Svinhuvud (Kopparbergsätten)

[Isak Nygren]

Okej, då kanske han såg fel. Men när man tittar i informationen som finns på NAD angående brevet, så stårt det att fem stycken beseglade brevet, varav alla nämns vid namn, inklusive Jöns. Men besegla betyder väl att man sätter dit sina sigill, eller tar jag miste nu?

[Björn Engström]

Om det finns släktskap mellan Lyder Svinakula och Jöns Svinhuvud, kan detta samband mycket väl finnas på kvinnosidan som är mycket bristfälligt känt. Ovanligt många kvinnor har ju bevarat Svinhuvudnamnet kvar i släkten. Ett möjligt indicium kan vara att namnet Lyder finns i senare ättlingar av Jöns Svinhuvud.
 
Indicium är ju långt i från något bevis, åtminstone detta vaga indicium. De påstådda sambanden som har figurerat mellan Svinakula och Svinhuvud är ju tillkomna av olika författare som själv inte har haft någon direkt anknytning till släkterna. Det har haft större värde om dessa samband har funnits inom släkterna som någon traditionsberättelse. Släkttraditionerna har ju ofta någon sanning med sig, om än mycket ändå är myter. Tills någon hittar ev. sådana äldre traditioner eller åtminstone något starkare indicium, bör vi låta dessa släkter vara obesläktade. Man vet ju aldrig kanske det händer. Vatikanens arkiv ??

[Stefan Jernberg]

Björn,
 
jag misstänker att det är Lyder Hansson i Varbo du tänker på, en sonsons sonson till Jöns Svinhuvud. Går det verkligen att dra några som helst slutsatser från det - att en ättling i 4:de generationen får namnet Lyder. Känns verkligen långsökt.
 
Stefan Jernberg, Gustafs

[Torsten Berglund]

Lyder Hansson i Varbo, en sonsons sonson till Jöns Svinhuvud, var med stor sannolikhet uppkallad efter sin faster Agneta Jeppesdotters make Lyder Henriksson (Berkevelde) i Aspeboda, Dalarna, nämnd 1485-99 (se Bertil Boëthius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, s. 44-45 och 576). Någon ättling i närmare led till Jöns Svinhuvud som burit förnamnet Lyder finns veterligen inte och därmed går det inte att åberopa namntradition som indicium - för detta krävs givetvis att namnet kan beläggas närmare i tiden i Svinhuvudsläkten än ca 200 år efter att Lyder Svinakula levde.  
 
Lyder Henriksson var i sin tur uppkallad efter sin farfar, tysken Lydike Albrektsson van Berkevelde som 1448 29/6 köpte en gård i Aspeboda(se Per-Axel Wiktorsson, Aspeboda under medeltiden, RIG 1988:1, s. 17-20).

[Torsten Berglund]

Isak,
Ja, att besegla betyder att man fäster sitt sigill under brevet för att bekräfta dess äkthet.  
Vad gäller antalet personer som beseglade brevet från 1386 25/11 måste du dock ha läst fel eller inte förstått innebörden av den regestuppgift som du nu hänvisar till. Antalet som beseglade brevet var fyra personer, varken mer eller mindre.  
 
I Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (sökbart via Nationella arkivdatabasen NAD på riksakrivets webbplats) står endast angående brevinnehåll och besegling (SDHK nr 13202):
 
Johannes Vestmodsson, kanik i Linköping, och Gabriel Vestmodsson säljer till Jöns Svinhuvud (Swinshwo..) sina gods Höjen och Stämnarvet vid Hosjön i Torsångs socken i Dala hundare, vilka de ärvt efter sin far Vestmod Gerikesson, för tolv skeppund koppar.
Utfärdarna beseglar tillsammans med Lars Gerikesson och Evrike Evrikesson.
 
Utfärdarna = de som utfärdat (upprättat) själva brevet. I detta fall är det säljarna av Höjen och Stämnarvet med tillhörande egendomar, d.v.s. bröderna Johannes och Gabriel Vestmodssöner, vilket framgår av brevtextens inledande mening.
 
Dessa två säljare/brevutfärdare beseglade alltså sitt brev genom att trycka sina egna sigill i vaxklumpar på pergamentsremsor som fästes i brevets nederkant. Därtill bad man också två hederliga män att bevittna brevet med sina sigill, underhäradshövdingen i Dalarna Evrike Evrikesson och häradshövdingen i Örebro härad Laurens Gerikesson. Dessa två män beseglade inte enbart som vittnen utan också i egenskap av Vestmodssönernas nära släktingar; Evrike var deras styvfar och Laurens Gerikesson var deras farbror, och genom att bevittna brevet godkände de också att egendomarna såldes ur familjens ägo till Jöns Svinhuvud, så kallad bördsbesegling.  
 
Precis som det står i NAD/SDHK beslagde alltså endast dessa fyra män, inte köparen Jöns Svinhuvud, vilket såväl brevtext som antalet sigillremsor och skåror för sigillremsor bär vittne om, även om de sköra vaxsigillen sedan länge är bortfallna.

[Antti Alfthan]

Hej!  
Och hälsingar från Finland, diskussionen kring den s.k Alfthanska släktkrönikan, särskilt gällande den förmodade stamfadern Hans Eriksson i Sverige. Två av hans söner i krönikan (Henrik Hansson och Roland Hansson) kan identifieras bra i Åbo slott vs. Reval i slutet av 1500-talet, den - enligt krönikan äldsta, i Alfta - Erik Hansson, kan vara kung Eriks drabant E.H, aktiv under sjuårskriget i Jämtland - och med Knut Haraldsson, men detta kan inte bevisas tills vidare.  
 
