Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-05

[Björn Thunberg]

Sluta tala om Bure-ätten. Det låter fel, när man talar om ätter för man tankarna till Erikskaätten eller den Sverkerska ätten på 1100 och 1200-talen.
Det finns inga (mig veterligt) att Burarna har sätt sig som en homogen ätt som strävat uppåt.
 
Eller har jag fel?
Björn

[Nils Olofsson]

Jag kan hålla med P-Å Borssén om att diskussionen är ostrukturerad och kanke märklig. Å andra sidan så är rubriken Varför en egen Bure-diskussion?
Jag ska försöka förklara varför jag anser detta vara viktigt.
Norra Sveriges historia är till stora delar oskriven. En svårighet är avsaknaden av högre stånd och frälse som med sina genealogier kan förklara maktbildningar och samhällsstrukturer. Bures släktkrönika är för norra Sverige unik i detta fall. Den ger oss en god överblick över människor som levde innan kyrkobokföringen, i en perifer del av Sverige. I Umeå universitets forskningsprojekt Kulturgräns norr har det kommit ut två volymer, varav den ena Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650. Det visar sig att Bures släktkrönika mycket väl stämmer överens med befintligt källmateriel i Skellefteå socken.
Att diskutera historia utifrån ett geneaologiskt perspektiv på anbytarforum är, som jag ser det, on topic.  
Jag är i alla fall mycket intresserad av det material som P-Å Borssén hänvisar till från riksarkivet. Jag ser gärna att du presenterar det under denna diskussion eller under ett nytt ämne.

[Björn Thunberg]

Bäste Nils Olofsson.
Ingen tvivlar ju på Johannes Bureaus 1600-tals material. Han intervjuade ju levande personer.
 
Problemet blir när vi kommer när till 1400-talet.
Då finns inga riktigt bra källor.
Björn

[Nils Olofsson]

Bäste Björn Thunberg,
 
om du läste mitt inlägg så ser du att boken går tillbaka till 1539 då de första skattelängderna finns upprättade. En vuxen man är då född på slutet av 1400-talet, alltså drygt 100 år före det 1600-tal du refererar till. För exempelvis gårdarna i Bureå kan du då se följande:
 
På Bureå 1 finns bonden Daniel Andersson: enligt Johannes son till Anders Olofsson.
På Bureå 2 finns bonden Olof Jonsson, enligt Johannes son till Jon Olofsson.
Bureå 3, Ambrosius enligt Bure en son till Anders Olsson på Bure 5. (finns i skattelängd)
På Bureå 5, Anders Olsson som bröt ut en bit av fadern Olofs hemman på Bureå 2.
På Bureå 6 Herse Andersson,enligt Johannes en son till Anders Olofsson vars farfar skulle varit abboten Olof Hersesson.
Bureå 8, Karl Mosesson, enligt Johannes en son till Moses Jakobsson som i sint tur var en son till Jakob Andersson Bure.  
 
När du sedan i skattelängder söker efter barnen till dessa personer (enligt Bure) så ser du att hans uppgifter stämmer till nästan 100 % i Skellefteå socken. För egen del räknar jag med Olof Hersesson som första person i Bures släktkrönika, allt före det är dolt i historiens dimhöljda töcken. Det kloster i Bureå som Olof skulle varit abbot på har under lång tid betraktats som hjärnspöken. Bureus skriver: uti en holma i Burans åminne. Arkeologiska utgrävningar visar att det funnits 8 byggnader på klosterholmen i Bureå. Man har även gjort en rad fynd av föremål som pekar på en verksamhet med kyrklig anknnytning. Man har även hittat en Örtagård med många växter som är helt unika för norrland. Förmodligen har Bure överdrivit något när han kallat denna verksamhet för ett kloster. En allmän åsikt bland forskare tycks vara att det rört sig om någon form av gille. Gille eller kloster, det rör sig i alla fall om personer som är utbildade och med kontakter centralt i kyrkan.
Sammantaget, i Skellefteå socken kan vi se att Bures släktkrönika stämmer nästan hundraprocentigt hundra år före hans besök. Vi hamnar då i en tid endast 150 år efter den så kallade kolonisationen. Att anta att krönikan stämmer även gällande Olof Hersesson är ingen vild och ogrundad gisnning. Hans barnbarn går att hitta i skattelängder på de platser Johannes angett. Hans verksamhet (klostergillet) har bevisats i arkeologiska undersökningar. Vi har då kommit ännu närmare kolonisationen. Bevisläget så långt ligger väl i nivå med många etablerade adelsgenealogier. Framförallt får vi en inblick i det som är verkligt intressant när det gäller norra Sveriges historia. Kontaktmönster, kulturgränser, maktbildningar mm.

[Björn Thunberg]

Ja men steget ifrån slutet av 1490-talet till början är problemet.
Personligen förnekar jag Olof Heressons härkomst men vart kom han ifrån kan du 100% svara på det.
 
Var han född i Skellefteå?
Var han från Birsta i Skön ?
Eller vart detta är vårt problem.
Björn

[Nils Olofsson]

Återigen Björn, så ber jag dig läsa inläggen. Jag skriver att det finns goda skäl för att Olof Hersesson verkligen har existerat men att allt före det tyvärr är dolt i historiens dimhöljda töcken. Jag är inte skyldig dig ett svar på Olof Hersessons härkomst eftersom jag aldrig påstått vare sig det ena eller andra i det fallet. Att han hade en härkomst är dock en förmodan som gränsar till sannolikhet.

[Björn Thunberg]

Men är det någon här som haft tvivel åt det hållet. (Om jag utryckt det så ber jag om ursäkt!)Tom. Urban Sikeborg har väl en Olof som anfader i sin utredning.
 
