Äldre inlägg (arkiv) till 08 augusti, 2009

[Christer Öberg]

Undrar bara lite om de personer som var bosatta inhyses. Bedrev dom ändå jordbruk, eller var dom vanliga arbetare, eller hur kunde deras vardag se ut?! Tacksam för svar.

[Jonas Ericsson]

Pigor och drängar som arbetat på en gård fick ofta stanna kvar även när de ej längre kunde arbeta där. Dessa kallas då ofta inhyses, eller inhyse-hjon. Generellt kan väl sägas att alla som bodde på gården utan att bidra till det dagliga arbetet, kallas inhyses. Jfr dagens inkvartera.

[Christer Öberg]

Jag har förfäder uppe i Norrbotten som tvangs gå ifrån hemmanet under nödåret 1868 pga skulder.
Kan man anta att familjen i alla fall fick bo kvar på hemmanets ägor som inhysesfolk och att de fick sätta upp ett litet boningshus. Eller ska man ge upp spekulerandet och i stället gå på att de blev bosatta inhyses och tilldelades en stuga med någon bit mark på byns allmänning.

[Carina Sunesson]

Hej Christer,
Din fråga borde klarna om Du kollar hur det står i HFL. Står familjen där som eget hushåll så bor de ju själva i ett hus e.dy.
Står de som en familj men i ett annat hushåll, hos en hemmansägare, så är de inhysta hos denne.
De kunde visst bidra till det vanliga arbetet, men de erhöll inte någon ersättning, förutom boende och mat.
Vet du var de bodde efter 1868 eller namn, så sätt ut detta. Säkert kan jag eller någon annan hjälpa Dig!

[Christer Öberg]

Carina,  
 
Familjen upptas i samma by (Håkansön, Piteå lands) och som enskild familj. På sidan för det gamla hemmanet (Håkansön 17½) upptas året efter (1869) en helt ny familj som alltså blev ägare till hemmanet. Kvar på hemmanet står min förfaders svärmor. Om man utgår ifrån din resume, så borde det innebära att min familj bodde på en egen liten gård, som väl då var placerad på byns allmänna mark.

[Patrik Andersson]

Hej
 
Har i egen släktforskning hittat åtskillga enskilda personer och hela familjer som nämndes som Inhyses, delar eller hela livet.
 
Var exakt bodde dom? Kappast på själva bondgården.  
 
En annan fråga rör också på vilket sätt man lämpligast redovisar Inhyses bland källorna?  
Att man antecknar torp som bostadsort är klart då detta är känt, men när sådant inte nämns i och med inhysesboende eller vid andra tillfällen vad gör man då? Är det hemmanet som då läggs i ett ortregister? Bostäderna de hade bar väl inga namn som torp och backstugorna stundom gjorde?  
 
Mvh

[Sten Strand]

Hej
 
Inhyses, i äldre lagstiftning benämning på den, som bodde i annans hem eller på annans ägor utan att vara i tjänst. Rätten att bo inhyses var begränsad genom olika villkor, bl a angående minimiförmögenhet, varmed avsågs att tvinga den fattige att i stället taga tjänst eller annat arbete. Denna rätt har numera givits fri, och inhyses motsvaras av begreppet inneboende och inhyrande. (Bonniers konversationslexikon 1927)
 
Nästa grupp nedanför backstugusittarna på byarnas sociala rangskala var inhysesfolket. Svenska Akademins ordbok definierar begreppet inhyseshjon som person som utan att tillhöra familjen eller tjänstefolket och utan att erlägga betalning därför har sin bostad och ofta även kost hos en annan (och som i gengäld biträder vid förekommande göromål). Till skillnad från husmännen hade inhyseshjonet vanligen inget eget hus, ofta inte heller eget hushåll, utan levde mera på nåder hos gårdsägaren. Inhysesfolk kunde bo både hos bönder och husmän. Vanligt var att drängar och pigor som ett slags pension fick bo hos sin forna arbetsgivare som inhyseshjon på gamla dagar. (Land och stad; Mats Hellspong o Orvar Löfgren)
 
Jag hoppas att det klarnar något för dej när det gäller bostadsförhållandena. Hur du gör med registreringen vet jag inte. Själv antecknar jag bara att dom var inhyses och vilken period.
Hälsningar
Sten

[Anders O Backlund]

Hej!
 