Jag har sedan länge försökt testa hypotesen om stamfadern Hans Eriksson var densamme som fogden in Garpenberg och Näsgård Hans Eriksson (Hans Ersson) [Joh. Ax. Almquist, Den civila förvaltningen i Sverige 1523-1630, vol. IV s. 68]. I krönikan berättas om tjänst hos Kung Erik XIV, som sekreterare, vilket inte syns passa, men fogden H.E. är för några år ute ur sikte hos Almquist, åren  
1561-63, under vilka han väl kan ha varit anställd i Stockholm, i kanslin eller kammaren. Åtminstone är han ...Hans Ersson fogte opå Stensholm som Drotningenn leet komma hitt till Stockholm i marginalanteckning i Rasmus Olssons räkenskap för året 1561.  
 
Nu, vilket som jag har hört nyligen, hade fogden på Kopparberget 1526-29 Erik Hansson (Westfal) sonen Hans Eriksson (i Aspeboda) som tycks ha varit rätt förmögen.  
 
Är Hans Eriksson från Aspeboda identisk med fogden Hans Eriksson, mest verksam i Garpengerg och Näsgård åren 1564-94?  
Almquist vet att fogden hade underhåll vid Näs gård för några år innan han dog 1597.  
 
Om fogden är identisk med Hans Eriksson från Aspeboda hade han dottern Catharina, född kanske i Aspeboda, död 1615 i Nås, gift med kyrkoherden därst. Petrus Olai Salamontanus. http://slaktforskning.blogspot.fi/2007/03/gamla-svinhufvudstten-och-israel-perti .html  
 
Om stamfadern Hans Eriksson är denne fogde och fogdeson, skulle Catharina Hansdotter ha haft två bröder eller halvbröder i Finland/Estland och en i Hälsingland (Alfta), åtminstone. Och vi skulle kunna läsa om detta i arvskiftet efter fogden, år 1597 eller något senare.  
 
Om allt går bra.  
 
mvh Antti Alfthan
Lieksa, Finland

[Antonio Palm]

hejsan jag har några frågor angående denna sida och person(er)
 
 finns det några belägg när Jöns är född?
 kan man gå längre tillbaka med Jöns föräldrar?
 finns olika hur man säger om Jöns vad stämmer, Jöns I Höjen/Höjden, Swinshwow
 hur är det med Lydersson är det belagt att det finns ?=)
 ett litet problem som jag har är om Jöns och Hans Brännekettil, vem av dem ska man börja som anfader (hoppas ni hänger med)
 
 tack så jätte mycket på förhand^^

[Bengt Silverin]

Hej,
 
Jag har som nybliven pensionär blivit helt fixerad vid släktforskning och på senare tid funnit att jag är släkt med Svinhuvudätten i Dalarna (Är själv född i Borlänge). Förstår jag  det hela rätt är Jöns Swinshwow Lydersson (1355 - 1430) den äldsta säkert belagda generationen av Kopparbergsätten Svinhuvud - eller? Sen kommer problemet med hans far och eventuella knytningar bakåt i tiden. Vore oerhört tacksam om någon ville göra en dagsaktuell sammanfattning över vad man vet om dessa relationer idag. Existerade
Lyder Svinhuvud /Lidkin Svinhuvud?? Kom han från Norge? Vet man något med säkerhet idag?
 
Vore mycket, mycket tacksam för svar
     MVH
   Bengt Silverin

[Ulf Berggren]

Som framgår i inlägg 14 maj 2012 ovan saknas det belägg för Jöns patronymikon. Stryk alltså
Lydersson.
Därmed faller ju också dina frågor om en eventuell Lyder Svinhuvud.

[Leif Lundin]

Har gjort en upptäckt som får det att kittla lite extra i vikinga-generna hos de flesta av oss Svinhufvud entusiaster.
( Jag har skrivit lite om detta senaste dagarna under: introducerad adel / Svinhuvud av Qvalstad, men skriver lite här också för att fler ska kunna ta del av detta. Bifogar länkar nedan. )
 
Finns det kanske trots allt en koppling till Norge och kämpen Sigurdr Svinahöfde i Kvennvågastrand?
 
När jag försökte lokalisera orten där denne Svinahöfde bodde så hamnade jag ganska snabbt på ön och socknen Svanöy i Norge med hjälp av de skriftliga källorna. Jag häpnade över vad jag fick se när jag tittade på kartan!
( Är inte 100% säker på om han bodde på ön eller om han bodde på den  motsatta/södra om sundet vid nuvarande Stavestrand eftersom källorna jag hittat är lite tvetydiga. Det känns i alla fall som om den säkraste och mest logiska platsen skulle vara på Svanöy om man nu var en kämpe som låg i konflikt med många andra vikingar.)
 
Nu vet jag inte om det här är någon nyhet ( informera mig i sådana fall ) eftersom jag inte är så beläst i alla utredningar som gjorts angående denna släkt, men vill i alla fall belysa följande faktum så att andra kan ta del av det.
 
Där stod det: Kvalstad på den mest misstänkta platsen på ön där denne Sigurdr eventuellt har bott. I viken finns dessutom en ö med namnet Högholmen.   Tanken infinner sig snabbt. Kan detta vara platsen för Sigurdrs gravhög?
 
