1498, Anna Olofsdotter, Magnus Friis änka [FMU 4809] , av mig tidigare postulerad dotter till borgmästaren i Nådendal, Olof Jönsson (Sluk), och därmed kusin till Peder Torkilsson (Sluk).  Danskila har f.ö. sannolikt tidigare tillhört, och namngivits av, Peder Danske, vilken var gift med Margareta Pedersdotter Svärd. Margareta hade i stt första gifte varit gift med Erik Jönsson (klöverbladsskura), bror till  Torkil Jönssons (Sluk) hustru Margareta  - Peder Torkilssons mor!!
 
F.ö. så gifte sig sedemera Margareta Pedersdotters brors, Olofs, sondotter, Brita Pedersdotter Svärd, med Olof Jönsson (Sluk) i Ulfsby, i hennes andra gifte.
 
I Finnilä återfinns Peder Danskes och Margaretas dotter, Karin, 1451 [FMU 2883], där en av sigillanterna är Jöns Hansson (Villilä), av mig postulerad kusin till Peder Torkilssons far, Torkil Jönsson (Sluk) i Kimito.
 
I Kuslax Återfinns 1466 Filip Jönssons änka, Margit Pedersdotter, Peder Danskes och Margareta Pedersdotters dotter.
   
Karviais och Danskila anges som 'taget' av Mårten Friis [Anthoni(1970):335], Magnus Friis och Anna Olofsdotters (Sluk)  son.
 
När man stöter på den här typen av indicier med flera släktkopplingar i ett närområde, så stärker de alla relevanta ingående delhypoteser - exempelvis i det här fallet mitt postulat att Anna Olofsdotter var dotter till Olof Jönsson (Sluk), och inte som Vähäkangas antar att  Anna Olofsdotter, var sondotter till Jösse Bältare.
 
Problemet är att det kräver mycket text för att föra detta i 'bevis´- det räcker inte med en källangivelse.  F.ö. samma problematik som bl.a arkeologer torde leva med.
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-10-12 23:24)

[Leif Tennare]

Apropos att vara obunden till tidigare forskares slutledningar, så torde Anthoni ha dragit fel slutsatser vad gäller Peder Torkilsson (Sluk). Han har i sin bok identifierat tre personer, vilka mer eller mindre blandats samman, En frälseman Peder Djäkn, en slottsfogde Peder (Torgilsson) Djäkn och en frälseman Peder Torkilsson.
 
Frälsemannen Peder Djäkn hittar man på enligt registret på sidorna 341 och 346, varav s. 341 avser det frälse som Peder Torkilsson år 1463 erhöll i Tammes i Rimito. På s. 346 hittar man att Peder Djäkns änka Margareta Olofsdotter pantsatt Renilä i Vemo [FMU 3371] år 1468(?).  
 
Slottsfogden Peder (Torgilsson) Djäkn hittar man bl.a på s. 203 sägs ”På 1450-talet torde Peder Djäkn som Karl Knutssons fogde på Åbo slott ha kommit till Finland, där han senare befinnes vara gift med en arvtagerska till frälsejord i Mervis i Vånå”. I ÄSF I:215 sägs av Anthoni om Mårten Bengtsson: ”- Sannolikt gift med Margareta Olofsdotter, som ägde jord i Vemo sn i Egentliga Finland (FMU, nr 3371) och var änka efter Peder djäkn.”  Hans hustru var uppenbarligen detsamma som Peder Djäkns ovan…  
 
Det enda jordinnehav som tillskrivs slottsfogden är Lappjoki i Lappo på s. 331: ”1457 flänas Peder Trugelsson. Lappo socken. Han är identisk m. Peder Djäkn, som före 1482 innehar Lappjoki, HTF 1966, s. 77 f.”  
 
Frälsemannen  Peder Torkilsson finner man på bl.a. s. 99, där det omnämns att han fick frälse i Stockholm, bl. a. i Tammes i Rimiti, vilket tillskrivs Peder Djäkn ovan. Hänvisning finns också i registret till s. 318, Kivis i Nagu där han erhöll frälse. Ingen hänvisning i registret till s. 342, där han dock förekommer i Hirvensalo, helt i enlighet med frälsebrevet.
 
Det lär inte råda någon tvekan om att Peder Djäkn och Peder Torkilsson var en och samma person. Slottsfogden torde däremot var en namne till denne Peder Torkilsson. Denne slottsfogde var sannolikt inte gift med någon Margareta Olofsdotter, utan Anthoni har, förmodligen felaktigt,  tillskrivit honom Peder Torkilssons hustru.
 
Vad grundar jag då detta antagande på? Jo återigen genom att studera vad som finns runtomkring de jordegendomar som omnämns…  Frälsemannen Peder Torkilssons (Djäkn) änka pantsatte ju jord i Renilä i Vemo. År 1447 köpte Gregers Andersson (Garp) Kesois, vilket låg ca 3 km från Renilä, av sin syster och hennes man Torkel Jönsson [FMU 2787]. Torkel Jönsson (Sluk) var Peder Torkilssons far!
 
Peder Torkilssons änka var med största sannolikhet  Margareta Olofsdotter (Svärd), kusin till Brita Pedersdotter (Svärd), gift med Olof Jönsson (Sluk) son till Peder Torkilssons syssling, Jöns Olofsson (Sluk).
 
Med så starka indicier måste sannolikheten, att Peder Torkilsson var en son till Torkel Jönsson (Sluk) i Kimito, vara betydligt större än att han inte var det….

