Hej Åke !
Skickar så över tabeller över de första två generationerna av släkten Bookman från Boaskog i Flisby socken (Jönköpings län). Jag har här genomgående stavat namnet Bookman, detta dels p.g.a. att det ofta, även i Småland, stavas så i de samtida handlingarna, jämte varianterna Bokman och Bockman, dels för att det är den stavning som finns i rubriken på denna sida.
Först några ord om Magnus Bookman d.y. Då jag tänkt publicera hans tabell senare på denna sida skall jag nu endast kort nämna att jag funnit att han begravdes 15/3 1772 i Höreda och att han vid tiden för sin död bodde i Nifsarp (Höreda C:4, 27172, Jönköpings län). Jag har inte kunnat finna hans son Petrus/Peter (Nils Peter?) i vigselböcker eller dödböcker i Höreda (dock har vigselböckerna luckor för 1758-59 samt 1761-62), inte heller förekommer han som dopvittne till något barn fött i Höreda åren 1746-1754. Han finns inte heller kvar hemma på Nifsarp enligt husförhörslängden för Höreda som gäller från 1762 (i praktiken möjligen några år senare, se Höreda AI:1, 27157). Allt detta med reseveration för att jag kan ha missat något. Det förefaller dock sannolikt att han flyttat hemifrån, kanske på ett tidigt stadium. En sak till skall också redan sägas: Det finns ingen annan (Nils) Peter, född i Höreda, som är möjlig att identifiera som den senare lantjägaren i Lunda, än Magnus Bookmans son Petrus. Inte heller har nedanämnda Måns Bookman d.ä. eller hans bror Bengt Bookman några andra ättlingar som kan vara identiska med honom.
Måns Bookman d.y.:s bror Fredrik (se tidigare inlägg) gifte sig 1760 28/12 i Höreda med pigan Annicka Isaksdotter från Bonderyds soldattorp (Höreda C:3, 27171). Jag skall nu inte gå närmare in på detta par, men i sammanhanget kan det vara värt att notera att de en period tycks ha bott i Närke, av Höreda AI:2 (1789-1800), framgår nämligen att ett av deras barn, Regina benämnt, uppges vara fött i Lennäs, möjligen 1768 (mikrokortet är här mycket kladdigt). Det skulle ju förvåna om inte detta avser Lännäs i Örebro län, som ligger endast tre mil sydöst om Örebro, där ju Fredriks mor, Christina Sörling uppges varit född (se tidigare inlägg). Kanske kan man den vägen också få en nyckel till (Nils?) Peter Bookman ?? Utan att spekulera för mycket kan man åtminstone konstatera att Magnus Bookmans första hustru såsom löjtnantsdotter (väl att märka är att många officersfamiljer blev utfattiga under Karl XII:s krig) i hög grad avviker ”ståndsmässigt” från övriga hustrur i släkten Bookman, hon kommer ju också från en helt annan del av landet. Kanske finns det ett samband mellan dessa faktorer och möjligheten att Peter Bookman hamnat så långt från ursprungsbygden och lyckats avancera till lantjägare? Kanske har han t.o.m.. uppfostrats av släktingar norrut ?? Av mantalslängder m.m. att döma förefaller f.ö. Magnus Bookman d.y. framlevt större delen av sitt liv i fattigdom, hans son Fredrik dog som tegelslagare, boende i torpet Munkanäs under Nifsarp i Höreda 1804 23/10 (Höreda C:4, 27172). Men åter, det återstår att söka knyta detta samman. Tyvärr verkar bouppteckningarna, åtminstone som egen serie, i Södra Vedbo börja först 1820, annars hade man ju kunnat komma fram genom Magnus Bookmans bouppteckning. Jag har dock alltså inte undersökt detta närmare. Har du tid att söka knyta ihop detta, och, har du sedan senaste brevet hittat något mer som är intressant ?
Jag har dessutom en direkt fråga, angående en uppgift i ”Jägeristaten” av Hugo Samzelius: Är den Johan Peter Bookman som där omnämns såsom lantjägare och hejderidare i norra delen av Stockholms län 1762-1777 och innehavare av bostället Stora Söderby i Lunda socken (Stockholms län), g.m.. Maria Christina Lindström identisk med Nils Peter Bookman? Och är denne identisk med den Nils Bookman som enligt samma källa uppges varit hejderidare i Stockholms län 1775-1781, eller är detta den förres son? Har Samzelius rört ihop namnen el. data? Om du har tid över så småningom vore jag mycket intresserad av mera data om denna släkt, kanske går det att, om det vore möjligt att helt säkert knyta ihop dessa släkter, i kommande brev att fortsätta den tabelluppställning jag påbörjat?
Men nu över till släkten Bookman från Boaskog (i parentes sagt en underskönt belägen gård, på en hög lid, med utsikt över Flisbydalen, där det småländska höglandet är som vackrast). Då ju ingen kedja är starkare än sin svagaste länk ägnar jag i nedanstående stor uppmärksamhet åt att bortom allt rimligt tvivel söka säkerställa personernas släktskap, jag söker också ge så mycket ”kött på benen” som möjligt. Ändå är denna typ av släkttavla bara ett skelett, det mesta av den intressanta forskningen, t.ex. i domböcker, återstår ännu. Dessutom fattas flera grenar i nedanstående tavla ännu. Jag hoppas hinna publicera fortsättningen på tavlan till påsk, men, som sagt, har du någon tid över, fyll gärna på dessa tabeller under tiden !!
Med vänlig hälsning
/BoK
Innan redovisningen tar vid är det nödvändigt att orda något om källorna. Dessa utgörs huvudsakligen av ministerialböcker för Flisby och Höreda socknar (Jönköpings län). Någon systematisk genomgång av domböcker (vilka naturligtvis, i den utsträckning de är bevarade, kan ge åtskilligt ”kött på benen” åt nedanstående uppgifter) och jordeböcker (el. andra länsstyrelsearkiv) har jag ännu inte gjort. För härledningen av vilka som var syskonen Bookmans föräldrar är dock kyrkoarkivalierna fullt tillräckliga:
Flisby: Ministerialböckerna för decennierna kring mitten av 1600-talet är mycket oregelbundet förda, vilket kanske inte framgår vid en första ytlig överblick, men blir tydligt vid en noggrannare kontroll. Då kyrkoherden i ett pastorat ju var den som var ålagd att sköta kyrkböckerna, både i moderförsamling och i eventuell annex- eller kapellförsamling, får man anta att det var praxis att eventuell komminister resp. kapellpredikant skulle föra anteckningar och/eller fortlöpande meddela kyrkoherden i moderförsamlingen om döpta, begravda och vigda, m.m. (Flisby ingick i samma pastorat som Norra Solberga). Att detta inte alltid varit fallet i Flisby visas av att, i synnerhet runt åren 1671-1678 förekommer flera olika handstilar ”huller om buller” (jag har någonstans läst, kommer nu tyvärr inte ihåg var, att klockarna ofta vid denna tid var inblandade i kyrkobokföring, fast detta officiellt inte var tillåtet). Detta tycks antyda att ingen praxis fanns, kanske skrev den som vid eller efter dopet råkade ha boken till hands in en anteckning direkt i ”huvudliggaren”. Om detta varit praxis redan tidigare, alltså att underlag för ”huvudliggaren” inte skrevs, t.ex. på 1660-talet, då i stort sett endast en handstil förekommer, kan man lätt misstänka att barn skrivits in ”ur minnet” och i efterhand, och att många barn därför kan fattas. Att det vid denna tid för Flisbys del kan röra sig om efterhandsanteckningar utan underlag (kanske långt efter dopet) antyds också av att många barn under 1660-talet saknar angivet dopnamn, i själva verket är detta fallet med 24 av 197 redovisade barn perioden trefaldighetssöndagen 1657, då den nye prästen meddelar att han mottagit kyrkoboken, t.o.m. 9:e söndagen efter Trefaldighetssöndagen 1668. För att understödja denna misstanke skall jag redogöra för antalet redovisade barn under några år runt mitten av 1600-talet, och jämför då med de år, för vilka jag tidigare antecknat antalet döpta i Eksjö socken (vari inkluderas staden), källorna är Eksjö CI:1 (26743), Eksjö CI:2 (26744) resp. Flisby C:1 (26802), att jag inte använt Höreda som jämförelse beror på att från denna församling dopböcker endast sporadiskt är bevarade för tiden före 1682:
År Eksjö Flisby
1653 31
1654 27
1655 77 33
1656 54 23
1657 68 32
1658 58 11
1659 62 19
1660 43 12
1661 62 7
1662 56 13
1663 63 12
1664 53 33
1665 58 27
1666 62 20
1667 52 20
1668 48 7 (brutet efter 9:e söndag efter Trefald.)
