Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-15

[Göran Johansson]

Clarevallensis, Olaus Simonis. På hans gravsten står det klart och tydligt att han hafver han åtskillige skoler studerat och mest in collgie Stockholmensi”.  Under Johan III:s tid fick jesuitorden möjlighet att starta en skola för högre utbildning i landet.  Den låg i det gamla franciskanerklostret på Gråmunkeholmen (nu Riddarholmen).  Kungens avsikt var att reducera inflytandet från den lutherskt orienterade utbildningen i Uppsala. Skolan fick namnet ”Collegium Regium Stockholmense”. Ledearen för skolan Laurentius Norvegus alias Klosterlasse avslöjade nästan genast sin identitet som jesuitpräst.  Han firade latinsk mässa och undervisade på elevernas begäran i katolsk teologi. 1577 hade hälften av studenterna vid kolliegiet avsvuret sig lutherdomen. Klosterlasse började sommaren 1577 till och med att sända lämpade studenter till Rom. Så småningom kom hela lärarkollegiet att bestå av katoliker (Källa: Förlorarnas historia, Magnus Nyman, Katolska bokförlaget 1997). Det var alltså vid denna skola som Clarevallensis ”mest” studerat. Frågan är om han kanske dessutom var i Stockholm som han blev vigd till präst. ”Förlorarnas historia” är mycket läsvärd. Jag fick tips om boken av en vänlig prästman.

[Lars Hasselblad]

Göran, står det Margareta Ericusdotter?
Vad står det mer om henne?

[Göran Johansson]

Lars,det står Margareta Ericusdotter. Dessvärre saknas den delen av stenen som visar texten under. Å andra sidan lär den vara så sliten i den delen att det inte går att läsa. Ett besök på platsen blir nog nödvändigt om man vill försöka. Det lär handla av familjens barn.
 
Läste följande citat (lär vara Gustaf II Adolfs):
Adelen styggdes vid att tiäna en sådan drottning, hertigarna kunde ej lida en sköka vara deras svägerska. Handlar om Karin Månsdotter. Det fanns tydligen gränser ifråga om frillornas mångomtalade status! Saknar tyvärr uppgift om källa. Sköka....?

[Lars Hasselblad]

Ericusdotter sticker ut ! Jag hade nog förväntat mig ett Eriksdotter... Ericus rex???
Det vore då viktigt att veta vad det står om de andra fruarna. Har de också latiniserats så sticker Ericusdotter inte ut !
Lars

[Christina Backman]

Borde det inte vara Ericidotter om det vore på latin?

[Göran Johanssson]

Se inägg Hycklinge(E) 28 maj 2006 kl. 21.11. Kyrkans f.d. jord i Hycklinge Erik XIV:s arv och eget 1572. Frillobostad eller ränta till frilla?

[Göran Johansson]

Per Kylander (se scannad text ur Hofclericiets historia ovan) skrev 1789(!) en artikel i Almänna tidningar vari han triumferande konstaterar följande (efter att först ha citerat Broocmans Beskrivning öfver Östergötland, vari det förmenas att Margareta Eriksdotter i Horn varit naturlig dotter till Erik XIV): Jag vet icke hvad grund han ägt til denna upgift; men en och annan har dock låtit sig förledas, at öka Antalet af Konung Erics naturliga Barn med förenämnda Margareta, Saken lärer dock ännu icke få anses för aldeles afgjord; ty Personalierna (det kunde man ana - han hade gjort ett fynd och i förtjusning, kanske skadeglädje, tillskrev han omedelbart tidningen. Brevet publicerades den 25/2 1789.) öfver Biskop Enanders förra Fru tilegna henne en hel annan Härkomst; och, så vida man icke äger anledning, at misstro Författaren af dessa Personalier för at upsåtligen hafva velat föra Almänheten bakom ljuset, torde de böra äga vitsord til dess vigtigare skäl öfvertyga oss om motsatsen. Detta kunde var skrivet som inlägg i Anbytarforum om man bortser från det ålderdomliga språket! Kylander nöjde sig uppenbarligen med sin stort uppslagna nyhet av år 1789. Lika lite som dagens skeptiker försökte han spåra den mycket hedersamma Matrona H. Margareta-s anor. Inga förslag till namn på en förnemblig Kyrkioherde presenterades av Kylander.