Kvalstad är inte precis det vanligaste ortnamnet i Norden. Det här är ju nästan för bra för att bara vara en slump tänkte jag. Kan det verkligen vara en slump att även godset i Östuna och den senare adlade (1627) Jöns Persson Svinhuvud av Qvalstad (1581-1636) som bodde på detta säteri har detta namn?
Visste de kanske om något på den tiden om ättens historia som vi inte vet idag?  
Släktarkivet på denna gård förstördes tyvärr vid en stor brand på gården för längesedan, vilket jag också skrivit om under Svinhuvud av Qvalstad  
 
Jag satte förstås genast igång att spåra säterinamnet Qvalstad i Östuna så långt bak i tiden jag bara kunde.  
 
Fortsättning följer... ( när jag letat fram min gamla dokumentation av det hela ).  
 
Kartlänk till Svanöy : http://mapcarta.com/18643764
 
Länk till mina inlägg om ovanstående under Svinhuvud av Qvalstad:
 
 
 
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=576&post=1365024#POST1365 024
 
Mvh / Leif Lundin

[Bengt Silverin]

Hej
 
Spännande inlägg om Qvalstad - ser fram mot en fortsättning!!!!!!!!
 
Vill gärna komma med en fråga gällande den gamla Svinhufvudätten från Kopparberget.
Bergsmannen Knut Jönsson Svinhufvud (ca 1460 -1507) från Höjen var gift med Ingegerd Sandersdotter (ca 1450 - ?). Hennes far lär ha varit en Sander Leksson gift med en NN Mårtendotter Lindorm.
 
Min undran är: VEM VAR FAR OCH FARFAR till Sander Leksson?
 
                      Hoppas verkligen att någon kan hjälpa mig finna Sander anfäder
 
                                      MVH
                                Bengt Silverin

[Torsten Berglund]

Bengt,
Domaren på Kopparberget och ägaren av Höjen i St Kopparbergs sn, Knut Jönsson (Svinhuvud; nämnd i livet 1491-1507, var död 1545), var inte gift med någon Ingegerd Sandersdotter.
 
Uppgiften att hans hustru skulle ha hetat Ingegerd Sandersdotter beror på ett fatalt misstag av bergsfiskalen C G Kröningssvärd i de för dess ovederhäftighet och fantasifullhet ökända genealogiska tabeller, som han 1853 lät publicera som bilaga till urkundsverket Diplomatarium Dalekarlicum.  
 
Flera forskare, bl.a. framlidne riksarkivarien Bertil Boëthius, har visat att Kröningssvärd blandat ihop två olika personer, nämligen bergsfogden på Kopparberget Knut Jönsson i Gamlaberget och den ovannämnde domaren Knut Jönsson (Svinhuvud) i Höjen, som enligt bevarade sigillavtryck förde svinhuvudvapnet i sitt sigill. Bergsfogden Knut Jönsson (död 1500) i Gamlaberget och sedan i Stockholm var bror till väpnaren Måns Jönsson i Varggården på Kopparberget, men ingen av dem kan beläggas ha fört svinhuvudvapnet eller varit befryndade med denna släkt. Knut Jönsson i Gamlaberget var först gift med Elina Jönsdotter (var död 1493) från Klingsbo i Stora Skedvi och sedan omgift med Ingerd Sandersdotter i Stockholm. Bergsfogden på Kopparberget hade 1484 köpt en fastighet i Stockholm där han senare på 1490-talet var rådman, efter att 1492 ha sålt egendomen Gamlaberget till en släkting till sin första hustru.
 
Knut Jönsson (Svinhuvud) i Höjen  var domare på Kopparberget 1499-1500 och levde ännu i juni 1507 då han skrev ett brev i ett skuldärende till riksföreståndaren Svante Nilsson (Sturearkivet, nr 871, Riksarkivet). Namnet på Knut Jönssons i Höjen hustru är inte känt. Att bergsmannen Nils Hansson (stjärna) på Främsbacka i St Kopparbergs sn var gift med Knut Jönssons i Höjen dotter Gertrud framgår av en släkttavla i Rasmus Ludvigssons stora släktbok (Skoklostersamlingen foliovol. 57 (E 8676), fol. 314v, Riksarkivet), vilket styrks dels av att Nils Hansson enligt årliga räntan 1539 ägde en gård i Höjen och dels av Dalarnas äldsta dombok när Nils Hansson omnämner sin hustrus avlidne far Knut Jönsson (Dalarnas domböcker I:AI:1, fol. 13v, ting i Svärdsjö 1545 2/1).  
 
Se vidare följande litteratur och där anförda källor:
Torsten Berglund: Elsa Nilsdotters anor [i: Genklang, medlemsblad för Ovansiljans släktforskare, 1996, nr 6], s. 16-17.  
Torsten Berglund: Nils Hanssons i Främsbacka ättlingar. En släkttavla i en 1600-talsdombok [i: Individ och historia.  Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990, s. 11-17], Stockholm 1989.  
Bertil Boëthius: Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, Uppsala 1965, s. 40-42.
Leif Olofsson: Klingsbo i Stora Skedvi från medeltid till nutid, Säter 1986, s. 11-12.
Lars Sjödin: Gamla papper angående Mora socken, del 2, Arvid Siggessons brevväxling, Västerås 1937, s. 263, 620, 626.

[Torsten Berglund]

Angående inlägget ovan från Leif Lundin om vikingen Sigurdr Svinhofdi och ett norskt ortnamn Kvalstad, se mitt svar under diskussionstråden .

