Anders!
I Östra Karups Minnesvårdsförenings Torp i Östra Karup del 3 står följande:
Tienlott:
Tienlott eller Örlidslotten, som torpet också kallades, låg i Örlid vid gamla landsvägen nära korsningen med den väg, som går mot Tieltorp och Ellemossa hus, Torpet anlades 1878 av Bengt Påhlsson, som var dräng hos Olof Jönsson i Karup no 2 men som just hade gift sig och behövde en bostad och möjligheter att försörja en familj.
Bengt Påhlsson var född i Ränneslöv den 4 november 1836. Han var son till Påhl Persson och Johanna Bengtsdotter i Edenberga nr 12. Han härstammade emellertid från Östra Karup. Hans farfars far var Påhl Mårtensson i Hulrugered. Påhl Mårtenssons son, Per Påhlsson, flyttade till Ränneslöv och blev åbo i Edenberga nr 12. Per Påhlssons son Påhl Persson, övertog arrendet på gården. Det var denne Påhl Persson, som var Bengt Påhlssons fader. Påhl Persson måste emellertid lämna sin arrendegård, sedan den brunnit. Han blev anklagad för att själv tänt på för att få ut pengar från brandförsäkringsbolaget. Ingenting kunde bevisas, men Påhl Persson blev uppsagd från arrendet och måste flytta till en liten backstuga, som hette Grönadal.
Bengt Påhlsson gifte sig den 27 december 1878 med Bengta Bengtsdotter, som bodde inhyses hos Erik Ekwall i torpet Skoghult i Tiehaga. Hon var född i Våxtorp den 17 maj 1845 och var dotter till tjänstedrängen Bengt Persson och Elsa Bengtsdotter i Bölinge. Hon hade haft tjänst som piga i Östra Karup under flera år och hade bla varit anställd hos Nils Peter Persson i Tiehaga.
Torpet Tienlott var litet, och Bengt Pålsson var därför tvungen att genom extra arbeten skaffa sig själv och familjen sin bärgning. Han tillverkade piskor, som han sålde. Han kallades därför Snärta-Bengten. Han åtog sig också arbete med att gräva diken och lägga upp gärdsgårdar för bönderna i trakten.
Barn i familjen:
Bernhardina född 21 december 1881, sömmerska och
Alma Sifia född 25 oktober 1887 gift med Alfred Nilsson i Getahuset.
Dottern Bernhardina blev sömmerska. Hon var skicklig och lärde upp många andra sömmerskor. Hon bodde i många år i Gamla fattighuset i Karup. Hon besvärades av värk, och till slut var händerna alldeles förstörda. Hon kunde inte längre sy utan måste ha hjälp för att klara sömnadsarbetet.
Bengta Bengtsdotter avled i Tienlott den 25 februari 1913. Bengt Påhlsson flyttade därefter till fattiggården. Där dog han den 7 juni 1917. Sedan Bengt Påhlsson lämnat Tienlott, blev husen rivna.
Anm. Bengt Påhlsson sysslade mycket med nyodlingsarbeten för andras räkning. Tiden före och efter sekelskiftet kännetecknades av betydande nyodlingsarbeten. På många håll företogs sjösänkningar för att skaffa mera odlingsbar mark. Sådan möjligheter fanns inte i Östra Karup, men de fuktiga markerna i kanten av Ellemossen kunde dikas ut och förvandlas till åkerjord. Det var detta dikningsarbe, som beredde Bengt Påhlssons extraförtjänst. Vitalis Olssson omtalade, att han från sin ungdom kunde komma ihåg, hur Bengt Påhlsson och Johannes Franck under långa perioder gick och dikade på myrmarkerna på Örid. Det var ett mycket slitsamt arbete. Jorden var seg och tung, och dikena gjordes ganska djupa. Det var också många gånger kallt och Besvärligt. Jorden var blöt, och dikesgrävarna gick dagen i ända i fuktiga kläder och arbetade. Märkligt nog blev ingen av dem allvarligt sjuk.
Då dikningen var avslutad, inhägnade mand de nya åkrarna med stengärdsgårdar. Även detta arbete utförde de båda diskesgrävarna. De nya åkrarna kom emellertid inte att användas så länge. Jordbruket rationaliserades, och då lönade det sig inte längre att bruka de små nyodlingarna. De planterades med skog, i den mån inte myrmarken återtog sin förlorade terräng.
Detta var kanske inte det Du frågade efter, men det kan ju vara rolig läsning ändå.
Mvh
Gun Pålsson
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-23 (läst 3647 gånger)
Cookie policy