För en tid sedan besökte jag RA och ULA. Passade då på att studera bl a Gustaf Leijonhufvuds jordebok 1647.
När det gäller hans landbönder finns inte några personuppgifter direkt kopplade till ägorna, bara själva jordeinnehavet med specificeringar för varje enhet. Landshövdingens godinnehav i staden,
Örebroo Stadz Godtz (för att förstora bilden - klicka på den och förstoringsglaset uppe till höger), visar ingen Lars Andersson. Så med utgångspunkt från den källan, vet vi fortfarande inte
var Lars Andersson Spilhammarn kan ha bott i Örebro.
Till jordeboken finns dock ett register. (Av tidsbrist kontrollerade inte närmare om alla landbönder noterats i registret och om det gick att koppla dessa registrerade personer till specificerade jordinnehav). Jag noterade tidigare en Lars Andersson vid Attersta i Sköllersta socken. Jag var ju tidigare inne på att det kunde vara någon bonde på landsbygden som knöts till Örebro gevärsfaktori och därför inflyttade till staden. En som jag då fastnade för var denne Lars Andersson i Attersta. Han upptas i jordebokens register. (Det verkar alltså som Lejonhufvuds landbönder har upptagits i registret). Och han finns också med i frälsets roteringslängder. Men dessa förekom inte varje år. Och i mantalslängden tycks inte heller frälsebönderna ha upptagits varje år. Det är därför svårt att följa den här Lars Andersson i Attersta. Vad händer med honom? Kan han ha inflyttat till Örebro och vara den Lars Andersson Spilhammarn som brukar Leijonhufvuds jord och betalar åkerskatt? Jag menar, är det helt uteslutet att de bönder och borgare som brukade landshövdingens jord på landet och i staden kunde skifta plats och därför kan förekomma både i längden på landet och i staden samma år resp. saknas något år? En lös teori förvisso, men kan vara värd att beakta.
Enligt roteringslängden för Örebro stad 1640 (jag har tidigare lagt ut hela roteringslängden ovan) skrivs tre(3)
Lars Andersson på norra sidan om Svartån. (Lars utan patronymikon finns också, bl a vid Rynninge). Lotta Nordin har tidigare kunnat konstatera att Lars Spilhammar – förmodligen sonen Lars Larsson Spilhammar – är bosatt på norr. Någon gång efter 1554 hade Norra och Södra Alnängarna samt Prostön (Stora Holmen) lagts under Örebro slott och anslagits landshövdingen såsom löningsjord. Alnängarna, dvs. den del av Rynninge-enklaven, som begränsades av norra stadsdelen, Norra Smedjebacken, Svartån, Hjälmaren, Lillån och Stora Holmen var landshövdingens boställsjord till 1885…(Källa: Bertil Waldén, Längbro socken genom tiderna, s 108-109. 1936). Domboksnotisen från 1653 (ovan), som rör bl a Lars Andersson Spilhammarns betalning av åkerskatt till landshövdingen, lär sannolikt syfta på åker inom detta område norr om Svartån. Huruvida detta var platsen han bodde på eller en vret/täppa (och kanske fiskeplats?) som han brukade för hushållets behov, kan jag inte svara på. Kan dock konstatera att innan sänkningen av Hjälmaren i slutet av 1800-talet, var vattenståndet 1,6 – 1,8 m högre än idag. Det var öppet vatten ända upp till Slussen. Därför låg antagligen området mot Alnängarna för nära Hjälmaren, och blev alltför frostbenäget, för att utgöra bostadsmark. Det skulle tala för att åkerskatten avsåg odlingslotter vid sidan av den reguljära stadsbebyggelsen på norr och inte bostadsmark. Läser man förklaringen till ”Stadsjord” i Nordisk Familjebok – som Lotta Nordin länkat till ovan – tycker jag mig finna stöd för mitt antagande. Bagge (nedan) anger f ö att ”lågländta Alnängen den tiden stått under vatten”. (Alnängarna är f ö idag ett populärt kolonistugområde)
* * *
I syfte att möjligen finna fler spår efter Lars Andersson Spilhammarn och hans familj, behöver man excerpera arkivalier för Örebro stad mera ingående. Jag har hittills mesta skummat på ytan. Och även om jag bott här sedan 1981, har jag aldrig studerat Örebro stads historia närmare. Men det har jag fått göra nu. Och det har varit lärorikt!
