Margeta Israels dotter på Idre, född i Serna år 1672
af Är(liga) och Christe(liga) föräldrar. Fadren Israel
Erichßson och Modren Hu Marit Engelberts dotter, hwilcka,
så snart Hon blifwit födder, genast låtit komma Henne
till dop och Christendom Sedan när Åren med förståndet
till tagit, hafwa deß Föräldrar dragit den försorg om
Henne, at Hon lärt wackert läsa både i och utan bok,
samt på enfaldigt sätt wäl nog förstådt sin Christendom.
Hemma hoos Föräldrarna har Hon alt ständigt warit, tils
Hon blef 19 år gammal, tå Hon trädde uti ett Christe-
ligit ächta förbund med sin för detta afledne Man Pär
Pålßon på Idre, med hwilcken Hon uti god sämja och kär-
lek samman lefwat uti 28 år, och deras ächtenskap blif-
wit af Gud wälsignadt med 10 Barn, 7 döttrar och 3
Sönner, af hwilcka 6 döttrar redan med döden afgångne
äro, medan 7:de med 3 Sönerna lefwa ännu, så länge Gud
behagar. År 1719 blef Hennes Man död, och har så warit
äncka uti 27 år, och under samma tid, tåligen i Guds
fruchtan, som en rätt äncka anstår, sin tid framlidit,
äfwen som Hon och, effter allas berättelse, i den öfriga
sin lifstid, stält sig altid och allestäddes ährlig,
from och beskedelig, både emot slächt och oslächt, känd
och okänd, samt lefwat uti god wänskap och förtroende
med alla sina Grannar. Guds H. bud har Hon älskat, så
med Herrans Huses flitiga besökande, så länge kraffterna
tillåtit, som eljest hemma i sitt Huus med bön och sång.
Herrans H. Nattward har Hon likaledes tidt och offta med
stor andacht begådt, så upp i Kyrckan, så länge Hon tijt
förmått at komma, som sidermera, under sin långsamma
siukdoms tid, hemma i huset och anammade med bön och
tårar i största andakt, Herrans H. Nattward sidsta Gången
i sitt Huus, d. 26 Jan, e(ller) för 2 månader sedan.
Siukdomen sidst beträffande, har Hon snart i 4 års tid
warit mäst sängliggande af Ålderdoms swaghet, i synner-
het ganska eländig, sedan Hon för 2½ år, förolyckades af
ett swårt fall, som giorde Henne aldeles ofärdig till
widare gång och stående, hwarpå Hon sedermera alt mer
och mer aftog, så at nu på sidstone war Hon så förfallen,
at ingen kunde utan största förundran och med ömkan sen
Hennes kropps stora Jämmer usel och eländighet, hwilket
giorde, at Hwem hon såg och talte med, bad Hon med
tårar, det man wille bedia Gud för Henne, det Hon finge
slippa hädan af den eländigheten. Gud hörde ock Hennes
samt Församblingens bön, och förlåßade Henne uti en salig
stund, effter en Christelig beredelse, ifrån denna werlden,
i går 8 dagar sedan, e(ller) d. 15 Martii, wid middagz
tiden, sedan hon lefwat uti 74 år.
Hälsningar
Irene
Ämne: Särna F:2 (1759-1778) Bild 17 / sid 27 och 29 (läst 1191 gånger)
Cookie policy