[Leif Persson]

Är det samma Peder Djäkn som är far till Sunneva och svärfar till Nils Bengtsson (Dufva i Finland), som du nämner? Där skulle det eventuellt fungera med en gammal uppgift om att Nils hustru var från Mervis (Utter, Gen.41, fol 86, RA), visst har du skrivit om det stället tidigare i något Sluk-sammanhang också?

[Leif Tennare]

Jo, det är densamme. Jag har berört Mervis i många sammanhang, senast vad gäller Nils Olofsson till Suontaka, men tidigare under Stålhandske, Byskalle resp. Juttilasläkten... Jag får nog gå tillbaka och kolla vad jag skrev där om det fortfarande är aktuellt...

[Leif Tennare]

Under släkten Garp har jag idag fört fram argument för att den ovan nämnde slottsfogden Peder (Torgilsson) Djäkn, istället hette Peder Gregersson Djäkn och var en son til Gregers Andersson (Garp), och därmed en kusin till Peder Torkilsson (Sluk)...

[Leif Tennare]

I mitten av februari 2012 hade jag en dialog med Tapio Vähäkangas rörande bl.a. Anna Torkilsdotters släkttillhörighet, då han inte delade min hypotes att Anna var dotter till Torkil Nilsson (Sluk), utan i stället till Torkil Byting, underlagsman i Satakunta 1378.
 
TV:s slutsats baserades på en urkund [FMU 2451], avseende en försäljning av gods till Nådendals kloster. Säljare är väpnaren Henrik med hustrun Ingeborg, Claus Bytings dotter. Det väsentliga avsnittet i urkunden var följande: Oc jac Jngeborgh, Clauus Bytings dotther, for:da Hænriks hustrv, bedher beskedelighen man Jönis Hansson aff wapn j Willela, min nestha frenda, ath han henghe sit insigle vppa mina weghna for thetta breff, mædhen jac ey selff jnsigle haffuer.  
 
Då Jöns Hansson var son till Anna Torkilsdotter, drog TV slutsatsen att Anna var dotter till Claus Bytings, av TV postulerade, far, Torkil Byting. Därmed skulle Jöns Hansson vara en kusin till Ingeborg, och därigenom hennes ' nestha frenda'. En slutsats som jag inte 'fullt ut' accepterade.
 
Jag konstaterade dock, att ” Problemet med båda våra hypoteser är att Anna Torkilsdotter ägde ett vapen, i sigillet tolkat som en svanhals(?). Jag har själv inte lyckats hitta någon förklaringsmodell som stämmer med mitt scenario. Vad gäller TV:s, så borde Ingeborg Clausdotter ha haft samma sigill som Anna Torkilsdotter, efter sin farfar, men enligt diplomet så äger hon inget sigill.”
 
Sedan dess har jag funnit att antagandet att Anna var dotter till Torkil Nilsson (Sluk) och därmed syster, eller snarare halvsyster, till bröderna Jöns och Nils, fungerat som en mycket potent förklaringsmodell..
 
Redan i mitt inlägg 9:e oktober 2012 fanns Anna med i en mycket summarisk stamtavla för Torkil Nilsson. Bilden är fortfarande aktuell, så när som på ett rent slarvfel - ett led har 'slarvats bort' mellan Karin Larsdotter och Elin Torstensdotter.  Karins dotter Brita var gift med Henrik Spåre och mor till Torsten Henriksson till Autis, som var gift med Barbro Olofsdotter (Wildeman) och far till Elin Torstensdotter.
 
I de flesta fall när jag haft en avvikande hypotes från tidigare forskares, så har det berott på att dessa nästan alltid utgått från släktskap på fädernet. Så ock i det här fallet. Jag tror nämligen att Anna var dotter till Torkil Nilsson (Sluk) i ett andra äktenskap med en syster till Jöns Ingonen (svanhals),och dotterdotter till Inge de Remalum (Reso), och då släkten Sluk inte förde ett eget vapen så tog Anna moderns vapen.
 
Ett visst stöd för detta fås bl.a av  en urkund [FMU 2727] vilken gäller en gåva av Anna Torkilsdotter till Nådendal och Masko kyrka, i vilken 1:e sigillant är riddaren Henrik Klasson Djäkn och 2.e sigillant hennes son Jöns Hansson. Henrik Klasson var ju gift med en avkomma till Inge de Remalum, Lucia Olofsdotter Skelghe, vilken fått sitt namn efter sin mormor, Lucia Jönsdotter - Anna Torkilsdotters postulerade kusin.
 
Ett starkt stöd fås av en urkund [FMU 2109], i vilken Jöns Ingonens arvingar meddelar Åbo domkyrka skötning på gods i Reso socken, vilka bemälde Jöns försålt åt domkyrkan.  Som 1:e faste finner man borgmästaren i Åbo,  Jöns Nilsson (Sluk), brorson till Anna Torkilsdotter.
 
Ett mycket  starkt stöd fås av en urkund [FMU 2590] i vilken Staffan i Voivala med sin hustrus samtycke byter jord med  Nådendals kloster. Staffans hustru var dotter till Nils Torkilsson (Sluk), och därmed Annas brorsdotter.  Först bland  'dondamännen' efter Nådendals representant, finner man  väpnaren Jöns Hansson av Villilä - Anna Torkilsdotters son, därefter i tur och ordning,  ”Niclis aff Sawla, Jösse Niclisson och Olaff Niclisson aff Kahalioke” , d.v.s. Nils Torkilsson (Sluk), Staffans svärfar, och två av hans svågrar.
 