1669 59 0
1670 58 1 (efterhandsanteckning)
1671 77 29
1672 71 27
1673 57 23
1674 55 21
1675 49 15
1676 56 23
1677 18
1678 24
1679 19
1680 24
Antalet redovisade barn i Flisby 1681-1687 är i spannet 23-38, i medeltal 29 barn. Som synes görs en dykning efter den nye prästens tillträde i Flisby 1657. Antalet redovisade döpta är sedan mycket ojämnt, en tydlig upphämtning sker åren 1664 och 1665, sedan blir det åter mera ryckigt. Utan att göra något statistiskt signifikanstest kan man konstatera att antalet redovisade barn för denna period är misstänkt ojämnt för Flisbys vidkommande. Att en så kraftig avvikelse som i medeltal 12 barn/år perioden 1658-1663 jämfört med i genomsnitt 29 barn/år perioden 1653-1657 i främsta rummet skulle vara en följd av det senaste kriget verkar inte sannolikt, det ligger då närmare till hands att anta att det sammanhänger med prästbytet. Det synes alltså sannolikt att många barn som fötts i Flisby socken från 1658 och framåt aldrig blivit inskrivna i kyrkboken.
Höreda: Då kyrkoherde Emund Wettrenius tillträdde pastoratet 1698 skapade han en för tiden osedvanligt hög standard för kyrkobokföringen, vilken från 1714 fortsattes av hans efterträdare, Nicolaus Sjöstedt, åtminstone tills denne ordinerades som prost över Södra Vedbo kontrakt 1752, den följdes dock inte upp av hans efterföljare och svärson, Jonas Roth (från 1733 adjunkt i Höreda, 1759 kyrkoherde, data hämtade från prästlängden i Höreda C:4, 27172). Det mest speciella med Wettrenius´ och Sjöstedts kyrkobokföring gäller begravningslängderna. I dessa finns nämligen inte endast uppfört var den avlidne uppges vara född, utan också ofta namnen på föräldrarna och en kort (ibland längre) biografi över den avlidnes levnad, ibland försedd med omdöme. Kyrkoherden synes i dessa fall litat till uppgifter direkt från de anhöriga eller från annat folk på trakten, förutom naturligtvis sin egen kyrkbokföring, i de fall personen ifråga var barnfödd i församlingen. För inflyttade personer synes Wettrenius och Sjöstedt inte i första hand haft gamla prästbetyg från andra socknar som underlag, utan fått muntliga direktuppgifter. Att kyrkoherdarna inte i första hand skrivit av tidigare anteckningar antyds av små avvikelser från notis till notis (t.ex. då det gäller den avlidnas föräldrars patronymikon, jfr. nedan). Att kyrkoherden i första hand tycks litat till muntliga direktuppgifter medför dock att uppgifter om de avlidnas ålder, liksom andra tidsuppgifter, ofta är notoriskt opålitliga (fel på +/- 10 år tycks inte vara ovanliga). Det är ju lättare att t.ex. komma ihåg att ens far haft ett visst arbete, än att veta precis när och hur länge denna anställning varade.
Varför denna redovisning är så central för härledningen av släkten Bookman från Boaskog blir tydligt vid genomläsningen av nedanstående material, då uppgifter mellan de olika källorna ibland synes oförenliga. Dock är det väl en generell regel, att en uppgift direkt från en son eller dotter om vad dennes far eller mor gjort under sitt liv, varifrån han eller hon var, måste tillmätas större värde än t.ex. en utebliven födelsenotis i en mycket förd dopbok. Ett utelämnande i sådan källa kan alltså inte tjäna som negativ bevisning, i synnerhet inte om den motsägs av flera andra, av varandra oberoende, och mer tillförlitliga källor.
Övrig diskussion om källor är invävd i nedanstående tabeller.
Förutom dop- resp. begravningsnotiser i sig själva är den tredje typen av evidens som här kommer till bruk noteringar om dopvittnen. Då det ju var mycket vanligt att bland faddrarna, där så var möjligt (och om inte syskonen låg i fejd), fanns ett eller flera av föräldrarnas syskon eller deras resp. äkta hälfter, är denna typ av evidens lika viktig som de föregående typerna. Den fungerar närmast ”kumulativt”, enligt principen att om tillräckligt många principiellt oberoende fenomen pekar åt samma håll, bör man ha hittat något viktigt. Bevisen stagar s.a.s. varandra. Detta syns också tydligt nedan. Av dopvittnen nedan redovisas alltså sådana, som även enligt andra källor kan visas vara släkt el. besvågrade med resp. förälder, el. sådan person, som arbetar åt el. är knuten till sådant hushåll, vidare personer, vilka på goda grunder kan misstänkas vara släkt med någon av barnets föräldrar.
Så till avgränsningen: Tabellerna nedan är som redan nämnts inte fullständiga. De sträcker sig upp till två generationer från Nils Larsson och dennes hustru Elin Erengislesdotter. Åtminstone upp till en generation ytterligare kommer att behandlas i ett senare brev. Vad gäller härledningen av Nils Larsson finns denna inte med i tabellerna nedan, eftersom den ännu inte är helt säkerställd. Jag kommer dock att ta upp den för diskussion i senare brev. Jag avgränsar mig tills vidare alltså till en agnatisk uppställning över Nils Larssons och Elin Erengislesdotters barn.
Jag har redovisat källor så noga jag haft möjlighet till. Vad angår redovisningen i övrigt följer den tabellmodellen. Förkortningarna är de gängse. Jag använder ”dt” för ”döpt” resp. ”bd” för ”begravd”. Förkortningen ”kr” har jag använt för att beteckna datum för betald avgift till kyrkan för dop, vigsel och begravning, t.ex. för att fastställa viss persons död med hjälp av kyrkoräkenskaper då ministerialböcker saknas.
Vad slutligen gäller kronologin så används datumangivelser nedan alltid angivna efter den tideräkning som gällde då uppgiften nedtecknats, alltså julianska kalendern före 1753, sedan den gregorianska. I de fall då i notisen endast givits söndagen i kyrkoåret, ej datum, har jag satt satt ut beteckningen efter kyrkoåret, men samtidigt räknat om det till datum efter de formler för gyllental och solcirkeltal med tillhörande tabeller som ges i Svensk uppslagsbok, under ”Kronologi”. Hittar jag något fel vid förnyad genomgång återkommer jag med rättelser i nästa brev (har inte hunnit ladda ned datakalendern som finns hos ”Rötter” än). För datumens vidkommande reserverar jag mig alltså för eventuella räknefel från min sida, varför det är söndagsbeteckningen i kyrkoåret som i dessa fall i första hand skall beaktas.
Tabell 1
Nils Larsson, d. 1677, bd septuagesima, d.v.s. 9:e söndagen före påsk (11/2), i Flisby, kallas här ”Nils i Boaskogh” (Flisby C:1, 26802), g. 1654, 22:a söndagen efter trefaldighetssöndagen (22/10), m.
Elin Erengislesdotter från Sunneränga, vigselnotisen lyder: ”Dominica XXII post Trinitatis vigdes Nils Larsson i Boaskoog vid Elin Eringislesdotter i Sönderängian”, d. 1705 (bd 23/4) i Havravik i Höreda sn (Höreda C:2, 27170). Notisen om Elin i Höreda dödbok lyder:
”Aprilis d. 23 Begrofs Änckian hru Elin Gislesdotter i Hafravik, hvilken född af Ärlige Föräldrar i Sönneränga i Flisby sochn, hoos dem hemma var til des hon kom i Ächten skap med sin Sal. Man Nils Larsson, Skogsvacktare i N. Vedbo med honom födde 7 Söner, efter hans död vart Änkia i 28 år, omsider kom til sine 3 söner boende i Höreda sochn at uppehålas af dem, som skiedde i 9 år, och blef saligen död 78 år gambel.”
Havravik utgjorde 1/4 mantal och beboddes vid denna tid av bonden Per Nilsson (se nedan, tabell 5). Som synes stämmer uppgiften om Elins änkotid på året med uppgiften om Nils´ död i Flisby begravningslängd. Uppgiften om hur länge hon bott i Höreda verkar dock vara väl tilltagen. En in- resp. utflyttningslängd för Höreda åren 1698-1712 är nämligen bevarad (i Höreda C:1, 27169), där står följande att läsa år 1699: ”1. Hustru Elin Ehre Gislesdotter ifrån Flisby sochn, til heemvist hoos sine barn i Sporarp. Numero 1.” I Spårarp, som var ett torp under herrgården Ryningsholm, Höreda sn, bodde vid denna tid Bengt Nilsson, som då var nygift (se nedan, tabell 6).
