Johan Filip Nordlund
Johan Filip Nordlund uppges vara född i Säter 22/3 1875, som son till en stenarbetare. Min källa anger att hans skolgång blev försummad då han ”hade stor fallenhet för rymningar. Nordlunds natur var vagabondens...”. Han hade dock ett stadigt arbete somrarna 1890-91 då han arbetade som kock på ett fartyg.
Han började ägna sig åt häststölder och dömdes till 4 månaders straffarbete i Ljusdal i Sept 1891. Han frigavs men satt snart igen från oktober 1892 - till aug 1895.
Då han var född 1875 är det lätt att räkna ut att han endast var 16 år gammal då han fick sin första dom på fyra månaders straffarbete och endast 17 år då han dömdes till nära tre år, 1892.
Efter att ha varit ute några månader fick han på nytt en dom, tre år, men den kom att vara i fem år, då han anlagt eld i sitt cell på Långholmen.
När han frigavs 20 April 1900 var han 25 år gammal och hade redan suttit fängslad 8 år av sitt liv.
Han beger sig först till sina föräldrar i Gävle, men beger sig snart på vandring igen och försörjer sig på tiggeri. I Örebro besöker han fängelset för att få ut sin innestående lön, 10 kr.
För pengarna köper han en revolver, men lyckas genom någon bytesmanöver byta till sig en annan - och samtidigt behålla den första.
Beväpnad med två skjutvapen går han ombord på Hjälmarebåten ”Björksundet”. Båten lägger till vid alltför många bryggor kring Hjälmaren så han får inte tillfälle till det planerade rånet, men lyckas stjäla en kassa på 25 Kr.
Hos ett par smeder i Arboga får han vapnen smorda och översedda och provskjuter dem.
Den 16:e maj gör han, enl uppgift, minst fyra rekognoseringsbesök på ångfartyget ”Prins Carl”. Båten avgår vid 8-tiden med Nordlund ombord.
Senare på kvällen låser han in passagerarna som befann sig i rökhytten. Vid 12-tiden sticker han ned fartygets kapten, därefter de passagerare som dyker upp. En nedstucken yngling jämrar sig och för att få tyst på denne skjuter Nordlund honom.
Därefter går han mer eller mindre bärsärkagång på fartyget. Fem personer dödades, åtta blev skadade.
En uppasserska som lyckats gömma sig vinkar till det passerande fartyget ”Köping” som lägger om kursen. Nordlund får ned en båt och lyckas ro iland. Han snor också åt sig kaptenens plånbok med 845 kr.
Nordlund lyckas gå iland vid Tidö, han tar tåget till Eskilstuna från Strömsholms station och får därifrån skjuts till Skogstorps station, där han grips under dramatiska omständigheter.
Just kring sekelskiftet var debatten om dödsstraffets avskaffande högaktuell. Ingen avrättning hade ägt rum sedan ”Alftamördaren's” 1893. Samtidigt satt två andra dödsdömda personer, Theodor Sallroth och Lars Nilsson och väntade på det slutliga utslaget från Kungl Majt.
Sallroth hade ursprungligen dömts till livstids fängelse med Hovrätten skärpte till dödsstraff. HD fastställde domen, men rekommenderade nåd.
När Sallroths nådeansökan låg inne för behandling aktualiserades ytterligare en dödsdom, den mot ”Löderupsmannen” Lars Nilsson.
Häradsrätt och Hovrätt dömde Nilsson till döden, Hovrätten dock först efter det att fängelseläkare och Medicinalstyrelsen yttrat sig om hans sinnestillstånd.
Författaren Anders Österling, son till redaktören för Skånska Dagbladet, gjorde för tidningen ett porträtt av gärningsmannen. Han beskrev senare mördaren som ”en färglös och beskedlig, närmast undermålig stackare, som i våra dagar säkert skulle ha internerats på en vårdanstalt”.
Meningarna i HD var delade. Majoriteten vägde för verkställande av dödsdomen, men en stark minoritet ansåg att läkarnas bedömning inte var entydig.
Då inträffade dådet på ”Prins Carl”.
Det är helt uppenbart att detta påverkade opinionen för dödsstraffets bevarande. Statsminister Boström förklarade i brev till kung Oscar, som då befann sig i England, att ”Nordlunds brott, jämte flere andre bär vittne om nödvändigheten att visa att överheten ej bär svärdet förgäves”.
Samtliga dödsdomar faställdes och kom att gå i verkställighet under år 1900.
Sannolikt hade samtliga av de dödsdömda, även Nordlund, bedömda var för sig blivit benådade, då Sallroths ungdom, 20 år, Nilssons och Nordlunds sinnesbeskaffenhet var tillräckligt starka skäl, men de tre nästan samtidiga morden var så pass upprörande att nådeenheten föll för trycket.
Nordlund lyckades, under sin vistelse på Västeråsfängelset, att skada två väktare med en slipad hasp. En tredje väktare skjuter honom med revolver i veka livet. Någon närmare utredning om detta tycks ej ha ägt rum.
Nordlund avrättades 10 dec 1900, som den siste i Sverige där handbila användes.
Han var då drygt 25 år gammal.
Nordlund är i viss mån fortfarande en levande tradition i trakterna kring Arboga bl a berättas att han på sin väg från Örebro besökte Åsta för att först där se på båten Nordsund men den lär ha varit för liten. Han fortsatte då till Arboga och passerade då gården Stälund för att fråga om tiden och blev där bjuden på kaffe.
En idag levande Götlundabos morfar avsåg att åka med båten Prins Carl men blev försenad och missade den med några minuter.
Skräddarmästaren Gustav Karlsson, en profil i trakten, kom däremot med. Han satt och spelade kort med någon medpassagerare när skottlossningen började. Han träffades av två kulor. Det gick att operera bort den ena, men den andra fick sitta kvar livet ut.
Två av salongsfåtöljerna finns bevarade som privat ägo. En livbåt som uppges vara den som Nordlund flydde med, har jag själv sett hos en båtbyggare/samlare som är mycket bestämd på att den är äkta.
Prins Carl's styrhytt fanns/finns kvar som båthus på en Hjälmareö.
Stationshuset vid Skogstorp lär, enligt obekräftade uppgifter, ha flyttats från sin ursprungliga plats och kommit att användas som stationshus vid Torpa, utanför Kungsör. Det skall idag vara ombyggt till villa.
Nordlund lär också ha provskjutit sin revolver vid Lärkbacken, /Lärkträdsbacken/ i Arboga och då ha skrämt slag på två smeder som hade sin smedja alldeles intill.
Han lär också, när han köpte vapnet, och blivit tillfrågad vad typ av revolver han önskade, ha svarat:
- En för sju personer...
Mvh
Rolf L