[Lars Hasselblad]

Christina, borde det ö h t vara -dotter? Namnformen Margareta Ericusdotter är en hybrid men så tycks det ju faktiskt så.

[Göran Johansson]

Olaus Simonis var nog trots allt en trogen luteran om man ska tro  
följande text hämtat ur Wefring, kung Sigismunds och Carls XIV:s historia  
(jag missade tryckåret, men det är före 1750):
 
År 1593
?. 81. Konungen misstänckte ock Riksens Råd, at af dem wore föror-
sakat hwad M. Eric Skieppare och andre Ewangeliske Prester en tid
bortåt emot Papisterne hårdt predikat hade, så ock at gemene Folket
höllo med sine Lärare, och hwar det icke wore, skulle emot den Påfwi-
ska Religionen intet wara något stort motstånd. Konungen war lik-
wäl in til denna tiden utaf Rådet för ingen ting beskyld, utan de be-  
giärte i all som största ödmiukhet, at Predikestolarne i Staden icke  
måtte ytterligare af Påfwiske Prester beklädas, dock skulle begrafnin-
gar ingom förwägras, allenast dermen så tilginge, som Personerne
kunde skattas wördige. Ty Gråmunkeholms kyrcka wore här en u-
taf de förnämsta, och der iblande så wäl Konungens egne som Riksens
Råds Förfäder, lågo begrafne, men St. Clarae Kyrckiogård något
sämre, dock dem Påwiskom, som här tils dödt hade, god nog, hälst
emedan der wore både af Adel och Oadel yppare Folck begrafne än
som de: Wardt altså densamma dem tilbuden.
 
?.82. Icke långtderefter blef en annan Prest död, som hade
warit Konungens musicant, och när han den 20. November skulle
begrafwas, hade Jesuiternes wärd Tideman Cornelii om morgo-
nen mäst tilförene sagt til en sin medborgare wid namn Blasius Dun-
di: I dag skolen I få se ett underligit spel här i Stockholm, hwil-
ket ock skiedde. Ty efter Konungens befallning inkallades Heijdukar-
ne ifrån Malmarne, hwarest de woro förlagde, och fölgdesedan liket
samt Jesuiterne inuti Gråmunkaholms Kyrckia med laddade och spä-
de bössor. Och emedan Fröken Annas Håfpredikant Herr Olof
Simonis tillika med någre Dieknar icke wille uplåta Prediksstolen,
utan hade dden hastigt tillåst; ty råkade de uti oenighet med Papister-
ne, och yppades dem elennan ett stort buller och owäsende, hwaruti
en Diekne blef af en Sabel illa sargad, och en annan eöjest blodig
utaf hugg. Förbemelte Fröken Annans Predikant hade så när blifwit  
stucken med en wärja, då ock en Sabel hölts öfwer honom i högsta
hugg; men kom dock oskadd derifrån, emedan andre afwärde hans
olycka. Desförutan woro ock flera wärjor dragna uti Kyrckian, och
då de Swenske föllo öfwer hwarandra uti flyckten, blefwo de illa
trampade, så ock ,erbem:te Håfpredikant slagen öfwer halsen med en  
 