Kanske kan vi då se slutet på debatten.
Eftersom du säger
Att allt före det tyvärr är dolt i historiens dimhöljda töcken.
 
Emellertid lär väl inte Marc Hernelid nöja sig.
Björn

[Lennart Lindstrröm]

Landsköpmän och birkarlar - en fråga.  Leif Boströms förteckning visar följande anknytningar i Bureätten till birkarlar i mitten av 1500-talet (Jag kan ha missat någon) Totalt fanns 1553 då i Norrbotten 19 st i Torneå, 15 i Luleå och 16 i Piteå år 1553
 
Karl Mosesson i Bureå
König Olovsson i Umeå
Sven Persson i Piteå
Anders Persson i Piteå
Mårten Torfastsson i Piteå
 
Den absoluta merparten birkarlar verkar alltså på 1500-talet helt utanför Bureättens basområden mellan Piteå och Umeå, där antalet birkarlar bara var några få. Vilka fler utöver ovan birkarlar är kända i detta område?  
 
Men i älvdalarna mellan Piteå och Umeå fanns en annan intressant grupp handelsmän, de s k landsköpmännen. Dessa förföljdes av statsmakten hela 1500-talet, därför att norrlandshandelns stora vinster skulle regleras och beskattas, företrädesvis via handlare i Stockholm.
 
Vad vet vi om befintliga landsköpmän i älvdalarna mellan Piteå och Umeå, dvs den region som utgör Bureättens basområde i början på 1500-talet. Rikedomarna i 1500-talets Norrbotten och Västerbotten skapades av en extremt lukrativ handel av skinn, lax och annan saltad/torkad fisk mot söder och öster.
 
Vad säger t ex Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650 om landsköpmännens förekomst?  Dessa var ju delvis birkarlarnas (som hade speciella begränsade rättigheter av Gustav Vasa) motsvarighet bland framgångsrika handlande bönder. Siffermaterialet i boken Övre Norrlands Historia (1962) får jag inte att stämma, om inte de av Gustav Vasa  ständigt motarbetade landsköpmännen ändå varit precis så framgångsrika i nuvarande Västerbotten, som Gustav Vasas brev indirekt antyder.

[Erik Holmlund]

Om man ska diskutera Buresläktingarnas betydelse för Norrlands tidiga organiserande så är det mycket svårt att diskutera tiden före 1500, eftersom det inte ens går att lägga fram något som stödjer att någon Buresläkt har existerat vid 1300-talet. Oavsett om man väljer Olof Hersesson eller hans påstådda son, Anders Olofsson som första rimliga anfader för Bureätten så befinner man sig ändå ett par hundra år innan den tid då övre Norrland började organiseras. Norrland koloniserades och organiserades väl mest troligt av många släkter och personer, och att då försöka lyfta upp en släkt som extra betydelsefull är ju mest meningslösa spekulationer.  
 
Jag tycker Norrlands historia är minst lika intressant att diskutera utifrån befintliga källmaterial, sådana som Borss?n hänvisar till, utan att för den skull försöka knyta ihop kända handlingars stormän till någon slags norrländsk supersläkt, som skall tillskrivas någon slags heder för någonting som troligen var frukten av mängd personers stretande.
 
Nils Olofsson> Till viss del stämmer Bureus 1500-tals-uppgifter väl med källorna, t.ex. de bönder i Bureå som du nämner. Däremot finns det stora frågetecken kring några av personerna som Bureus har tilldelat mer anmärkningsvärda titlar. Detta gäller Anders Olofsson, hans son Jakob Andersson och sonson Anders Jakobsson, som alla betitlats underlagmän och bör ha haft den titeln under senare delen av 1400-talet och början på 1500-talet, om man får tro Bureus. Jag gör det inte. Många underlagmän är kända från just denna tid, då Bureus påstår att hans anfäder istället innehade samma titel. Mycket besvärande att ingen av dessa tre Buresläktingar nämns i något källmaterial med nämnda titel. Medlemmar av Grubbsläkten i Umeå innehade titeln under flera generationer under 1500-talet, något som inte kan ha undgått Bureus. Naturligtvis vore det galant om denna svit av underlagmän stammade vidare bakåt genom Buresläkten.  
 
Några av de mer framstående Buresläktingarna under 1500-talet som går att belägga med samtida källor är de Burmän som går belägga som birkarlar. Men kan man säga att dessa birkarlar var väldigt mkt mer än en birkarlsfamilj i mängden eller på egen hand utgjorde någon dominerande maktgrupp i övre Norrland?  
 
Ska man lyfta upp en släkts betydelse så måste man konkretisera sina argument och tydliggöra vilken tid man pratar om.

[Lennart Lindström]

Hur Norrland koloniserades verkar i stora drag klarlagt i de böcker och doktorsavhandlingar som nämnts här tidigare, tycker jag. Men den intressanta frågan är hur Norrlands rikedomar kanaliserades och lagrades upp hos en minoritet i denna (lilla) befolkning, precis som skett i resten av Sverige. Vilka mekanismer låg bakom detta?
 
Det var inte de mångas strävsamma arbete som gav vissa stora rikedomar, utan ett extremt lönsamt varubyte i båda riktningar med marknaderna i söder. De som kontrollerade denna handel gjorde enorma förtjänster. Kan knappast varit fler än några tiotal familjer mellan Piteå och Umeå älvdalar på 1500-talet, där den totala befolkningen bara var 9200 människor år 1546.  
 
Handelsmän eftersträvar hellre monopolistiskt samarbete framför konkurrens, och nya inbrytare stoppas gemensamt. De flesta invånarna var fattiga småbönder helt utan ekonomiska resurser för organiserad bytes- eller handelsverksamhet. Handelns rikedomar göder därför alltid de redan rika, då de fattiga saknar resurser och struktur att tillgodogöra sig tillfällena, om de inte stoppats med fysiskt våld. Även om förädlingsvärdet per individ i övre Norrland låg långt över resten av Sverige, fick säkert de flesta inte ta del av detta.
 