[Peter Siljerud]

Jag har en fundering kring Lasse Hansson i Varbo (Varpeboda). Han anges ju vara son till Hans Jeppesson (Svinhuvud) och far till bland annat Ingel Larsson. Lasse Hansson anges nämnd 1533-1571 enligt Bertil Boëthius (Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott). Om man däremot studerar Dalarnas landskapshandlingar finner man "Lasse Hansson i Warpeboda" (med diverse olika stavningar) från 1540 till 1615. Jag har inte kollat varje år, men rätt många av dem. Hur kommer sig detta? Är det två olika personer med samma namn? Blir Lasse Hansson extremt gammal? Det verkar ju rätt osannolikt att man skulle tas upp i en längd i säg 90-årsåldern. Kan han som "familjeöverhuvud" stå kvar i längden trots att han är död? Enligt en uppgift gör hans barn ett jordbyte 1597 som "antas" justera ett tidigare gjort arvskifte (domb I:AI:6, s 193v-194r). Kan någon knäcka denna nöt vore det intressant. Jag kan lägga ut direktlänkar till de årtal jag kollat landskapshandlingarna om det underlättar.

[Stefan Jernberg]

Hej

När det gäller vissa handlingar så finns det i vissa fall en enorm eftersläpning, 1600-talets jordeböcker för Dalarna är ett lysande exempel på denna eftersläpning.

Exakt hur det ligger till med dessa i landskapshandlingarna är jag osäker på men eftersom det inte var en personskatt så misstänker jag att så är fallet även där.

När det gäller vår vän Lasse Hansson i Varbo så nämns han säkerligen som avliden vid tinget på Kopparberget 20 maj 1597. Nu har jag inte försökt hitta honom i handlingarna men jag har honom säkert som levande vid Älvsborgs lösen 1571 och första gången 1541.

Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Peter Siljerud]

Hej Stefan och tack för svar! Så ligger det säkert till, det tycks vara den rimligaste förklaringen. Man kan ana att uppgifter kopierades från föregående år, ibland utan att säkerställa dem. Lasse Hansson finns i vilket fall inte med i Älvsborgs lösen 1614, vilket stöder teorin om eftersläpning.

[Peter Siljerud]

En annan fundering gäller Hans Jönsson (Svinhuvud). Enligt Diplomatarium Dalekarlicum nr 867 anges han ha "ett åt höger vändt hästhufvud innom en sexsidig figur"[1]. Om han nu tillhör Svinhuvud-släkten, varför tar han inte deras vapen? Hans förmodade(?) sonson Hans Jeppesson använder ju svinhuvudet igen. Kan hästhuvudet komma från mödernet? Och sexsidingen ser ju misstänkt likt ut en stjärna på fotot i Boëthius bok, s. 35. Kan modern ha tillhört Stjärna-släkten? Det känns som att det blir lite gissningslek 18 generationer tillbaks, eller finns några förstahandskällor som styrker släktbanden mellan de tidiga generationerna Svinhuvud? Det räcker inte med logisk förmåga, man måste ha lite humor också som någon sa när det gäller medeltida släktforskning...


[1] http://runeberg.org/diplodalek/3/0201.html

[Stefan Jernberg]

Hej igen,


nu är jag ingen heraldiker, vilket inte heller Kröningssvärd eller Boethius var, och frågan bör nog besvaras av någon kunnig inom heraldik. Men utan tvekan är det frågan om det sigill som bergmästaren Hans Jönsson använde både 1430 och 1434, som skall ses som ett svinhuvud omgiven av en sexuddig stjärna.


Om vem som var Hans Jönssons moder vet vi ingenting och bortser vi från belägget 1386 så saknar vi egentligen all kunskap om fadern och hans härkomst. Däremot är det numera känt vem bergmästaren var gift med - se min artikel i senaste Släkt och Hävd, nr 1 2019: Vem var hustru till bergmästaren Hans Jönsson på Kopparberget. Ett bidrag till släkten Svinhuvuds genealogi.


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Peter Siljerud]

Tack Stefan för svar! Diplomatarium Dalekarlicum nämner Hans Jönssons sigill (åtminstone) två gånger. Dels 1434 i nr 865[1] med texten "N:o 3. Ett åt höger vändt hästhufvud inom en sexsidig figur, med lika sidor, och alla inåt böjda" och dels 1437 i nr 867[2] med texten "Ett åt höger vändt hästhufvud innom en sexsidig figur, med inåt böjda sidor och omskriften: + hans ionisson +." (även om jag vill få det till att huvudet rimligen är vänt åt vänster på bilden).

Jag är inte heller heraldiker men tyckte själv först att det uppenbart var ett hästhuvud. Efter närmare granskning är jag inte lika säker, kanske är det ett svinhuvud. Om det är ett svinhuvud är det betydligt rundare i formen än övriga Svinhuvud-sigill jag sett i Boëthius bok, och med mer och bredare hals. Sigillet skiljer sig ju en del från brodern Dans, vilket i och för sig inte är ovanligt antar jag. Kan de ha varit halvbröder? Eller, om det nu är ett hästhuvud, kan Hans Jönsson ha gift sig med en dotter till Jöns Swinshwow (Swinshwoth)? Kanske är det värt att utvärdera alternativa scenarier eftersom källorna är få.

Möjligen värt att notera i sammanhanget är att ättlingen Albrekt Hansson (Svinhuvud), d. 1631, är gift med Bengta Nilsdotter (Hästhuvud).