Framför allt har jag tagit reda på vilka källor, såväl tryckta som otryckta, man kan ha nytta av i sökandet efter uppgifter om Spilhammar.
Ur Bernhard Forssells Örebro och dess utveckling. Förra bandet; Kulturhistoriska utkast i ord och bild (1912), s. 37. Och Bertil Waldén, f d länsantikvarie i Örebro län, har bedrivit grundlig forskning på stadens historia. Vad gäller bebyggelsehistorien, och i viss mån personhistorien, är hans uppsats ”1600-talets Örebro. Topografi och bebyggelse” av stort värde. [
Föreningen Örebro läns museum, Meddelanden XIV, s. 7-102. 1945]. Den beskriver bl a boställsgårdar, industriella anläggningar, frälsegårdar, borgargårdar och byggnadsskick. Och med utgångspunkt från Johan Thorings karta 1652, har han sammanställt en karta ”Örebro vid 1600-talets mitt” med kvarter och gårdar utprickade, vilken är mycket intressant och upplysande. Under ”Leijonhufvudgårdarna” (s. 70) redogör han för de gårdar som landshövding Gustav Leijonhufvud förfogade över. Kanske var det här någonstans som Spilhammar bodde?
* * *
En annan fråga som söker sitt svar är vilket yrke Lars Andersson hade. Jag har hävdat att han arbetade som spiksmed pga. Spilhammarn knutet till efternamnet, men efter det som framlagts (av bl a Lotta Nordin) är detta mindre troligt, för att inte säga osannolikt.
En faktor som gjort att jag ändrat uppfattning är också omvärdering av symbolerna på vapenskölden. I nedre delen visar de en spikhammare och två spikare. Om man härstammar från en smedsläkt vore det väl lämpligare att visa t ex ett städ? Varför är en spikhammare och spikar, d v s. verktyg/järnvaror, avbildade? Kan det istället syfta på handelsrörelse med dessa ting? Var i själva verket Lars Andersson Spilhammarn köpman?
En annan faktor som skulle kunna peka i den riktningen är notisen som Birgitta Ohlsson lagt ut söndagen den 6 april - 19:22:
”Samme sin aflade uthridaren Lars Larsson Spilhammarn sin edh,
att wara Kongl. Maij:tt och staden Örebro, trogen uthi sitt ombetrodde
uthridare ämbete”.
Enligt Anderö, ”Ordbok för släktforskare” var utridare ”en stadstjänsteman med uppsikt över landsköp, ridande tjänare, budbärare”. Inte någon handelsman alltså. Och
landsköp var den handel i forna tider som innebara att ”fara från gård till gård på landsbygden och uppköpa matvaror, skinn osv”. Så på sätt och vis vara ändå Lars Larson Spilhammar involverad i stadens handelsrörelse genom att han övervakade kommersen på landsbygden i syfte att upprätthålla stadens handelsprivilegier, fastlagda av stadsmakterna. Och varför har just han utsetts till utridare? Detta ämbete var antagligen några få förunnat i varje stad. Jag vet inte från vilken tid notisen är hämtad, Birgitta har inte någon datering här, men jag kan inte låta bli att ställa frågan: Har han fått detta uppdrag som en konsekvens av att fadern, Lars Andersson Spilhammarn bedrev handelsrörelse med säte i Örebro? En
hypotes således som kan vara värd att spinna vidare på. Och för det fordras djupare forskning i Örebro stads historia.