Därför min fråga om landsköpmännens  ev roll i detta.

[Anders Ryberg]

Befolkningsuppskattningar för 1500-talet är sällan så exakta som de ger sken av, i synnerhet inte i avlägsna bygder där det var förhållandevis lättare att undvika beskattning. (Skattebrott torde vara lika gamla som beskattning.) Det finns en rad skiljaktiga beräkningar.
Och var har en liten klick INTE lyckats samla på sig oproportiornerligt med rikedomar?

[Lars Öhman]

Carl Szabad har här på anbytarforum framhållit att Olof Hersesson är tillräckligt väl belagd för att man ska kunna gå ända till honom i sin släktutredning. Bo Lindwall har varit försiktigare och efter vad jag kan se stannat vid Jakob Andersson medan Urban Sikeborg har lagt sig mitt emellan och i sina inlägg på anbytarforum pläderat för att man bör stanna vid Anders Olofssson. Tre släktforskare, tre tolkningar.
 
Som jämförelse ett utdrag ur Nordisk Familjebok, Uggleupplagan och en fjärde tolkning. ”Bure, svensk släkt, som har sitt namn af orten Bure i Skellefteå socken. Den förste med säkerhet kände af detta namn är en Anders Jakobsson, som lefde i början på 1500-talet.”
 
Ytterligare ett citat ur Nordisk Familjebok, Uggleupplagan. ”Bure gille. Några mil söder om Skellefteå, vid Bure-åns mynning, hafva länge funnits lämningar efter en byggnad, som enligt sägnen varit ett kloster med namnet Bura.  .om något dylikt kloster har man dock i medeltidens handlingar hittills ej funnit några upplysningar. ”

[Nils Olofsson]

Lennart Lindström,
 
Karl Fahlgren definierar handelsmännen så här:
Birkarlar = handelsmän som handlar med lappar.
Landsköpmän = handelsmän som handlar med svenska nybyggare.
 
Birkarlsväsendet har sin ursprungliga verksamhet i älvdalarna från Piteå och norrut, alltså tiotalet mil norr om Bureå.
Tomas Wallerström lägger fram starka argument i sin doktorsavhandling för att birkarlsväsendet har sitt ursprung i östliga kulturer. Beskattningen av lapparna, skinnhandeln och annat bär stora likheter med den handel som Novgorod bedrev. Exempelvis den oerhört förmögne (2294 mark år 1571) birkarlen och Piteåkyrkoherden Andreas Nicolai som levde ca.1520-1600 talade även finska. Han yttrade följande ord: Mina fäder ha av ålder och hedenhös varit Birkarlar.  
 
Johannes Bures släktkrönika samt de kontaktmönster som kommit fram genom forskningen inom Kulturgräns norr visar på att Buresläktningarna haft relativt liten kontakt norrut. Att några av dessa ändå står upptagna som birkarlar är en motsägelse i sig. En förklaring kan vara att det som ursprungligen avsågs med birkarlar, handelsmän som beskattade och bedrev handel med lappar i lappmarken, kom att få en annan betydelse under mitten på 1500-talet. Det blev senare en adminstrativ benämning avseende skatter på handelsmän. Det vill säga, att de landsköpmän som även kom att handla med lappar i samband med marknader, kom att kallas birkarl i det årets skattelängder.  
 
Jag tycker att mycket talar för att den Buresläkt vi kan stämma av mot samtida dokument (Olof Hersesson eller sonen Anders Olofsson och dess efterkommande) inte är en storbondesläkt härstammande från de ursprungliga birkarlarna. Deras kontaktmönster talar för att de tillhör kolonisatörer som kom söderifrån.  
 
Om de sen ursprungligen var frigivna slavar, vanliga bönder, eller av stormanssläkt överlåter jag åt andra att bedöma.  
 
Erik Holmlund,
 
om du accepterar Olof Hersesson som den förste Buresläktingen så befinner du dig betydligt närmare än ett par hundra år efter den kolonisation som tog fart i mitten på 1300-talet.
 
När det gäller Bures benämning underlagsman så går den mycket riktigt inte att finna i samtida källor. Ulf Lundström tar upp detta i B&G i Skellefteå sn men skriver också att dokumenten från denna tid är mycket sparsamt bevarade. Han utesluter inte möjligheten att de kan ha varit underlagsmän även om det är mindre sannolikt i just Jakobs fall. Steget till att som du skriva  
Till viss del stämmer Bureus 1500-tals-uppgifter väl med källorna känns på grund av detta ganska långt.
 
Jag blir också mycket nyfiken på det befintliga källmaterial som nu både du och P-Å Borss?n hänvisat till. Det vore glädjande om ni ville dela med er av detta i denna diskussion.

[Lennart Lindström]

Den enda hyfsade källa jag funnit (än så länge) om nuvarande Västerbotten inklusive Piteå älvdal (= Bureättens basland) första halvan 1500-talet, är samlingsverket Övre Norrlands Historia del 1, tiden till 1600, Utgiven 1962, landsantikvarie Gunnar Westin.
 
Där finns för 1500-talet massor av detaljerade uppgifter, baserade på de jordeböcker, by för by, som Gustav Vasa införde i Sverige. Befolkningen redovisas sedan sockenvis 1530 - 1571 (sid 401), så särskilt stor avvikelse från 9 200 invånare verkar inte trolig.
 
Däremot finner jag andra avvikelser, som jag har svårare att förstå, nämligen fogderäkenskapernas och socknarnas handelssiffror mot söder-öster. Jag reste några år mycket i Norrbotten-Västerbotten - Lappland och vet hur där ser ut. Har en hyfsad bild av geografin.
 