bössa, til förtiga, der Heijdukarna månde på Kyrckiogården, den nå-
gre med deras egen träck, dem Swenskomo til förakt, orenat hade,
röra sina trummor samt upbryta och sönderslå Predikestols dören.
Då nu ryktet härom kom i Staden, lupo Borgmästarne häpne och  
ängslige på Slottet til Riksens Råd, at emot sådant öfwerwåld an-
ålla om hielp och bistånd, warandes ock då Dieknarne blå och blo-
dige tilstädes. Der til med gåfwo de tilkiänna, at menige man wo-
ro nu allarmerade och wille at man skulle ringa in stormklockan, efter
som ock någre sågos då allreda på gatorne fullkomligen bewäpnade.
Riksens R:d skyndade Borgmästarne neder igen, förmanandes, wid
deras trohets ed, at de skulle stilla menigheten, hwilket de ock, tillika
med någre andre förnämlige män, fliteligen förrättade, än-
dock de i förstone frucktade, at de näppeligen skulle något kunna ut-
rätta. Och när Konungen fick härom bud igenom twenne Cammar-
herrar Grefwe Gustaf Brahe och Herr Eric Bielke Turesson til
Salestad, gaf han utaf wrede sådant swar tilbakars: at Jorden hör-
de Gud til, och Kyrckan hade de gamle Catoliske fordom upgygt;
derföre måtte ock de, som uti deras tro ännu dödde, med all rätt der
Begrafwas. Men Riksens Råd woro med detta swaret icke nögde,
utan klagade igenom en hos Konungen öfwerlefwererad skrifft, at Kyr-
kio fred wore bruten emot Sweiges Lag och den ed, som Konun-
nungen dem giörandes worde, samt, til följe deraf, det Konungsliga be-
skydd och förswar, hwarmed Han borde dem emot hwarjehanda wåld
och oförrätt hägna och befria. Derhos påmintes han, huru sådant
wore hemma i Riket, uti hans Regemens begynnelse, honom ogagne-
ligit, hwarutaf ock icke allenast alle Swenske kunde förtörnas, utan
ock freden med de Swenskes Fiende Ryssen förhindras, så framt nå-
gon inbötrdes oenighet blefwo spord at wara yppad emellan honom
och hans undersåtare; Han skulle fördenskuld styra de Påfwiska, el-
ler wille de, såsom Råds Personer, med något på Hans wägnar wi-
dare sig icke befatta, utan nödgades at upsäja honom deras embe-
ten. Ridderskapet, som då i Staden tilstädes war, och sådant inga-
lunda hade utaf honom förwäntat, utan fast heldre stadsfästelse så wäl
på Religionen som deras privilegier, kommo, för desse orskares skuld,
på Slottet tilsamman, ock, tillika med Borgerskapet, öfwergåfwo
Konungens deras Böneskrift, hwaruti de underdånigst anhöllo, at för-
bemelte de Påfwiskes wåldswärckan måtte straffas. Konungen låf-
wade fuller at öfwer det, som uti så måtto klagades, skulle anställas en
ransakning, men skiedde likwäl ingen fullkomlig, efter som han sielf
war icke utan skuld uti det som klagades öfwer.
 
Vem var prästen Erik Skeppare\- någon som vet?

[Berit Sjögren]

Ericus Olai Schepperus,(1555-1620) kyrkoherde i St Nicolai fs, Stockholm 1593-99, fängslad till 1601, kyrkoherde i Uppsala 1602-7, 1609-20 i Enköping och Vårfrukyrka var en kontroversiell präst som trots ortodox och i hertig Carls tjänst ofta råkade i klammeri. Hans biografi är utförligt beskriven i Gunnar Hellströms Stockholms stads herdaminne (1951) s421-422. Far skepparen o rådmannen i Stockholm Olof Eriksson.
Han figurerar även i Stockholms stads tänkeböcker, bl a  1597 17/10 om ett arvsskifte där han o syskon är inblandade; han tilldelas hus på Svartmunkegatan. efter sin mor änkan Anna Gerlachsdr .Huset hade tillhört morfar  Gorleff van Emden.
Student i Rostock 1574, i Leipzig 1579, i Wittenberg 1580, hovpredikant hos hertig Carl 1581. Av karriär att döma kan han knappast vara far till Margareta Eriksdotter. I Stockholms stads herdaminne finns  8 barn uppräknade, dock ingen Margareta.

[Göran Johansson]

Rättelse: Skrev fel ovan, Carl IX:s historia ska det förstås vara! Berit, jag tror inte att Eric Skeppare har något med Clarevallensis familj att göra. Var bara intresserad av att veta vem han var.

[Niclas Rosenbalck]

Ericksdotter står det väl ändå på gravstenen.

[Göran Johansson]

Niclas! Synd att fotot är skuret så olämpligt men visst kan det vara ett K.

[Niclas Rosenbalck]

Nederdelen av gravstenen i Horns kyrka:

[Niclas Rosenbalck]

Gravstenen i sin helhet:

[Göran Johansson]

Hej igen Niclas, jag observerade inte bilderna ovan när jag svarade under von Scheiding. HAr du lyckats tyda texten hela vägen ned. Det sägs att denna gravhäll blev bortlyft 1954 i samband med en reparation i kyrkan och att man då påträffat två barnkistor placerade ovan två storre kistor. Det vore intressant att veta mer om detta.

