Ord i bouppteckningar

[Eva Persson]

Hej
I en bouppteckning över min FFFF som dog 1874 står 1 mindre Schvartzvarderur värderad till 1 krona. Jag begrep inte vad det skulle vara förrän jag insåg att det var ett ur av något slag. Någon som vet? Är det ett litet fickur, eller kanske ett litet väggur? Mannen dog i Visby men kom från Småland, om det skulle förklara vilket typ av ur det var, om det var något på småländsk dialekt.  
 
Hälsningar
Eva Persson

[Samppa Asunta]

Hej Eva.
Jag hade en aning om vad det skulle vara för ett ur men googlade för säkerhets skull med sökordet schwarzwalderur, vilket är den rätta formen.  De första resultaten var på danska, så låt bli.  Men ett gökur är det.  
Mvh Samppa

[Kristina Gunnarsdotter]

Ett väggur är det, men knappast ett gökur. Googla på Schwarzwaldur och titta på bilderna!

[Samppa Asunta]

Ja, men om man googlar på den längre formen så dyker det faktiskt upp danska resultat som otvivelaktigt handlar om gökur.  Några träffar med gökar hittar man också om man läser igenom det man får fram med den kortare formen. Tydligen är gökuret en form av schwarzwald(er)ur och det finns andra.  Och i det aktuella fallet håller jag nog med Kristina att det knappast är fråga om ett gökur - hade det varit det så skulle det troligen ha skrivits så,  med tanke på stavningen...

[Eva Persson]

Tack, Samppa och Kristina,  
Jag försökte googla tidigare på ordet (med fel stavning) men man skulle nog inte ha sökt bland sidor från Sverige. Jag ska läsa lite mer på Google. Men det är nog riktigt att det var ett väggur utan gök. Tack!
 
Hälsn / Eva

[Göran Stenberg]

Schwarzwalderuren kan vara men behöver inte alls vara s k gökur. Kriteriet är väl att de tillverkats i Schwarzwald. De var under 1800-talet omtyckta som bröllopsgåvor och urtavlans dekor av landskap eller blommor kunde kompletteras med brudparets initialer och bröllopsdag. Uren såldes av kringresande handelsmän. (Se f ö Barbro Åstrands utmärkta bok Gamla ur ur Kulturens samlingar, 1980).
 
(Meddelandet ändrat av GSt den 17 september, 2008)

[Erik Holmlund]

Hittar posten De fattigas andel: 25öre i en bouppteckning från 1863. Summan drogs från tillgångarna och erlades tydligen till kyrkoherden i församlingen någon vecka efter bouppteckningen upprättades då det längst ner står skrivet Fattig procenten 25 öre quitteras, sedan datum och underskrift av kyrkoherden.
 
Var de fattigas andel något som var lagstadgat? Kyrkoherdens underskrift tyder på att det var en procentsats. Isåfall var den ynkligt liten, handlar snarast om nåt promille eller ännu mindre i detta fall. Var de fattigas andel en fast avgift, förekommer den i alla bouppteckningar?

[Per Thorsell]

Fattigprocenten som den också kallas var ett slags arvsskatt som tillföll socknens fattigkassa. Den utgjorde 1/8 procent av boets bruttobehållning, alltså före avdrag av skulder. Den förekommer normalt i alla bouppteckningar och är ofta kvitterad av präst på själva bouppteckningen. Detta gäller landsbygd. Om städerna skilde sig därifrån vet jag inte.

[Erik Holmlund]

Tack Per för förklaring. En 1/8 procent låter ju faktiskt ganska nära den andel som 25 öre motsvarade i detta fall. Jo, detta gällde landsbygd. Närmare bestämt en person på en gård ovanför odlingsgränsen i Lappland.

[Patrik Andersson]

Vad betyder det betyder när det står  n 311, 1920
hälsningar
Patrik

[Kjell Arvidsson]

Jag läser i Ordbok för släktforskare följande:
 
Fattigprocent
 
1/8 av 1 % av bouppteckningsvärdet går till socknens fattiga enl. 1734 års lag - systemet upphörde 1863

[Åke Carlsson]

Behöver hjälp med betydelsen av nedanstående tre ord + en förkortning. Det rör sig i samtliga fall om bouppteckningar som upprättats i vanliga allmogehem under perioden 1806-1828.
 

[Mats Pettersson]

wärkensklädning är ett plagg tillverkat av blångarn till varp och ullgarn till inslag.  
Se Rietz dialektordbok:  Värka i hop, v. a. 1 spinna och väfva. Ja ska värka i hop to klär. Sk. Deraf a) värken, n. väfnad med blångarn till varp och ullgarn till inslag. Sk., sm., g., hl. Varken, vörken, n. Sk.; värkene, vargen, n. Hl. D.d. hverken; ns. (R?gen) warg, id.; b)värkens-vävnad, m. id. Sk. (N. Åsbo).

[Heikki Särkkä]

bild 2:     Ett förslag: sämre (dito)

[Åke Carlsson]

Tack, Mats och Heikki. Då är två ord lösta.

[Andreas Rasmussen]

Förkortningen i bild 3 står för viktenheten mark (se t.ex. den första figuren här som dock är lite annorlunda: http://www.algonet.se/~hogman/symbol/m_mark_v.gif).

[Åke Carlsson]

Tack, Andreas. Min egen fundering omkring det återstående ordet är att det handlar om 3 fjärdingar, dvs mindre laggkärl.

[Åke Carlsson]

Här är även två ord i en bouppteckning från 1776, som jag skulle behöva hjälp med. I det första fallet rör det sig om ett järnföremål och i det andra om något kärl av trä.
 

