Äldre inlägg (arkiv) till 1999-april-7

[Sam Blixt]

När började man använda naturnamn som efternamn utan tillstånd och när började det enligt lag fordras tillstånd för att få anta ett s k naturnamn. Med naturnamn menar jag således Berglund, Lundberg, Malmqvist etc.
 
Fick man anta även andra namn utan särskild begäran t ex Lander, Linder, Sandell etc.
 
MVH/Sam Blixt/Oskarshamn

[Swen Stockhaus]

Sam: Jag förmodar att namnen Wiklander och Höglund hör till den andra gruppen. Dessa finns åtminstone på 1830-talet i Attmar sn, Medelpad. Då tillsammans med patronymikon.  
 
När upphörde tilldelning av soldatnamn?

[Sten-Sture Tersmeden]

Hur är sökresultatet från PLF formatterat?

[Sam Blixt]

Jag har läst någonstans att efternamn som slutar på -er är grekinspirerade, i motsats till namn som slutar på -us som är latiniserade.
 
MVH/Sam Blixt/Oskarshamn

[Håkan Skogsjö]

Sverige fick en namnlag 1901 (vill jag minnas). Dessförinnan var det i princip fritt att anta släktnamn som man ville. Enda undantaget, mig veterligen, var att man inte fick anta adelsliknande namn eller namn som bars av adelsätter (detta enligt någon förordning från  1700-talet). De äldsta naturnamnen (alltså namn av den tvåledade typ som vi upplever som så svenska, typ Blomberg, Lundgren och Lindqvist) torde vara från 1600-talet, och jag skulle gissa att bruket kan vara inspirerat från Tyskland där liknande namn förekom, många av dem slutade på -berg (exempelvis Rosenberg). En intressant fråga är vilket som är det äldsta belagda namnet av denna typ i Sverige. Och hur gammalt är det? Är det någon som har belägg på denna namntyp före 1650? Före 1600?
 
Slutligen en ordningsfråga: Vi vinner alla på att hålla oss till ämnet. Och ämnet är det som står med röd text högst upp på sidan.

[Swen Stockhaus]

Håkan och Sam: Jag frågade den 15 januari, under rubrik Soldater (indelta), om det tilldelade soldatnamnet ersatte eller kompletterade det tidigare efternamnet. Därav min nya fråga, ovan.

[Sam Blixt]

Håkan!
Jag tycker att mina frågor avser efternamn, eller vad har Du för definition på efternamn?
 
MVH/Sam

[Håkan Skogsjö]

Min slutkommentar gällde Sten-Sture Tersmedens inlägg. Ursäkta att jag var otydlig på den punkten.

[Sten-Sture Tersmeden]

Ber då så mycket om ursäkt. Men dels gäller regeln att man skall inte fortsätta diskussionen i email utan hålla sig till detta forum, dels var min fråga bara en begäran om förtydligande på på ett tidigare erhållet mycket informativt svar från Blixt.

[Jan Söderström]

