Slya

[Stig-Ove Wisberg]

I en dombok från Östbo 1682 uppges att dottern blivit slagen med en slija. Är det någon som vet vad det är för något?

 
/Stig-Ove

[Stefan Dake]

Hej Stig-Ove!
 
Kanske detta: SAOB; uppslagsord: Slya.
 
Med bl.a. denna betydelse:
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemåls­färgat) avbruten telning l. kvist, spö, vidja (särsk. om ett för fångst av djur i sht förr använt spö som har toppkvistarna kvar o. stundom är försett med ett band); äv. om ett av sammanflä­tade l. sammanknutna (äv. med rem o. d. sam­manhållna) kvistar (jämte skaft) bestående red­skap avsett att slå med (förr särsk. om sådant redskap avsett att ge prygel l. aga med, ris, kar­bas);
 
Det finns många stavningsvarianter, även: Slija
 
mvh
Stefan

[Stig-Ove Wisberg]

Tack Stefan!
 
Det verkar vara rätt. Hade mina tankar åt något sly- eller risliknande föremål. Stort tack.
 
/Stig-Ove

[Björn Engström]

Stavningsvarianten slija existerar nog inte. Det är nästan omöjligt att skilja på bokstäverna y och ij och det är nog snarare tolkarens feltolkningar som hittat på stavningen.  
I min dialeket har vi sli(j)a = knivslida eller lieslida.
Sly är småbuskar eller telningar
slya är för mig att slå med busklie, röjkniv eller röjyxa undan småbuskar.

[Stig-Ove Wisberg]

Det kan nog vara rätt stor skillnad dialektalt mellan Småland och Dalarna, nutid och dåtid. Stavningen var nog lite godtycklig, ofta stavade man lite som man pratade. I det här fallet är det inte svårt att se skillnad på ij och y, på den nedersta raden står det styrkia,  där det tydligt framgår hur ett y ser ut.