Anna-Lisa,
Jag skulle tro att den som köpte Tidik Hanssons fjärdedel i By hammarsmedja var den Peder Jönsson som var bergmästare i Västerbergslagen 1630-1656 (död 1656), om honom se J. A. Almquist, Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857 (Stockholm 1909).
Ja, Tidik Hansson var bergsman i By och uppenbarligen ägare av 1/4 i By hammarsmedja som från början hade anlagts av bergsmännen på 1630-talet, och således var en s.k. bergsmanshammare. Enligt Axel Gjöres historik om Smedjebackens valsverk, Bruket vid Barken (1956), s 24, framgår av en hammarskattelängd över hamrar i Västmanland och Västerbergslagen från 1635 att Byhammaren då brukades av 12 bergsmän som hade uppbyggt hammaren.
Troligt är väl att Tidik Hansson var en av dessa bergsmän som byggde hammaren och möjligen har han löst ut två andra delägare för att ensam bli delägare till 1/4 eller så har ägarandelarna redan från början varit ojämnt fördelade mellan de urspungliga 12 delägarna.
Från mitten av 1600-talet hade i alla fall andra intressenter i bergsbruket i Västerbergslagen börjat köpa upp hytt- och hammarandelar från bergsmännen, bl a i By hammarsmedja. Förutom den tidigare nämnde borgmästaren Adolf Willems i Västerås fanns även andra handelsmän och ståndspersoner som förvärvat andelar i hammarsmedjan, bl.a. Anton Löfgren (se H Forssell, Bärkebygden del 1, 1977, s 182). En annan huvudintressent var Gilius Persson Muhr (1672-1751), som tillhörde en borgar- och bruksägarfamilj från Köping. Genom sina två hustrurs arvsandelar och egna förvärv av andelar lade han under sig Närsjö hytta och flera andelar i Västansjö hytta och By hammarsmedja, som han var huvuddelägare i.
När Hülphers beskriver Smedjebacken sex år efter Gilius Muhrs död var hela Byhammaren i dennes arvingars ägo (dottern Christina Muhr gift Westman och avlidne sonen Carl Muhrs arvingar) och brukets huvudstämpel innehöll hans initialer G P. En av hans ättlingar på 1800-talet var brukspatronen Jacob Westman (1806-1856) på Smedjebacken som ägde 3/4 i By hammarsmedja. Den återstående fjärdedelen hade förvärvats av brukspatronen Axel Nordlander på Hagge bruk. Dessa båda grundade 1854 tillsammans med bruksdisponenten på Nyhammars bruk, Ludvig Wetterdahl, Smedjebackens valsverk (driftsatt 1856) vid Smedjebacksströmmen, på platsen för Västansjö hytta och By hammarsmedja. By hammarsmedja kvarstod dock ännu några år som en självständig bruksenhet fram till 1867 då hammarsmedjan övertogs av Smedjebackens valsverksbolag. Bakgrunden till bildandet av valsverket var inte att brukspatronerna inte hade råd att starta egna valsverk (som det uttrycks i citat från Wikipedia som Anna-Lisa nämner ovan) - familjen Nordlander på Hagge bruk var mycket förmögen och god för flera miljoner. I stället handlade det om rationalitet och försörjningsbehov. Det krävdes att tillräckligt många mindre bruk gick samman för att ge valsverket en kontinuerlig tillförsel av smältstycken för utvalsning. 1857 fanns ännu i hela Sverige endast 10 valsverk varav Smedjebackens valsverk var ett av dem. Smedjebackens valsverk försörjdes av smältstycken bl.a. från Hagge bruk, By hammarsmedja (innan den gick upp i valsverket), Nyhammar, Grängshammar, Ludvika bruk, Morgårdshammar och tidvis även från Schisshyttan, Långshyttan och Siljansfors.
Ämne: Norrbärke C:1, sid. 29 SVAR C0013426_00040 (läst 3328 gånger)
Cookie policy