Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-21

[Björn Thunberg]

Okej då har vi en bra källa.
Då skall vi studera den vid tillfälle.
 
Emellertid återstår min kärnfråga till Marc Hernelid:
Varför kallar du Bure-släkten för stormans-släkt?
 
Är det precis som vanligt Marc, att du har inga källor (möjligen med förutom Johannes Bureaus) var nu god att ge en förklaring.
Björn

[Lennart Lindström]

Erik berör kärnfrågorna för Bureåtten.  
 
1. Varför kommer alla viktiga personer in via ingiften av döttrar eller via mödrar
2. varför anger Johan Bur?us sitt eget släktskap till Bureätten via sin mor och mormor
 
Vet någon svaret? Inte jag i alla fall.  
Själv spekulerar jag ibland utifrån ovanstående inlägg i, att Buregenealogin (som borde vara klar i sina tidigaste versioner ca 1600) måste varit känd bland berörda ledande personer via Johan Bur?us stora kontaktyta. Man hade inbördes släktband, inte rakt utan just mera i sick-sack.
 
Men Buregenealogin kan då ha spelat rollen som ett politiskt enande instrument perioden 1600 -1630 i ovan kyrkostrider. Detta var en grupp människor, som i övrigt saknade stark grupptillhörighet inom makteliten i Sverige. Till ex var Rudbeckius far flykting från Holstein och stadsskrivare i Örebro (dvs mig veterligt utan släktingar i Sverige förutom två bröder). Att tillhöra en stark gruppering borde ha förstärkt den stridbare Rudbeckiuss inflytande. Enade vi stå och söndrade vi falla, gällde säkert i dessa verkligen hårda diskussioner och strider.
 
Men detta är bara mina SPEKULATIONER. Bureättens medlemmar borde fått större inflytande som grupp, än om var och en för sig lade fram sina förslag.

[Rune Edström (Rune)]

Äntligen en betydlig bättre diskussion om Bureätten än runstenar och andra försvunna saker.
rune

[Ingrid Wikberg]

God morgon Lennart L  m.fl.
Bara en kommentar vid sidan om:levde de i ett matriarkat måntro? Eller ansågs det så fint att ståta med anor till denna Bure-ätt att man mer än gärna anspelade på dem? ( var det ett sorts sesam?)
Jag känner personligen inte till ett jota om denna släkt, mer än vad jag läst under de olika rubrikerna här, -men fick en lite tanke om endera kvinnlig stark roll eller fint-som-snus-släkt.

[Lennart Lindström]

Ingrid
Har ingen aning. Gissar mer på nätverk-för-inflytande teorier om den rätta läran i Bureättens fall. Vi gör ofta felet att studera historien utifrån vår egen tids eller senare tiders värderingar i stället för att sätta oss in i dåtida situation.  
 
I slutet på 1500-talet var få patriarkat vare sig gamla eller stabila. De flesta var ännu uppkomlingar. De ledande äldre svenska frälsefamiljerna halshöggs i alla avseenden vid olika blodbad på 1500-talet. Gustav Vasa och hans söner ägde Sverige. Andra kämpade mot det svenska kungahuset och för påvekyrkan hos katoliken kung Sigismund i Polen. Situationen var mycket osäker och speciell denna tid.
 
Kyrkan var ändå en (kanske för oss ofattbar STOR) maktfaktor, som förlorat tidigare cemtralstyrning från Rom, och som nu måste fås in i ordnade samhällsformer via riksdagsbeslut 1600-1630. Noteras kan också att kungahusen försökte öka maktbaser, minska konfliktrisker, skapa allianser genom giftermål på samma sätt som Bureätten. Så metoden var ibruk ute i Europa utan att kallas vare sig patrarkat eller matriarkat.
 
Jag själv har inga svar. Bara massor av obesvarade frågor. Ser Bureätten som ett unikt fenomen 1550-1630 (före inträdet i 30-åriga kriget en unik period i vår historia). Det finns ännu gott om källor, som långt ifrån utforskats ur perspektivet hur såg DE PERSONLIGA NÄTVERKEN ut. Då kanske man kan ge säkrare svar.
 
Skriver mina inlägg här för att få andra att upptäcka denna unika och väldokumenterade gamla kyrkliga släkt. Så fort jag gläntat på locket, dyker något intressant upp. Mest bara mera frågor som ovan. Sällan svar.

