Tyr

[Håkan Skogsjö]

I Svenska antavlor 233:284 (1997) omtalas bonden Tyr Olofsson i Bjärkefall, Tidersrum sn, Östergötland, född 1639, död 1726. Frågan är hur hans förnamn Tyr ska uppfattas.
 
Enligt Otterbjörk finns visserligen ett namn Tyr, belagt första gången 1885, som är inspirerat av det nordiska gudanamnet Tyr (som ingår i ordet tisdag), men ingenting sägs i Otterbjörk att namnet har använts som personnamn före 1885. Känner någon till om så har skett?
 
Är det så att Tyr Olofsson egentligen bär en variant av namnet Tyrgils, som är belagt redan på runstenar i formen Thyrgisl och levde kvar länge i Mellansverige i ett otal dialektala former. Otterbjörk nämner Tyres, Tyrils, Tyris, Törils, Töris och Törius.
 
Har Bo Lindwall (som skrivit antavlan i SvA) eller andra forskare i området någon åsikt i denna fråga? Kallas Tyr Olofsson alltid konsekvent så, eller förekommer hans namn skrivit också på andra sätt, exempelvis Tyris?

[Bo Lindwall]

Hej Håkan!
Jag har inte märkt någon skillnad mellan formerna Tyr, Tyres och Tyris bland allmogen i Östergötland. Formen Tyr är kanske vanligast i patronymikon, fortfarande i telefonkatalogen 35 Tyrsson mot 25 Tyresson, men förekommer även som förnamn på folk som annars också kallas Tyres och Tyris. Ett mer märkligt fenomen är att namnet Teus eller Tees tydligen ibland uppfattats som synonymt med Tyr/Tyres. Soldaten Tyr Persson Blomberg (1725-1787) i Ulrika sn föddes 1725 i Lidhult i N Vi sn som Teus Persson och det kallas han ännu 1746 vid vigseln i Tidersrum sn, men redan året därpå, när han blir far i Ulrika sn, kallas han Tyr och hans barn kom också att få fadersnamnet Tyrsson respektive Tyrsdotter. Jag förmodar att det kan ha att göra med att man uppfattade Teus som en latinsk form av Tyr/Tyres, ungefär som när man i samma trakter kan se en person med namnet Germund plötsligt kallas Jeremias.

[Håkan Skogsjö]

Hej! Jag håller på att knåpa på en ny version av namnlistan. I den gamla redovisar jag Tyres och Töres bland de många varianter som finns av Tyrgils.  
 
Jag vill minnas att jag resonerade som så att Tyres var vanligare i östra Sverige, medan Töres finns i Västsverige, exempelvis Västergötland. Räcker dessa varianter? Skulle Tyr Olofsson i antavlan i Svenska Antavlor lika gärna ha kunnat kallas Tyres Olofsson utifrån beläggen i källorna? Eller kallas han alltid eller nästan alltid just Tyr (utan -es)? Eller bör jag i den nya namnlistan ha med Tyr som ytterligare en variant av namnet?  
 
Jag ser för övrigt att i registret till tredje bandet till SvA har namnformerna Tyre(!), Tyr och Töres förts samman under ett uppslagsord (Tyre). Så gjordes även i första bandet. Slår man upp personerna i detta band nämns de dock som Tyr, Tyres och Töres (inte som Tyre). Suck.
 
Kan det vara så att formen Tyr mest används i fadersnamn och att den vanligaste förnamnsformen är Tyres/Töres. Det har sedan varit otymligt att sägs Tyresson och namnet har dragits samman till Tyrsson, ungefär som Tomasson kan bli Tomsson. Är du säker på att exempelvis soldaten Tyr Blomberg verkligen skrivs Tyr i när barnen föds?
 
Teus/Tyr och Germund/Jeremias måste väl bero på prästens bristande kunskaper om namnens historia, möjligen också en vilja att undvika fornnordiska namn (Tyres och Germund) och hellre välja bibliska (Teus och Jeremias). Från Åland har jag en parallell där personerna i en släkt där namnet Björn var vanligt omkring år 1700 börjar kallas Bernt.

[Urban Sikeborg]

För åtminstone södra Hälsinglands del kan jag inte påminna mig ha sett någon annan variant än Tyris från 1600-talet och framåt.