Med utgångspunkt från att Anna de facto var dotter till Torkil Nilsson (Sluk), och att Ingeborg Clausdotters mor var dotter till Hans van Arsten och Anna Torkilsdotter, så var Ingeborgs näste frände, ”Jönis Hansson aff wapn j Willela”, hennes morbror, vilket känns  mer sannolikt än kusin. I andra sammanhang har jag kunnat konstatera att med näste frände, avsågs den manlige släkting i föregående generation, som i princip kunde agera som förmyndare för den berörda personen.
 
Vad gäller 'problemet' med att Ingeborg Clausdotter inte hade ett sigill, så är det desto märkligare att hennes morbror, Jöns,  vid alla kända tillfällen, använde sin fars Hans van Arssens (Arstens) sigill...
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-10-22 16:00)

[Leif Tennare]

Ytterligare stöd för att Anna Torkilsdotter (svanhals) var en dotter till Torkil Nilsson (Sluk) i hans andra, av mig postulerade, äktenskap med en syster till Jöns Ingonen (svanhals), får man om man utgår från konceptet geografiska släktkluster.
 
År 1451, tillbyter Anna Torkilsdotters son, Jöns Hansson, Nådendal 3 st. i Mahittula i Reso [FMU 2891]. Inom en omkrets av ett par kilometer kring Mahittula finner man bl.a Kerttula och Kempila,vilka båda såldes år 1432 till biskopen av Jöns Ingonen [FMU 2049] - av mig postulerad morbror till Anna Torkilsdotter.
 
Går man ca 1 mil österut från Mahittula, så kommer man till Sauvala i Lundo, där man hittar Anna Torkilsdotters, av mig postulerade halvbror, Nils Torkilsson (Sluk). Lägger man därtill att det är knappa milen till Villilä i Masko, som gett namn till Hannus van Arstens ätt, vilket gods han sannolikt erhöll i sitt gifte med Anna Torkilsdotter i hennes andra äktenskap [Anthoni (1970):112].  Villilä var troligen en morgongåva till Anna T. av hennes förste make, Matts [FMU 2727].
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-11-17 23:56)
 
(Meddelandet ändrat av ten 2014-11-18 00:00)

[Leif Tennare]

En möjlig, eller t.o.m. trolig, son till Torkil Jönsson (Sluk) i Kimito hittar man i Ulfsby 1470, där en Jöns Torkilsson  återfinns som faste vid stadfästandet av ett köp, varigenom en Peder Rennäri försålt åt Peder Svärd, Viikala gods i Nakkila socken.  Representanter för  den efter köpet avlidne Peder Svärd,  var svärsönerna Olof Drake och Gustaf Slatte [FMU 3413].
 
Det starkaste indiciet är naturligtvis patronymikon, namn och kronologi.  Ett starkt indicium utgör de också de många kopplingar  - direkta såväl som indirekta -  man kan återfinna mellan släkterna Svärd, Slatte och Sluk. Som exempel kan nämnas att Gustaf Slattes änka, Brita Svärd, kom att gifta om sig med Olof Jönsson (Sluk), en hypotes som bygger på det faktum att Olofs son, Jöns Sluk, förde ett balkvis ställt svärd i sitt vapen [Hausens bidrag III], vilket jag behandlat under  rubriken Svärd i Finland.  
 
Gustaf Slattes dotter Ingeborg var gift med Henrik Jönsson (Lapp). Deras dotter Karin gifte sig med Nils Eriksson (Sluk). Efter Ingeborgs död, gifte Henrik Jönsson om sig med Anna Nilsdotter (Sluk).
 
Om min hypotes är korrekt, så var denne Jöns Torkilsson  kusin till Peder Svärd, då jag i mitt släktträd har postulerat att Peder Svärds mor Elin Jönsdotter, var  dotter till Jöns Andersson (klöverbladskura) och halvsyster till Margareta Jönsdotter, Torkil Jönssons  (Sluk) hustru.
 
Möjligen är det samme Jöns Torkilsson som år 1475 återfinns i Kyrkslätt [FMU 6675]

[Leif Tennare]

I mitt inlägg 13 oktober 2014 - 14:28, skrev jag  ”Det lär inte råda någon tvekan om att Peder Djäkn och Peder Torkilsson var en och samma person”. Påståendet var helt korrekt vad gäller den Peder Djäkn som omnämns på s. 341 i Anthonis bok - kollar man Anthonis referens (FMU 3213) så står det att det var Peder Torkilsson, som fick frälse 1463, och ingen annan.
 
Däremot är det korrekt, vad Anthoni skriver på s. 346, att det är Peder Djäkns änka, Margareta Olofsdotter som pantsätter Renilä i Vemo (FMU 3371). Denne Peder Djäkn torde inte vara densamme som Peder Torkilsson (Sluk), utan snarare den Peder Djäkn som före 1482 innehar Lappjoki, identisk med den Peder Trugelsson(?) vilken förlänas Lappo socken 1457 (Anthoni, s. 331).
 
Min tidigare slutsats att det var Peder Torkilsson (Sluk), som var gift med Margareta Olofsdotter, tar jag därmed tillbaka - jag stöder helt Anthonis analys i HTF 1966 (s. 79) i uppsatsen ”Kring ett förläningsbrev 1457”, då han snarast trodde att denne Peder Trugelsson tillhörde släkten Garp - han skriver försiktigtvis ”Det finns en antydan, att förläningstagaren tillhörde släkten Garp”. Detta baserat på en supplik av Mathias Michaelis (Carpelan) - vilken på mödernet var Garpättling - att en Petrus Garp, prefectus castri aboensis, gett Villiluoto ö, åt sina systrar i Nådendals kloster. Att Villiluto tidigare hade getts klostret av Greger Anderssons (Garp) änka, Anna Jönsdotter, torde innebära att ” Villiluto för någon tid återgått till Garpätten.”  
 