Ett stort oredovisat svinn verkar finnas för Västerbotten i Gustav Vasas intäkter från handeln söder om Piteå enligt fogdarnas och Stockholms stads redovisningar. Alternativet är att norrbottningarna mycket duktigare på att jaga och fiska i sina områden än västerbottningarna?
 
Min misstanke är att västerbottningarna sålde en del sina varor via andra kanaler än de officiella till Gustav Vasa, därför de stod friare mot Stockholm än norrbottningarna (Gustav Vasa bestämde ju ett ofördelaktigt lågt pris).Gustav Vasa brev visar i alla fall att han misstänkte utförsel via andra kanaler än de av honom tillåtna, dvs till honom själv. Bara ett indicium för dold handel, t ex de landsköpmän, som Gustav Vasa verkligen försökte krossa.  
 
Så frågan om landsköpmännens roll och gårdar första halvan av 1500-talet mellan Piteå-Umeå, kvarstår.

[Lennart Lindström]

Nils Olofsson
Mitt inlägg ovan kom in före det jag läst ditt inlägg. Wallerströms utredning behandlar Norrbotten i detalj liksom Övre Norrlands Historia  
 
Men Övre Norrlands Historia nämner nämligen knappt förekomsten av birkarlar i Västerbotten (2 st i Bureå var mig veterligt de enda som angavs), så definitionerna landsköpmän inkl birkarlsbegreppet för Västerbotten (Skellefteå-Umeå-regionen) verkar svåra att få grepp på

[Anders Ryberg]

Lennart!
Även om antalet gårdar är relativt välkänt så finns det en mycket, mycket stor osäkerhetsfaktor, nämligen hur stort antal personer som bodde på varje gård, samt hur många som bodde på mindre enheter. Även om Westin redovisar detaljerade uppgifter, socken för socken, så går det inte att undkomma dessa osäkerheter. Det är lätt att komma en 20-30% fel. Den svenska riksdelens befolkning 1571 har av olika auktoriteter beräknats till mellan 450.000 och 750.000...
Aktuellast på området är Lennart Andersson Palms Folkmängden i Sveriges socknar och kommuner 1571-1997, som fokuserar på perioden 1571-1751. Där har du en aktuell översikt som jag själv inte läst.

[Erik Holmlund]

Apropå övre Norrlands folkmängd så hänvisar Ulf Lundström till Sven Ingemar Olssons Övre Norrlands historia under Gustaf Vasa och hans söner (1962) där landskapet Västerbottens (innefattande nuvarande Norrbotten) folkmängd uppskattas till 13408 år 1540. Vad han har använt för metod för att komma fram till en så exakt siffra framgår inte (av Lundströms B&G i Skellefteå socken 1539-1640).
 
Nils Olofsson> Bureus nämner Olof Hersesson vid namn, ingenting om att han skulle ha haft någon speciell titel eller ställning, så om man vill tala om Buresläktingarna som havandes någon någorlunda betydande ställning i den Norrlands tidiga historia så är man fortfarande hänvisad till att diskutera dess betydelse på 1500-talet, möjligen sent 1400-tal om är beredd att köpa att Bureus uppgifter om att vissa medlemmar hade titlar som underlagmän.  
Det finns bevisligen del felaktigheter i Buregenealogin även vad gäller 1500-talsuppgifter. T.ex. vad gäller Anders Olofsson (bonde i Bureå 1547-63) som uppges vara fogde i Piteå lappmark, vilket Carl Henrik Carlsson helt avfärdar (Släkten Burman i svenskt biografiskt lexikon - en släkt eller två? - eller tre? i Individ och historia, 1990). Har några individer tilldelats betydelsefulla titlar så är det mycket möjligt att              detsamma kan ha gjorts med andra släktingar, så jag tycker inte alls steget är speciellt långt till att säga att Bureus 1500-tals-uppgifter bara till viss del stämmer.  
 
Om du tog dig tid att läsa igenom alla trådar andra trådar och diskussioner som har förts om Bureätten i detta forum så hade du hittat en hel del av de medeltida källuppgifter som Borss?n nämner, där dessa redan har stötts och blötts. Det är bara att börja gå igenom de andra diskussionerna. Mycket av det som diskuteras här har trotsallt diskuterats på forumet förut.
 
Visst hade Buresläktingarna en del kontakter söderut. Men var det någonting som Buresläktingarna var unika med i bygden? Nej, på inget sätt. Enligt Ulf Lundström har 71 köpmän dokumenterats i källmaterialen 1539-1650, enbart för Skellefteå socken. Många av köpmännen ägde skutor och seglade söderut. Det var alltså väldigt många ortsbor som idkade handel vid denna tid. Inte konstigt på något vis då det uppenbarligen var lukrativt. Man skulle mycket väl kunna dra slutsatsen att 'flitiga kontakter söderut' snarast var något som kännetecknande de norrländska köpmännen som grupp, snarare än något som var speciellt utmärkande för just Buresläktingarna.
 
Och påståendet att köpmännen i Skellefteå inte skulle ha väl utvecklade kontakter norrut eller i östlig riktning köper jag inte. Ulf Lundström skriver följande: Vid Torne marknad kom köpmännen i Skellefteå socken säkerligen i kontakt med ryska köpmän. Under 1540- och 1550-talen får en del av köpmännen i Skellefteå erlägga rysstull för handel med de ryska köpmännen.
 
För övrigt har jag läst det där citatet av Andreas Nicolai på andra håll. Men har någon gått till roten med varifrån det citatet är hämtat? Vilken är ur-källuppgiften för det citatet?
 
/Erik, Skellefteå

[Erik Holmlund]

Jag får ta och rätta mig själv. Olof Hersesson tilldelades ju faktiskt titeln abbot för det där klostret som uppgivits ligga på den där holmen som enligt landstigningskurvorna steg ur havet först på 1400-talet.