[Göran Johansson]

Av protokoll från rättegången mot Petrus Petrosa (Erici) framgår att denne besökte prästgårdshem i Ryssby, Ålem, Högsby och Horn på väg hem från en utrikes resa!. Kanske graverande för Olaus Simonis Clarevallensis? Källa: Stockholms Stads tänkeböcker del VI (1605-1608).

[Göran Johansson]

Simon Luth, vilken väl knappast kan vara någon annan än Olof Simonis Clarevallensis far i Helsingland antyds att tillsammans med tre andra personer hade warit förste roten till thet förräderij som syftade till att få Erik XIV fri!  
 
Stockholms stads tänkeböcker 1568-1575
1573-07-06
R?kzens profås, Jören S?lbeck, anclagede en benempd Oluff Mörtt, som skulle haffue wiledt giortt ett vpror i Helsingelandh och sadhe till någre (effther giort witnesbredduen förmälle): The som icke wile hålle medh migh, så me the stige affs?des. Och hade han wiledt taget sölffret vdaff fougten Hans Viug. Och bekende förmempde Oluff Mörtt, att the männ, som witne på honom, haffue haffty thet vpsåth, att the ilde haffue konoungh Erich lös igen, och begärdet, att han skulle bliffue theris höffuidzman. (1) Oluff Halffuarson och Simon Luth hade giffuit Hans Biugh herom tilkänne, han wite icke huadh han will. Simon Luth, Joen Gregerson, Oluf Anderson i Åker och Oluff gulsmed hade warit förste roten till thet förräderij. Och bekende oftenempde Oluff Mörtt än ?tterligare, att the köpmende, som haffue witnet på honom, hade watrit såwäll benegne till thet onde ypsatt såsom han; jtem att the hade hafft thet rede för 2 åhr i sinnet, huilket the för samme Mörten hade bekendt. På Bollenes landztinghet hade the stämplet. Joen Bucht hade budit vth thet (2). Och clagade r?kzens profås honom sedhen ?tterligere an, att han emot then eedh, han hade loffuet och suoret, hade handlet som en förrädere etc., ställendes sådant till rätte.
 
Sentensia
Effther thet han haffuer handlet emot then eedh och troohet han haffuer loffuet och sworet K.M. wår allernådigste herre och giffuit icke i t?dh tilkänne vm thet förräderij heller onde vpsåth, dömdes han ifrå l?ff och godz effther thet ... cap. Vdj konungz balcken.
(1) Marginalanteckning: Peder Matzson. Gudh guffue han bliffuer så gammal som godh. Oluf gulsmet och Måns Raffualdsson, Nils Mårthenson i Färelle, som kastade wanten ifrån sigh
(2) Marginalanteckning: 10 lod sölff och 100 ? peninger. Joen Bocht bödh honom thet, att han skulle bliffue theris höffuidsman. Simon Luth och

[Göran Johansson]

Simon Luth kan möjligen ha varit fängslad på Svartsjö. En av de (Helsingar?) som anklagades för stämplingen mot Johan III satt bevislingen fången där - se nedanstående utdrag ur Stockholms Stads Tänkeböcker. Kan någon ge tips om det finnas bevarade handlingar om t.ex. fångar på Svartsjö eller andra handlingar eller tryck som kan tänkas innehålla mer information om denna händelse?  
 
1573-07-15
R?kzens profås anclagade Joen Gregersson, att han haffuet warit medh vdj Helsingelandh vdj the stämpling med Oluff Mörtt och hans anhang och part? och haffuer weledt tage sölffret vdaff Hans Biugh och hulpit konungh Erich lös.(4) Thenne förmepde Joen Gregersson war fången på Suartesiö. Sluppit lös och rympt sin koos, dogh hade fåth honom igen.
 
Först hade de claget öffuer vthlagen.
 
Oluff gulsmedh och Oluff Mörtt hade taledt vm thet förräderij, och thet taal slogz lös igen. Men han hade icke weledt sampt?cht ther till.
 
Effther han icke bestodh huadh som war bekendt på honom, sattes thet vp till w?dere ransakningh.
 
(4) Marginalanteckning: i fiordh, för än han drog till R?dzlandh, hade the hafft taal ther vm.