När det står fattighjon och/eller inhysesfolk under Anteckningar i en hfl bredvid en familj, menas då detta att familjen tillhörde fattighjon eller att de själva hjälpte till att inhysa fattigt folk? Familjen i fråga står nämligen för sig själv, dvs inte underordnat någon annan gård.
 
mvh,
Anders

[Jörgen Tollesson]

Noteringar som fattighjon och inhysesfolk står vid de personer det gäller. Det var alltså de själva som var fattighjon.
 
Sådana noteringar, och annat som kunde avgöra skattskyldigheten m.m., gjordes i hfl för att den användes vid upprättandet av mantalslängden.
 
(När det gäller betydelsen av inhyses, så jämför backstuga.)

[M. Johansson]

Hej!
Jag undrar lite över ordet inhyses, som förekommer lite här och var.
Trodde först att det gällde personer som köpts på auktion. Men så verkar inte vara fallet,eftersom det ibland kan stå, inhyses hos föräldrarna, och att det gäller barn såväl som gamla.
Blev inhysingarna familjemedlemmar? Och fick den som tog emot inhysingen någon slags betalning.  
Hur länge kunde man vara inhysing?
Kanske dum fråga, men är man nybörjare så är man..

[Eva Leksell]

Se rubriken Inhyses under Yrken, där finns några förklaringar.

[M.Johansson]

Tack för hjälpen Eva.

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag har varit och lyssnat på ett föredrag om, Om fattigvårdens historia-ur ett Norrlandsperspektiv av historikern Elisabeth Engberg. Hon menar att med inhyses menas att t ex en familj fick bo på ett torp med lite mark, alltså de ägde varken mark eller hus själva. I det exempel hon tog upp så var det ett ungt par med barn, som var inhyses och de fick bo på kvinnans broders mark.
 
Annars kan man tro att inhyses betyder att man är inneboende, men så är det inte. Så fattade jag det hela.

[Ingela Martenius]

Ann-Marie,
 
Inhyses betyder just att man inte har något eget ställe att bo på. Att man som inhyses var så lycklig att man fick disponera ett eget litet torp med en plätt mark var nog inte så vanligt, i alla fall inte i södra Sverige. Exempel från Älvsborg (Örby) där en anfader och anmoder till mig flyttar in på ett torp där den förutvarande torparen (en äldre ensamstående man) bor kvar under sin livstid som inhyses. Han levde alltså som inneboende hos mina anor, i samma torpstuga. Jag har sett många fler sådana exempel, både från Dalsland och Västergötland.
 
Någon som är torpare - alltså betalar ett arrende - betecknas som inte som inhyses.
 
Men när man har en sådan familjesituation som att ett syskon bor hos ett annat syskon - och inte är formellt anställd som piga/dräng - så är det, som jag sett det här, vanligast att prästen skriver in syskonet som inhyses. Något arrende- eller ens hyresförhållande var det ju oftast inte fråga om i sådana fall. Så jag skulle vilja säga att historikern tog upp ett väldigt speciellt fall som exempel på inhyses. Jag menar, de flesta som var fattiga hade nog inte en bror som var snäll nog att låta en bo i ett eget litet torp.
 
Ingela

[Ann-Mari Bäckman]

Ingela!
 
Historikern frågade åhörarna om man visste vad inhyses betyder. Ja, man tyckte väl att det betydde att någon var inhyst hos någon annan, men så var det inte, utan inhyses betydde att roten eller byn upplät ett torp åt en familj, som hade så knappa medel att man själv inte hade råd med eget. Jag kände mig förvånad över vad hon sa, för jag har för mig att när jag sett inhyses, så har de räknas in på någon gård. Jag har då tänkt att de trängdes ihop på samma gård, i samma hus som bonden. Kanske om man sett den familj som historikern tog som exempel i ett husförhör, så har hela familjen stått på slutet, som inhyses, vilket i det här fallet betydde att de bodde i ett torp på svågerns mark. De bodde för sig själv, men räknades ändock som inhyses.  
 