[Lennart Lindström]

Erik
Enligt Ulf Lundström har 71 köpmän dokumenterats i källmaterialen 1539-1650, enbart för Skellefteå socken.
 
Tack för detta, för det är vad jag sökt. 90 år motsvarar ca fyra generationer (gissar jag). I så fall fanns ett 20-tal samtidiga landsköpmän runt Åbyälven, Byskeälven, Skellefteälven och Bureälven. Då stämmer storleksordningar med antal birkarlar per socken längre norrut och Skellefteå sockens storlek.  
 
Vet någon var man enklast hittar eller söker de gårdar eller andra källor som hänvisar till dessa 1500-talsköpmän ca 1550?  

[Nils Olofsson]

Erik Holmlund skrev: Om du tog dig tid att läsa igenom alla trådar andra trådar och diskussioner som har förts om Bureätten i detta forum så hade du hittat en hel del av de medeltida källuppgifter som Borss?n nämner, där dessa redan har stötts och blötts. Det är bara att börja gå igenom de andra diskussionerna. Mycket av det som diskuteras här har trotsallt diskuterats på forumet förut.
 
Jag har verkligen försökt läsa allt som rör Buresläkten och även det som rör norra Sveriges tidiga historia på anbytarforum innan jag knackade tangent första gången, men reserverar mig naturligtvis för att jag kan ha missat väsentlighter. Med den utmärkta sökfunktionen har jag än en gång läst igenom alla Borss?ns inlägg nu på morgonen. Jag har där inte hittat något som röjer nytt källmaterial från Riksarkivet rörande Norr- och Västerbotten eller för den del Buresläkten. Däremot talar Borss?n om en rad medeltida dokument rörande mellersta Norrland. Han skriver även om Fartheignsson som jag sedan länge har avfört från mina funderingar kring Bure då det inte tycks finnas några belägg för detta. Den regionen har ju dock ingen relevans i denna diskussion så länge man inte hittar belägg för kolonisation eller andra kopplingar. Jag är fortfarande mycket nyfiken på vad Erik Holmlund åsyftar.
Din argumentation rörande att Bures 1500-talsuppgifter bara till en viss del stämmer har inte övertygat mig i alla fall. Jag har tvärtom funnit det rakt motsatta i Skellefteå socken: En förbluffande samstämmighet. Att vissa titlar inte gått bevisa (eller för den delen motbevisa) är ju dock helt sant.  
När det gäller kontaktmönster så lägger vi visst in lite olika värderingar i detta ord. Att många av bönderna i Norr- och Västerbotten hade egna skutor och bedrev en vidlyftig handel har jag redan lyft fram i denna tråd. När jag talar om kontaktmönster menar jag främst giftermål och de maktstrukturer man kan finna i dessa. Ulf Lundström har ett helt kapitel om just detta i sin bok. Han baserar kapitlet helt och hållet på Bureus släktanteckningar. Där finner du för övrigt precis det jag talar om, under perioden 1470-1650 kan 147 flyttningar från socken dokumenteras. (huvuddelen 1560-1600):
116 flyttar till socknar söderut, varav hela 57 stycken till Uppland och söderut. 16 till Piteå, Torneå 4, Luleå och Österbotten 2.  
Dett är alltså ett kontaktmönster som baseras på Buresläkten i Skellefteå socken. Att en del flyttade till Piteå är naturligt då Piteå var Skellefteå sockens stad under 1600-talet.
 
Jag hävdar att detta är ett mönster som understryker Buresläktingarnas (för norra Sverige) unika kontakt med Mälardalen.
 
Uruppgiften på Nicolai citatet får jag passa vidare.

[Lennart Lindström]

Till Nils Olofssons inlägg ovan om Skellefteågrenen kan vi lägga den lika stora Umeå-grenen av Bureätten. Där finns samma mönster som i Skellefteå med basen också i handeln  
t ex
Mariet Jacobsdotter. Född i Bure. Gift med Anders Persson. Landsköpman i Grubbe, Umeå socken. Deras son Per Andersson Grubb blir borgmästare i Gävle ca 1525. Andra Umeå-bure-döttrar gifter in sig bland Gävles borgare och Umeå-grenarna av Bureätten synes mer eller mindre överta ledningen för Gävle. T ex verkar man kontinuerligt inneha borgmästarposten i Gävle mellan ca 1525 -1660 plus olika rådmansposter.
 
Gävle, som grundades 1446, verkar således redan på tidigt 1500-tal vara en viktig köpstad för Bureätten i norr. Kanske var export via familjen över Gävle lönsammare än försäljning till Stockholms borgare?
 
Handel handlar alltid om MAKT mellan olika konkurrerande (eller samverkande ! ) familjer eller grupper, och Bureätten måste ha varit stark redan 1525 för att erövra borgmästarpositionen i Gävle. Nog verkar Bureätten för mig vara ett unikt fenomen för regionen mellan Piteå och Umeå före 1550?

[Leif Gson Nygård]

Vill bara inflika att jag följer debatten här med stort intresse och tycker det är roligt att få ta del av de synpunkter och kunskaper om inte bara Buresläkten (varav jag är en sentida ättling) utan också Norrlands historia som förs fram av Lennart Lindström, Nils Olofsson, Anders Rydberg, Erik Holmlund, Björn Thunberg och Lars Öhman.
 
Fortsätt så, mina herrar! Det är på detta sätt jag tycker en allmän diskussion om ett specifikt ämne i Anbytarforum skall föras. Tes > Antites kanske blir Syntes så småningom?
 
Kan sedan upplysa om att böckerna av Ulf Lundström,  Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650 och Skellefteå Socken 1650-1790, nu finns utlagda som auktionsobjekt på Tradera.
 