Uppgiften att Nils Larsson i Boaskog var skogvaktare får stöd av samtidsuppgifter i mantalslängder för Jönköpings län, t.ex. 1664, m.fl. år. Nils i Boaskog med hustru finns dock som eget hushåll i mantalslängden inte uppsatt under Boaskog förrän år 1661. Detta skall dock inte tolkas som att makarna inte bott där även tidigare, istället torde det ha att göra med den allmänna opålitligheten hos mantalslängderna under 1600-talet. Jag har någonstans läst, tyvärr erinrar jag mig nu inte var, att forskare kommit fram till att mantalslängderna vid denna tid långtifrån tog upp alla personer som formellt var skattskyldiga. Snarare verkar en slags överenskommen ”avkortning” varit plägsed. I en tid då allmogen utskavdes av frälsets ambitioner, återkommande krig och nya skatter, som mantalsskatten, kan det ha varit ett kollektivt intresse hos prästerna (som fick se sina inkomster minska och var beroende av att bönderna hade råd att betala sina avgifter och tionden till dem) och sexmännen, vilka gemensamt brukade svara för mantalslängden, att söka lindra församlingsbornas bördor något. Jag tycker mig t.ex. själv ha märkt att ogifta döttrar sällan tas upp förrän i 20-årsåldern eller senare, drängar kan stå kvar som drängar flera år efter att de gift sig (detta har knappast med utebliven revidering att göra, då mantalslängderna, till skillnad från jordeböckerna, reviderades varje höst eller vinter), fattiga hushåll kan försvinna flera år i rad, för att sedan dyka upp igen. Någon notis om befriade personer står sällan att läsa i själva mantalslängderna, detta blir vanligare först på 1700-talet. Ytterligare en viktig detalj att komma ihåg är, att fram till ungefär 1700 i mantalslängderna för Jönköpings län, söner och döttrar skrivs som drängar resp. pigor. Det går alltså inte att enbart med hjälp av denna källa säga om t.ex. en ”dräng” är tjästedräng eller son i huset.
För att återvända till Boaskog, så tycks denna gård årtiondena runt mitten av1600-talet i regel varit bebodd av två hushåll. I mantalslängderna 1654-1658 finns här dock endast skogvaktaren Jon med sin hustru Elin och drängen Nils uppsatta. Skogvaktaren Jon är identisk med Jon Persson i Boaskog, möjligen farbror till Nils Larsson (detta resonemang kommer alltså att föras vidare i senare brev). Drängen Nils torde vara samme man som Nils Larsson, fast hans hushåll på detta sätt ”dolts”, stöd för detta fås i att, som det nedan kommer att visa sig, föds två gossebarn med fadersnamnet Nilsson i Boaskog 1655 resp. 1657. I mantalslängden för 1659 står: ”Joen i Boaskough och hustru, 2, dreng eller piga hos Joen, 1, hustru Elin i s.g.. (samma gård), 1, vilket visar att det nu är uppsatt ytterligare ett hushåll under gården. Elin kan här inte syfta på Jons hustru, vars namn var Elin Olofsdotter, då hon redan förts upp med sin man, det bör rimligen syfta på Elin Erengislesdotter. Under åren 1661-1671 står sedan Nils i Boaskog jämte hustrun kontinuerligt som ena hushållet i Boaskog, det andra utgörs av Jon och dennes hustru.
I mantalslängden 1664 står både Nils och Jon uppsatta som ”Cronoskogvaktare”, 1663 kallas Boaskog ”Skogvachtarehem”, vilket alltså bör ha inneburit att det ägdes av kronan och var lönehemman för skogvaktarna (kanske både för N. och S. Vedbo härader, något som dock bör gå att verifiera el. vederlägga med hjälp av länsstyrelsens landsböcker, verifikationer och/eller jordeböcker). Skogvaktarna ifråga bebodde här alltså själva sitt lönehemman och fick dra räntan från dessa som lön. I 1673 års mantalslängd står fortfarande samma hushåll uppsatta, båda Jon och Nils nämns skogvaktare. 1669-1671 är hos Jon dessutom uppsatt drängen, el. kanske sonen, Lars. 1673 är en namnlös dräng uppsatt hos Jon.
För år 1676 föreligger dock en märklig uppgift, förutom Jon och hustru, samt dräng, fortfarande inte namngiven, står nämligen uppsatt ”Enklingen Nils, 1”. I dödbok för Flisby (C:1, 26802) år 1675 finner man följande notis: ”Dominica 2 Epiphanias (2:a söndagen efter Trettondagen, 17/1) begrofs Larses hustru i Boaskogh Liikstol betalt.” Någon annan hustru har enligt Flisby dödböcker inte dött i Boaskog 1672-1677, Om man, med reservation, följer kyrkböckerna synes det alltså vara Lars, och inte Nils, som blivit änkling 1675, och att han sedan gift om sig 1675 eller 1676 (han återfinns inte i vigsellängd för Flisby, men detta säger ju ingenting, dels p.g.a. av bokföringens kvalitet, dels p.g.a. att det ju var brudens hemförsamling som bröllop i regel stod i). I dopboken 1676 (Flisby C:1, 26802) står uppsatt: ”Dominica 16 Trinit. (16:e söndagen efter trefaldighetssöndagen, 10/9) Christnades Larses barn i boaskog bd. Carin”. Mantalslängder å andra sidan brukade uppföras okt.-jan. före året de gällde. Det kan alltså vara Lars som är orsaken till anteckningen om ”änklingen Nils” i mantalslängden 1676. I så fall är det inte säkert att detta är en oavsiktlig felskrivning. Skälet kan i själva verket vara det mycket enkla att den som döljer sig under ”dreng” hos Jon i Boaskog i själva verket är Lars i Boaskog. Om han redan var uppsatt som dräng kunde ju inte hans hushåll reduceras, då hans hustru redan var ”dold”. Istället satte man då upp Nils som änkling, fick bort en hustru, och kanske delade besparingen mellan familjerna. Gården som ”kollektiv” räknades, i så fall. Att detta inte är spekulation på lösan sand visas också av att Lars i Boaskog får ett barn, vid namn Ingrid, redan 1671, döpt Dominica 18. Trinitatis (18:e söndagen efter trefaldighetssöndagen 22/10), trots att hans hushåll alltså inte finns bokfört i mantalslängden (jämför fallet med Nils i Boaskog på 1650-talet) och ytterligare ett barn 1673, Nils benämnt, kristnat på 9:e söndagen före påsk (26/1, Flisby C:1, 26802), fortfarande utan att vara bokförd som husbonde. Mer avgörande än att ingen hustru till någon Nils i Boaskog återfinns i dödböcker är dock det faktum, som redan visats, att Elin Erengislesdotter bevisligen levde till 1705. En förklaring till motsägelsen med ”änklingen Nils” 1676 vore naturligtvis att skogvaktaren Nils Larsson inte bott hela tiden i Boaskog, och att det av en tillfällighet kommit in en annan Nils till Boaskog, i så fall efter 1673 (då Nils i Boaskog 1673 kallas skogvaktare i mantalslängden kan detta rimligen inte syfta på någon annan än Elin Erengislesdotters make). Mot bakgrund av vad ovan sagts om Lars, och att levnadsberättelsen i Höreda dödbok synes helt överensstämma med dödboksuppgiften för Nils 1677 i Flisby, finner åtminstone jag ett sådant resonemang långsökt. Jag kan alltså inte komma till någon annan slutsats än att det är skogvaktaren Nils Larsson och dennes hustru Elin Erengislesdotter som kontinuerligt bott i Boaskog, från 1654-1677. Frågan om kontinuiteten är dock, som nedan kommer att visa sig, inte i sig avgörande för knytandet av släkten Bookman till Nils Larsson och Elin Erengislesdotter.