[Ingrid Wikberg]

Hej igen, jag håller med dig Lennart att vi har väldigt lätt för att se på historien bakåt med vår tids glasögon..... men även om man hade en något annan syn på moral, etik samt roll i samhället -så är vi väl ändå ganska lika? Kyrkan som institution var starkare då, styrde och ställde, men det förklarar ju ej det åtråvärda i att gifta sig med Bure-kvinnor... Så det fanns troligen en maktfaktor att räkna med inom den släkten då - en viktigt patriark inom kyrkan och stat? Någon som var/varit självklar och hade förtroende långt in i maktapparen och därtill  även hade ekonomiskt värde/makt.
Det låter spännande och det måste vara roligt för den som forskar i släkten och tidsepoken! Och intressant är att här läsa om alla olika id?er och teorier. Det är det roliga med vissa släkter och familjer att det finns så otroligt mycket att leta i och försöka förstå och att sätta in i historiens övriga skeende och se sambanden.

[Martin Bergman]

Med risk för att göra bort mig inför alla dessa historiska giganter som jag följer på avstånd.Jag skulle vilja ställa följande frågor som har mera med modern tid att göra.
Fråga 1: Vilken skillnad är det på Bur? och Bure)(alltså med eller utan accent) med avseende på ätten?
Fråga 2: Birger Bure en av våra främsta sportkrönikörer i modern tid (för Sydsvenska Dagbladet, tror jag), tillhör han ätten?
 
Fråga 3: En släktbok framtagen av Haldo Bur?n, Storhäggsjö i Umeå i februari 1983 beskriver ättlingar till sockenskräddaren och bonden Johan Bur?n från Bodbyn i Burträsk sn. Denne Johan Bur?n har han också sitt ursprung i Bure-ätten? Bl a Henning och Ernst Sjöström har sina anor i denna släkt. I förordet till Haldo Bur?ns forskning kan man bl a läsa följande,
 
Gustav Wasa hade 21 september 1540 utfärdat en förordning om en allmän och beskedlig skattläggning av Västerbotten. Dessförinnan är allt insvept i ett ogenomträngligt töcken. Därtill saknas alla bevisbara uppgifter, eftersom ingen redovisning av folket ute i byarna finns tillgänglig.
Boken upptar alla efterkommande till den man, som föddes i Bodebyen, Buretresk 1753, vilken vid myndig ålder antog släktnamnet Bureen, sedermera Bur?n. Hans ättlingar är nu utspridda över hela landet och i vissa delar även utomlands.
 
För ca 20 år sedan var jag på en släktträff däruppe i Burträsk (eftersom min fru har sitt ursprung i släkten). Vi var ca 2000 personer vid träffen och det var en fantasisk upplevelse.
 
Jag forsätter att ta del av era intressanta beskrivningar, men vill gärna ha ett svar på det som ligger mera i modern tid.
 
Mvh Martin B

[Lennart Lindström]

Det torde vara svårt för någon med 1800-tals rötter i dagens Västerbottens län, att inte ha någon Bure-ättling bland sina anfäder. Det finns Bure-namn, som inte tillhör släkten, för de flesta bar andra namn (Namnet Bur? har jag aldrig sett, däremot finns Bur?us efter Johan Bur?us, som var den som kartlade släkten 1590-1603)
 
Leif Boström har lagt ut ca 3 500 st ättlingar på
http://home.swipnet.se/genealog/bure/11-400_104.htm
dvs de som levde före 1750 och en överblick till bakgrunden på
http://home.swipnet.se/leifbostrom/Buretankar.htm
 
I släkten ingår många patriarker och prominenta personer, främst inom kyrkan, som (jag tror(!) man mer eller mindre kontrollerade via professorer-ärkebiskopar-biskopar som Bothniensus-Kenicius-Rudbeckius och några till, men det återstår att bevisa). Ingrids påpekande ovan berör flera av de centrala frågor som jag ibland funderar på:
 
1 I vilket syfte startade Johan Bur?us denna kartläggning av släkten kring 1590 (att Buregenealogin sedan svällde och blev enorm tror jag inte var förutsett) ?
 
2 Vilka personer fick Johan Bur?us att börja med detta arbete. Han träffade ju bl a regelbundetr kung Karl IX och andra i dåtida maktelit inkl kyrkan.
 
3 Var detta väldigt medvetna handlingar från en mindre grupp, eller var det slumpen som styrde denna utveckling (som kan tidläggas till 1575 - 1590).
 
