Hej Göran.
Kan bara instämma i vad Fredrik redan redogjort för, men vill tillägga att när kompanierna av olika skäl utökades i storlek, uppstod ett antal nummer som saknade namn.
Att använda patronymikon som namn i det militära gick inte, då halva kompaniet i så fall skulle hetat Andersson, den andra hälften Johansson.
Ropade man på exvis Johansson, så kunde man ge sig den på att fel Johansson kom. Gällde det ett trevligt uppdrag kom det nog också ett tiotal gubbar, - vid ett trist jobb kom det ingen.
Namnen gick oftast i arv, efter soldatnumret och var i våra trakter i regel kopplat till rotenamnet.
I mina anor har jag soldatnamnet Stenkvist, efter Stenkvista, i Södermanland.
Infanteriet hade sina namn, kavalleriet hade sina.
Då kunde det uppstå det fenomen jag uppmärksammade rörande byn Björka i Glanshammar, Närke. Där fanns dels soldattorpet 40 Björka, med soldaten Björk. Inte långt därifrån låg Ryttartorpet Björka, med ryttaren Björk. När den gamle knekten, eller ryttaren, tog avsked, tillträdde en ny som övertog torp, nummer och namn.Den gamle behöll i regel det invanda namnet. Földen kunde bli som vid den period jag upphåller mig vid, då det samtidigt fanns 5 familjer Björk i Björka by.De behövde inte ha mer gemensamt än att någon förfader i resp släkt hade bott i något av torpen.
När kompaniet utökades, för att återgå till inledningen, var det kompanichefen som gav soldaterna namn.
Beroende på vilken humor, eller vilka intressen han hade, kunde namnen bli ganska färgstarka. I Småland har jag stött på namn ur den romerska historien som Nero, Cicero, Titus m fl. I Blekinge förekom namn som Älskling (!!). I Dalarna finns namn som Vingalen (!!!) eller Ståbi som skilde fyllot från den som inte svek.
Litterära intressen kunde också slå igenom. Geijer som ex. Arne Geijer, den gamle LO-ordföranden var inte släkt med den samtida Justitieministern Lennart Geijer, där den senare var den som hade rätten till namnet... Voltaire, Rosseau, förekommer också.
Traditionen med nummer kopplat till ett särskilt namn levde vidare åtskilig tid efter det indelningsverket upphört. Kanske främst inom befälsskolorna. Så t ex finns det ett nummer på Karlberg, där innehavaren under många led fick bära namnet Pihlgren, efter en tidig innehavare. Den som råkade få det numret hade anledning att begrunda sitt öde, då det medförde för honom att han under ceremoniella former skulle kastas i Karlbergskanalen.(Den förste Pihlgren hade drunknat där, nämligen) Jag vet inte om den traditionen fortlever, men på 60-talet levde den i alla fall kvar.
En ana till mig på K1 fick tillnamnet Luffaren. Ett namn som åtskilliga burit före honom m a a numret
Alf Åberg har skrivit en intressant uppsats som heter Soldaternas namn, men i vilken av hans böcker den publicerades har jag fn inget som helst minne av.
Mvh
Rolf L