I mantalslängden för 1677 står endast uppsatt: ”Skogvactare Jon och hu., 1”, d.v.s. endast en person betalar. Att Boaskog avkortats så kraftigt torde ha med det pågående skånska kriget att göra. Skogvaktarna, som alltså hade att bevaka ”kungsträden”, främst eken, vaka över att ingen svedjade utom inäga utan tillstånd, upprätthålla de hårda förordningarna mot jakt (frälset undantaget), buda bönderna till skallgång vid t.ex. vargangrepp, själva fälla ett visst antal rovdjur utom skalletid, m.m., var samtidigt militärt organiserade. Vid mönstringar med Jägeristaten varje år, då samtidigt antalet rovdjurskinn räknades, mönstrades skogvaktare och kronoskyttar, som vilket militärt manskap som helst. Då de var duktiga skyttar, användes de även ibland i Sveriges krig. I ”Jägeristaten” av Hugo Samzelius finns bl.a. följande att läsa (har tyvärr tappat sidhänvisningen, skall meddela den i nästa brev):
”K.br. 1676 3/7 beordrade Ebbe Ulfeld (vid denna tid riksjägmästare, B.K.) att uppbringa ett regemente af jägeristaten (enligt hans eget förslag 1.000 skyttar för att bekämpa snapphanarne). Enligt hans egenhändiga redogörelse i Rijckz-Jägerie Statens Aflöningsz Räckninge Ifrån Åhr 1665 Till 1673, Item 1675-1681, hade han därvid såsom kommenderade under sig öfverstelöjtnanten och jägmästaren i Uppland Gustaf Hjulhammar (skyttar från Uppland och Västmanland samt jägeribetjänte och skyttar i Södermanland), landtjägaren och kaptenen Johan Pistohl (ett kompani), jägmästaren och majoren Adolph Hård (tjänstgjorde mestadels under Mörner), kaptenlöjtnant Granatenberg (stupade vid Bälteberga) samt kaptenen Johan Sigismund von Scheping och Gustaf Eck. Den nämnde Mörner - öfversten, friherre Lars Mörner till Tuna - kommenderade ett regemente af jägeribetjänte från Östergötland och Småland; beordrades genom k.br. 1676 4/7 att uppsätta ett regemente af försvarskarlarne under jägeristaten. Enligt G.V. Sylvander (Kalmar slotts stads historia) tillsattes en särskild ”Commission för defensionsverket i Småland”, bestående af Ebbe Ulfeld, G.A. de la Gardie och Johan Gyllenstierna. Dessa sammanträffade i Växjö 1676 12/8, därifrån Ulfeld sändes till Kalmar, där han efter oupphörliga stridigheter med borgerskapet lyckades ordna försvaret. Han intog Cristianopel 1677 23/2. Sylvander uppger, att ”2.000 skyttar af Jägeristaten i Kalmar län uppbådades” för att ”utrota, likt vilddjur, dessa skogsröfvare” (snapphanarna i Blekinge), men denna siffra är tydligen alltför hög. ”Härtill skulle” emellertid, fortsätter Sylvander, ”tagas hejderidare, skogvaktare och kronojägare jämte andra skyttar, äfvensom de i Kalmar förlagda dragoner och kapten Stridbäcks kompani, hvilka skyndsamt skulle begifva sig till kapten Gustaf Eck i Ronneby att ställa sig under hans befäl”.”
Åtminstone den del av jägeristatens folk som var direkt underställd Ulfeldt har tydligen vintern 1676-1677 använts till att återerövra Blekinge. Var de under Mörner (övriga?) småländska och östgötska skogvaktare och kronoskyttar tjänstgjorde förmäler inte denna källa. F.ö. antyder den höga siffran att större delen av manskapet var uppbådat, medan jägeristatens eget folk snarare tycks ha tjänat som ”surdeg”. Några rullor över jägeristatens personal i Jönköpings län finns, såvitt jag förstår, inte bevarade. Jag har frågat på såväl Krigsarkivet i Stockholm (Jägeristaten var före 1687 centralt organiserad, innan den detta år lades ut på resp. län) som Landsarkivet i Vadstena (länsstyrelsearkiv). Om Nils i Boaskog sändes ut med de andra jägeribetjänterna på sommaren 1676 går alltså på detta sätt inte att få veta. Med detta må på detta stadium vara hur som helst. Väl känt är dock att stora delar av armén efter slaget vid Lund 1676 4/12 återvände hem, i uselt skick p.g.a. undernäring och dysenteri. Värt att notera är i detta sammanhang att även Nils Larssons gårdsgranne, Lars i Boaskog, vilken redan omnämnts, avled vid samma tid, han begravdes 4:e söndagen efter Trettondagen 1677 (28/1, Flisby C:1, 26802), alltså endast två veckor före Nils. Av begravningslängden framgår att varken Lars´ eller Nils´ familjer förmådde betala likstolen omedelbart, den har dock betalats senare, då prästen i bägge fallen strukit ”o” i ”obetald”.
För att nu åter övergå till den rena genealogin, skall jag kort nämna något om Elin Erengislesdotters bakgrund. Som redan nämnts uppges hon i dödboken för Höreda varit född i Sunneränga i Flisby sn. I den äldsta bevarade mantalslängden för Jönköpings län, för år 1643, finns ingen Erengisle eller Gisle nämnd i Flisby socken. De äldsta dopböckerna i Flisby är från 1635, de sträcker sig fram till 1638, sedan är där en lucka, från 1638-1645. Enligt dopboken för Flisby 1636 (Flisby, C:1, 26802) döps en dotter till ”Erengisle i Sönderengia”, hon döps till Ingeborg 27/11. Erengisle i Sunneränga omnämns också i Flisby kyrkoräkenskaper (Flisby LIa: 1-2, 26806), 1630, men även så sent som 1644 (Flisby C:1, 26802). Det är alltså mest troligt att Elin Erengislesdotter föddes innan den tid dopboken började föras, detta stämmer också bäst med notisen i dödboken. Då, som nedan kommer att framgå, hon fick ett barn 1672, och förmodligen ännu senare, torde hon sannolikast vara född mellan ungefär 1627 och 1634. Frågan om Elin Erengislesdotters släkt får dock anstå till annat tillfälle. Här skall dock bara tilläggas att hennes fader inte återfinns i bevarade dödböcker för Flisby, men att det i dödboken (Flisby C:1, 26802) för år 1675 står att läsa: ”Dominica VI post Trinit: (sjätte söndagen efter Trefaldighetssöndagen, 11/7) begrofs gisles efterlefverska i Gullakra (?) stugan liik stool O (d.v.s. obetald).
Efter denna genomgång av släkten Bookmans från Boaskog stamföräldrar är det hög tid att övergå till deras barn, av vilka jag kunnat nå de mest grundläggande data om åtminstone sex av de sju. Endast fyra återfinns dock i Flisby födelseböcker (jfr. diskussionen om källor ovan):
N.b. Jag har i Flisby för den aktuella tiden från dop-, begravning-, och vigsellängder noterat alla med fadersnamnet Nilsson/Nilsdotter från Boaskog, fler än dessa 6 är dessa inte, den 7:e, Bengt, knyts, som redan nämnts, till Nils och Elin på annat sätt. Lägg också märke till att de barn, som finns upptecknade i dopböcker, finns på de år, där förhållandevis många dop i övrigt blivit upptecknade (jfr. tabellen ovan).
Barn till Nils Larsson och Elin Erengislesdotter i Boaskog (i samtliga dopnotiser står uttryckligen ”Nilses barn i Boaskog”):
Lars, f. 1655 (dt 3:e söndagen efter Trefaldighetssöndagen, 1/7, Flisby, C:1), d. 1655 (bd 31/8, Flisby C:1)
Johan, f. 1657 (dt 9:e söndagen före påsk, 25/1, Flisby, C:1), d. 1658 (bd Dominica invocavit, d.v.s. första söndagen i fastan, 28/2, Flisby C:1)
Måns, f. ca 1659-1663, ej i dopbok, (se tabell 2)
Johan, f. 1665 (dt 14:e söndagen efter Trefaldighetssöndagen, 27/8, Flisby C:1) (se tabell 3)
Daniel, f. ca 1659-1663 el. ca 1667-1670, ej i dopbok (se tabell 4)
Per, f. 1672 (dt dominica reminiscere, d.v.s. 2:a söndagen i fastan, 3/3, Flisby C:1) (se tabell 5)
Bengt, f. ca 1675-1677, ej i dopbok (se tabell 6)
Tabell 2
Måns Nilsson Bookman, f. ca 1659-1663 i Boaskog, d. 1718 13/11 i Nifsarp, Höreda sn (Höreda C:2, 27170); g.1685 30/9 m. Ingeborg Persdotter (Flisby, C:1), f. i Eldstorp, Askeryds sn (enl. uppgift i dödbok, Höreda sn C:3, 27171), d. 1740 16/9 i Nifsarp, Höreda sn (Höreda C:3, 27171).