Mvh Leif

[Björn Thunberg]

Tack Leif det värmde.
Skönt också att debatten förs på en trevlig nivå.
 
Björn

[Stefan Simander]

Även om det inte gått sex år den här gången, så kan jag bara instämma i Leifs inlägg ovan och jag känner mig mera glad än tidigare att jag väckte den björn som sov här, men lufsade runt på många andra håll i Anbytarforum!  
 
Däremot undrar jag om Bure-ätten är den enda ätt som kvalificerar sig för en egen rubrik. Det kanske finns fler kontroversiella och komplicerade släkter/ätter?
 
Bure-ättens omfattning och ålder är ju dessutom ständigt diskuterad. En del ifrågasätter ju om man kan tala om en Bure-ätt, med fog och källkritiskt vedertagna belägg alltså, för talas om en Bure-ätt kommer det nog alltid att göras, vare sig den är belagd eller vederlagd!
 
Fast det är onekligen bra att ha en sammanfattande rubrik för över 49 olika Bure-diskussioner!

[P-Å Borssén]

Kan nedanstående undran vara en möjlig förklaring till lagmannen i Ångermanland Höker Petersson bakgrund? Denne är känd från 1342 - 1352.
 
I ett brev 1345 25/4 (DS 3940) beseglar han tillsammans med kh Peter i Torsåker och Klemens i Kalvnäs (böjd arm), då kh i Gudmundrå, Nils Silvestersson bortbyter sina fädernegods i V Skulla, Jumkils sn i Uppland, mot jord i Grisastad i Nordingrå sn. Förmodligen är Höker och Klemens bröder. Det finns även en möjlig förklaring till att de skulle vara kusiner till herr Nils.
 
En Höker i Kalvnäs uppträder 1314 27/2, som en av de främste stormän i Ångermasnland, som står som fastar i ångermanläningarnas löftesbrev om S:t Olofsgärden. Före Höker i Kalvnäs står i detta brev främst Fartegn i Herleby. Dessa båda torde vara de både äldsta och främsta av ångermanläningarna. 28 år senare, framträder Höker Petersson, då han beseglar Farde Unges bytesbrev med Spjälbud Spjälbudsson, då Farde Unge med sin hustrus samtycke bortbyter jord i Bälinge sn och hd, där även Jumkils sn ingår, mot jord i Ångermanland. Denne Höker torde sannolikt inte vara densamme som Hökar i Kalvnäs 1314; Höker Petersson var ju 1352 högst levande och aktiv som lagman, och borde då i så fall vara mer 80 år gammal. En fader Peter torde således saknas i arkivhandlingarna, såvida detta inte kan vara just den Peter Unge som tillsammans med Nils Fardjäknsson delar hälsingarnas del vid delningen förläningen av Lule ålvdal 1327.
 
Av fördelningsbrevet per den 26 febr d å (DS 2606), framgår klart, att förläningen delades i tre delar med tydliga företrädare för tre maktcentra: den kyrkliga, den världsliga och den regionala makten. Den senare delad i två delar; var för sig representerande Medelpad och Ångermanland. Således ärkebiskop Olof, kungsåren Johan Ingemarsson, för de förstnämnda maktsfärerna och Nils Fardjäknsson - för Medelpad, och Peter Unge - för Ångermanland.
 
Det sista brev vari Höker Petersson omtalas handlar om ett dråpmål på tinget i Berg på Frösön. Tre ångermanläningar står åtalade för dråp på fogden Nils Peterssons (vingad lansspets) svåger Birger Larsson. De åtalade hade icke inställt sig till tinget varför kungen underrättades med detta brev, som jämtlands lagman Besse Berdorsson och tinget bisittare beseglade. Jämte dem även Höker Petersson och Peter Kettilbjörnsson. Detta brev antas vara grund till tvisten mellan Fartegn Unge och fogden Nils Petersson. (SRP 62, 138 och 167).

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Verkligt bra och intressant diskussion det blivit. Hoppas att den kan fortsätta i samma trevliga ton.
Det är bara ett fel för mej. Det stannar för lite i minnet av det som jag läser här. Minnet är inte vad det borde vara.
mvh
rune

[Nils Olofsson]

Intressant tanke som Borss?n delger om att förläningen av Luleå älvdal skulle handlat om en uppdelning mellan tre (fyra) intressesfärer.  
Men frågan är om ärkebiskop Olof, Hälsingefogden Johan Ingmarsson och de två stormännen Peder Unge och Nils Fartheignsson intresserade sig för någonting annat än laxfisket? Om de bedrev en regelrätt kolonisation, borde vi då inte hitta dokument som knyter deras släkter till ägor i Luleå älvdal?
Fler frågor.
Piteå älvdal förlänades till Nils Abjörnsson Sparre. Finns det något som antyder att Bureå, Skellefteå, Byske, Råneå, Kalix  och Torneå älvdalar varit utsatta för liknande förlänings- och kolonisationsföretag? Om inte, varför?
De medeltida dokumenten rörande den norra botten är försvinnade få i svenskt diplomatarium trots kolonisationsäventyret som enligt en del historiker var omfattande. (exempelvis Wallerström)
Kan det finnas medeltida dokument bevarade i de byakistor som de flesta byar i norra Sverige fortfarande håller? Har det gjorts någon heltäckande inventering av dessa?
 
Slutligen, att de tidiga Burarna hade en nära och väl utvecklad kontakt med inflytelserika släkter söderut är ställt bortom allt tvivel. Att de inte tillhör den ursprungliga maktsfär (med anknytning till Novgorod, se Wallerström) som birkarlarna utgjorde tycker jag mig också se starka bevis för, inte minst genom Ulf Lundströms genomgång av kontaktmönster under 1500-talet.  
Kan en genomgång av andra inflytelserika släkter i norr skänka perspektiv på Burarnas inflytande. Exempelvis släkten Kråka i Luleå och Rhensläkten på Hamnhemmanet i Piteå.