[Bo Lindwall]

Det framgick kanske inte tydligt av mitt förra brev men att jag kallade Tyr Olofsson för Tyr beror alltså på att jag i min östgötska databas har normaliserat formerna Tyres/Tyris/Tyre och Tyr ,alla fyra förekommer, till Tyr. Det är möjligt att normaliseringsivern slog lite fel här och att en genomgång av beläggen kombinerat med kunskapen om namnets härstamning borde gett en annan form företräde. När det gäller den omnämnde Blomberg hette han ju som jag skrev från början Teus men kallas senare Tyr/Tyres/Tyris, alltså inte tvärtom..    
Teus är för övrigt också en normalisering, skall man titta på namnformsfrekvensen borde namnet kanske istället skrivas som Tees. Blombergs farmorsfar, som han var uppkallad efter, kallas i Kungliga Första livgrenadjärregementets historia V,  Biografiska anteckningar om officerare och vederlikar 1619-1927 av Arvid Kugelberg (1930) s 54 för Teve Tevesson, det låter ju lustigt men är väl förmodligen den namnform som finns i de militära handlingarna.
Jag har också hittat några värmlänningar som skrivs enbart som Töre men vad jag förstår av ovanstående borde den korrekta varianten i det fallet vara Töres. Å andra sidan har jag några smålänningar med namnet Törne, som ju enligt Otterbjörk har ett helt annat ursprung, som vid några tillfällen kallas Töre. Nåja, vem har sagt att namnforskning skall vara enkelt.

[Tommy Östlund]

Namnet Tyrs i S:t Anna socken vid Östgötakusten är relativt vanligt under 1600 och 1700-talen men försvinner helt i början av 1800-talet. Jag har kontrollerat stavningen i källorna för 2 personer som jag har ganska många uppgifter om spridda under en längre tid. Jag tror att jag i exemplen nedan fått med alla stavningsvarianter i S:t Anna sn från 1650 och frammåt.
 
Tyrs Clementsson c:a1640-1709
I mantalslängderna i början på 1660-talet kallas han Töres, sedan Tyres, 1690-talet Thyres och 1700-talet Tyrs (1679 Thyrses)
I kyrkoböckerna kallas han omväxlande för Tyrs, Tyris, Tyres (samt Tyr vid ett tillfälle).
 
 
Tyrs Hemmingsson 1723-1793
I mantalslängder först Tyres och sedan Tyris
I kyrkböckerna omväxlande Tyrs, Thyrs, Tyres, Thyres.
 
Namnet finns även i ortnamnet Tyrislöt i S:t Anna sn. Ortnamnen i Östergötlands län del 11 tar upp följande stavningsvarianter av namnet. Töreslöth (1543), Tyresslöt (1595), Töresslöt (1715), Thyrislöt (1878), Törislöth, Torelslöth (1535), Toriszlöött 1596, Tyrislööt (1642) Törslööth (1700)

[Håkan Skogsjö]

Hej
och tack, Tommy. Mycket intressant. Jag noterar särskilt att alla belägg slutar på bokstaven -s, det vill säga de varianter som har nämnts ovan (Tyr och Tyre) och som i sammanhanget förefaller egendomliga, finns inte med. Jag lutar åt att i den nya namnlistan inte göra några ändringar, utan behålla de två former som nämns i gamla listan: Tyres och Töres. De belägg du anför tycker jag ger stöd för ett sådant ställningstagande. Att kalla de nämnda personerna för Tyres är fullt i enlighet med de former som namnet har i källorna (Tyris och Tyrs fungerar i detta sammanhang också bra).

[Jill Raneryd]

Hej Håkan! Jag är uppvuxen i Tyresö men har aldrig reflekterat över namnet förrän nu. Kan det finnas samband med Tyres tro? Tyresö ligger ca.2 mil söder om Stockholm. /Jill

[Jojje Lintrup]

Tyr Månsson, f. i juli 1675 i Klockrike, d. 1748 i Hassla, Vallerstads socken i Östergötland, kallades bara Tyr eller Thyr i kyrkböckerna. Men vanligt är nog inte namnet.

[Henrik Mosén]

Nu vill även jag blanda mig i diskussionen eftersom Tyres m fl stavningsvarianter är ett intressant namn i Östergötland. Lite lagom ovanligt för att man ska lägga märke till det.
 
Enligt min erfarenhet är det namnformerna med -s på slutet som dominerar totalt på östgötaslätten väster om Linköping. Den ovan nämnde Tyr Månsson kallas t ex i vigselnotisen 1712 för Tyrs Månsson och i dödnotisen 1748 Thyrs Månsson, dvs med -s på slutet.
 
Vanligare är dock stavning med -es enligt min inte helt vetenskapligt grundade uppfattning.
 
Några exempel:
 
- Häradsdomaren i Ålstad, Ö Tollstad sn skrivs i Vifolka härads dombok kring 1600 Töres, tidigare skrivs han i landskapshandlingarna Tyris (årl. ränta 1567), för att sedan skrivas Töres (t ex tionde 1579)
 
- Vid Älvsborgs II skrivs ett par bönder i Veta och Viby socknar Töres (dels i Mörby i Viby sn, och dels i Vimne i Veta sn).
 