Jag tvivlar på att bara ett ögonblicks inspiration, som gjorde att verket kom till stånd. Det fanns en mening bakom detta. Att det inte var riskfritt framgår av följande bureättlings liv under just denna för protestanter svårare tid, då Johan Bur?us av någon anledning startade arbetet med Buiregenealogin.
 
ÄrkebiskopNicolaus Bothniensis föddes i Piteå Långnäs och hette då Nils Olofsson. Han  promoverades till magister vid universitetet i Rostock 1582. Han antog namnet Nicolaus Olai Bothniensis. Som övertygad lutheran kom han att kritisera dåvarande kungens Johan III.s nya liturgi, den sk röda boken, så kraftfullt att kungen lät fängsla honom. Detta skedde 1589 och han blev inte fri förrän kungen hade avlidit, dvs 3 år senare.
 
När 1593 års religionsmöte skulle hållas i Uppsala valdes han till dess ordförande. Ett mycket viktigt uppdrag. Han var nu professor vid Uppsala Universitet. Vid mötet beslutades bl a att Sverige skulle bli protestantiskt. Han lär efter beslutet ha rest sig upp och slagit näven i bordet och lättad sagt: Nu är Sverige blivet en man, och alla vi ha en Herre och en Gud.  
 
Några år senare valdes han till ärkebiskop. Nicolaus Bothniensis avled innan han hann installeras i sitt ämbete den 18 maj 1600.
 
Kenicius och Bothnensius arbetade tillsammans på Gråmunkeholmens högskolai Stockholm 1586. Träffade de då Johan Bur?us och började upptäcka att de var släkt?  
 
Här finns allt en historieforskare rimligen kan önska.

[Björn Thunberg]

Problemet är ju att en hel del gamla handlingar försvann vid slottbranden 1697.
Men hur är Kencius och Bothnensius släkt??
 
Björn

[Michaël Lehman (Philippos)]

Nå ja, antog och och antog... Nicolaus Olai Bothniensis är enbart en latinisering av namnet Nils Olofsson från [Väster]botten.
 
Petrus Kenicius var Nicolai Olai Bothniensis hustru Elisabet Andersdotters (Grubb) fars fyrmänning.

[Lennart Lindström]

,,, och för att sluta cirkeln. Den ryktbare professorn och biskopen mm Johannes Rudbeckius gifter sig sedan med Elisabet Andersdotters (Grubbs) och Nicolaus Olai Bothniensis dotter Christina Nilsdotter.
 
Varför skrevs Buregenealogin?  I vilket syfte?  
Varför skriva detta där kvinnor håller ihop familjebanden?  
Vem/vilka är motorn i händelsekedjan?
Jag kan ställa frågorna men saknar svar.

[Lennart Lindström]

Kastades alla tre i fängelse 1589  
 
I Kyrkohistoriskt Personlexikon av Carl Henrik Martling står att läsa:   Efter hemkomsten blev Bothniensis lärare i teologi och hebreiska vid Johan III:s högskola på Gråmunkeholmen (1586), som hade ersatt det upplösta universitetet i Uppsala. När han tillsammans med Petrus Kenicius och Erik Skinnerus vägrade att acceptera den kungliga liturgin, kastades alla tre i fängelse 1589.  
 
Johan Bur?us var ju också religiöst inriktad. Huvudpersonerna (och senare segrare i kyrkokampen) var ju verkligen hårt ansatta av Johan III och de (katolskinspirerade) prästerskapet runt denne 1589-92. Var fanns Johan Bur?us åren 1586-90? Kan det var detta som av okänd anledning startade arbetet med Buregenealogin. Jag tvivlar att denna skulle ha påbörjats utan medvetet syfte dessa turbulenta år. Eller finns annan förklaring. Jag söker svar, men finner bara mer frågor.

[Anders Ryberg]

För en del svar kanske du kunde läsa in dig på den svenska kyrkohistoria som började utkomma för några år sedan. Där bör du hitta mer uppdaterad information om hur man ser på denna period, och för den delen reformationen, än i de 30-tals-böcker du läst...