Av detta drar Anthoni slutsatsen att Petrus Garp kan vara densamme som Peder Djäkn, 1457 hövitsman på Åbo slott. Efter att ha konstaterat att Bengt Bergius avskrift lämnar mycket övrigt att önska vad gäller förmågan att återge originalet, hävdar Anthoni att det lika gärna kan ha stått Gregersson som Trugelsson - ”I så fall är det fråga om en okänd son till Gregers Andersson”.
 
Tyvärr lämnar Anthoni frågan öppen i sin uppsats: ” Så har.brevet gett upphov till ett antal olösta eller till följd av källornas karaktär olösliga problem. Dock måste befälhavaren på Åbo slott och förläningstagaren av Lappo socken år 1457 vara identiska.”  
 
Allt pekar på att den välbärgade borgare i Åbo, Peder Torkilsson, som hade jordegendom och skaffade sig frälseprivilegier 1463 (Erkki Kuujo, Åbo stads historia 1366-1521), var son till köpmannen Torkil Jönsson (Sluk). Det tycks också stå ganska klart, att hövitsmannen Peder Djäkn de facto var son till Gregers Andersson (Garp) och gift med  Margareta Olofsdotter. Peder Torkilsson (Sluk) och Peder (Gregersson) Djäkn var således, som nämnt tidigare, kusiner, då Peder Torkilssons mormor, Margareta Helgadotter, var farmor till Peder Djäkn.  
 
Varifrån Anthoni fått uppgiften om att Peder Djäkn kom från Sverige framgår inte i hans bok. Möjligen kan det vara en förhastad slutsats, enbart baserad på att det frälsebrev som år 1463 förlänades - till vad Anthoni trodde var Peder Djäkn - utfärdades av kung Kristian i Stockholm.
 
Leif T.
 
(Meddelandet ändrat av Ten 2015-03-09 10:04)

[Leif Tennare]

I boken 'Åbo stads historia från mitten av 1100-talet till år 1366' skriven av C J Gardberg, har jag hittat avsnitt som, direkt och indirekt, berör släkten Sluk.
 
På sidan 79 finner man följande: ”Haga (i S:t Karins) har tydligen varit huvudgården i det godskomplex, som har haft till uppgift att sörja för borgen (Vanhalinna), dess befälhavare och garnison. Senare, efter tavasternas underkastelse och uppförandet av Äbo slott på 1280-talet, förlorade borgen sin betydelse, och då råkade Haga gård i privat ägo. Detta skedde så tidigt, att gården inte blev frälse i likhet med flera andra Hagagods. År 1444 försåldes Haga av tre olika ägare till Nådendals kloster (min kursivering), och då kvarlevde minnet av de äldre förhållandena däri, att säljarna avstod från var sin del av Haga gård, ej från Haga eller Haga by. ”
 
De tre ägarna var Olof Nilsson, av mig postulerad son till Nils Torkilsson (Sluk), och hans svågrar Staffan i Voivala och Peder Ingonen (Se mitt inlägg 16 oktober 2012).
 
Det intressanta är här skrivningen ”.då råkade Haga gård i privat ägo”. Då,  i mitt scenario,  Nils Torkilsson (Sluk) ägt  (en del av?) Haga gård, uppstår frågan på vilket sätt han blivit ägare till det f.d. kronogodset, och vem som var den förste 'private' ägaren, och när.
 
För att börja med när, så har Gardberg sannolikt tänkt fel, när han antyder att Haga övergick i privat ägo någon gång redan i slutet på 1200-talet. Det fanns knappast någon anledning att sälja Haga gård bara för att ståthållaren flyttade till lägerkastellet i Åbo, ca 1 mil väster om Haga gård. Det troligaste är att det kom i händerna på någon av de som förde befälet på det färdigställda slottet under konung Magnus minderårighet, då de styrde i Åbo utan avgift och redovisning.  
 
Lyder de Kyren, tillsatt av Hertig Valdemar, var den som byggde om lägerkastellet i Åbo till ett slott på 1310-talet, och blev kvar som slottshövding ända till 1322, trots att Valdemar dog 1318. Lyder de Kyren efterträddes av Algot Jonsson som nämns 1324, men som efterföljs redan samma år av den mycket självständige Mats Kettilmundsson. Efter Mats Kettilmunds död 1326 tillträdde Karl Näskungasson som 'advocatus Finlandensis'. I december 1330 tillträder Karl Haraldsson (Stubbe) som 'advocatus Finlandensis' och i januari 1331 omnämns han som 'advocatus aboensis', den siste i raden under förmyndartiden. När Magnus Eriksson blev myndig 1332, fann han att förmyndarna och stormännen inte hade lämnat efter sig en enda mark.
 
Karl Haraldsson hörde till en något yngre generation än de föregående slottsherrarna, men att han likväl stod stormanspartiet nära framgår bl.a. av att han nämns i Matts Kettilmundssons testamente. I en handling från tiden närmast innan han blev ståthållare i Åbo nämns hans namn dessutom närmast efter Karl Näskonungssons och före de övriga finländska slottshövdingarnas.
 
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag vill peka på de nära kopplingarna mellan Nils Torkilsson (Sluk) och några av dessa slottshövdingar. Nils Torkilsson (Sluk) var enligt mitt scenario gift med en dotterdotter till Cecilia Algotsdotter (vars morfar var Lyder van Kyren) ur hennes andra äktenskap med en Ragvald.  
 