Hej!
Ja, som jag nämnde var 1800-talet, främst senaste delen, ganska vildvuxet,
inte
minst inom militärväsendet. När indelningsverket avskaffades och den
allmänna värn-
plikten infördes, kom ju betydligt fler svenske män till regementena.
Högvis med
patronymikon som Svensson, Andersson, Olsson och Karlsson. För att skilja
dessa mannar åt, ombads eller beordrades de att skaffa sig ett mer unikt
namn.
Tydligen accepterade kronan vilka val som helst (utan att jag har belägg
för det).
Patronymikon bland allmogen börjar så smått att dyka upp under 1400- och
främst
1500-talen. Det var en efterapning av adelns namntraditioner när
befolkningen ökat såpass
mycket i Sverige att det fanns mer än en Erik och Jon och Anders i varje
by. Denna
tradition levde till för drygt 100 år sedan. Min farmor, född 1888, och min
mormor, född
1897, tillhörde den första generation (åtminstone i Medelpad) som behöll
faderns
patronymikon som sitt familjenamn (Nilsson resp. Wiklander). Redan tidigare
hade
patronymikon skuffats undan i vissa fall, nämligen:
1. Redan tidigt gjorde präster om sina namn till latiniserade varianter på
olika
    sätt, t ex en präst från Ångermanland tog namnet Angermannius, en från
Bollnäs
    kallade sig Bullernesius (en hjälp att få veta att Bollnäs
ursprungligen hetat
    ungefär Bullernäset) och Mårten Larsson i Torp kallade sig Martinus
Laurentius.
    Således olika sätt att latinisera.
2. Hantverkare synes redan under 1700-talet vilja särskilja sig genom att
ta ett
    släktnamn, ofta hämtat från naturen som en kombination mellan olika
före-
    teelser, t ex Lindberg, Lindholm, Söderberg, Söderström etc.
3. Indelningsverket satte namn på soldat- och båtsmanstorpen, som tillhörde
    soldaten i torpet. När han fick avsked lämnade han namnet i torpet så
att nästa
    soldat skulle överta det. Därav de gamal soldatnamnen med anknytning
till naturen
    eller olika mänskliga egenskaper, t ex Glad, Rask, Munter, Sundberg,
Sundbom etc
    (om båtsmännen i Medelpad och Ångermanland finns bl a en mycket bra
avhandling
    för den intresserade).
4. Sedan finns nog mera udda bakgrunder till antagandet av släktnamn, t ex
kriminella
    eller barn som fötts utan erkänd fader. Om detta vet jag inte speciellt
mycket; det
    är sådant som kommer på köpet när man rotar i gamla handlingar.
 
Ovanstående är ett svar i en e-mailkonversation jag har med Swen Stockhaus. Trots den inte helt veteskapliga skrivningen, hoppas jag att det bidrar till någon kunskap för en del intresserade. Jag utgår från att ev. felaktiga tolkningar/slutsatser i min skrivning kan rättas av mer initierade släktforskare.
 
Jan

[Swen Stockhaus]

Sam och Håkan: Jag och Jan Söderström har förgäves försökt pussla ihop våra Wiklander-släktingar i Medelpad.  
Finns det någon förteckning över sådana namn, som man fick anta utan särskild begäran (bl a i samband med militärtjänstgöring)?

[Sam Blixt]

Inte vad jag vet, men jag antar, att man före namnlagens tillkomst (1901 års släktnamnsförordning), fick välja vilket namn som helst, under förutsättning att det inte var ett adelsnamn (enligt 1626 års riddarhusordning).
Beträffande soldatnamnen skulle dessa i regel godkännas av kompanichef el dyl.
 
MVH/Sam

[Folke Johansson]

Jag undrar hur pass vanligt/ovanligt det har varit att ge barn ett efternamn som förnamn.
Min mfmf fick 1840 en son som döptes till Jönsson. Nästa son(1843) fick förnamnet Svensson. De båda gossarna kom alltså att heta Jönsson Persson och Svensson Persson.
 
Mvh/ Folke

[Sam Blixt]

Hej Folke!
 
Jag har aldrig sett detta mer än där det troligen är en felskrivning.
MVH/Sam Blixt/Oskarshamn

[Madelene Roos]

Hej.
jag har en förfader vars efternamn är Plantingsson. Han var född 1730 och bodde hela sitt liv i Ryssby,Kronobergslän. Vad för slags efternamn är det dvs betyder det något särskilt?
Jag har inte sett namnet i aktuella husförshörslängder däremot i generalmönstringrullan. Det var inte hans soldatnamn /Madelene

[Anders Berg]

Hej Madeleine,
 
jag ser två möjligheter, under förutsättning att inte Planting är ett förnamn. Det är i varje fall inte nämnt i den nya namnlistan som tas fram av Håkan Skogsjö.
 
Antingen är det ett exempel på att en son till en person med släktnamnet Planting gjort denna konstruktion. Det finns ganska många exempel på det, t ex Åhmansson och liknande.
 
Eller så är det en felläsning/felskrivning av Blantingsson, alltså ett regelrätt patronymikon med det i och för sig ovanliga men förekommande mansnamnet Blanting, som är belagt i åtminstone norra Skåne, Småland och Blekinge.