Gällande problemet att sedan 20 år döda släktingar fortfarande finns kvar i längderna så är en annan teori att en bemärkt person står kvar, och dennes efterlevande avses. Jag hittade ett uttryckligt exempel på det i Dalarnas landskapshandlingar 1626, där nämns ”Wallerians effterlef i Wargården” [3]. Jag vet inte om det är en generellt applicerbar princip.   

[1] http://runeberg.org/diplodalek/3/0199.html
[2] http://runeberg.org/diplodalek/3/0201.html
[3] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0051689_00100

[Stefan Jernberg]

Om du inte läst "Vapenlikhetsfällan" av Kaj Janzon i Svensk Genealogisk tidskrift 2015:1, så borde du göra det. För oss oinvigda ges det många bra förklaringar till hur det fungerade.


Bl a så skriver Kaj "I själva verket är det till och med så att man utifrån en noggrann undersökning av ett stort antal medeltida sigill knappast kan komma till en annan slutsats än att det är mycket svårt att hitta två exakt likadana vapen inom samma familj."


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Peter Siljerud]

Tack för svar Stefan! Jo har läst den men det var ett antal år sedan. Den förtjänar säkert en omläsning för jag minns att den gav nya insikter.

Jag försöker kartlägga Falu-släkten Forslind och deras koppling upp till Svinhuvud. Jag tror mig via första- och andrahandskällor känna mig rätt så säker på de flesta leden men saknar en avgörande koppling. Det gäller Margereta Vallensdotter som är gift med Olof Jonsson på Backa. Hon anges vara dotter till Vallen Ingelsson. Finns det någon vettig källa för detta påstående? Namnet Vallen är ju inte direkt vanligt men det finns åtminstone tre samtida med samma namn.   

[Stefan Jernberg]

Vid tinget på Kopparberget 22 maj 1650 finns en notis som pekar åt det hållet, visserligen står det Olof Jonssons moder där men det är rimligen en felskrivning för svärmoder (Kopparbergs o Näsgårds län/Säters o Tuna tingslags häradsrätt (W) AI:1 (1646-1652) Bild 3460 / sid 46 (AID: v222775.b3460.s46, NAD: SE/ULA/10593)).


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Stefan Jernberg]

Tillägg, två notiser som bekräftar att Olof var måg till Vallen Ingelsson.

Tinget på Gruvstugan 8 juni 1640 omtalar "Jönss Danielssons tillföreende i Slätmyra huus och Jord på Nääs, på denne klandrade Jönses Suåger och hustrus systerman Oloff Jonsson på Backa ... (Kopparbergs,Säters, Näsgårds län+Österdalarne tingsl häradsrätt AI:7a (1640-1640) Bild 110 / sid 8 (AID: v222833.b110.s8, NAD: SE/ULA/10597)).

Samt tinget på gruvstugan 11 mars 1645 omtalas att Hans Jönsson på Nääs och hu Malin, Vallens i Gassarvet om den jord som han hade köpt av hennes måg Jöns Danielsson (Kopparbergs,Säters, Näsgårds län+Österdalarne tingsl häradsrätt AI:11 (1644-1645) Bild 3500 / sid 54 (AID: v222843.b3500.s54, NAD: SE/ULA/10597)).

Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Peter Siljerud]

Fantastiskt Stefan! Detta var sista pusselbiten jag saknade. Tack!

[Peter Siljerud]

Jag besökte KB idag och kan också komplettera med uppgifter ur likpredikan över Jon Olofsson:

"Är så thenne Salige Mannen / tå man skreff Åhr effter Christi Födelse 1637 / then 12 Augustri, förmedelst hedersamme och förnemblige Föräldrar hijt till Werldene födder; Af Fadren then Ehreborne / Wällförståndige och förnähme Bergzmannen Sahl. Oluf Joensson på Backa / Modren then Ehreborne och Dygdesame Matrona, Hust Margareta Wallens-Dotter ifrån Gassare."

Att modern Margareta Vallensdotter anges från Gassarvet är ytterligare ett bevis då Vallen Ingelsson finns där både i landskapshandlingarna och i Älvsborgs andra lösen.
 

[Stefan Jernberg]

Tack!


Har du skrivit av hela? Ifall det står något om när barnen är födda?


Jag härstammar från Olofs broder Frans Jonsson, bergsman på Dikarbacken som inte verkar ha varit ingift i någon av de medeltida släkterna på Kopparberget.


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Peter Siljerud]

Jag har skrivit av inledningen samt avsnittet "personalia". Däremellan fanns ca 50 sidor rätt långdragen predikan med allmänna bibelcitat. Dessvärre är uppgifterna knapphändiga om andra släktingar. Jag lägger ut avskriften nedan även om den är rätt omfattande. Jag har försökt skriva av det så noggrannt som möjligt men säkerligen har en del fel smugit sig in.

"En Christelig Lijk-Predikan
Om
Troones Krafft och Beständigheet.
Öfwer
Fordom Ähreborn/ Ährachtadt och Wälförståndige
nu mera hoos Gud ewinnerlig Salige

H:r Jon Oloffson

För detta/ förnähm Bergsman och Bijsittiare uti
Stora Kopparbers Lofliga Grufwerätt/ sampt wäl-
bestält kyrkiowärd i gamble kyrkian.

Då hans döde Lekamen med wederbörlige Ceremonier uthi
Hög- och Förnähmt Folcks myckna Närwaro nedersat-
tes i sin Hwijlokammar/ som skedde den 10 Junii
1694 uti Stora Kopparbergs gambla kyrkia.