[Erik Holmlund]

Om man läser diskussionstråden under rubriken Släkter/Rudbeck på AF så kan man läsa följande: Av allt att döma uppfanns de medeltida danska anorna av assessorn Daniel Rudbeck (1657-ca 1710) inför hans ansökan om adelskap. -Josef Kuschner, 25 april 2004. Det apropå Johannes Rudbeckius, och man säga snacka om att kaka söker maka . Nästan komiskt om man tänker sig att två personer från olika släkter, bägge med uppdiktade antavlor, gifter sig med varann kanske i tron att de gifter upp sig.  
 
Lennart> Jag tror Johannes Bureus anledning till att ljuga ihop Buregenealogin helt enkelt var att han ville hotta upp sitt anseende. Att konstruera imponerande antavlor verkar ha varit ett inte helt ovanligt sätt för personer som ville uppåt i samhället att framställa sig i bättre dager, för att vinna fördelar och för att vinna acceptans hos etablissemanget. Man får nog acceptera att det sådant var utbrett. Och om en historisk karriärist skrev ner sin egen antavla så finns det extra anledning att vara källkritisk. Det fanns så att säga solklara motiv för att teckna ner något som ser bra ut.  
 
Visst verkar Rudbeckius ha gift sig smart då han gifte sig med ärkebiskop Bothniensis dotter. Dock, han gifte sig kanske åtminstone delvis med Bothniensis dotter för att han var ett smart val av svärfar, men knappast för att svärmor hade väldigt långa meningslösa sick-sack-ankopplingar till Bureätten, det är iaf min syn på saken. Hur man kan räkna in Rudbeckius i Bureätten övergår mitt förstånd. Rudbeckius själv saknar ankoppling till Bureätten och hörde alltså inte till Bureätten. Att Rudbeckius hustrus morfars farmors far hette Jakob Andersson och bodde i Bureå saknade troligen totalt betydelse för Rudbeckius  giftermål. Man måste alltså gå fem generationer bakåt på hans hustrus sida för att komma in på manslinjen på Bureätten, och då på en person som inte finns verifierad i samtida källor(rätta mig om jag har fel).  
 
Och Lennart, du uppger ett sakfel. Nils Olofsson har inte bevisats som far åt Bothniensis. Det är blott en teori som lagts fram. Herdaminnet uppger annat.

[P-Å Borssén]

Lennart! Visst fanns det anledning att se om sitt hus i den turbulenta, hårda tid som rådde med stridigheter om kungatronen mellan Gustav I:s söner - Johan vs Erik, Carl vs Sigmund - kung Sigismunds avsättning med frälseuppror i Finland och Åbo blodbad som följd, och avrättningen 1600 av de främsta rådsherrarna i Linköpings blodbad.  
 
Kanske var avsikten med JB:s buregenealogi att ändock att vända uppmärksamhet hos maktens herrar från hans fädernelinje genom att stoltsera med en mindre farlig, men ändock 'fin' mödernelinje? Kanske gick denna fädernelinje ned till Hälsinga Konunga ätten (Se Sikeborg SFÅ 1996, s 254).
 
Vem var den Mats som var JB:s farfar? Vet man någonting om honom? Kunde det kanske ha varit hh i Bälinge Mats Persson Uppläning (k 1530-52/54; ÄSF II, h s 112) som var gift med Gustav I:s kusin Birgitta Cristiernsdotter?  
 
Denne Mats förlännades av Gustav I bl a 1537 en gård, Myrby i Skuttunge sn och Bälinge hd, 'på behaglig tid'. Myrby ägdes 1562 av ärkebiskop Laurentius Petri, gift med Birgittas dotter. 1567 står gården på Birgitta, som då var gift med Mats Persson. Gården hade  1386 donerats till Uppsala domkyrka av Elin Björnsdotter som var gift med Peter Bosson (böjd arm)i sitt andra gifte.(DMS 1:3, 95)  
 
Om Birgitta och Mats se U Söderberg Gustav I:s arv och eget i Uppland, s 28 f, och om Myrby och Elin Björnsdotter d:o s 46 f samt Dalbäck 1977 Uppsala domkyrkas godsinnehav s 236 not 4. Kan detta vara något för Dig att spinna vidare på?

[Björn Thunberg]

Ursäkta vad menar du P.Å med Åbo-blodbad.
Björn

[Björn Thunberg]

Nu har många intressanta debatt inlägg väckts här men fortfarande vänter åtminstonde jag på svar från Marc Hernelid vad menar du med en stormans-släkt?? Samt vilka är dina källor.
 