Måns Bookman är troligen identisk med den dräng Måns, som i mantalslängden för 1682 är uppsatt i Boaskog, och som det året är den ende som finns uppsatt under gården. Vigselnotisen från 1685 lyder: ”d. 30 Sept: Vigdes Måns Nilsson i Boaskogh och Ingeborg Persdotter i Boaskogh och blefvo dher boendes”. Som redan nämnts var Ingeborg Persdotter inte bördig från Flisby, hon bodde troligen som piga på Boaskog, eller möjligen var hon redan Måns Nilssons fästmö. De första åren av sitt äktenskap bodde Måns kvar på födelsegården. Enligt mantalslängden 1685 hade Boaskog nu blivit frälse. I jordeboken 1717 kallas gården prebendehemman, den innehades då fortfarande av frälset), vilket gör att ”prebendehemman” torde syfta på dess ursprungliga natur som kyrkojord (ännu 1670 hörde till prästgårds ägor en äng i Boaskog, vilket framgår av en förteckning från detta år i Flisby C:1). Måns Nilsson, som liksom fadern var skogvaktare, hade troligen sitt distrikt i Södra Vedbo (något som lätt kan verifieras eller vederläggas med hjälp av domböcker eller länsräkenskapernas verifikationer) kom aldrig att bebo något lönehemman. Att döma av dottern Kerstins begravningsnotis samt dotter Elins födelsenotis (se nedan), flyttade makarna 1688 till Hagersjö (eller Hagerseryd) i Eksjö socken, och därifrån, troligen 1694, vidare till Nifsarp i Höreda sn. Måns kallas redan i mantalslängden 1692 (i Hagerseryd) för ”Måns Skogvaktar”. Enligt jordeboken 1689 kallas Nifsarp (vilken gård var belägen alldeles utanför Eksjö) slåtterhemman (ej uppsatt under frälsejorden) och ”possiderades” då under frälsefrihet av Johan Burdon på Torsjö i Höreda sn. Gården låg inom denna gårds frihetsmil, det är tänkbart att Burdon köpt skatterätten. Inte heller i jordeboken för år 1717 står Nifsarp under skattejord, utan kallas fortfarande ”slåtterhemman”. Det står dock också antecknat ”Indraget Lifstids Hemman 1692 ifrån Wälb. Johan Bordon.” Räntan var anslagen som kavalleriaugment, d.v.s. den var anslagen som stöd till ett rusthåll. Då gården varken står uppsatt under skatte- eller gammal frälsejord, får man väl anta att den tidigare köpts av eller donerats till Bordon el. någon av hans föregångare, och sedan indragits. Då jag inte är insatt i den exakta tolkningen av jordeböcker lämnar jag dock för tillfället detta till vidare undersökning, liksom frågan om Måns ägt Nifsarp eller inte, kanske någon annan på rak arm kan avgöra detta av dessa uppgifter. Gården utgjorde enligt mantalslängder 1710 och 1713 1/2 mantal, vilket allt brukades av Måns familj. Av dopvittnesanteckningar, och i en del fall mantalslängder, framgår att Måns i regel haft råd att hålla dräng. Under hela denna tid tjänstgör Måns Bookman som skogvaktare. I begravningsnotisen efter honom står att läsa:
”D. 23 Nov. Begrofs Skogvaktaren Måns Nilsson Bokman hvilken var född i Boaskog af Flisby Sochen af ärlige Föräldrar åhr 1655 . Hans fader var Skogevaktaren Nils Jonsson och Modren hustru Elin Gislesdotter hos hvilka han Christl.n uptucktades in til des han för 35 åhr sedan bygde ächtenskap med då varande Pigan Ingebor Persdr., hvilken honom födde 10 barn 5 Söner och 5 döttrar, af hvilke 2ne Söner och 2ne döttrar äro afsomnade: Men de andre 6 lefva med Modren, uti fem åhr brukade han i Boaskog, 6 åhr i Hagersryd och Ekesiö Sochn och 24 år i Nifsarp uti hvilke 35 åhr han varit Skogvacktare, har legat til Sängs hele hösten, in til d. 13 då han Saligen på sitt 62 ålders år afled. Gud för Jesu Christi skul förläner honom en frideful upståndelse! Text: Funebr: 1. Tim: 6.6.7.8.” (Höreda C:2, 27170)
Några kommentarer: Uppgiften om Måns födelse ligger uppenbarligen för långt tillbaka i tiden, liksom tiden för äktenskapets ingående. Patronymikon för fadern har också med tidens avstånd blivit fel (kanske har man fått för sig att skogvaktaren Jon i Boaskog var far till Måns?). Dock, detta är mer perifera och/eller kvantitativa avvikelser, kvalitativt är uppgifterna helt överensstämmande med övriga källor, från 1685 och framåt. Det går alltså att kontinuerligt följa Måns och Ingeborg bak till Boaskog 1685, Måns förmodligen till 1682. Som strax skall visas är också Måns Nilsson genom återkommande dopvittnesnotiser dessutom knuten till minst två av nedanstående tabeller, vilka oberoende av detta kan knytas till Nils Larsson och Elin Erengislesdotter.
Ingeborg Persdotter bodde kvar på Nifsarp hos sina barn till sin död 1740. Om henne finns i dödboken antecknat:
”D. 21 Septemb: begrofs Enkjan hust: Ingeborg Pärs dotter från Nifsarp, som var född af ärl. föräldrar i Askeryd Sochn och Eldstorp, saknade sin fader i sinom barndom, tiente hoos godt folck til des hon blef gift med Skogvachtaren Måns Nilsson Bookman, hvilken hon födde under 45 års Kärl. sammanboende 5 söner och 5 döttrar, af hvilka 2ne Söner och 2ne döttrar äro döde the andre efterlefde, och beröml. hafva vårdat sig om sin Moder uti des 20 åhr varande Enkjotid, på ste. hon varit i Fämb åhr sängliggande och mållös, blef död 16 Sept. på sitt 90 ålderdomsåhr.” (Höreda C:3, 27171).
Kommentar: Här har alltså tiden löpt iväg än mer, vad som i verkligheten varit 33 års äktenskap har nu blivit 45 år. Då Ingeborg föder sitt sista påvisade barn 1702 kan hon ju inte rimligen vara född före ca 1655, ca 1660 är väl än troligare, snarare 80 än 90 år vid dödsfallet, således.
Fler än nio barn till Måns och Ingeborg har jag inte lyckats uppbringa, dock kan det funnits ett ”sladdbarn”, som av någon anledning inte blivit infört i Höreda födelsebok. De övriga nio barnen, inklusive alla sex som överlevde föräldrarna, har jag dock fått fatt i:
Barn till Måns Bookman och Ingeborg Persdotter:
Nils, f. 1685 (dt Dominica 1 Adventus, 29/11) i Boaskog (Flisby C:1, 26802), d. 1753 (bd 23/9) i Nifsarp, Höreda sn (Höreda C:3, 27171). Nils Bookman tycks av mantalslängder och dopvittnesuppgifter att döma ha bott hemma hos föräldrarna större delen av sin ungdom. Han efterträdde fadern som skogvaktare, men gifte sig aldrig, utan bodde hela tiden kvar, brukande gården Nifsarp, först ihop med brodern Magnus och, från senare delen av 1730-talet, då Magnus flyttat ut till torpet Munkanäs under gården, ensam, dock hade han hela tiden hjälp av minst en av sina ogifta systrar (se nedan). I mantalslängden för år 1745 är Nils Bookman inte längre uppsatt, Nifsarp brukas nu av oskylda, förmodligen bodde Nils nu inhyses, på gården eller hos brodern i torpet.
Kerstin, f. 1687 (dt 22:a söndagen efter Trefaldighetssöndagen 23/10) i Boaskog (Flisby C:1, 26802) d. 1688 (bd 6:e söndagen efter Trettondagen, 12/2) i Boaskog (referensen i dödboken är ”Skogwachtaren Måns Nilssons barn i Boaskog, Flisby C:1, 26802).
Elin, f. 1688 25/11 i Hagersjö, Eksjö sn (Eksjö sfs CI:2, 26744), d. 1764 (bd 8/7) i torpet Linderyd under Torsjö herrgård, Höreda sn (Höreda C:4, 27172); g. 1711 15/10 m. Sven Jönsson från Komtillmåttan (son av bonden Jöns i Komtillmåttan) under Torsjö, Höreda sn (Höreda C:2, 27170), sedermera torpare i Linderyd, f. 1686 (dt 11/7) i Komtillmåttan (Höreda, C:1, 27169), d. 1767 (bd 14/6) i Linderyd (Höreda C:4, 27172).
Karin, f. 1690 el. 1691 ( döpt i januari 1691, Eksjö sfs CI:2, 26744) i Hagersjö, Eksjö sn (bland vittnena finns en Johan Nilsson, möjligen identisk med Nils Larssons fjärde son, jämför nedan, tabell 3 resp. 4), d. 1757 (bd 13/4, Höreda C:3, 27171). Karin Månsdotter ingick aldrig äktenskap, utan förblev hemma hos föräldrarna. Från ca 1737 försvinner hon ur mantalslängderna under Nifsarp, då hon dog på gården, är det dock mest sannolikt att hon hela tiden bott kvar där. Hon uppges i dödboken varit 67 år gammal, död av ålderdomsbräcklighet.
Per, f. 1693 (dt 31/10) i Hagersjö (Eksjö sfs CI:2, 26744) (tabell i nästa brev)
Johan, f. 1695 (dt 13/10) i Nifsarp, Höreda sn (Höreda C:1, 27169), d. 1713 11/3 i Nifsarp. Begravningsnotisen lyder: ”Martii d. 11. dödde och begrofs d. 15 ejusdem Skogvachtarens Måns Nilssons Son i Nifsarp, Johan Månsson, des ålder var 13 och 1/2 åhr.” Johan var vid sin död i själva verket 17 år fyllda (att det skulle röra sig om någon ytterligare son Johan, är som synes av de yngre syskonens födelseår knappast tänkbart).
Kerstin, f. 1698 (dt 2:a söndagen efter Trettondagen, 16/1) i Nifsarp (Höreda C:1, 27169), d. 1745 26/12 i Nifsarp (Höreda C:3, 27171).