I sitt första gifte var Cecilia gift med Karl Haraldsson (Stubbe). En son i detta äktenskap, Nils, gifte sig med en dotter till 'den betydande frälsemannen' Lars Gunnarson. Efter Nils Karlssons död omkring 1390,  gifte hon om sig med Jöns Torkilsson (Sluk), Nils Torkilssons bror.
 
Svaret på frågan om vem som eventuellt överlät Haga gård till Nils Torkilssons släkt lär förbli obesvarad, men torde med hög sannolikhet sökas bland ättlingarna till Lyder van Kyren och /eller till Karl Haraldsson (Stubbe).
 
Oavsett på vilket sätt Nils Torkilsson kom över Haga gård, så stärker detta de hypoteser som låg till grund för mitt postulat, att Olof Nilsson och hans systrar, som sålde delar av Haga gård 1444, var barn till till Nils Torkilsson (Sluk).

[Leif Tennare]

Som jag visat tidigare, så hade Nils Torkilsson (Sluk) - i mitt i vissa delar hypotetiska släktträd - utöver sonen Olof och de två döttrarna ytterligare två söner, Jöns och Peder.  
 
Nils Torkilsson bodde i Sauvola i Lundo, halvannan kilometer NO om Haga längs Auraåns norra strand, dit Olof flyttade från Kohjala när fadern dog. Peder bodde ytterligare någon kilometer österut i Vääntelä, och Jöns i Kohjala, cirka fyra km öster om Vääntelä, på andra sidan Aura å.
 
Under rubriken Stiernkors spekulerade jag kring varifrån Peder Nilsson fått sin del i Vääntelä utan att komma till någon slutsats. Jag visste inte heller vem hans hustru var. Sedan dess har jag funnit att han var gift med en Margareta Jakobsdotter av okänd släkttillhörighet [FMU 4303] vilken som änka, 1491, sålde allt sitt fasta gods uti Hirvois i Merimasku socken till Åboborgaren Staffan kuoto [FMU 4365]. Jag är nu beredd att postulera, att Peder Nilssons hustru var en hittils okänd dotter till Jakob Jönsson Garp, i ett hans första gifte (i sitt andra gifte gift med Ragnhild Eriksdotter, dotter till Erik Jonsson i Sandika).
 
Hypotesen utgår från en klusteranalys omfattande släkttillhörighet såväl som geografi.  
 
I Anthonis bok hittar man ingen Margareta Jakobsdotter, vare sig i registret eller under Hirvois. Däremot hittar man under Hirvois [Anthoni, s. 334], att en Lasse Bagge och Elena säljer frälse i Hirvois till Staffan Kuoto samma dag [FMU 4364; inte som Anthoni anger 4864] som Margareta. Slutsatsen blir att Margareta och Helena var två systrar vilka sålde sina arvedelar i Hirvois. En viktig ledtråd hittar man då i Helenas brev, där hon ”bider syna kære frendher (min kursivering) Jöns Philppusson och Marthin Philppusson j Ysokylæ, wæpnara, om theris jnciglen”.
 
Jöns och Mårten var söner till Filip Jönsson (Jägerhorn av Storby) och Margit Pedersdotter (Danske) och  var alltså fränder med Margareta och Helena Jakobsdotter. Frågan är på vilket sätt.?
 
Vad gäller det geografiska klustret, så fanns det Inom en cirkel med ca halvannan kilometers radie på ön Otavas nordspets  förutom Hirvois sex frälsegods, bl.a. Kuslax där de ovan nämnda bröderna, Jöns och Mårten Filpusson, påträffas år 1490, söner till Margit Pedersdotter (Danske) och Filpus Jönsson (Jägerhorn av Storby) [FMU 3314,4287]. Margits brorsdotter, Katarina Henriksdotter (Danske), gifte sig i sitt andra gifte med Nils Gregersson Garp ca 1479 [Auct. Papae, n. 248].
 
I detta scenario var Peder Nilssons (Sluk) hustru Margareta Jakobsdotter alltså kusin till Nils Gregersson, vars hustru, Katarina, var kusin med bröderna Filpusson, vilket kan motivera skrivningen  ”kære frendher” då den geografiska närheten väger tungt.
                                                                     
Katarina var i sitt första äktenskap gift med Bengt Olofsson (Dufva), vars far Olof Bengtson var kusin med Elin Nilsdotter Tavast, vilken fick gods i Vääntelä 1467, där Peder Nilsson fanns redan 1444. Bengt Olofssons mor var Kerstin Helviksdotter Stoltefoth, vars far Helvik Stoltefoth år 1418 gav Vääntelä till domkyrkan [Anthoni (1970) s. 318].
 
I  Danskila finner man år 1498 Peder Nilssons (Sluk) kusins dotter, Anna Olofsdotter, Magnus Friis änka [FMU 4809].  Anna Olofsdotter var själv kusin bl.a. med Peder Torkilsson vilken år 1463 fick frälse på jord i Tammes [FMU 3213],  men också med Nils Gregersson Garp, Katarinas Henriksdotters (Danske) make!
 
Även om det anförda inte ger något klart besked om på vilket sätt Peder Nilsson kommit över godset i Vääntelä, så ger det ett starkt stöd för att Peder redan före sitt äktenskap ingick samma 'sfär' som sin blivande hustru, Margareta Jakobsdotter och att hon var en dotter till Jakob Jönsson Garp.
 
En hypotes av någorlunda hyfsad kvalitet brukar ofta leda till att man kan finna trovärdiga förklaringar till oberoende problemställningar som inte ingått i hypotesbygget. Ett sådant exempel hittar jag under släkten Garp [ÄSF I: 2, s.150b], där man kan läsa att Karin Jakobsdotter möjligen var gift med Jöns Bengtsson, hdh i Masko hd ”som tydligen var gift med en dotter till Jakob Jönsson”. Vem denne Jöns Bengtsson var framgår inte, men han var känd 1437-1442.  
 