Fattat och hålldn
af
OLOF EKMAN.

STOCKHOLM/
Tryckt uti Kongl. Booktryckerijet/ hoos Sal. Wankijfs Änckia.

Dhen
Ähreborne / Gudfruchtige och Dygdesamma
Matrona och Hustru /

H:u Brita Hans-Dotter

Salig hern
JON Oloffzsons
Högtbedröfwade effterlåtne Änckia / sampt theras
kiäre Barn/ Sönner och Lijffzarfwingar /
Skickar Jag härmed tilhanda then Predikan Jag hölt öf-
wer Eder Salige Man och Fader / något widlyfftigare
af Skrifftennes Språk uthförd : Af hwilka Gudz Ord i
kunnet finna Tröst i Bedröwelsen och styrckia till Eder
Troo / at i ock med Eder Salige Man och Fader skola få
see HERrans Goda i the Lefwandes Lande. Hwar med
Jag förblifwer

Alles Eder

Tienstwillige Tiänare

OLOF EKMAN

[här 50 sidor predikningar och citat från bibeln]

PERSONALIA.

Återstår allenast nu det som wid sådanne til-
fällen effter ett Christ behageligit Bruuk till thet
eftersta / man giärna intet plägar låta uthur acht /
nembligen något röra om thenne wår Salige Christen-
doms Broder / Then Ehreborna och Wälförnähme Herren
JOEN OLOFSONS förste Födelses Tijd hijt til
thenne Werlden / thes sedermera förde Lefwerne och änteligen Sa-
lige Hädanfärd / i korttheet berättas kan på thet then rättfärdigas
Dygde Nampn en må förgiätit blifwa / eller then som Christeli-
gen och wäl lefwat hafwer obehedrat slutas i Grafwen.