[P-Å Borssén]

I Luleå fanns Herr och Frufisket. Dess namn kommer av ägarnas adelskap, dessa ägare vore dels några adliga herrar, dels och en tid en adlig fru Birgitta Magnusdotter (Porse). Denna ägde enligt arvskifte mellan hennes arvingar, som hölls den 1 aug. 1453, ett laxfiske i Lule älv. Herr och Frufisket, som skall ha gått i arv inom ätterna Natt och Dag, Sparre, Trolle och Posse, såldes den 6 nov 1679.... (A Nordberg En gammal norrbottebygd 1927 I, s 207).
 
Birgitta Magnusdotter var dotter av Magnus Porse och Helena Gregersdotter (Sandbroätten). Hennes farbror efterträdde Johan Ingmarsson som fogde i Hälsingland 1347-48. Fisket i Edfors tillföll Fader Ulfsson (Sparre av Hjulsta och Ångsö)i arv efter henne.  
 
Fru Birgitta var gift med Nils Abjörnssons dotterson Arvid Bengtsson (Oxenstierna). Fader Ulfsson var gift med en dotterdotter till Birgittas morbror Johan Gregerssons (Sandbroätten). Fader var son till Ulf Bengtsson, 1386 benämns måg till Magnus Gregersson, Johans bror (SRP 2225).  
 
Om tvisten rörande fisket i Lule älv 1486 se Nordberg 1927, s 198.
Den 16 september 1485 kom inför rätten i Gillstugan i Tälje ärliga och välbördiga männen herr Nils Petersson och Bengt Petersson och förde å sina medarvingars vägnar talan mot Lars Olofsson och bymännen i Sevast by i Luleå sn för att de olagligt tillägnat sig adelsmännens och domkyrkans fiske vid Edforsen.  
 
En adelsman som vid denna tid förde samma vapen som Johan Ingemarssons ätt var häradshövdingen i Oland Bengt Petersson (balk belagd med sparre). Herr Nils Petersson ovan torde vara en prästman men Bengt hade även bror vid namn Nils Petersson (DMS 1:6, 153 - Vrå 1448)  
 
Kråkasläkten i Sundebyn, Luleå sn, synes härstamma från Ångermanland. Trolig stamfader för släkten är underlagmannen Nils Hansson från Lugnvik, Bjärtrå sn.
 
Fogden och häradshövdingen Peter Djäkn (vinkelhake el.böjd arm) donerar 1/8 av Öjebohemmanet 1409, till kyrkan i Piteå som boställe för kyrkoherde och kapellplats. (A Bygd?n Källorna till Piteå sockens äldsta historia s 30 ff). Se även Olof Andersson och Helge Lundgren Piteå församlings äldsta historia s 20 f.

[Lennart Lindström]

Nöteborgsfreden med Ryssland 1323 startar kolonisationen i älvarna Piteå och norrut, beskriven av Wallerström  Odlingsbar mark fanns i överflöd, och kostnaden för att övervaka ev landbor, bör ha överstigit vinsterna, framför allt i förhållande till vinsterna på laxfisket. Om landbor fanns i norr, borde detta gett också ge spår i skriftliga källor. Att bli bonde på egen mark kan ha varit ett lockbete att få folk att flytta från landboställen i söder upp till fiskena i nordligaste Sverige.
 
Men vad som sker i området mellan Umeå och Piteå älvdalar? Söder om Piteälven, där Bureätten har sitt basområde finns ett annat mönster jag inte ännu fått klart för mig. Detta slättland nära kusten är rikt på mindre fjärdar, sjöar, åar och älvar, och har dessutom ett annat kolonisationsförfarande vad jag förstår.  
 
Här finns många laxrika älvar på 1500-talet
 
Umeälven (Umeå) - känt 1314.  
Täfteån
Sävarån
Dalkarlsån (Bygdeå) - känt 1314
Rickleån (Roberstfors)  - se nedan
Hertsåndersälven (Ånäset)
Bureälven
Skellefteälven (Skellefteå) - se nedan
Kågeälven
Byskeälven - se nedan
Åbyälven - se nedan
Jävreån
Piteälven (Piteå) som bevisligen kolonialiseras på 1300-talet från söder
 
Från 1320-talet och framåt börjar Sveriges stormän och den katolska kyrkan att intressera sig för laxfiskena i älvarna som rann ut i Bottenviken. Laxfisken i Byskeälven och Rickleån innehades fram till 1337 av Gudlev Bilder i Sollefteå som detta år skänkte dem till Helgeandshuset i Stockholm. Åbyälven ägdes 1331 av ärkebiskop Olof Björnsson och NN. Bomansforsen (nuvarande Krångfors) ägdes av en stormannasläkt i Uppland från mitten av 1300-talet och kom så småningom genom arv att ägas av Gustav Vasa. Under samma tid blir fastan viktigare inom katolska kyrkan och intresset riktas mot fisket i Bottenviken. Vi vet att 1316 ägdes också ett laxfiske i Ume älv av Uppsala domkyrka.
källa:  http://lokalhistoria.skelleftea.org/historia.htm
 
Fakta om fiskande Burefamilj (invid Gustav Vasas fiske i Bomansforsen i Skellefteälven finns på
http://museet.skelleftea.se/lokis/sidor/cd.htm  
 
Älvarna söder om Piteå tycks till största delen kunnat fiskas av lokala bönder på lax, för att inte tala om all annan fisk, som det fanns riklig tillgång på i hav och sjöar. Detta fiske bör (enligt min nuvarande mening) ha utgjort basen för de ekonomiskt starkare Bure-familjerna mellan Piteå-Umeå.på 1400-1500-talet. Fisket gjorde det likaså naturligt att ”trygga och förädla värdet” genom ingiften hos lokala landsköpmän och birkarlar (och andra lokala rikingar), vilket sedan skapade begreppet Bureätten.
 