[Madelene Roos]

Hej, ja det kan nog vara en felskrivning av Blanting. Jag har tidigare sett i en husförhörslängd något som jag tolkade till B(..)ing. Tack för hjälpen/Madelene

[Håkan Skogsjö]

Jag håller med Anders Berg om att det säkert rör sig om samma namn som Blanting. Däremot är jag inte säker på att Planting är en felläsning eller felskrivning. Bokstäverna p och b ligger ljudmässigt mycket nära varandra (pröva själva att säga ljuden omväxlande) och det finns exempel på liknande namn där skrivningen vacklade. Det mest slående är kvinnonamnet Blandina som också skrevs Plantina (bokstäverna t och d förehåller sig till varandra på ungefär samma sätt som p och b). Detta ovanliga namn förekommer i exempelvis adliga ätten von Schwartzenhoff. Jag tror med andra ordet att växlingen Planting/Blanting verkligen återger ett vacklande uttal.

[Susanne Svernhagen]

Jag har i Habo församling stött på namnet (Simon)
Faxe. Ovanligt tycker jag. Finns det någon som vet mer om det, t ex varifrån det kommer?

[Bibi Gustafson]

Hej Susanne!
 
Mig veterligt är det danskt. Detta efternamn finns än i dag - senast jag såg det var det i kombinationen Faxe-Jensen. Faxe är en stad/ort på Själland söder om Köge.
 
Mvh / Bibi

[Tommy Näzell]

Susanne, släkten Faxe är en gammal känd skånsk borgerlig släkt. Stamfader var kyrkoherden i Skabersjö (Malm.) och senare häradsprosten i Bara, Jörgen Jensen Faxe 1614-1681 som själv säger sig komma från Faxe på Själland, om honom och släkten kan du läsa mer i Svenskt biografiskt lexikon, band 15.
 
mvh
Tommy

[Lars Nylander]

I Söderhamn fanns under medeltiden fogdeborgen (kallas i samtiden slottet)  Faxeholm  (eller Faxehus). Namnet lever kvar ännu idag, men om det har gett upphov till något släktnamn vet jag inte, men väl namn på företag, skolor, föreningar o.s.v.

[Åke Myrenäs]

Har någon stött på efternamnet Schierström?
En skeppare som levde mellan 1766-1780 i Överenhörna Södermanland

[Åke Myrenäs]

Har någon stött på Schierström?  
En skeppare som levde mellan 1766-1780 i Överenhörna Södermanland

[Ingmar Ljung]

Hej!
Finns det någon som känner till något om efternamnet Wallstedt?,Min anknytning till namnet är mmff Nils Peter Persson Wallstedt*1849-05-19
Med address Östraby nr4 Kattarp i Skåne.

[Bodil Westberg]

Hej Ingemar och Åke
I all välmening, borde inte era inlägg ligga under släkter?
MVH Bodil

[Katarina Strid]

Hej!
Jag har stött på en kvinna med namnet Anna Aronsson, dvs med ett manligt patronymikon. Detta var väl inte så ovanligt omkring senaste sekelskiftet, men kvinnan ifråga var född 1769! Namnet är upprepat i två hfl (Dalsland: Vårvik 1783-1788 samt 1789-1794) och vigselregister, så jag tror inte det är en felskrivning...eller?
Tyvärr vet jag inte faderns namn, om han hette Aron eller Aronsson.  
Har någon annan stött på detsamma?

[Anders Berg]

Katarina, det förekommer redan på 1700-talet att patronymikon tas till släktnamn, även om det är ovanligt. Fadern hette sannolikt Aronsson.

[Lena A Löfström]

Jag har ett exempel på två systrar vilka har olika efternamn. Den äldre av dem hette Jonasdotter och den yngre Jonasson. Kan någon kunnig förklara vadan detta?  
 
Hälsn Lena A L

[Anders Berg]

En liten pekpinne. Kan vi komma överens om att inte skriva ihop patronymikon och tillnamn/släktnamn med bindestreck, såvida det inte kan beläggas att namnet verkligen skrevs så? Att ett dataprogram kräver detta är inget skäl att göra samma misstag här i Anbytarforum.  
Bindestreck användes praktiskt taget aldrig i detta läge, och om det användes är -sonnamnet inte all betrakta som ett patronymikon. Låt oss förbehålla bindestrecket till de dubbelnamn som verkligen använder det.