Utgår man från mitt scenario ovan, så skulle denne Jöns Bengtsson passa väl in som en son till Bengt Dufva och Ingrid Olofsdotter Tavast, bror till Olof Bengtsson. Ingrid Olofsdotters farfar hette Jöns. Kronologin stämmer desutom mycket bra. Med detta tillägg finner man att Nils Gregersson Garp och hans hustru Katarina Henriksdotter Danske var släkt i 5:e och 7:e led efter Måns Sigurdsson Byskalle. När de gifte sig fick de dispens för släktskap i 3:e och 4:e led. Det ligger ingen konflikt i detta, tvärtom, det stöder hypotesen - i de fall jag har lyckats kartlägga filiationer för dispensansökningar i Finland på senmedeltiden, så har de flesta varit släkt på flera än ett sätt när man går bakåt i generationerna, bortom den fjärde. Det är snarast regel än undantag, och är ett resultat av de täta släktklustren.

[Leif Tennare]

Jag glömde påpeka att Ingrid Olofsdotter Tavast var faster till Elin Jönsdotter Tavast. Jöns Bengtsson var alltså i detta scenario kusin till Elin Nilsdotter Tavast. Ett typexempel vad gäller släktkluster inom en liten grupp människor - i det här fallet de finska frälsesläkterna.

[Leif Persson]

Det är alltid spännande att försöka reda ut (iaf testa) dina hypoteser, eftersom de tangerar personer jag själv har en viss anknytning till... Men har jag förstått det rätt att du vill göra Margareta som dotter till Jakob Jönsson Garp, och att hon i breven från 1491 om Hirvois kan vara syster till Lars Bagges hustru Helena, då måste ju även Helena vara en okänd dotter till Jakob, eller är de möjligen bara systrar på det okända mödernet? Isåfall blir de inte kusiner till Nils Gregersson... Och det är bara Helena som nämner Filpusönerna som sina fränder, det anges inte i Margaretas brev (FMU 4365).

[Leif Tennare]

Jag utgår ifrån att såväl Margareta och Helena var döttrar till Jakob Jönsson Garp i hans av mig postulerade första äktenskap. Hirvois var förmodligen arvegods från mödernet.
Av någon anledning så lade jag in en första hustru till Jakob redan i mars 2008, vid namn Karin Nilsdotter, utan eventuella barn angivna.  
 
Jag nämnde inte detta i mitt inlägg då jag tyvärr inte har någon källa dokumenterad, och inte har en aning om varifrån jag kan ha fått uppgiften... Har du några idéer så mottages de tacksamt!

[Leif Persson]

Hirvois verkar ligga i Merimasku  (Masko) socken, och en sökning på det ger ju kanske en del ledtrådar också om ägare och annat i den trakten.

[Leif Tennare]

Leif, det var det jag gjorde i mitt inlägg. Hirvois ligger längst i norr på ön Otava tillsammans med de övriga godsen jag behandlade, och tillhör Merimasku...

[Leif Tennare]

I min analys ovan, missade jag den viktigaste kopplingen - Peder Nilssons kusin, n.n. Jönsdotter (Sluk) gifte sig omkring 1415 med Gregers Jönsson (Garp) [Se mitt inlägg den 25/11 2010], och själv gifte han sig i detta scenario med Greger Jönssons brorsdotter, Margareta Jakobsdotter, omkring 1440. Ett starkt stöd för hypotesen!

[Leif Tennare]

I mitt inlägg den 19:e skrev jag ” Nils Gregersson Garp och hans hustru Katarina Henriksdotter Danske var släkt i 5:e och 7:e led efter Måns Sigurdsson Byskalle. När de gifte sig fick de dispens för släktskap i 3:e och 4:e led. Det ligger ingen konflikt i detta, tvärtom, det stöder hypotesen - i de fall jag har lyckats kartlägga filiationer för dispensansökningar i Finland på senmedeltiden, så har de flesta varit släkt på flera än ett sätt när man går bakåt i generationerna, bortom den fjärde. Det är snarast regel än undantag, och är ett resultat av de täta släktklustren.
 
Jag har nu sannolikt lyckats identifiera vem som var deras gemensamme ana i 3:e resp. 4:e led, nämligen Jakob Nilsson Skelghe.
 
Hur kom jag då fram till detta?  Jo, genom att försöka fylla den första luckan i Nils Gregerssons  antavla , d.v.s. vem hans okända farmor var, riksrådet Jöns Anderssons hustru.  
 
Utgångspunkten var dels antagandet att deras son Jakob, var namngiven efter hennes far, och dels att hon skulle tillhöra en släkt med ungefär samma status som Jöns Andersons. Jag sökte alltså i min databas efter en Jakob som levde i rätt tidsperiod, och med respektabla anor. Svaret blev entydigt, Jakob Nilsson Skelghe -  hans fars morfar var lagmannen i Finland, Jakob Andrisson (Kalen) de Kumo, som levde under första halvan av 1300-talet, och är en av anfäderna till de flesta finska frälsesläkterna.
 
När jag testade denna ansats så blev utslaget släktskap i 3:e och 4:e led, vilket har ett starkt bevisvärde. Jag kommer att utgå från att detta är 'sant', så länge jag själv, eller någon annan, inte hittar något som stjälper postulatet.
 