Bland dopvittnena 1698 märks hustru Karin i Havravik, troligen identisk med Måns´ broder Per Nilssons hustru (se tabell 5), samt Bengt i Nifsarp, som bör vara en dräng till Måns Nilsson, eftersom denne var ende brukare av gården, med all sannolikhet är Bengt identisk med Måns´ broder Bengt Nilsson (se tabell 6).
Kerstin Månsdotter gifte sig aldrig, utan bodde hela tiden kvar på föräldragården. Begravningsnotisen lyder:
”S.d.. (5/1 1746) ärliga Pigan Kerstin Måns dr. ifrån Nifsarp som var född af ächta Säng, ther upfödd och först hoos sina Föräldrar Skogvacktaren Måns Bockman och sedan hoos Modren hust. Ingeborg Pärs dr. och sidst hoos sin broder Nils Bokman förblifvit in til sin död som hemma timade, sedan hon varit från Bartholomi tid af häfta sjuk, d. 26 sidstledne Decembr. kl. 11 f. midnatten på sitt 46 ålderdoms år.”
Maria, f. 1700 12/4 i Nifsarp (Höreda C:1, 27169), d. 1701 (bd 10/3) i Nifsarp (Höreda C:1, 27169).
Bland dopvittnena 1700 finns Per Nilsson i Havravik (Måns Nilssons broder, se tabell 5) och dennes svåger, Håkan Månsson, som vid denna tid tjänade dräng hos Måns Nilsson, Bengts hustru Ingrid i Spårarp (Bengt är alltså Bengt Nilsson, tabell 6).
Måns, f. 1702 22/3 i Nifsarp (Höreda C:2, 27170) (tabell i nästa brev, se dock ovan och tidigare inlägg av Åke Lindström och av mig).
Bland dopvittnena 1702 finns åter Måns´ broder Per Nilsson i Havravik, samt brodern Bengt Nilssons hustru, Ingrid Jonsdotter, liksom Måns´ nuvarande dräng, vid namn Johan Larsson.
Tabell 3
Johan Nilsson, f.1665 (dt 14:e söndagen efter Trefaldighetssöndagen, 27/8, Flisby C:1). Om denne mans levnad vet jag ännu ingenting med säkerhet. Dock tyder dopvittnesnotiser skiftet 1690-1691 på att han då varit bosatt i Hagersjö, Eksjö socken (jfr. dopnotiser för Måns´ och Daniels barn, tabell 2 resp. 4). Jag har ännu inte haft tid att forska vidare om Johan Nilsson.
Tabell 4
Daniel Nilsson, f. ca 1659-1663 el. ca 1667-1670 i Boaskog, d. 1727 (bd 3/4) i torpet Munkanäs under Nifsarp, Höreda sn (Höreda C:2, 27170); g. 1688 (5:e söndagen efter Trettondagen, 5/2) m. Karin Månsdotter i Råskog, Flisby sn (Flisby C:1, 26802), trol. f. 1651 (dt 6:e söndagen efter Trefaldighetssöndagen, 6/7) i Råskog, Flisby sn (Flisby C:1, 26802), d. 1734 (bd 13/1) i torpet Munkanäs under Nifsarp (Höreda C:2, 27170).
I vigselnotisen 1688 uppges Daniel Nilsson bo i Boaskog, Karin Månsdotter i Råskog, men också att de efter giftermålet bosätter sig på Hallen (som var ett torp). Det är inte helt klarlagt att Karin Månsdotter är identisk med den Karin, som föds i Råskog 1651, dock har jag kontrollerat dödböcker och vigselböcker för Flisby systematiskt fram till 1688 utan att denna flicka dött eller gift sig med någon annan, som redan antytts, torde en en sådan kontroll dock ge högst 75-procentig täckning för Flisbys vidkommande. Emellertid dör 1690 ”Måns hustru i Roskogh, gambl.”, vilket ju skulle antyda att Karins föräldrar blivit kvar i Råskog, detta skulle naturligtvis göra sannolikt att även dottern kan ha bott kvar på gården 1688. Även det faktum att Daniel och Karin inte tycks få något barn förrän 1691 (Flisbys kyrkobokföring ger vid denna tid ett betydligt stabilare intryck än tidigare) kan ju också antyda att modern inte var helt ung. Jag har inte systematisk undersökt Daniels och Karin senare levnad, men av dödsnotiserna nedan förefaller det som om de förblivit fattigfolk. De har så småningom sökt sig till Höreda socken, där de bosatt sig på torpet Munkanäs under Nifsarp, vilken senare gård alltså beboddes av Måns Bookman, och senare dennes söner Nils och Magnus. Att makarna flyttade till Daniels släktingar i Höreda kan möjligen antyda att de inte hade några egna barn kvar i livet. Efter Karin Månsdotters död flyttade Magnus Bookman och dennes hustru Christina Sörling av mantalslängderna att döma ut till torpet.
Begravningsnotisen efter Daniel Nilsson 1727 lyder:
”S.d. (3/4) begrofs en af Sochnens utfattige Daniel Nilsson i Munkanäs som var född i Flisby Sochn och boaskog”.
Begravningsnotisen efter Karin Månsdotter 1734 lyder:
”D. 13 Januarii Enkjan hust. Karin ifrån Munkanäs som var född af ärl. ächta Säng i Boanäs och Flisby Sochn, och gift med Torparen daniel på hallen, och sedan varit med sin man en af Sochnens utfattige. Gud skee lof som henne förlossade tå hon 79 åhr i Elände lefvat hade”.
Kommentar: Som synes stämmer här inte uppgiften om Karin födelseort med den som ges vid handen av samtidsuppgifterna i Flisby. Någon gård vid namn Boanäs har jag dock inte stött på i samtida källor för Flisby, bara Boaskog och Boasjö. Det synes alltså förnuftigt att här i första hand fästa avseende vid samtidskällan, d.v.s. Flisby C:1. Kanske har kyrkoherde Siöstedt i Höreda här på något sätt rört samman Karins födelseort med Daniels, Boaskog.
Barn till Daniel Nilsson och Karin Månsdotter:
Nils, f. 1691 (dt Sexagesima, d.v.s. åttonde söndagen före påsk, 15/2) på Hallen, Flisby sn (Flisby C:1, 26806), trol. död 1691 (bd Quadragesima, d.v.s. sjätte söndagen före påsk, 1/3) på Hallen, Flisby sn (Flisby C:1 26806).
Kommentar: I dödsnotisen för detta barn står det ”itt dödfödt Daniels barn på hallen”. Eftersom barnet begravs två veckor efter att Nils döps, synes det vara mycket långsökt att anta det rör sig om en dödfödd tvilling till denne. Troligare är att prästen dabbat sig. Jag antar därför här att detta ”dödfödda” barn är identiskt med Nils. Dock med reservation för mina bristande insikter i de biologiska möjligheterna vid tvillingfödslar. Jag har vidare kontrollerat födelseböcker för Flisby fram till och med 1699, utan att finna fler barn till Daniel och Karin.
Väl värt att notera är vidare att bland dopvittnena till deras barn Nils återfinns en ”Johan i hagersiöö”, det förefaller synnerligen troligt att denne är identisk med den Johan Nilsson som är dopvittne till Måns Nilssons dotter Karin samma år, i januari. Det kan alltså här mycket väl röra sig om Måns´ och Daniels bror, Johan Nilsson (tabell 3). Detta återstår dock att säkerställa. Ytterligare ett intressant vittne vid detta dop är ”pilten Bengt i Svamperyd”. Då ordet ”pilt” på denna tid kunde brukas ungefär synonymt med ”gosse” rör det sig tydligen om en ”lilldräng”. För att få vara dopvittne krävdes ju dock att man begått nattvarden, något som normalt inte fick ske före 12 års ålder, de yngsta dopvittnen jag lyckats säkerställa, åtminstone bland ”allmoge”, har varit 14 år. ”Pilten Bengt” kan alltså mycket väl vara identisk med Daniels bror Bengt (se tabell 6), som sedan hans släkt 1688 flyttat från Boaskog, nu börjat tjäna.
Daniel Nilsson och Karin Månsdotter kan alltså knytas till Nils Larsson och Elin Gislesdotter dels genom att Daniel i vigselboken uppges bo i Boaskog, dels genom ett troligt gemensamt dopvittne till Måns Nilsson, dels genom att Daniel och Karin flyttar till Munkanäs i Höreda socken, som alltså hörde till samma hemman som Måns Bookman brukade, och sist men inte minst genom att Daniel Nilsson i dödboken uttryckligen sägs varit född på Boaskog. Liksom fallet är med Måns Nilsson fattas endast födelsenotisen.
