Det känns nästan lite högtidligt att så här ”sent” i den kolossala debattbrasan om Siggo C komma med ett inlägg, som (förstås) stärker det forskarläge som företräds av Urban S, Kaj J, Carl S m fl.
Precis som många redan påpekat i debatten, så har jag likaledes varit ett offer för den gängse Buresagan, som företrätts av så många amatörforskare och spekulanter genom åren.
Det nya, som ju nu framkommit, är att Collmars beskrivning av sigillet/bomärket inte kan stämma - (men vad kan då tecknen i bomärket betyda?)
En annan sak, som tycks mej vara påfallande starkt argument i debatten, är den brist på ”autentiska” Bure-namn, som finns i källor från 1500-talet - i förhållande till den rika förekomsten av släktnamnet som senare tillfogats - mer eller mindre välgrundat.
---
Framför mej har jag en fotokopia av det ”liktal” (”Tryckt aff Amund Grefwe Åhr1655”) som hölls över befallningsman Peder Olofsson (1576 - 1652) på Björnö, Gillberga (S). Där beskriver kyrkoherden Gudmund Erland Norenius i korta ordalag Peders liv och vandel.
Denne Peder var ju gift med Kerstin Siggesdotter (ca 1591 - ca 1666) och således tillsammans med barn och mågar i livet vid liktalets skrivande/utgivande.
Och dock - inte vid något tillfälle i denna skrift finns Bure-namnet angivet. Hon anges i stället enbart som ”Gudfruchtige, Hederlige och mycket Dygdesamma Matrona och Hustru H. Kirstin Sigges=dotter”.
När sedan prästen gör sin genomgång av Peders liv och verksamhet, så följer bl a raderna:
”Sedan Anno 1600 bleff han kallat till then Högb. Förstinna och Fru S. Fru Sophia på Ekolsund til en Bookhållare, öfwer thet Furstlige Hoffuens Upbörd.
Huru han thenne Tienst hafwer förestådt minnar hans skrifteliga Wittnebörd aff H. F. Nåde gifwit och finnes i Förrådh. Sedan kom han till then S. Wälb. Herre Her Johan Classon Stiernesköld, u. Sweriges Marskalk, til en Befallningzman öfwer hans Godz i fem åhr.
Åter kom han i Cronones Tienst, och bleff Anno 1609, Häradz-Skrifware oppå Rekarna i Sudermanland widh Eskilstuna, och bleff genom thet Tillfälle befrijat medh then fordom Wyrdige och Wällärde Herrens, S. Her Sigges, Prosts och Kyrckioheerdes i Fors H. Kirstin Sigges=Dotter, älskelige käre Dotter.
..
Bleff altså 1611 förordnat Befalningzman i Sudermanland widh Södre=Tälge, något ther effter bleff han Befallningzman på Juleta Gård, endels för sin egen Skickeligheet, endels för sijn kära Hustrus Tienst, som tå hafwer warit Hennes S. Maijestetz Enke=Drottningens Cammer=Pijga..
...
I övrigt finns gällande Peder Olofsson kopior av nio handlingar bevarade (april och augusti 1624, december 1632, juni 1635, feb 1636, okt 1645, maj 1646, nov 1653, och mars 1666), där hans förordnanden, ägor, konflikter med grannarna och slutligen befrielse från rusttjänst behandlas.
Handlingen från 16 mars 1666 berör försäljningen av Björnö till riddarhussekreteraren Samuel Schillerfeldt. Vid detta tillfälle är inte änkan Kristin Siggesdotter nämnd (troligen död?), så endast barnen till Peder Olofsson undertecknar säljebrevet till sin ”kiäre frände” Samuel Schillerfeldt. Undertecknarna är Johannes Petri Forsaeus, Siggo Petri Forsaeus, Stina Pedersdotter, Anna Pedersdotter Liedeman, Maria Pedersdotter och Ebba Pedersdotter. (De släktnamn som traditionellt kopplats samman med dessa är Forsaeus, Forsaea och Björnaeus)
Även ett par kopior av handlingar från 1680-talet intygar hur Peder Olofsson under sin tid var ägare av Björnö.
Och - inte på något ställe i dessa elva handlingar nämns hustrun Kerstin Siggesdotter - och där finns heller inget släktnamn Bure angivet någonstans!
-
Men i augusti 1670 dyker Bure-namnet upp f f g för gården Björnö, i samband med att ”Edle och welb. Fru ELISABETH BURE till EKEBY” - änka efter Samuel Schillefeldt - köper (uppenbarligen tidigare avstyckade?) delar av Björnö av riksrådet Hugo Hamilton.
Härefter (1677) följer handlingar med namn som Jacob Bure, Johan Bure, Nils Burenschöld - uppenbarligen delägare i samband med Elisabet Bures köp, som i sin tur (nästan omgående) säljer gården till hovrådet Petter Liedeman.
--
Min egen reflektion är alltså att, om Bure-namnet skulle ha varit aktuellt på Björnö innan 1670, så bör det på något ställe ha framkommit i bevarade handlingar. När så inte är fallet torde släktnamnet vara en efterkonstruktion (bl a av hembygdsforskaren Linus Brodin, i boken om Gillberga socken, utg av Nya Wermlandstidningens aktiebolag 1930) - baserat på de ”äldre adelsgenalogier”, som Urban Sikeborg (Släktforskarnas årsbok 1996, sid 272 - 273) uppenbarligen på goda grunder, avfärdar som vederhäftiga historiska källor.
Det ”frändskap” till Samuel Schillerfeldt, som åberopas av arvingarna på Björnö, vid gårdens försäljning 1666, torde alltså i själva verket handla om att deras morfar Siggo Christophorus på gammeldagar hade gift sig med Samuels faster Karin Månsdotter (som levde ännu 1654).
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2006-01-10 (läst 3915 gånger)
Cookie policy