Intressant är, att även i sitt första äktenskap, med Margareta Magnusdotter Fleming, var Nils Gregersson släkt med sin hustru i 3:e respektive 4:e led.

[Leif Tennare]

Ytterligare ett relevant exempel på att det finska frälsets 'förkärlek' (nödvändighet?) att bilda geografiska släktkluster finner man då Elin Nilsdotter Tavasts (i Vääntelä) dotterdotter, Karin Olofsdotter Kirves (i Särkilax) gifter sig med Peder Nilsson Sluks (i Vääntelä) son, Nils (Kuku Nicu) Pedersson (Stiernkors), borgmästare i Åbo 1496.
 
Helt klart torde den 'uradliga' släkten Sluk ännu på 1400-talet ha tillhört det övre skiktet av inhemska finska frälsesläkter.

[Leif Tennare]

Jag har idag under Introducerad adel; Stålhandske, via en auDNA-test, fastställt att släkten Stålhandske de facto var ättlingar till Tyril Nilsson (Sluk) och Anna Mattsdotter Ruuth. Något som jag jobbat med i cirka åtta år...

Nästa utmaning blir att via DNA-vägen verifiera min hypotes att den adliga släkten Stiernkors stamfader, Nils Pedersson, tillhörde släkten Sluk, och var en sonsons son till Torkil Nilsson (Sluk), faste år 1367... Förhoppningsvis tar det inte ytterligare åtta år!

Jag kommer i alla mina inlägg framöver travestera  Cato - 'För övrigt anser jag att alla släktforskare skall DNA-testa sig...'

[esa tuuri]

Leif Tennare skriver någonstans tidigare att:
"Känt är att Anna Bidz farfars far Kort Bidz var gift med Kristina Magnusdotter (dotter  till Magnus Uddolfsson och Maria Knutsdotter) "
Vad månne är källan?
Man har hittills antytt att Kristinas far vore av Kurki-släkten (Magnus Jopsson) pga detta
http://extranet.narc.fi/DF/detail.php?id=1147
och att släktgrenen höll till i Björneborgstrakten då.
/Esa

[Leif Persson]

Leif Tennare skriver någonstans tidigare att:
"Känt är att Anna Bidz farfars far Kort Bidz var gift med Kristina Magnusdotter (dotter  till Magnus Uddolfsson och Maria Knutsdotter) "
Vad månne är källan?
Man har hittills antytt att Kristinas far vore av Kurki-släkten (Magnus Jopsson) pga detta
http://extranet.narc.fi/DF/detail.php?id=1147
och att släktgrenen höll till i Björneborgstrakten då.
/Esa

I ÄSF Band 1 häffte 2 sid 119 finns ingentng som antyder något om Kort Bidz hustrus föräldrar, bara om hennes bror, ärkedjäknen i Åbo, magister Henrik Magni... Inte heller någon sökning i "Diplomatarium Fennicum" (FMU) ger något svar om det släktskapet. Vem var Uddolf?

[Leif Tennare]

Hej Leif P,

Den Magnus Uddolfsson som jag helt felaktigt angav vara far till Kristina Magnusdotter, var Magnus Uddolfsson (oxpanna), hdh i Norrvidinge. Denne var istället möjligen gift med Märta Knutsdotter (tre rosor). ÄSF II häfte 1, s. 88.

Varifrån jag fick uppgiften minns jag inte - det kan ha varit min egen slutsats... Esas citat kommer från ett inlägg skrivet av mig för tre år sedan, den 1 sept. 2014. Det mesta som stod i det inlägget var felaktigt, vilket jag snabbt insåg och bad anbytarvärden att radera inlägget, vilket tyvärr aldrig gjordes...

[Charles Andersson]

Otroligt spännande läsning Leif!
Själv håller jag på att reda ut kopplingar till Nils Jönsson och Karin Fleming och landbönderna Jakob Larsson och dennes söner Göran och Erik på Bastö som ingår i min släktforskning men det är även intressant att få belagt det ovanliggande frälseklustret även om mina forskningar just nu handlar om ofrälse men med till synes klara kopplingar till de intressanta släkterna Utter, Sluk och Fleming.
Om jag får till det så är det många nu levande ålänningar som har dessa frälsesläkter som anfäder.

[Jonas Magnusson]

Enligt  Ramsay (http://runeberg.org/frfinl/0430.html) är Erik Sluk gift med Anna Slatte dotter till Gustaf Slatte/Brita Swärd, inga referenser.

Vilka är beläggen för att Anna är dotter till Gustaf?

[Leif Tennare]

Hej Jonas,

Du hittar svaret i Elgenstierna VII, s. 333, adliga ätten  Slatte, samt i supplementet del 2, s.889. Anna var i ett första äktenskap gift med Fader Persson och i sitt andra med Erik Sluk. Erik Sluk var i sitt första gifte gift med en dotter till Mats Filpusson till Voltis och h.h. Katarina Andersdotter, och hade i detta äktenskap en son och tre döttrar.

Leif T.

[Jonas Magnusson]

Finns det några kända samtida belägg?

Jag förmodar att Elgenstiernas uppgifter går tillbaka på Ramsay som jag länkade till i inlägget ovan.

[Leif Persson]

En annan Leif här, men det som Elgenstierna i första hand använt är ju det föregående (och inte alltid helt korrekta) verket av Anrep, och där finns endast uppgiften att Anna Slatte var gift med Fader Pedersson, http://runeberg.org/anrep/4/0017.html men i Fleming anges Karin och Nils Jönsson Sluk http://runeberg.org/anrep/1/0829.html och däri en hänvisning till Stålhandske där endast en son Tyrils Nilsson är uppräknad, ingen Erik. Men det finns ju mycket skrivet om dessa gamla familjer i senare forskning också, och rättelser av Ramsay i artiklar, Genos bla.