* * *
I början på maj gjorde jag ett nedslag i domböckerna och fann då ett protokoll som rör en Lars Andersson. Det lyder så här:
”Hustru Sicela Anders Olofssons upb. Lars Andersson Maiors gård nordan bron den hon hafer aff honom uti nederpant för 170 dl. på intresse efter hans obligation giwen 1646 den 15 juli 1 gången. Hustru Sicilia klandrar på en lika vis Rostaängen (ligger på väster, min anm.) till samma gård”. [Örebro läns renoverade domböcker, vol. 14, Örebro rådhusrätt, 25.2.1647 s. 203].
Här får vi tillnamnet på ännu en Lars Andersson som bor norr om Storbron: Lars Andersson
Major. Då bör de tre Lars Andersson på norr vara Lars Andersson Spilhammarn, Lars Andersson Major och Lars Andersson Minor. Så tillnamnen (eller vad man ska kalla dessa namn?) har varit, precis som Lotta Nordin och Ulf Berggren hävdat, ett sätt att särskilja flera Lars Andersson i norra stadsdelen.
Och apropå domböcker: det finns betydligt mer att studera i Örebro rådhusrätt och magistrats arkivalier på ULA. De mikrofilmade volymerna, vilket framför allt är domböcker, utgör bara en liten del av allt som finns bevarat. Jag har fotograferat hela arkivförteckningen. Vill någon ta del av förteckningen – meddela mig bara så mejlar jag över den.
* * *
Tryckta källor som rör Örebro stad:
• Birgitta Broberg och Margareta Hasselmo:
Under ett kvarter i Örebro. En arkeologisk undersökning i kvarteret Bromsgården sommaren 1978, s. 7-44; Från bergslag och bondebygd 1981; möte med medeltiden.
• Bertil Waldén:
Örebro stad och län i relation till äldre svensk bergshantering; Med hammare och fackla VIII (1937), s. 50-76.
• Johan Fredric Bagge:
Beskrifning om upstaden Örebro (1785). Faksimilupplaga 1972. (Saxat från s. 20-21 …Då för tiden har Örebro ofelbart varit mycket nära belägen intill sjön Hjälmaren. Flera omständigheter övertyga mig därom, at hela den nedanföre Norra Smedjebacken belägna och lågländta Alnängen den tiden stått under vatten…; s. 54…at Örebro i fordna tider varit en stapelstad, at dess borgerskap bedrivit ansenlig handel så inom som utom landet och vid Södertälje haft sina skepp vilka seglat på Lybeck, Hamburg, Nederländerna och England med tackjärn; s. 57…ett av rikets äldsta köpingar och handelstäder; s. 58 …handelsmän ifrån Borås som ifrån urminnes tider här idkat handel…men bara varor som de själva tillverkat eller uppköpt på hemort enl. Kongl Resolution 31 mars 1649…öppne salubodar vid och nära intill Stora Torget).
• Bernhard Forssell:
Örebro och dess utveckling. Förra bandet; Kulturhistoriska utkast i ord och bild (1912).
• Johan Wahlfisk:
Om Örebro stad; dess utveckling och topografi i äldre tider (1905).
•
Den äldsta Örebrobeskrivningen (1691). Månadens dokument april 2000 (Örebro Stadsarkiv).
•
Stortorget i Örebro. Utgrävningar 2003; RAÄ Rapport 2004:14 och
dito i kort version.
• E. J. Wikander:
Om Örebro stads donationsjord 1865 (1865).
Otryckta källor:
• Palmsköldska samlingen (Carolina Rediviva, Ua).
• Städernas Akter (RA).
* * *
Så det finns mycket att gå igenom för den som vill söka efter uppgifter på Spilhammar i Örebro. Men det får bli någon annans uppgift, inte min. Nu måste jag faktiskt koncentrera mig på
mina egna anor!
Trevlig sommar!
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 03 november, 2009 (läst 3042 gånger)
Cookie policy