Tabell 5
Per Nilsson, f. 1672 (dt andra söndagen i fastan, 3/3) i Boaskog (Flisby, C:1, 26806), d. 1742 (bd 25/7) i Havravik, Höreda sn (Höreda C:3, 27171); g. ca 1695 m. Karin Månsdotter, f. ca 1670-75 i Havravik, Höreda sn (enl. uppgift i hennes begravningsnotis), d. 1742 24/7 i Havravik, Höreda sn (Höreda C:3, 27171), dotter av bonden Måns Håkansson och dennas hustru Karin Persdotter i Havravik (enl. uppgiften i Karin Månsdotters begravningsnotis).
Då vigselböcker saknas för Höreda 1693-1697 går det den vägen inte att fastställa exakta tiden för bröllopet. I Pers begravningsnotis sägs att han tjänat på herrgården Ryningsholm innan sitt giftermål. Exakt när han kom till Höreda torde gå att uppdaga med hjälp av mantalslängder eller kanske med hjälp av ”kontribuationslängder” i länsräkenskapernas verifikationer. Hur eller hur har han i alla fall ”gift in sig” i Havravik, en fjärdingsgård, som han sedan själv brukade (jag lämnar här frågan om jordnatur och ägarförhållanden på framtiden, då jag ännu inte undersökt detta). I mantalslängden 1713 står han för skjutsrättare (gården Havravik låg vid denna tid precis intill landsvägen mellan Eksjö och Växjö), som framgår av begravningsnotisen nedan var han även fjärdingsman, sedermera nämndeman (så enligt mantalslängden för 1720). Han bodde kvar på Havravik resten av sitt liv, begravningsnotisen efter honom lyder:
”D. 25 Julii vardt Pär Nilsson ifrån Hafravik begrafven som var född i Boaskog af Flisby Sochn, ther hans Fader var Skogevaktare i Norra Vedbo, het Nils Jonsson, Modren hust: Elin Gislesdr., som här väl i 22 åhr upföddes, tiente 6 åhr i Flisby och 6 åhr i Ryningsholm, in til dess han på sitt 34 åhr Tog sig hustru i Hafravik och ther bodde i 47 åhr och aflade och upfödde en Son och 3ne dr. som efterlefde. I 13 åhr har han varit 1/4dingsman, i 8 åhr Nämbdeman, blef sjuk när han gick på sin äng och slog gräs, låg sjuk i 8te dagar och (XX?) Sahl. dödde på sit 81 ålderdoms åhr. En frimodig Man.”
Begravningsnotisen efter Karin Månsdotter:
”D. 1 Augusti begrofs hustru Karin Månsdotter ifrån Hafravik, ther hon af ächta Säng var född, hennes fader var Måns Håkansson hvilken frånföl i des barndom men som modren hustru Karin Pärs dr. gifte sig til en ärlig man upföddes hon hemma til thes hon på sit 23 års ålder (sic) gifte sig med drängen Pähr Nilsson, then hon under 47 åhrs ächta sammanlefnad födde En Son och 3ne döttrar som föräldrarne efterlefde. När hennes Sal. Man stod färdig til sin graf, dödde hon om lögerdags aftonen kl. 10 om aftonen 70 åhr gl.”
Kommentar: Som synes anges, liksom i Måns Bookmans begravningsnotis, Nils Larsson felaktigt hetat Nils Jonsson. Per Nilssons ålder har blivit 10 år överskattad. Den felaktiga åldersangivelsen torde hänga samman med det faktum att prästen överskattat den tid Per bodde hemma. I själva verket dog ju hans fader då han var fem år och familjen splittrades från Boaskog då han var sexton. De många tjänsteåren kan vara ungefär riktigt angivna, om det är så att Per gått ut och tjänat redan i pojkåren. Som synes dog Karin Månsdotter dagen innan hennes man skulle begravas. Det skall endast tilläggas att det av dödböckerna att döma inte finns något som tyder på att någon epidemi dragit fram över Höreda sommaren 1742, endast 6 dödsfall är noterade juni-augusti.
Barn till Per Nilsson och Karin Månsdotter (vilka jag ännu inte hunnit följa upp). Om inte prästen felaktigt bokfört dottern Helena som sonen Måns, vilket förefaller långsökt, saknas dottern Helena (uppenbarligen döpt efter farmor, Elin = Helena), såvitt jag kunnat konstatera, i födelseböckerna för Höreda:
Maria, f. 1697 (dt 24/10) i Havravik (Höreda C:1, 27169).
Bland dopvittnena 1697 återfinns Pers bröder, Måns Nilsson och Bengt Nilsson.
Nils, f. 1701 11/7 i Havravik (Höreda C:1, 27169), g. 1723 3/11 i med Karin Johansdotter i Björka Storegård, Höreda sn (Höreda C:2, 27110).
Bland dopvittnena 1701 återfinns Pers broder Måns Nilssons i Nifsarp hustru, Ingeborg.
Annicka, f. 1704 11/8 i Havravik (Höreda C:2, 27170), g. 1730 14/6 m. änklingen Johan Classon i Bjässarp, Höreda sn (Höreda C:2, 27170).
Bland dopvittnena 1704 återfinns Pers broder Måns Nilsson i Nifsarp och dennes dotter, Elin Månsdotter.
Måns, f. 1708 24/7 i Havravik (Höreda C:2, 27170), död som barn ? Återfinns dock ej i Höreda dödböcker, jfr. ovan där anges att makarna endast haft en son, och att denne efterlevde, detta bör rimligen syfta på Nils.
Bland dopvittnena 1708 återfinns Pers broder Måns Nilsson i Nifsarp, dennes son och dotter, Nils Månsson och Karin Månsdotter i Nifsarp.
Helena, f. ?, saknas i födelseboken, g. 1731 17/10 m. Per Andersson i Skyttla, Höreda sn (Höreda C:2, 27170).
Att Per Nilsson var född i Boaskog framgår alltså av såväl dopnotisen i Flisby, som av begravningsanteckningen. Han är dessutom knuten till Nils Larsson och Elin Erengislesdotter genom förekomsterna av hans två bröder Måns och Bengt som dopvittnen, vilka var och en för sig alltså kan knytas till Nils Larsson och Elin Erengislesdotter. Slutligen binds han till denna stamtavla också genom det faktum att Elin Erengislesdotter dör på hans gård, Havravik, 1705 (jfr. ovan, tabell 1).
Tabell 6
Bengt Nilsson Bookman, trol. f. i Boaskog ca 1675-77, d. 1748 (kr 20/3) i Björkholms Håkansgård, Alseda sn (Jönköpings län, Alseda LIa:1, 26307), g. 1699 8/10 m. Ingrid Jonsdotter (vid giftermålet, liksom Bengt, boende i Spårarp, dock ej därifrån) (Höreda C:1, 27169), d. 1747 (kr 22/10) i Björkholms Håkansgård, Alseda sn. (Alseda LIa:1, 26307).
Exakt när Bengt Nilsson kom till Höreda är ännu inte klarlagt (jfr. ovan under tabell 4, dopvittnen till Daniel Nilssons son Nils). Som redan visats genom referenserna till Bengt som dopvittne till Måns´ och Pers barn var han sannolikt dräng hos Måns i Nifsarp åtminstone vintern 1697-1698. Av en dopvittnesnotis från Höreda 1699 21/2 (Höreda C:1, 27169) framgår att Bengt nu bodde på torpet Spårarp under herrgården Ryningsholm, han var då dräng åt en nybliven torparänka, Elisabeth Håkansdotter (efter Anders Sunesson i Spårarp, begravd 5/2 1699, Höreda C:1, 27169), som samma sommar flyttade med sin familj från Spårarp till Björkö socken (13/7 1699, Höreda C:1, 27169). Bengt fick då ta över torpet, och från Sjustakvarn, också under Ryningsholm, flyttade då in pigan Ingrid Jonsdotter (att hon tidigare bott där visas av samma dopnotis, 21/2, som nyss refererats till, de som hon här bodde hos var en viss Per Nilsson (alltså inte Bengts bror!) och dennes hustru, Sigrid Jonsdotter, vilken senare sannolikt var syster till Ingrid, tyvärr hinner jag nu inte gå in närmare på detta). Bengt och Ingrid bodde alltså troligen som fästfolk på det nyövertagna torpet tills de i oktober gifte sig. Samtidigt flyttade, som tidigare framgått, Bengts moder, Elin Gislesdotter hit från Flisby (se ovan, tabell 1), hon dog dock alltså hos Per i Havravik 1705 (se tabell 1). Elins flyttning till Spårarp och formuleringen ”till sine barn i Sporarp” är f.ö. det slutgiltiga beviset på att Bengt Bookman var son till Nils Larsson. Spårarp beboddes endast av en familj. Uttrycket ”sine barn” används här troligen i betydelsen ”svärbarn” (jag har sett det användas på liknande sätt i andra sammanhang), el. möjligen syftar det på Elins försörjning genom sönerna Måns, Per och Bengt, att Elin dog på Havravik kan ju tyda på att hon regelbundet flyttade mellan sönerna.