Björn

[P-Å Borssén]

Björn läs om folkresningen i Finland 1596-97 - Klubbekriget av H Ylikangas 1997, s 373. Kortfattat beskrives blodbadet på Åbo slott av I Wallensten Nordens historia i årtal, s 80:  
 
1599 F -F: Hertig Karl återvänderr till Åbo, kväser adelsmännens uppror och tar en blodig hämnd, Åbo blodbad. Sigismund avsätts vid en riksdag i Stockholm.

[Björn Thunberg]

Då är jag med dig, emellertid är det lite fel att kalla händelsen för Åbo blodbad även om jag kan ge dig rätt att det var ett blodbad.
 
Våra historieböcker nämner aldrig händelsen som ett blodbad.  
Kanske av det skälet att vart skall man dra gränsen vid ett blodbad och övrig historisk händelse.
Tack för källorna.

[P-Å Borssén]

Om ärkebiskop Bothniensis har f kh Curt Carlsson, Hortlax i Piteå, utgett en bok på Artos förlag i Skelleftep 1992:
I Nicolaus Bothniensis fotspår

[Lennart Lindström]

Bur?us, Botniensis och Kenicius var samtida och utgjorde sin tids stora intellektuella nydanare (Rudbeckius kommer senare, och har helt riktigt inte med detta att göra). Mitt syfte med mina (kanske provokativa) inlägg var att försöka lyfta Bure-debatten till den nivå jag tycker Johan Bur?us förtjänar. Vi måste bedöma honom ur ett samtida perspektiv, inte ironisera utifrån nutida kunskaper.
 
Anders Ryberg har rätt. Jag saknar senare källor, och ska studera Dina tips. Kände bara att jag måste reagera, och tog vad jag hade. Det verkar som många inte vet om de saker jag berört - eller kanske glömt bort det. (gräver själv i Norrlands historia på medeltiden, så 1500-talet ligger långt borta, och paret Bothniensis - Kenicius har jag satt som slutpunkt).
 
Men vem var denna diskussions huvudperson Johan Bur?us? I flera inlägg har jag tolkat in (rätt eller fel) nedsättande omdömen. Och varför skriver denne Bur?us en släkttavla, som inte kan imponera i hans eget fall, men där hans samtida Bothniensis - Kenicius ändå dyker upp på vingliga vägar (enl vad jag förstått).
 
Johan Bur?us är som jag ser det en DÅTIDA intellektuell nydanare. Och bland de samtida finns även nydanarna Bothniensis och Kenicius. De två senare verkar följas åt, men finns även Bur?us med i deras krets?  Den Svenska Historien del 6 (Bonniers 1978) skriver i biografin över Johan Bur?us nedanstående (ordagrant).
 
Det vackraste exemplet på vad den nationella väckelsen kunde leda till är Johannes Bureus 1571 - 1646, en av de mångkunnigaste män vi någonsin har haft här i landet. Han var en grubblare och mystiker, fördjupad i kabbala och andra hemliga läror, som hade omhuldats av renässansfilosoferna ute i Europa. Han var ett språkgeni men också ett mekaniskt geni som kunde laga klockor, slipa diamanter, utföra kopparstick och träsnitt. Tidigt hade han blivit så berömd som fornforskare, att Karl IX inte vågade släppa honom ut ur riket med motiveringen, att om  du dör därute, så förkomma antiquitates. Denna kungliga nåd hindrade inte, att han höll på att förkomma i fattigdom. Sådant hände ofta både då och senare och hängde samman med det oefterrättliga avlöningssystemet.
 
Å andra sidan kunde han på statens bekostnad fara runt i Sverige för att uppteckna runor, rädda handskrifter och samla etnografika. På alla dessa områden blev han en banbrytare, liksom också i nordisk språkforskning. Därtill kom att han var en poet, så originell och djupsinnig i sin symbolism, att hans alster först på allra senaste tiden har börjat uppskattas som något annat än en högt begåvad mans excentriska olycksfall i arbetet”
 
Hoppas få läsa fler intressanta inlägg, och tackar för de tips jag redan fått. Själv gräver jag åter ner mig i medeltidens mörker.