Nu tog hon inte denna familj, som hon berättade om, som exempel på vad inhyses avsåg, utan hur fattigvård kunde bedrivas i Skellefteå socken, Västerbotten, på 1800 talets första hälft.
 
Nu citerar jag inte henne, utan vad jag tyckte mig minnas att hon sa. Man hade möjlighet att köpa hennes avhandling, så där hade nog stått mer detaljerat om saken, antar jag. Egentligen är det väl lite dumt att jag tar upp detta då jag inte kan ta upp exakt det hon sa. Jag ska höra med biblioteket om man kan låna boken och återkommer i så fall.
 
Jag kan alltså inte gå i svaromål för detta, utan ville tala om att jag blev förvånad över vad hon sa.
 
Ann-Mari

[Ingela Martenius]

Ja jag skulle också ha blivit mycket förvånad. Det kan hända att det var så i Norrbotten, men inte i södra Sverige. Här är det helt klart att folk bor hemma hos någon annan, i samma hus. Ett torp t.ex. hade ju inte så många byggnader.
 
Om man däremot bodde själv, alltså i ett eget hus men t.ex. på byns allmänning (eller dess tå) så betalades ingen hyra. Det var också en form av fattigvård, men här i södra Sverige står inte sådana hushåll som inhyses, de står som backstugusittare. I Hälsingland har jag för mig att de kallades utanvidsfolk. I det fall jag beskrivit från Örby så är det inte socknen som betalar för att den ursprunglige torparen får bo kvar, det var en del av överenskommelsen när mina anor tog över det (en sorts 'undantag light ', för ingen mat ingick).
 
Vad heter historikern? Boken?
 
Ingela

[Ann-Mari Bäckman]

Det var någon i publiken som frågade vilken skillnad det var på inhyses och backstugusittare. Svaret blev att det var ingen större skillnad på dem.
 
Jag skulle ha köpt boken för 200 kr i alla fall, men blev väl för snål. Boken tar ju inte upp fattigvården i hela Sverige utan hon har haft Skellefteå socken, Västerbotten, som undersöknings objekt.
 
Bokens namn och författare, se mitt första inlägg. Det är ju en avhandling, så jag vet inte om den går att få tag på annat sätt än genom Historiska (tror jag det heter)institutionen, Umeå universitet (om det nu inte var på en institution hon forskade). Jag ska ringa till biblioteket idag och fråga dem, eftersom det är de som anordnar föreläsningarna.

[Jörgen Tollesson]

Det är mycket sannolikt att sådana här begrepp skiljde sig mellan olika regioner, både när det gäller vilka ord som användes och innebörden av ett och samma ord. Just därför kan man inte bunta ihop hela södra Sverige och säga vad som gällde där.
 
Mina erfarenheter från i varje fall Båhuslän stämmer bra med det Ann-Mari beskriver:
 
Inhyses kan antingen finnas i längderna tillsammans med en annan familj eller upptas som ett eget hushåll; det sistnämnda betydde rimligtvis att man bodde i en 'egen' stuga (som man då självklart inte ägde).
 
Backstugusittaren (och i Båhuslän också strandsittaren) ägde däremot sitt hus själv. Detta framgår av bouppteckningar, där stugan, men inte jorden, tas upp.
 
Torparen ägde också sitt hus, och det låg liksom backstugan på ofri grund. Skillnaden mellan torp och backstuga var att det till torpet också hörde jord, d.v.s. torparen fick bruka jorden, men han ägde den alltså inte.
 
Slutsatsen av detta blir då att man var inhyses om man inte ägde det hus man bodde i och inte heller arrenderade det eller var anställd av ägaren. Släktingar brukade dock inte anges som inhyses om man ingick i samma hushåll som ägaren; de stod då som bror, syster, svägerska o.s.v.

[Ann-Mari Bäckman]

Nu ska vi röra till begreppen lite till, för min mamma växte upp på ett torp i Ångermanland. Till det torpet hörde mark på 1 Ha, som de ägde.
 
Det är nog som Jörgen säger att innebörden av begreppen varierar i olika landsändar.
 
