I Peder Swarts krönika (Peder Swart I) (efter handskrift D 481, Kungliga biblioteket):
Någett ther efter fongade krigsfolkett Nils Dackes faders broder, Oluff Dacke, som ofta hade uaritt uthi Nils Dackes selskap. Så slogo och bönderne i Tärsåkers sochn, som konnungh Götstaf hade handgångitt, ihiäll Nils Dackes hustrus broder Suen Gottorm och hans broder Holm Gotorm och flere af then hopen, så och Nils Dackes son Oluf Dacke, en drengh om tiyio åhr, och en Nils Dackes son blef sendh up till Stockholm, som thär blef steglatt, och en hans son blef dödh af pestilentia. Så fick och Iören Ionsson på Chronebergh en af Nils Dackes höfuidsman, som heett Nils Försingh, sielf tridie, blef och då nederlagdh en benemdh Brodde Erickson, som slog ihiäll thesse tuå adelsmen, Iöns Larson på Eskilstorp och Pär Iönson på Bolmöö.
[den sistnämnda bör vara frälsemannen Per Jönsson [Ulfsax], se Elgenstierna del VIII s 495ff: frälsemannen Jöns Larsson [Bölja] bodde på Eskilstorp i Bredaryd sn, Västbo h:d; om honom se J.E. Almquist: Om s.k. Böljaätter i Småland, Släk och Hävd 1971, s 84ff].
Av ovanstående framkommer att Nils Dacke hade minst tre söner:
Olof Dacke (f omkr. 1533, ihjälslagen av Torsåsbönderna år 1543 i maj)
NN , steglad i Stockholm
NN, död av pest i Stockholm
Nils Dackes svågrar, Sven och Holme Gertorn (~Gertornsson) blev likaså ihjälslagna år 1543 i maj av Torsåsbönderna. Deras banemän blev sedan rikligt belönade av Gustaf I. Deras namn var: Per Humpe och Bonde Olsson i Torsås, Karl Humpe i Emnabo, Mårten i Getnabo, Erland i Björsebo och Sven i Holmen.
Fadern till Sven och Holme kan kronobonden Gertorn i Hästmahult, Torsås sn, ha varit. Ytterligare en broder var Jon Gertornsson (Gertorn) som var kronobonde på Bondetorp i Madesjö socken. Denne JG gick i slutfejden över på kronans sida som knekt och nådde några år senare befälsställning som rotemästare.