[Göran Johansson]

Clarevallensis(<) relation till Johan III var märklig. Fadern anklagades för stämplingar mot kungen (Johan III) vilket inte skulle hindra att sonen på samma kungs förslag blev hovpredikant hon prinsessan Anna - se nedanstående artikel. Det förefaller som om prinsessan Anna önskade att det blev just Olaus Simonis Clarevallensis som skickades till Polen. Månde Margareta Eriksdotter ha varit boende hos (kusinen?) Anna? Kungens varningar för Abraham Angermanus är också intressant.
 


 

[Carolina Hofgren]

Hej!
 
Blev lite nyfiken på gravstenens mitt. Står det Olofs och hans 2a och 3e hustrurs initialer? Har för mig att hustru 2 hette Ingeborg Siggesdotter och nr 3 Gertrud Bengtsdotter (Herdaminnet). Är det förresten någon som har ett hum om vem Ingeborg var och hur många barn vår kära Olof fick?
 
Sommarhälsningar
Carolina Hofgren

[Sonja Färeby]

Hej Göran Johansson!
 
Det kan ha varit fler personer i släkten Luth som protesterade mot Johan IIIs nya mässordning 1576.
Bland de första att uppträda mot konungens litturgi var professorerna i Uppsala, främst de oböjligt ortodoxa Petrus Jonae och Olaus Luth. De drabbade samman med ärkebiskopen, den forna kollegan Laurentius Petri Gothus, och kallades nyåret 1577 till Stockholm för att inför Johan stå till svars för sin halsstarrighet, sattes ett tag på Svartsjö och återsändes sedan till Uppsala. Men de framhärdade, och på hösten urladdade konungen ett nytt vredesutbrott. Petrus Jonae och Luth skildes från sin undervisning och det är oklart, hur det därefter förhöll sig med den hårt prövade akademien i Uppsala.
 
Lindrot, Sten, Uppsala Universitet 1477-1977, s 25. (1976)
 
Professor Olof Luth avled i pesten omkr 1580.
 
Mvh
Sonja Färeby

[Sonja Färeby]

Hej igen!
 
I en märklig gravskrift över sörmlandsprosten Henrik Gadolenus 1603
nämns professor Olof Luth och här får man en bekräftelse på att han var hälsinge.
 
De lärdaste man ville höra eller se,
som synnerligen voro dessa tre,
mäster Peder Jonae en höglärd man,
ingen annat om honom säga kan.
Mäster Olof som kallades Luth
vilkens berömmelse vida gick ut,
och många undrade på hans lärdom,
han var desslikes gudfruktig och from.
Hälsingar voro dessa båda,
som Gud hade givit slik nåde.
Mäster Henrik Gadolenus var ock där,
som sedan blev kyrkoherde här.
 
(Uppsala universitet 1477-1977. S 24)
 
Mvh
Sonja Färeby

[Göran Johansson]

Hej Sonja!
 
Ja, det är något motsägelsefyllt (men spännande) i familjen Luths relation till kungahuset.
 
Enligt uppgift i SoH 1999:4 s. 406 ska Olaus S. Clarevallensis tredje hustru ha varit dotter till Bengt Nilsson Cornucundius. Finns det någon som vet om detta är belagt på annat sätt än genom Rosenstolpes anteckningar?
 
Vänlig hälsning
Göran

[Sonja Färeby]

Hej Göran!
 
Jag antar att du redan kontrollerat uppgifterna i Sveriges släktregister - Färila socken. Uppgifterna om släkten Luth i Yg är ju ganska knapphändiga mellan 1550 och 1600. Vad man kan se är det en ganska rik släkt som hade råd att låta sönerna studera. Men samtidigt får man inga uppgifter om dem som ger sig ut i världen eftersom det bara är den son som övertar jordbruket som är upptagen i jordeböckerna.  
 
Den äldste Jonas Luthsson Jon i Yg nämns i 1550 års jdbk, KA, som bonde i Ygs by Ljusdal (Färila).
 
Han har en son Simon Jonsson Luth som övertar gården. Han är född omkr 1525. Han nämns som bonde i Yg 1573-1585. I 1585 års boskapsräkning har han 28 kor. Det vanliga är att bönderna i socknen har 5 till 7 kor.
 
Simon Jonsson Luth är väl troligen far till Olaus Simonis Clarevallensis.
 