[P-Å Borssén]

NF 1951: /,,,/ Hans mystik trängde stundom in i hans vetenskapliga verk; i runorna, som han önskade återföra i praktiskt bruk, fann han en hemlig kunskap, och han sysslade med drömmar och profetior./.../  
NE 1990: /.../B:s huvudintresse var emellertid teosofi och mystik. Hans spekulation byggde på den judiska kabbalan, de hermetiska skrifterna och Paracelsus. B hade mystiska upplevelser och uppfattade sig som profet med guddomligt uppdrag att förkunna världens undergång./.../

[P-Å Borssén]

Jag har inga moraliska synpunkter på JB:s handlande. Som många genier drevs han av en stark, intensiv känsla för det gudomliga uppdrag, som han upplevde sig ha förelagts. För honom gällde det att överleva för att kunna sprida sitt budskap. Att då också verka i maktens närhet och där vinna tillit i väntan på att 'det kringspridda gudomliga ljuset återförs till sin källa', är primärt rationellt.  
 
/.../ Kabbalan hade också en lära om uppkomsten av det onda som slagg eller avfall från skapelsen. /.../ Den lurianska kabbalan lär bl a att, att Gud själv till följd av en kosmisk katastrof befinner sig i exil och skall återställas genom att det kringspridda gudomliga ljuset återförs till sin källa. (NE 10 s 321)/.../
 
Har man i den onda tid JB levde därtill en genealogisk farlig ryggsäck att bära gällde det: att dölja den; att nedklassa dess potentiella farlighet att vända bort blicken mot den ofarliga, av inget kungablod befläckade mödernesläkten; att agera pragmatiskt och rationellt i sin relation till de onda makternas representanter medan man väntar...
 
Jag kan inte finna det märkligt att forskarvärlden ställer sig skeptisk inför JB:s burelegend, då oklarhet råder om hans motiv och syfte med dess tillkomst. Men en legend från en så extrem tänkarverkstad fascinerar... trots allt.

[Björn Thunberg]

Nu har tyvärr ett fel instuckit sig i en annars bra text. Johannes (Tomasson) Bureaus levde mellan 1568-1652. Att folk sablar ner honom beror på att när man ägnar sig åt släktforskning skall man idag bedriva källkritik är det någon här som säger emot mig nu.
 
Marc Hernelid som fortfarande lyser med sin frånvaro i den här delen av debatten.
Har tagit Johannes bokstavligt som 100% sann källa. Detta är inte bra.
Intressant är dock att vi fått en hel del nya intressanta källor att läsa. Att Karl IX inte släppte ut honom ur riket kan haft ett flertal orsaker.
 
1. Den nämnda förklaringen se Lennart Lindströms inlägg.
 
2. Paranoia hos Karl IX som var rädd för att svenskar kunde sprida en negativ bild av honom i utlandet.
 
3. Johannes Bureaus var ju den blivande krigarkungen Gustaf II Adolfs historielärare.
 
Eller kanske alla skälen vägdes ihop.
Jag säger bara använd Johannes Bureaus material med förnuft.
Björn

[Nils Olofsson]