Hur man tog hand om de fattiga varierade också på olika ställen.

[Jörgen Tollesson]

Är du säker på att det formellt räknades som ett torp när de ägde jorden? Var det inte bara ett tidigare torp som avstyckats och friköpts?

[Eivor Andersson (Ema)]

Jag vill kommentera det Ingela säger: Att torparen alltid ägde sitt hus.
 
De torp som fanns under en större gård arrenderades ofta av t.ex. soldater som arrenderade soldattorp och mjölnaren arrenderade mjölnartorpet.
När det kom en ny soldat, så fick den gamle flytta efter att soldatarrendet gick ut.
Det fanns många typer av arrendekontrakt. En del gick vidare även till arrendatorns barn.
 
Jag skulle vilja passa på att fråga om ett ord jag undrar över i sammanhanget.
Det fanns på markerna här en familj som bodde i SINKAVAD , jag har för mig att det skall vara ett sämre ställe med dålig jord etc. Eller är det ett soldatnamn?
 
Hälsningar Eivor

[Eivor Andersson (Ema)]

Ursäkta,
Det var Jörgen som skrev det, inte Ingela
 
Eivor

[Jörgen Tollesson]

Ett torp var ett litet jordbruk, som brukades av en torpare, d.v.s. av en brukare med torparkontrakt. Torpet utgjorde oftast inte en egen fastighet; jorden var alltså då en del av en gård (eller flera gårdar, om den var en del av en gemensam oskiftad utmark).
 
Ett torparkontrakt var ju i sig ett slags arrende, d.v.s. man fick bruka jorden mot ersättning i form av dagsverken. Sedan kunde man naturligtvis arrendera själva huset också, men då betalade man ju för bostaden och var alltså inte inhysing.
 
Om man sedan arrenderade både jord och byggnader (alltså utan dagsverken), så var man ingen torpare.
 
Ett specialfall är soldattorpen. Soldaten var ju ingen torpare i egentlig mening, inte heller arrenderade han soldattorpet; det var en del av löneförmånerna att soldaten skulle ha ett torp.

[Ann-Mari Bäckman]

På det torp jag avser så benämndes ett av husen för Båtsmanstorpet. Per Liten bodde där före min mormors far köpte torpet ca 1895, men han köpte inte av honom utan av ägaren av stället.
 
Jag har nu ställt mig i kö på biblioteket för den bok jag nämnde i mitt första inlägg. Det blir mer rätt om jag kan citera direkt från boken än ur minnet :-)

[Anna-Carin Betzén]

Ann-Mari,  
 
Det låter som att Båtsmanstorpet vid/efter köpet var ett inarbetat namn snarare än en beskrivning av samtida omständigheter. Dvs, det hade säkert varit ett båtsmanstorp tidigare, och sedan fortsatte man att kalla det för det senare när det varken var ett torp eller beboddes av en båtsman längre. Teckomatorp är ju inte heller ett torp idag (för att ta det första ortsnamn på -torp som dök upp i huvudet).

[Ann-Mari Bäckman]

Anna-Carin, visst var det så, att torpet hade använts till båtsmanstorp under lång tid.
 
Men vad kunde min mormors far ha varit annat än torpare med så liten mark? Hemmansägare och bonde var han ju inte. Hans yrke var fällmakare, men så stod det ju inte i Husförhörsböckerna, nog tror jag det stod torpare före hans namn. I ladugården stod tre kor, som skulle utfodras med den grödan som marken gav (plus lite från en myrmark i skogen)

[Anna-Carin Betzén]

Du har nog rätt, Ann-Mari. I Nordisk Familjebok (1904-1926) under Torp, ser det ut som om torp i sen tid faktiskt kunde vara avstyckade med äganderätt:
 