Av mantalslängder för 1704, 1710, 1713, 1716, 1719, 1720, 1721 samt återkommande referenser som dopvittne till olika barn i Höreda framgår det att Bengt Nilsson efter sitt giftermål kontinuerligt bodde kvar på Spårarp med sin familj.
1710 blev Bengt Nilsson skogvaktare (det är nu han, liksom brodern Måns, börjar kallas Bookman, tidigare kallas han i handlingarna endast Bengt Nilsson) i norra och nordvästra delarna av Östra härad, Jönköpings län (distriktsindelningen framgår av mål och syner som refereras till i domböckerna för Östra härad). Årtalet för hans tillträde framgår av att han första gången dyker upp i detta härads domböcker detta år (Östra häradsrätt, AI: 15), samt av indirekta referenser i en tvist om Björkholms Håkansgård 1767-68 (Kammarkollegium, 2:a provinskontoret, Årshandlingar, nr. 34/1767, Jönköpings län, förvaras i RA), brev från hans dotterson Adam Stenborg till bergskollegium 1768 23/6 (Bergskollegiums arkiv, brev och suppliker, huvudserie 1768 I, förvaras i RA), liksom Bengt Bookmans eget utrop, enligt vittnesuppgift, då han en vårdag 1731 i sin stuga misshandlats blodig av kronolänsman Jonas Sellman, då denne skulle beslagta hans bössor för att de mot en ny förordning legat laddade hemma, i olåst rum: ”...se huru jag är hanterad grannar. Jag har tient i 20 åhr, men aldrig blifvit så hanterad” (Östra häradsrätt, ST 1731, mål nr. 30, Östra häradsrätt AI: 22).
De första fjorton åren av sin skogvaktartid bodde Bengt Bookman kvar utanför sitt distrikt. 1724 eller senast i början av 1725 bosatte sig dock familjen i Alseda socken. Årtalet för flyttningen till Alseda framgår av att han första gången är uppsatt i mantalslängden i Alseda för 1725, samt att han förekommer som dopvittne i Höreda ännu sommaren 1724. I Alseda bosatte han sig på sitt lönehemman, Björkholm Håkansgård (stundom kallad Kronogården). Östra härad hade två skogvaktare, detta framgår av verifikationer i länsräkenskaperna samt mål i domböckerna från 1720- och 1730-talen, med var sitt distrikt, vilka delade på lönehemmanen 1/2 mantal krono Björkholm Håkansgård samt 1/4 mantal krono Lussebo, också Alseda sn. (förutom några obetydliga delar i Hylletofta sn i Västra härad). Av mantalslängder framgår att Bengt Bookman från 1725 brukade halva Håkansgården, den andre skogvaktaren i häradet bodde inte på ”sin” halva, här bodde istället en kronobonde, som 1728 avflyttade, varefter Bengt Bookman tycks ha brukat hela gården (han fick förstås under tiden då själv betala halva räntan till den andre skogvaktaren) fram till 1731, då han lämnade sin tjänst till sin svärson, Nils Stenborg (fullmakt 9/4 1731, Östra häradsrätt, ST 1731, Östra häradsrätt AI:22). Makarna Bengt och Ingrid bodde dock kvar på gården, med litet undantag (denna senare uppgift från mantalslängden 1737), utan brukningsdel, 1738-41 står dock Bengt åter som innehavare av 1/4 mantal, han bodde nu, i en stuga och i ett matlag tillsammans med dottern Helena och dennes man Per Svensson, vilken var hans hälftenbrukare, hushållet betecknas som fattigt. Från 1743 bodde Bengt och Ingrid hos sonen Nils Bookman, som detta år återflyttat till Björkholm från Höreda. Både Bengt och Ingrid slutade sina dagar på Björkholm.
Av mantalslängderna framgår att Bengts hushåll ofta var fattigt, så är hushållet t.ex. avkortat 1716, 1719 och 1720 (det sista året, d.v.s. egentligen runt årsskiftet 1719-1720 står Bengt som ”utsend”, troligen någon kommendering till bevakning el. dylikt som har samband med det ännu pågående kriget. Ingrid står redan i mantalslängd 1730 som ”gammal och döf”, hushållet fattigt. Av kyrkoräkenskaperna i Alseda framgår dock att Bengt Bookman trots dessa förhållanden var en ganska flitig givare till kyrkan (se Alseda LI:a:1, 26307, 1720-talet och framåt), måhända förväntades detta också av en betjänt i kronans tjänst. Skogvaktarna var annars beryktade för sina usla avlöningsvillkor, lönen för Bengt Bookman, då han delade distriktet med annan skogvaktare, uppgick till ca 12 1/2 daler silvermynt per år plus 1/3 av eventuella böter, vilka senare var ytterst svåra att komma åt, och krävde stor idoghet, p.g.a. att bönderna dominerade i nämnden och oftast sökte hjälpa varandra med att vittna till sin fördel (en viss skogvaktares inkomster från böter kan f.ö. på öret beräknas genom saköreslängder). Boställe ingick inte, var man lyckligt lottad kunde man dock, som Bengt Bookman, få bo på sitt lönehemman (observera den viktiga skillnaden mellan lönehemman och boställe), om detta blev ledigt, eller om man lyckats få bort kronobonden med ansökningar.
Följande rader ur överjägmästarens i Jönköpings län, hovsekreteraren Branting, brev till sin landshövding, Jacob Ludvig von Saltzas i Jönköping, daterat Orraryd, 3/4 1754, belyser detta: ”Högvälborne Herr General Major och Landshöfdingen samt Commendeuren är noga Underrättad om Jägeri Statens svaga och ringa löhn, hvilken ock därmedelst mycke (sic) förminskas, när Skogvaktaren ei Sielf bebor dess löningshemman, Emedan Räntan efter uträkning, ingalunda svarar emot förmånen, att Sielf bebo löningshemmanet och undvika att hyra sig hus, och Köpa födan, så väl för Sig som en häst, den han så litet, som mat och kläder umbära kan” (Kammarkollegium, 2:a provinskontoret, Årshandlingar, nr. 8/1754, Jönköpings län, förvaras i RA). Av detta förstår man, att skogvaktarna, i synnerhet om de bildat familj, var hänvisade till att söka ordna sig jordbruk på annat håll, för den händelse de inte fått tillstånd att som boställe bebo lönehemmanet. Det är då inte heller att undra på om Bengt Bookman under de första 14 åren av sin tjänstetid kanske inte hade något bättre alternativ än att bo kvar på sitt torp, som det måste varit svårt nog för honom att sköta, då, som framgår av domböckerna, en skogvaktare hade många förpliktelser och ofta måste ränna runt i häradet, för att söka uppdaga olagligheter, skjuta rovdjur, hålla syner, delta vid tingen m.m.
Barn till Bengt Bookman och Ingrid Jonsdotter:
Nils, f. 1700 25/9 i Spårarp, Höreda sn (Höreda C:1, 27169) (tabell följer vid senare tillfälle)
Bland dopvittnena 1700 återfinns Per Nilsson i Havravik och Måns Nilssons hustru, Ingeborg i Nifsarp.
Annicka, f. 1704 22/9 i Spårarp, Höreda sn (Höreda C:2, 27170), d. 1768 15/5 i Björkholm, Alseda sn (Alseda C:3, 26303), g. 1730 el. 1731 (vigselböcker saknas, återstår att söka säkerställa med hjälp av kyrkoräkenskaperna, brudparen namnges ej) m. Nils Stenborg (dennes första äktenskap), skogvaktare i halva Östra härad (övertog svärfaderns distrikt, jfr. ovan), d. 1782 3/9 i Björkholms Håkansgård, Alseda sn (Alseda C:4, 26304).
Bland dopvittnena 1704 återfinns Måns Nilsson i Nifsarp och dennes son, Nils Månsson, drängen Johan Larsson i Nifsarp och Måns Nilssons dotter Elin Månsdotter i Nifsarp.
Helena, f. 1712 12/6 i Spårarp (Höreda C:2, 27170), g. andra halvåret 1736 (vigselböcker saknas, men slutsatsen om tiden kan dras av en kombination av dopvittnesanteckningar och mantalslängdsuppgifter, samt Alseda AI:1, 1730-talet, 26283) m. Per Svensson, vid tiden för giftermålet dräng på Håkansgården, som redan framgått blev Per vid giftermålet hälftenbrukare hos sin svärfader. 1743, då Helenas broder Nils återkom från Höreda socken, flyttade Per och Helena till Håkarp i Edshults socken (Jönköpings län). Att de bodde där framgår av att Helena nämns som boende där då hon 1744 19/8 i Alseda var dopvittne sin brorsdotters dop (Alseda C:2 26302). Jag har inte sedan följt upp Helenas och Pers levnad, men Helena flyttar i början av 1780-talet, som änka, tillbaka till Björkholm Håkansgård (Alseda AI:5, 1783-1786, 26287, hon står i denna längd som död(
Ämne: Bokman / Bookman (läst 4097 gånger)
Cookie policy