Är så thenne Salige Mannen / tå man skreff Åhr eff-
ter Christi Födelse 1637 / then 12 Augustri, förmedelst hedersam-
me och förnemblige Föräldrar hijt till Werldene födder; Af Fad-
ren then Ehreborne / Wällförståndige och förnähme Bergzman-
nen Sahl. Oluf Joensson på Backa / Modrenthen Ehrebor-
ne och Dygdesame Matrona, Hust Margareta Wallens-Dotter
ifrån Gassare. Igenom desse sine Salige Christelige Föräl-
drars syldige wårdnadt är han straxt efter then Naturliga
Födelsen till Doop och Christendom befordrader / och således af
Wattn och Andanom födder på nytt / opptagen till Gudz Barn/
och beqwämlig giord af the heeligas Arfwedel i Liuset / at deel-
achtig blifwa. Hwilke hans salige käre Föräldrar intet högre
låto sig omhiertat wara / än at blott Barndomen / opptuchta
honom i alla Christelige Dygder / och därigenom en sådan Rooth
till all skickeligheet hoos honom planta /  at then sedan i heela thes
Lifjstijd een ymnog frucht burit hafwer.  Till hwilken ända
han så wäl hemma privatum som i Fahlu Trivial Schola är
hållen till at läsa och skrifwa / sampt the flere excercitier som thes
Ålder tå kunde fatta och tillåta/ hwar wid han så länge Continu-
erade till thes Åhren så wijda tiltogo at han begynte wänias wid
Bergzbruket / och teh sysslor där under komma funna / wid hwilken
beställning han och genom sin stora flijt och achtsamheet/  mehra
och mehra så tiltog och förkåfrades/ at han effter wälbemelte thes
Sal. K. Föräldrars goda samtyckie och tilstånd begynte under
eget äfwentyhr försökia sin Lycka /  at ther igenom behna sig Wä-
gen till sitt egit boo och huushåld /  wijsandes altid en serdeles
qwickheet och förtruten willia till alla the beställningar som ther
wid fordrades /  och således lefde under direction af sin Salige
Fader för sig sielf allena til Åhr 1662 then 24 Februarij, tå
han genom sine Sal. Föräldrars inrådande inträdde i thet heliga
Ächtenskapet med den nu i största Sorgen qwarlemnade/ then
Ehreborna och Dygdesame Matrona, Hust. BRITA
HANS-DOTTER hwilken nu med Tårar begråter och kla-
gar thetta sin Sal. Kiäre Mans och Makas dödeliga frånfälle.
Genom sådan sin stoora skickeligheet/ och från sig gifne berömlige
prof till större Capacitet och Mogenheet at tidna publico och
thet gemena bästa /  blef han fort ther efter uthsedder och af samp-
telige Bergzlagen walder till Sermans[?] Tiänsten wid Grufwan/
then han med största Troo och flitigheet förrättade i Tree Åhr /
tå sedan annan förändring ther wid giordes och ther till hittes /
förskyllandes ther under ett sådant godt Låford at han 1681 blef
förwärdig rechnadt at ibland månge förnäme andre introduce-
ras och insättias uthi Grufwe Rätten ibland the Tiugufyra Bergs-
lagens Äldsta/ hwilken function han och til sitt yttersta med stort
beröm och sine Med Collegers saknad förwaltade / sedan uppå
Hans Nådes Högwälborn Baron Herr Landzhöfdingens och
Församblingens godtfinnande förordnad til Kyrckiowärd här i
Gambla Kyrckian /  hwarunder huru han  sig förhållit är intet
klarare wittnesbörd än thenne Christ-Edle Församblingens egit
Opassionerade nöije öfwer thes förde adminstration och sty-
relse/ undanhållit hafwer han aldrig något/ men wid åthskillige nöd-
wändigheeter under then lilla Tijden han samma Embete förträd-
de /  esomofftast bijsprungit /  och af egne medel underhulpit /  som
han doch intet låtit falla sig för swårt/ tyckiandes wara sin skyl-
digheet at Tiäna Församblingen och thes bästa i alla måtto före-
see. För thet öfrige bleg han förmedelst sådant  thes förde
goda Conduite anförtrodder at uthi åtskillige meenige Bergzla-
gens Angelägenheter at reesa till höga Öfwerheten/ hwar wid han
thes serdeles flijt och troohet wijste /  och med sitt goda Beröm
åthskillige Lyckosamme förrättningar giorde.  Hwar elliest then
Sal. Mannens Lefwerne i gemeen belangar/ så är man mehr än
säker där uppå/ at icke allenast denne Församblingen /  uthan och
hwar och een rättsinnig Menniskia som med honom umbgåds juu
läre kunna gifwa honom thet efterdöme/ thet han fördt ett dygdigt
och skickeligit Lefwerne /  sielf hafwer han icke allenast fruchadt
Gud /  och uthi alt sitt Giörande och låtande haft honom  för
Ögonen /  uthan och sine K. Barn och Huusfolck ther tilhållit
och märkeligen styrckt; Uthi sitt umbgiängie hafwer han allom
så kiände som okiände beömöt höfligen och wäll /  Och dhe fatti-
ge och nödstälte efter sin Lägenheet giärna hulpit och bijsprungit.
Huru han sig emot sin kiäre Hustru förhållit wittnar nogsampt
hennes befröfweliga förhållande/  at hennes krafter efter thes Sal.
K: Mans frånfälle äro så förswagade /  thet hon effter sin högsa
åstundan och willie / intet förmåhr wara thes Sahl. Lijk fölgach.
tig til Grafwen /  och således wijsa honom thes efterse Åhreteckn.
Gud hafwer honom iempte mycket annat godt /  och wällsignade
med Tränne Söner / hwilke här närwarande theras Sahl. Fa-
ders Dödelige frånfälle hierteligen beklaga.
   För then angenehma kortheten skull wil man komma til slu-
tet och något förnimma om thess Siukdom och Salige Ändalycht.
Han hafwer then Salige Mannen genom Gudz Synnerliga nåd
haft orsak at fägna sig af en Starck och stadig helse / in till sidst
förflutne wår tijd /  tå han begynte kiänna någon förändring til
sin Kropz Sundheet/ doch klagade sig intet öfwer någon synner-
lig Passion, förr än näst för Påskehelgen den 31 Martii tå han
måtte intaga Sängen /  intet kunnandes hwarken han eller nå-
gen annan troo thet Lijfzslutet så snart skulle sig skynda /  dock at
så mycket säckrare bereeda sig til thet som Gud änteligen med ho-
nom behagade sluta /  lätt han then 14 Aprilis besökia sig med
Herrans Högwärdige Nattward / som han med störste andacht
och Gudachtigheet begick /  kiännandes sig sedan en så god lijsa at
thet war ett mächta gådt hopp om thes restitution och förbätt-
ring/ men något ther effter begynte Siukdomen mehr och mehr
tiltaga /  serdeles förötter med hastige Swimningar /  hwilka
hans Siukdom märkeligen förökade / Kroppen förswagades och ut-
tröttade /  hwar under han Städze och altid tröstade sig af Gudz
Ord /  läsandes med största Andacht åtskillige Gudelige Böner /
effter som han föruthan the öfrige elliest thetta Åhret försedt sig med
serdeles Andelige och trösterijke Böne-Böcker /  them han och mäst
för sin ändalycht genom läste /  jempte thet han och dageligen
läste och lätt läsa för sig i then Heliga Skrifft til son Troos och
Siähls Saligheetz styrckio och förkåfring/  hwarföre Gud wälsig-
nade honom med ett Gådt förstånd och sundt förnuft in til ändan/
befallandes altid Herranom sin Wäg/  och hoppas uppå honom
at han skulle wäl giöra;  Effter en sådan Gudelig förberedelse
toto Kraffterne alt mehre och mehre af så at han nogsampt sielf
kunde finna sin yttersta stund wara förhanden /  doch in til ändan
hade han sitt fulle förstånd /  at samma Dag som han afled då
Hennes Nåde Högwälborne Frun behagade behedra honom med des
höga besök är kände han med skyldigheet then Nåden som Hennes
Nåde täcktes honom i så måtto wederfaras låta/  Och som Hög-
bemelte Hennes Nåde med åtskillige tröste Språk honom hugnade/
så fattade och efftersade han altsammans/  och i synnerheet på thes
yttersta när hennes Nåde läste för honom denne trösterijke och Gu-
delige versen :  Kom Helge Ande HerreGod/besök wårt Hierta
och oss mod etc. fattade han strax effter och med uprächte
Händer sade / kom du helige And och Herre God /  och gif mig
nu en Salig Stund /  ty iag åstundar skillias hädan / hwar up-
på han gaff hennes Nåde Handen /  biudande fahrwähl / och se-
dan Straxt hennes Nåde war bortgången sachta och i tystheet
affsombnade /  Lefwererandes Siälen Gudi sinom Skapare/ hwil-
ken honom then gifwit hafwer;  Tå han här i Werldenne i
Femptio Siu Åhr/  Åtta Månader/  och Nijtton Dygn lefwat
hafwer som skedde then 1 Maij Klåckan Ellofwa för Middagen/
Och har nu fullkombnadt sin Troo at han får see Herrans Goda
uti thet Lefwandes Lande;  Hwar til Gud oss alla samptelige af
thes mildeste Nåd förhielpe."
(Tryckt likpredikan över Jon Oloffson[sic!] av Olof Ekman, Stockholm, 1694, Kungliga Biblioteket)

[Peter Siljerud]

Enligt diverse uppgifter på nätet anges Vallen Ingelsson vara gift med en dotter till Vifast Hansson. Finns det några belägg för det?