[...] medgafs först genom enskiftesförfattningarna, sedan genom afsöndringsförfattningarna 1827, 1864, 1881 och 1896, att under vissa villkor efter pröfning och fastställelse af myndighet jord finge för alltid afsöndras jämväl från skattskyldig jord, till en början mot, men sedan 1897 utan afgäld. Bland sålunda i behörig ordning fastställda eller eljest under eganderätt upplåtna afsöndringar, hvilka numera med särskilda registerbeteckningar upptagas i jordregistret, förekomma åtskilliga, som ha egenskapen af och jämväl benämnas torp. [...] Vare sig torpen äro särskilda jordeboksenheter eller för alltid afsöndrade lägenheter eller desamma upplåtits allenast för begränsad tid, är för dem alla gemensamt, att de äro smärre, bebyggda, vanligen å icke förut odlad mark upptagna lägenheter, som hufvudsakligen tjäna jordbruket (jordbrukslägenheter i motsats mot bostadslägenheter). Från hemman skiljas de därigenom, att de ej äro mantalssatta, från öfriga lägenheter därigenom, att de äro bebyggda jordbrukslägenheter [...]

[AllanHansson]

Det verkar under lång tid ha funnits mellanformer mellan torpare (som gör dagsverken) och arrendatorer (som betalar kontant). Följande torparkontrakt från 1749 stipulerar bara en kontant betald huslega för torpet; dagsverkena inskränker sig till sex om året de fyra första åren.
 
Efter i dag öfwerens kommande imellan Bönderne på Salen, Hogen och Wälle i Wätte härad och Schee Sockn, med Amund Hansson i Neder-Strängen och samma Sockn, att taga honom till sin Torpare eller Husman på Öfre-Långe-Skog, att han skall få intaga så mycket, som ther kan wara honom tienligit eller nyttigt, alt neder till Båtsmans Platsens giärde och sedan alt up til the Twenne Bergen, som är Bräckedals berget, så ock Herredals berget, men uti Fyra års tid så skall hafwa en Änge-Hage, benämndt Grankiärr, och uti the Fyra års tid så skall han hafwa thesse 2ne Änge-Hagar, förutan någon Skatt eller ricktighet, utan en arbetsdag till hwar Mannen i Skiördarne, som belöper sig till Sex arbetsdagar om året, och när the åren äro förbij, som är thet första 1749 intill 1752, så får Amund Hansson intet lengre then förromtalte Änghagen Grankiärr, utan allenast Öfwer Långe-Skog, som wij lämna honom sielf af nyo uphugga, och han skall få taga så mycket i wår Skog, med Timber, Näfwer, med mera, hwad helst thet heta må och kan behöfwas till Platsens förnödenhet, at taga i Skog och Marck oklandrat och opåtalt, men med then förliknad och Wilkohr, at så lenge Amund Hansson kan utlägga oss årligen Huselegan, så skall han sittia frij och ograverad i all sin lifstid: Wij äro ock intet widare förlikte om något arbete, utan lägenhet kan falla i Skiördanden, så skall iag arbeta lika mycket hos hwar för betalning och när the Fyra åren är förbij, så skall Amund Hansson gifwa oss årligen Nijo dahler Silfrmynt i Huselega utaf thenna Platsen. Till ytter?mera wisso warder thetta med egne händer underskrifwit och med wåra namn bekräftadt, som skiedde i Wälle den 28. Februarij 1749. /Namnunderskrifter/
Som till then Kraft och wärckan Laglig wara kan, ord ifrån ord i Domboken infördes och        
bewjs theröfwer på Föreningen meddeltes.
(Citerat efter Gösta Framme: Jordrannsakning och skattläggning i bohuslän 1662-1666, sid. 16.)
 
I dödboken ett par decennier senare står torparen Amon Hansson som murarmästare, så kanske torparkontraktet var speciellt anpassat för en som hade ont om tid tid för dagsverken, men drog in kontanta pengar.

[Ola Persson]

Min morfars far var torpare i en småländsk socken. Han flyttade till ett närliggande stationssamhälle med sin hustru och sina barn. Där verkade han som vagnmakare. Han dog 1900, 80 år gammal, och står i dödsboken som inhyseshjon i stationssamhället. Änkan dog 1911. Vad betyder inhyseshjon i detta fall? Att mannen inte längre bodde i familjen utan av någon anledning blivit inhyst i fattigvården? Eller finns det någon annan rimlig förklaing?

[Lena Orén]

Hej,
 
Här kommer en liknande fråga. Vad betyder Inhyseshjon?
Mvh Lena