Sedan finns (skannat) en del släktböcker från Riksarkivets samling "Genealogica" och där i volym 38 finns "Finska adelns släktbok" från tidigt 1600-tal med en hel del gamla finska frälsesläkters träd uppritade. Här nämns Henrik Fleming på sid 4 https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/R0001343_00004
 Genealogica finns även skannat på Arkiv Digital, se även vol 41 för Per Månsson Utters stora släktbok.


Hälsningar Leif P

[Jonas Magnusson]

Tack Leif x 2 för svar!

Jag har ägnat en del tid åt att sätta mig in i Slattarna och har därför gått över många släkttavlor i bland annat Genealogica och Riddarhusets samlingar. Ni är säkert bekanta med att den släkten är brutalt misshandlad i EÄ och Anrep, men har styrts upp i ett antal rättelser publicerade i PHT mm.

En ganska omfattande tavla som rör den släkten finns hos Riddarhuset: Palmschölds genealogier (o) 4.R-S Bild 2590 / sid 3407 (AID: v910614.b2590.s3407).

Den har ett par brutala fel i de tidigare leden men det är faktiskt så att uppgifterna från Nils Andersson Slatte till Botorp och framåt håller en ganska bra kvalitet. Faktiskt så pass bra att fyra uppgifter som tillkommit i supplementbanden till EÄ redan finns redovisade där.

Om man tittar på den högra sidan finns barn till Gustaf och Nils Slatte redovisade. (bifogad fil)

Till vänster finns Gustaf Slatte och Brita Svärds barn. Där finns Anna, gift med Fader Pedersson. En uppgift som härstammar från Genealogica 2, Brasks släktbok (men som saknas i Genealogica 3).

Till höger om det (notera nivåskillnaden på namnen markerat med blått) finns Nils Slattes barn och där finns en Anna gift med Erik Sluk.

Kullarna har klamrats till sina föräldrar, men Nils har blivit fel och justerats i efterhand (röd markering).


De här observationerna i kombination med att tavlans uppgifter för de här släktleden är i linje med de rättelser som tillförts har fått mig att försöka fastställa ursprunget till uppgiften att det är samma Anna Gustafsdotter Slatte som finns i Brasks tavla som gifte sig med Erik Sluk.

Jag misstänker att det finns en möjlighet att både Ramsays och Elgenstiernas uppgifter kan luta sig mot den här tavlan då det i övrigt verkar saknas belägg för det påstådda, i vart fall kan inte jag hitta något, vare sig i i litteraturen (det saknas referenser) eller i arkiven.

Om det är så att det är tavlan ovan som ligger till grund för påståendet att Anna gift med Erik Sluk är en Gustafsdotter så vill jag hävda att det kan ifrågasättas. Hade Anna varit dotter till Gustaf  och gift med de båda nämnda borde de uppgifterna stått samlade i en notis under Gustaf. Jag tycker inte man kan tolka Palmskölds tavla på annat sätt än att det funnit två "Annor". Palmsköld var ju verksam både före och efter branden 1697, men å andra sidan är det lång tid efter det att Erik och Anna levde. Är det här vad som finns är källäget minst sagt svagt, för vilket det än må vara.

Därför söker jag nu vederhäftiga belägg för att Anna gift med Erik Sluk var dotter till Gustaf Slatte.

[Leif Tennare]

Jonas, jag delar helt din uppfattning, att man bör tolka bilden på så sätt att det rör sig om två separata kusiner, Anna, varav Gustavs dotter var gift med Fader Persson och Anna Nilsdotter var Erik Sluks maka (i hans andra äktenskap).

[Leif Persson]

Jag håller också med i era tolkningar av detta, utifrån de uppgifterna och då stämmer ju även Anreps info trots allt, se min länk ovan, där Anna och Erik Sluk nämns under Nils i Tab 6 istället för tab 5...

Eller finns det ändå senare uppgifter på att Anna var gift 2 ggr och det är fel i detta äldre material? Elgenstierna har väl inte ändrat om det inte var fel..?

[Jonas Magnusson]

Man kanske inte ska dra så förhastade slutsatser att Anreps uppgifter stämmer. Jag kan drista mig till att utgå från att han har sett samma tavla som vi tittar på och gjort samma tolkning. 

Men utan andra belägg rörande vem denna Anna Slatte är kan man nog varken säga bu eller bä.

[Leif Persson]

Men det vi känner till om Anreps arbete är att han var medveten om felen i många av de äldre stamtavlorna med var förbjuden av Riddarhusdirektionen att ändra i det.. Här är en belysande artikel om hans arbete med detta, på sid 2-4 i "Arte et Marte" nr 1, 2017 https://www.riddarhuset.se/wp/wp-content/uploads/2015/12/AetM-17_1-Inlaga.pdf
Det är det stora jobbet som andra efter honom har kunnat göra sedan, liksom Ramsays och andras uppgifter. Något fick Ramsay att ändra till Anna Gustafsdotter Slatte och Elgenstierna följde efter, kanske ett misstag eller så får man kolla upp deras källor mer. Nu har jag inte Supplementsbanden här, men menar du att det är ändrat till de två kusiner igen då..?

[Leif Tennare]

I supplementet säger man "Anna, g. l:o m. Fader Persson, g. 2:o (ej enda gången) m. Erik Sluk."

[Jonas Magnusson]

" .... kanske ett misstag eller så får man kolla upp deras källor mer."

Problemet är att det finns inga källor angivna.