Vifast Hansson i Bergsgården (i tidiga källor Barfridsgården med olika stavningar) nämns i Dalarnas landskapshandlingar åtminstone 1591-1620.[1] Namnet Vifast tycks inte särskilt vanligt i trakten vid denna tid. I handlingar från 1547 återfinns en Olof Vifastsson i samma gård.[2] Olof Vifastsson anges som nämndeman 1543-1553.[3]

Och, kanske än intressantare, även en Hans Vifastsson 1553[4] och 1557[5]. 1553 står han tillsammans med förmodade brodern Olof.

Med tanke på att Vifast Hansson anges från Bergsgården i kombination med det ovanliga namnet är det väl rimligt att anta att Hans Vifastsson är hans far (eller möjligen svärfar). Finns det ytterligare källor som kan stärka denna teori?

[1] T.ex. 1591 och 1620:
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0052934_00239
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0051673_00106
[2] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0051325_00037
[3] T.ex. 1543 och 1553:
http://runeberg.org/diplodalek/suppl/0040.html
http://runeberg.org/diplodalek/3/0150.html
[4] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0051347_00122
[5] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0051368_00032

[Stefan Jernberg]

Jag har i alla fall inte funnit något som pekar åt det hållet, men jag gör heller inte anspråk på att ha svar på allt ... så jag kan inte säga om det är tokigt eller inte.


Tyvärr så finns det så mycket, ursäkta uttrycket, ren skit, på många sidor på webben, det finns även några som är ordentliga men dom drunknar i allt okritiskt och ogrundat som sprids med ljusets hastighet på nätet. Det enklaste är väl att försöka kontakta personerna bakom uppgifterna till detta påstående.


Tack för avskriften förresten!


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Peter Siljerud]

I boken "Med Dalälven från källorna till havet (del 4)" av Karl-Erik Forsslund kan man läsa följande på s. 80 [1]:

"En annan 1600-talsbergsman här var Vifast Hansson, vars dotter blev g. m. Vallen
Olsson i Gassarvet, far till Olof i Efrikgården och Anders Vallensson i Bergsgården,
kyrkovärd 1708-17, bergsrådman 1721, f 1730."

Här har vi alltså en Vifast Hansson på 1600-talet. Den Vifast Hansson i Bergsgården som jag har följt, vars till namnet okända dotter möjligen är gift med Vallen Ingelsson, nämns åtminstone så sent som 1620 i Dalarnas landskapshandlingar[2]. Kan det ha skett en sammanblandning med Vallen Ingelsson i Gassarvet? Vallen Olsson är ju son till Olof Jonsson på Backa hela tre generationer senare. Bodde han på Gassarvet måntro? Eller är det en helt annan, betydligt senare Vifast Hansson? Det kan ju rimligen vara en sonson till den äldre Vifast Hansson med tanke på namnet.

[1] http://runeberg.org/fkefrandal/304/0080.html
[2] https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0051673_00106

[Stefan Jernberg]

Återigen, hur trovärdiga och pålitliga är källorna? Forsslund var sannerligen ingen genealog och gissar ofta och gärna, många gånger helt fel.


Just när det gäller Vallen Olofssons hustru finns det en notis i rådhusrätten i Falun 24 okt 1701. Bilden nedan och min transkribering  "Såsom bergzmannen Anders Olofzsson Maaklössen hafwa inskaffat Bergzmannarnas Anders Wallensssons, Johan, Olof och Wallen Wallens söners attest daterat Fahlun d 23 huius under Notariens Jacob Bergz och advocatens Erich Siöbergz bewittnande at de erkiänna des kiöp som deras moder hustru Mahlin Anders dotter i Gassarfwet ... " (Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Kopparbergs län EXId:113 (1700-1701) Bild 5460 (AID: v403602.b5460, NAD: SE/RA/42042202)).


När det gäller den där Vifast i början av 1600-talet så hade jag försökt kontakta de trädägare som hävdar att hon, Malin - Vallen Ingelssons hustru, var dotter till Vifast Hansson.


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Gustafs

[Stefan Jernberg]

Peter,


jag har sysselsatt mig med att gå igenom Anders Lundströms samlingar på Arkivcentrum i Falun, i dessa hittade jag en likpredikan över Olof Jonsson, hans namn nämns ingenstans men av texten så framgår det att det torde röra sig om honom, jag har fått dessa sidor kopierade om du är intresserad.


Med vänliga hälsningar
Stefan Jernberg, Säter

[Peter Siljerud]

Hej Stefan, det låter klart intressant. Du får gärna maila på siljerud at hotmail.com
Gäller det Olof Jonsson Forslind eller hans farfar Olof Jonsson? Jag har likpredikan för Jon Olofsson (dvs far/son till dessa) samt även Erik Eriksson Häll. Har också en kopia av oljemålningen av Erik Häll om du inte har sett den.