För någon månad sedan tipsade Kaj Janzon denna tråds läsare om en bok av T Wallerström: Norrbotten, Sverige och Medeltiden. Wallerström som varit arkeolog vid Norrbotten Museum, har i detta verk gått igenom många av de frågor som här diskuteras. Ex: kolonisationen av Norrbotten, Birkarlarnas härkomst, Kvänerna osv. Allt detta med syfte att försöka förstå mekanismerna bakom hur norra Sverige kom att knytas till den svenska kungamakten.
Jag har läst boken med stort intresse och finner många diskussioner mycket intressanta. Inte minst den något mer nyanserade bilden kring birkarlarnas privilegier och ursprung. Jag kan dock inte släppa tanken på att vi i denna doktorsavhandling ser ännu ett exempel på en avhandling som utförts med läsglasögon tillverkade och godkända av ett fakultet med en färdig inriktning på historieskrivningen. En finsk professor fick mycket stryk tidigare i denna tråd. Wallerström kan numera titulera sig vikarierande lektor i Lund.
Mina invändningar rör framförallt följande områden:
1. Wallerström försöker genom pollenanalyser bevisa att Piteå koloniserades av mälardalingar som finansierades av Nils Abjörnsson Sparre efter att han fått Piteå älvdal i förläning år 1327. Han gör detta genom att undersöka tre platser och finner där inga bevis på en större bofast bebyggelse före 1327. Problemet är att två av de tre platser som utvalts är hårt kopplade just till gamla kyrkbyn som ju med all säkerhet var just en följd av kolonisationen. Den tredje platsen har utvalts för att namnet är finskklingande, nämligen Hortlax, vilket skulle kunna tyda på en äldre östlig kolonisatione. Inte heller här finner man bevis för en äldre bosättning. De stora byarna lämnas däremot utan undersökning.  
I Luleå och Torneå socken finns det dock klara pollenbevis för en äldre bofast befolkning vid kusten.  
2. Wallerström försöker också bevisa hur kungamakten kunde knyta Norrbotten till sig genom handeln.  
 Också den lokala elit som kom att kallas birkarlar har haft anbledning att verka för den svenska kungamaktens intressen i norr. De har kungen att tacka för den konkurrensbegränsning som de har haft fördel av men de har också varit beroende av att det kommer köpmän med skepp söderifrån som köper de lappmarksprodukter de lyckas samla på sig. De har också haft anledning att vara tacksamma för att varorna hamnat där de skulle- metropolerna vid Mälaren eller kanske i Åbo. Också birkarlarna har gjort sig till undersåtar.
Detta är ju naturligtvis ett dubiöst resonemang då Wallerström själv i samma bok omvittnar hur många av de norrbottniska bönderna och birkarlarna bedrivit egen handel runt Bottenviken med egna skepp. Wallerström gör också en stor poäng av det bottniska handelstvånget från Magnus Erikssons stadslag omkring 1350. Handelstvånget fick ju i realiteten inget genomslag för den norrbottniska handeln förrän lagen ytterligare skärptes första halvan av 1600-talet.
3. Wallerström drar paralleller mellan kolonisationen av norrbotten och kolonisationen av områden gränsande mot Danmark under tidigt 1300-tal. Han skriver:
Det finns slående likheter mellan det förfarande vi iakttagit i Norrbotten och i Småland-Blekinge vid samma tid, mellan de södra och norra periferierna: donationer och andra åtgärder knyter periferin till centrum. Ett lokalt stöd tycks kunna påräknas sådant tidigare inte funnits. Han skriver också om hur frälsegodsen var fåtaliga i Bleking före 1332 men att Ridderskap skal land ok riki bygga.
Vad Wallerström undviker att beröra är hur det kommer sig att norra Sverige saknar inflytande av ett frälse trots att stora landområden förlänades till olika adelsmän. Är det rimligt att anta att kolonisationen av Norrbotten sköttes av immigranter som alla tillhörde frigivna slavar och vanliga bönder eller flyttade även högre ståndsmänniskor upp. Varför ser vi då inga spår av dessa i 1500-talets jordaböcker och skattelängder. Jag antar att vi tangerar Bure-diskussionens kärnfrågor här. Det är synd att Wallerström undviker att utveckla ett resonemang kring detta.

[Anders Ryberg]

Den i sig varken okontroversielle eller felfrie Dick Harrison skriver följande i Sveriges historia - Medeltiden, s 157:
Norr om Ödmåren uppkom såvitt vi vet inget frälse [...] Förvisso tyder inget på att det norrländska lokalsamhället var mer jämställt [...], men storbönderna i norr valde att inte markera sin priviligerade ställning genom frälsestatus. Varför? Troligen därför att behovet saknades. Det fanns inga frälsetraditioner att anknyta till, och det var otympligt att fullgöra rusttjänst
 
Jag tror att förklaringen ligger i just detta, det var otympligt att bli frälst om kungen var så avlägsen...

[Helene Strömkvist]

Bland tv4 kulturnyheter fanns igår en artikel om Norrlands historia.
 
I sin doktorsavhandling, som han försvarade på fredagen, visar David Loeffler hur Norrlands förhistoria har försummats, avfärdats och förvanskats. I den ringa mån den alls har uppmärksammats i skolböcker, historieböcker och av arkeologer under 1900-talet
 
Helene

[Anders Ryberg]

Längre referat här:
http://www.svenskhistoria.se/forskning/322.html

[Björn Thunberg]

Anders Rydberg har som vanligt prickat in mycket bra i följande mening:
Jag tror att förklaringen ligger i just detta, det var otympligt att bli frälst om kungen var så avlägsen
 
Dick Harrison mycket bra att producera böcker.  
Dock skall man precis med honom som allt annat som skrivis eller sägs kontrolleras med huvudkälla/orna.
 
Har ni märkt något?
Marc Hernelid har försvunnit ifrån scenen vad kan det bero på.
Björn

[Anders Ryberg]

Tilläggas kan att det förmodligen också var enklare att hålla nere skatten på andra sätt i pereferin...