Stubb

[Maj-Brith Andersson]

Det finns ett äldre namn på den kvinliga underkjolen.
Detta namn är stubb detta namn kan fortfarande andvändas i samband med våra hembygdsdräkter.
Hälsningar Maj-Brith  i Leksand

[Ingela Martenius]

Det är en ganska speciell underkjol; kort, snäv och värmande - den kunde vara stickad/virkad eller stoppad. Eftersom man inte hade underbyxor på den gamla goda tiden (det hade bara lättfärdiga kvinnor), så fick stubben i viss mån ersätta dem.
 
Ordet användes i viss mån i nedsättande betydelse om kvinnor: en lärd i stubb (AM Lenngren).
 
Ingela

[Eivor Andersson (Ema)]

Det fanns ju också mamelucker med spetsar.
 
De bars under krinolinerna även av adelsdamerna.
 
EA

[Ingela Martenius]

Nu var det ju få allmogekvinnor (allmogen var 90% av befolkningen ända till framemot 1850-talet) som hade krinolin och mamelucker...  
Mamelucker användes f.ö. främst av småflickor eftersom dessa hade barnvänliga kortare kjolar och då måste de ju ha något att täcka benen med. Mameluckerna var på denna tid dessutom vanligen gjorda av tunn bomullsbatist (och var från början inte ihopsydda utan var två byxholkar), så något att hålla sig varm med var de inte.
 
Det finns många exempel på att landsbygdens befolkning (såväl män som kvinnor) inte hade underkläder i vår moderna mening förrän efter första världskriget (från Tyskland rapporteras att vissa avlägsna trakter höll på dessa gamla bondetraditioner in på 1950-talet!). Män hade en skjorta som gick halvvägs ner på låret, kvinnorna en särk som gick till strax under knät. Den byttes på lördagskvällen (efter veckans tvätt) och satt sedan på hela veckan, dag som natt.
 
Och ärligt talat, just adelsdamer vet jag inte om jag skulle sätta upp som motsats till lättfärdiga kvinnor. Sverige låg väl inte precis främst bland mondäna länder, men biografier från 1700- och 1800-talen från ex vis Frankrike och England visar allt på att det var vanligt bland just aristokratins damer med utomäktenskapliga muntrationer (för att inte tala om tvärtom!). Det var ju rent generellt dessa damer som hade både tid och råd till extraaktiviteter.
 
Ingela

[Eivor Andersson (Ema)]

Då borde det ju det egentligen vara de lättfärdiga och adelsdamerna som var utan underkläder och allmogen som bar tjocka mamelucker - om man ser det praktiskt till verksamheten.  
 
EA

[Ann-Mari Bäckman]

Det kanske var av helt hygeniska skäl, som man inte hade dessa onämnbara attiraljer på sig. Det var ju först på 1900-talet som tvättmöjligheterna förbättrades. Kunde man inte tvätta så ofta, så var det väl mer hygeniskt att vara utan dessa.
 
Så sent som på 40-talet så släpade min mormor sin tvätt (eller det var min mamma och hennes morfar, som skötte det) ned till sjön, annan tvätt fick kokas på spisen i en gryta. På vintern var det ju inte så bra torkmöjligheter, så jag antar att man bara tvättade det allra nödvändigaste då.  
 
Ann-Mari

[Ingela Martenius]

Det ansågs spännande med underbyxor. Resonemanget var ungefär att anständiga kvinnor inte gjorde något för att dra uppmärksamheten till sig medan underbyxor - som dessutom ofta var utsmyckade med broderier etc - drog uppmärksamheten till sig.
Ganska länge var alltså underbyxorna heller inte ihopsydda utan det var två byxholkar; även när de syddes ihop fanns det oftast ett öppet sprund i mitten. Annars var det för besvärligt med toalettbesök.
Skall vi vara strikt praktiska så är det helt onödigt med underbyxor när man har långa och värmande kjolar (kvinnor förr hade upp till sju kjolar på sig); det är först när kjolarna blir få och korta samt kvinnor börjar använda långbyxor som det blir nödvändigt ur en praktisk synpunkt.
Och här kommer vi tillbaka till anständigheten. I det gamla bondesamhället var ofta praktiskt = anständigt. Så kunde en kvinna gå ut åkrarna och delta i skörden - dvs. vara helt offentlig - iförd endast särk, förkläde och något på huvudet (om hon var gift). Hon var helt anständig även om särken var kort och ganska tunn. Men underbyxor hade ingen praktisk funktion, alltså var de oanständiga.
 
Frågar man läkare idag så anser de att modet med flera lager kjolar - och gärna en tjock stubb underst kalla dagar - och inga underbyxor var betydligt hälsosammare än våra dagars tajta underbyxor som dessutom ofta är gjorda helt eller delvis i konstmaterial.
 
Underbyxor infördes ju innan tvättmöjligheterna blivit så annorlunda än de var på 1800-talet (eller tidigare), så jag tror inte det var skälet.
I min familj - och jag är alltså uppvuxen mitt i centralaste Göteborg - så kokades det på spisen fram till andra halvan av 1960-talet. Då öppnades en tvättomat på andra sidan gatan och det tyckte mamma hon kunde kosta på sig (alternativet var ett tvätteri och det ansåg mamma var för dyrt när hon var hemmafru). Men småtvätt - inklusive underkläder - tvättades för hand fram tills vi fick egen tvättmaskin runt 1970.
 
Ingela

[Eivor Andersson (Ema)]

Tack för Din intressanta artikel om underbyxornas historia   Ingela.
 
Det ligger nog mycket i det Du skriver och dagens string kan väl liknas vid inga alls.
 
Vi kokade också småtvätt på spisen - gasspisen, när jag var liten.
Tvättstugan fick man använda var 6-8:e vecka.
Det var på Hisingen. Det har hänt en del sedan dess.
Eivor

[Ingela Martenius]

Självklart gasspis - det har jag fortfarande.  
 
Ingela