- Ett undantag från regeln är t ex den skomakare som finns i Normlösa vid Älvsborgs lösen 1619. Han skrivs Töre.
 
- En knekt i Dömestad, Västerlösa sn, skrivs t ex Thyres Månsson (c1568-1639)
 
- En frälsefogde och rusthållare i Skälleryd, V Harg sn, skrivs omväxlande Tyrs, Tyres och Thöres Andersson (han dör i början av 1700-talet).
 
- En bonde i Navestad, Skeppsås sn, skrivs vanligen Töres Erichsson (c1658-1724)
 
- En klockare i Viby fs skrivs t ex både Tyris och Thyris Nilsson (c1719-1801)
 
- En ryttare för Govlösa skrivs vid sin vigsel 1743 Tyrss Westerberg
 
 
Vad gäller Tyr- i patronymika har jag känsla av att det under 1500- och 1600-talets första hälft var vanligare med formerna -isson, ilsson och -esson, medan det under mot slutet av 1600-talet och framåt är vanligare med -sson utan vokal framför.

[Bo Persson]

Jag kan till fullo biträda Henriks synpunkter. Till detta kan jag komplettera, att det finns en tendens att skriva namnet Tyres i nom. och Tyris i gen., något som jag är väl bekant med även i fråga om namnet Moses, som oftast skrivs Mosis i gen.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Jag instämmer med de båda föregående debattörererna. Som en parallell till missuppfattningen om ett vanligt förekommande namn Tyr härlett från patonymikonet Tyrsson, kan nämnas det under 1900-talet inte ovanliga namnet Greger; Se vidare under detta namn.

[Henrik Mosén]

Ett annat exempel på namnförbistring och präster som inte kan bestämma sig för hur de ska skriva ett namn är ryttaren Teodor Westerberg (1718-c1758) för Govlösa i Normlösa sn.
 
Anledningen till att jag nämner honom här under Tyr är att han bl a skrivs Tyrss, men oftast Teodor. Andra stavningar för samme person är Tiderik och Didrik. Hans två döttrar som jag känner till skrivs omväxlande Teodorsdotter, Tyrsdotter och någon enstaka gång Thoresdotter.
 
I fall som detta är det lite knepigt att bestämma sig för vad ryttaren egentligen hette.
 
Teodor är för övrigt själv son till en ryttare med det svenskklingande namnet Måns Frimodig.

[Arne Sörlöv]

Bara för att krångla till tillvaron så används Töre(Tyre) som kvinnonamn i Blekinge.

[Roland Dahlquist]

Jag har i mitt släktträd en person som heter Türe Trullsson, född 1792 i Pilgården, Östra Ljungby.
Hans far var Truls Andersson som föddes och dog i Östra Ljungby.  
Är Türe en variant av Ture, Tyre eller Tyr?
Türe skrevs med ü i födelsenotisen. Användes denna bokstav på andra håll i Sverige?
 
mvh
Roland Dahlquist

[Henrik Mosén]

Kan det inte vara så att din Türe egentligen skrivs Ture med ett ~ över u:et? I så fall rör det sig om ett helt vanligt u, och Truls Anderssons son hette alltså Ture och inte Tyre.

[Peter Berntsson]

För kännedom!
Tre stycken Tyres har det funnits i Habo (R).

[Stefan Simander]

Namnet förekommer även i Ovansjö (X) på 16- och 1700-talen.

[Anette Sarnäs]

Min ana Tyres Nilsson, född 1696 i Askersunds landsförsamling. Sonen Per Tyresson född 1736 i Ramundeboda sn.

[Katarina Sohlborg]

I Torsåker(X) fanns en by som hette Tyrishyttan, men namnet moderniserades sedermera till Torshyttan.
 
/ Katarina

[Gunnar Karlsson]

Hej.


När jag började släktforska för ett antal år sedan så stötte jag på detta namn (Töre) som jag då slarvigt tolkade som namnet Jöns, när jag nu går igenom min släktforskning med förhoppningsvis större kunskaper i släktforskandet, så kan det inte som jag trodde då vara ett slarvigt skrivet stort J och ett slarvigt skrivet n, utan, nu är jag ganska säker på att det skall vara just Töre.


Det jag hittar är en moder till Lena Eliasdotter född 5 mars 1752 enligt nedan födelsebok i Flenstad Amnehärad socken.


Någon som kan bekräfta eller har något annat som kan stämma, för jag är rätt säker på att min första tolkning av "Jöns" måste vara fel ?




Amnehärad (R) C:4 (1748-1821) Bild 21 / sid 33 (AID: v28607.b21.s33, NAD: SE/GLA/13009)

[Kristina Gunnarsdotter]

Tycker det är helt klart Töresdotter. Det finns ju flera J och T i andra notiser på sidan som man kan jämföra med.