(Jag söker fortfarande uppgifter och är inte klar med slutsatser avseende tolkning ännu !)

[P-Å Borssén]

Kolonisationen av övre Norrlands kvarvarande obebyggda älvdalar skedde under 1320-talet. Ärkebiskop Olof Björnsson hade under kung Magnus Erikssons omyndighetstid haft uppdraget att “för utvidgande av Kristi dyrkan å våra vägnar giva och upplåta de öde trakterna (deserta loca) i vårt land Hälsingland mot norden åt dem, som där ville bosätta sig”. Två brev om dessa förläningar föreligger:  
 dels DS 2606 rörande Lule älvdal och  
 dels DS 3134 avseende Pite älvdal.  
 
“Sommaren 1320 utsågs O[lof] till principalis executor att verkställa hertigarnas yttersta vilja och betala deras skulder, vilket skedde med hjälp av intäkter från Hälsingland (dvs Norrland ovan Ödmården)”. (SBL Sven Erik Pernler, Olaus Beronis, s 131-133)
 
År 1330 den 7 oktober redovisar ärkebiskopen inför kung Magnus ombud drosen Knut Jonsson, Greger Magnusson och Karl, kanik i Linköping och Skara för de 4357? mark penningar som han under 10 års tid uppburit och använt till betalande av hertigarna Eriks och Valdemars skulder. (DS 2807).
 I sitt arbete med verkställande av hertigarnas testamente assisterades ärkebiskop Olov av kungens fogde i Hälsingland Johan Ingemarsson (ginbalk belagd med sparre). Ärkebiskopen och kungsåren gjorde under de följande 10 åren ett stort antal utbetalningar till kyrkor, kloster och andra kyrkliga inrättningar samt till enskilda intill den ovan gjorda redovisningen 1330, se ovan. Dessa brev specificeras icke här.
 År 1327 utfärdar “Ärkebiskop Olof i Uppsala, Johan Ingemarsson, fogde över Hälsingland, Nils Farthiegnsson och Peter Unge överenskomelser om delning sins emellan av Lule älv med dess omgivningar och bifloder, som kungen åt dem bestämt, när landet och strömmarna mellan Skellefteå och Uleå uppläts till uppodling och bebyggande”. (DS 2606), se ovan.
 Klart framgår att förläningen delades i tre delar med tydliga företrädare för tre maktcentra: den kyrkliga, den världsliga och den regionala makten. Den senare delad i två delar; var för sig representerande Medelpad och Ångermanland. Således ärkebiskop Olof, kungsåren Johan Ingemarsson, Nils Farthiegnsson - Medelpad, och Peter Unge - Ångermanland.
 I ett brev utställt i Stockholm 1335.04.09 av kung Magnus, ger kungen “dilecto et fideli nostro domino Nicolao abyorn?son” till evärdelig besittning Pite älv och dess tillhörande områden. Detta område hade “ärkebiskop Olof, under kungens minderårighet, upplåtit åt Nils Abjörnsson och som denne med stora omkostnader uppodlat” (DS 3134), se ovan.  
 
Detta är i huvudsak de brev som direkt omtalar ärkebiskop Olofs och fogden Johan Ingemarssons exekutiva arbete med verkställandet av de mördade hertigarnas testamente. Brevet 1327 är det enda som direkt omtalar det i uppdraget ingående kolonisationsprojektet av Lule älvdal som förutsattes ingå för att testamentet ekonomiskt skulle kunna fullföljas.  
 
År 1374 i slutet av oktober utfärdar apostoliske notarien Olof Nilsson, kyrkoherde i Tillinge, ett notarialinstrument om rannsakningar rörande gränsdragningen mellan Uppsala och Åbo stift hållna den 1/8, 21/8, 1/10 och 17/10 samma år. 1347-48 hade ärkebiskop Hemming Nilsson företagit en visitationsresa till Norra Botten åtföljd av kungsåren Torsten Spjälbudsson. Hans uppdrag var att fastställa och förnya råmärkena mellan Uppsala och finska lagsagorna.
 Vid förhör den 21/8 “inställde sig en viss Sigurd i Klappsta i prästgården i Luleå, i närvaro av utfärdaren och herr Andreas, prost i Jamtland, och andra trovärdiga vittnen, varvid Sigurd sade att riddaren Nils Abjörnsson, lagman Johan Krok och herr Torsten Styrbjörnsson förnyat nämnda råmärken, belägna på en ö i Ule älv mellan Hälsingland och Finland. Uppgiften hade han från sin son Herse som medföljde herr Torsten (Styrbjörnsson) på genomresa i detta ärende”.  
 Den 1/10 i Hörnösand i Härnö sn i Ångermanland “inställde sig Nils Petersson från Utnäs, sockenbo i Styrsnäs, vilken utfrågades och tillstod att han varit närvarande och sett nämnda råmärken i Ule älv när de blivit förnyade av herr Torsten Styrbjörnsson, då fogde i Hälsingland.” (DS 8666)  
 Torsten Styrbjörnsson var “fogde över Hälsingland 1347-48 (Frtz 2 s 54 f). Det senare året deltar han i gränsreglering mellan ärkestiftet och Åbo stift (mellan Luleå och Torneå socknar) (ÅboSvB s 154 f.)”. (S Rahmstedt PHT 1978 s 66)
 Det torde vara rimligt antaga att de medföljande på gränsregleringsexpeditionen var utvalda som primärvittnen och hade anknytning till de tidigare exploatörerna på 1320/30-talet.