Jag misstänker att Uppsalaprofessorn Olof Luth är bror till Simon Luth och alltså farbror till din ana. Där skulle det faktiskt kunna finnas en koppling till Vasasläkten hur långsökt det än låter. Olaus Luth var svåger med Laurentius Petri Gothus och svärson till den gamle ärkebiskopen. Olof Luths hustru skulle vara släkt med Vasasläkten genom sin mormor om jag inte minns fel. Men det var länge sedan jag läste om detta.
 
Som du kanske anar av mitt efternamn kommer min mans släkt från Färila. Det finns också en del anknytningar till Jon i Yg men det gäller släktgrenar som blev kvar i Färila och Ljusdal.
 
Mvh
 
Sonja Färeby

[Sonja Färebby]

Hej Göran!
Svaret fanns redan under Ärkebiskopar.
   
Av Sari Wilhelmsson (Willa) - fredag den 05 aug 2005 kl. 17.21:   [Ändra]
 
Hej Yvonne, vet inte huruvida detta är någon säker källa då det är en gammal bok, Biskopar och superintendenter i Sverige och Finland efter reformationen, av S.A. Hollander. år 1874. Kanske kan det möjligen ge en fingervisning, fast jag ser redan nu att en uppgift skiljer sig, Laurentius Petris maka. Din heter ju Elisabeth Didriksdotter uppgiften i boken säger Elisabeth Mattsdotter.
 
Laurentius Petri Nericius. f.1499 i Örebro. G.m. Konung Gustavs syskonbarnsdotter Elisabeth Mattsdotter, dotter till Matthes Pedersson Uplänning, af adel, och Birgitta Wase, dotter av Konungens farbror Riksrådet Christiern Johansson Wase.
 
Barn:
Margareta g.m. 1:a ggn Ärkebiskop Laurentius Petri Gothus, 2:a ggn. Ärkebiskop Andreas Laurentii Bothniensis.
 
Magdalena g.m. Ärkebiskop Angermannus.
 
Christina g.m. Proffessor M. Olaus Luth.
 
MvH Sari

[Göran Johansson]

Hej Sojna, har du följt diskussionen under Övriga ämnen/kunglig genealogi/Erik XIVs frillobarn. Måndag den 13 febr 2006 kl. 16.43 la jag in en grafisk bild där som ska illustrera sambanden.
Vänlig hälsning
Göran

[Sonja Färeby]

Hej Göran!
 
Jag har inte följt diskussionen om Erik XIVs frillobarn. De lär vara rätt många vad jag har hört.
Men jag ska se vad du har skrivit.
 
Mvh
 
Sonja Färeby

[Sonja Färeby]

Hej igen!
 
Nu har jag läst en del om Erik XIVs frillobarn. Den grafiska bilden du gjort var tydlig. De äldsta leden var som jag föreställt mig att det måste vara. De yngsta kände jag inte till alls.
 
Jag har hämtat mina uppgifter från två håll. Först och främst Jon i Yg och hans barn i Ljusdal (Färila). Men också från min egen släkt som bla var bönder i gården Vasa i Skepptuna. Jag blev nyfiken på ägarna och gjorde en del slagningar. Så det var nog mera tur än skicklighet att jag kom rätt.
 
Men jag måste säga att jag är imponerad av vilken grundlig forskning alla gjort som forskat om Erik XIVs frillobarn.
 
Mvh
Sonja Färeby

[Göran Johansson]

Olaus S. Clarevallensis hade en dotter Christina Olofsdotter som enligt vissa källor var gift med Zacharias Benedicti i Gladhammar. Två dötter har tillskrivits detta par:  
 
1. Anna Zachrisdotter g1 med krigsprästen Jöns Humble, g2 med Esbjörn Gaothvius och g3 med Joel Laurentii
 
2. Elisabeth Zachrisdotter g med kyrkoherden Elias Hwahl i Linderås
 
För min del tror jag att Annas och Elisabeths mor var kommen från Herna i Hycklinge socken och var döttrar till skattebonden Olof i Herna.
 
Beträffande som Samuel Zachrisson Hiller så finns det en hel del som talar för att han endast var halvbror till de två systrarna och att dennes mor gissningsvis var dotter till Olaus S. Clarevallensis (Luth) i Horn.
 
Se diskussion under Övriga släkter, Retzius nedan.