[Paul Bergström]

Åke,
 
1. Sperbor = Kan ju vara en form av borrverktyg.
2. Arakt = Kan syfta på arrak och därav en arraksbutelj. (Jämför SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ med sökord arrak)
 
Det andra ordet längre upp torde vara fälingar och likaställas med måttet fjärdingar.
 
/Paul

[Mats Pettersson]

I Sven Nilssons bok Skandinaviska nordens ur-invånare - ett försök i komparativa Ethnografien, Sven Nilsson, Lund 1862 nämns spärrborr, i den engelska översättningen drill bow.

[Åke Carlsson]

Tack, Paul och Mats.

[Jonatan Hilding]

Hej! I Husmannen Christian Jonssons bouppteckning (Albo häradsrätt FIIa:15 1800-1802 bild. 3600), står det under Gångkläder: 1. peckel hufwa. En pickelhuva är ju en tysk hjälm som först användes på 1840-talet vad jag vet.
Vad kan menas med detta?
 
MVH Jonatan Hilding

[Lennart Andersson]

Här i Skåne kallades ibland pälsmössor för pickelhuvor!
 
/Lennart

[Eva Dalin]

Beskrivning på en skånsk pickelhua t ex här: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/185/251.html

[Jonatan Hilding]

Aha! Tack för svaren!

[Margareta Gerlach]

Hej!
 
Jag har hittat min farfars morfars bouppteckning (Östkinds häradsrätt F:45 (1864-1873) Bild 1449 / sid 2891). Under min farfars mormors namnteckning Christina Charlotta Johansdotter står det mäd hann på handlengen vilket jag tolkar som med hand på handlingen. Men betyder det att hon inte skrev under själv eller vad kan det betyda?
 
Hälsningar från Margareta

[Mats Pettersson]

Brukade skrivas MHPP = Med hand på pappret eller med hand på pennan Dvs personen var inte skrivkunnig men närvarande.
Se t ex: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/1063/307837.html?984482242

[Björn Engström]

Det betyder inte att de var inte skrivkunniga, utan hade svårt att skriva sitt namn.

[Margareta Gerlach]

Tack Mats Pettersson och Björn Engström!  
Jag borde kanske ha tittat genom Anbytarforum för att se om någon annan hade frågat samma sak....

[Maud Svensson]

Underskrift MHPP används även i dag när någon förlorat skrivförmågan (exempelvis på grund av stroke eller brutna handleder). Någon annan skriver namnet medan undertecknaren håller sin hand på skrivarens hand eller på pappret. Under namnet skrivs förkortningen MHPP.

[Jan Lilliesköld]

Har fått en fråga utav en amerikanska vad ordet 'Ufvar' kan avse för något ?

Har själv inte lyckats hitta någon "tolkning". Har heller inte tillgång till den där boken med ord från bouppteckningar.

Jag har inte fått någon referens till källan - men hon skriver att det handlar om en bouppteckning i Stavnäs år 1915, och torde höra till något i lagården ?

"It is listed on the same line with a dung wagon in my g-grandfather’s (Värmland) bouppteckningar. There were three of them and cannot find a definition for them any place.

That section was all under farm equipment and tools. It doesn’t even show up in the old big “ordbok” here but was  hoping you’d have better luck! – I wonder if people at Arvika or Karlstad might know but I don’t know how to connect with them. I hope you can find it some place…"

Någon som har någon idé/vetskap om vad en uv kan vara ?

Har själv en fundering på om det skulle kunna vara högaffel/tjuga ?

Tydligen inte högaffel !
 - eftersom det nämns under detta med ufvar ...

Har nämligen lyckats leta upp sidan !
Här enligt AD:
Gillbergs häradsrätt (S) FII:40 (1915-1916) Bild 4260 (AID: v428333.b4260, NAD: SE/VA/11147)

[Marianne Elfström]

En källhänvisning hade underlättat, men jag tror att jag hittat bouppteckningen här

Gillbergs häradsrätt (S) FII:40 (1915-1916) Bild 4260 (AID: v428333.b4260, NAD: SE/VA/11147).

Mvh
Marianne



Hoppsan! Där hann du före! Jag kollade inte inlägget efter att jag börjat leta. 


Jag är dock inte helt övertygad om att det står ufvar- kanske rifver eller något annat?


 

[Eva Dalin]

Står det inte rifvor. Riva = räfsa (åtminstone i Skåne )

[Jan Lilliesköld]

Tack!
Tänkte just skriva att jag är böjd att också tro att det är ett 'i' med i spelet (pricken) - när även Eva kommenterade :-)

Så riva/räfsa kan vara ett bra alternativ.
Vore då dock också bra om någon värmlänning kan bekräfta användningen av detta ord :-)

[Maud Svensson]

Ordet riva för räfsa med trätänder anges som allmänt förekommande i Svenskt dialektlexikon:
http://runeberg.org/dialektl/0567.html

[Marianne Elfström]

Kolla även i SAOB.
http://www.saob.se/

[Jan Lilliesköld]

Tack för den snabba hjälpen med detta ord !!

Har nog själv inte stött på detta ord för (speciell typ av?) räfsa förut ?
Men kan helt förstå att det kan ha förekommit.

Så nu kan jag skriva tillbaka till den amerikanska kvinnan och berätta vad som avsågs :-)

[Gunvor Waller]

Jag sitter och läser bouppteckningar efter ett par handlare i Norra Värmland. Det flesta ord kan jag få förklaring till på SAOB. Men...
I bägge bou förekommer ett ord som jag tolkar som Sart. Vad kan det stå och vad betyder det? Vad det nu än är så mäts det i fot.
I den ena bou förekommer dessutom något som jag läser som Sartbitter, vad kan det vara?

[Stig Hansson]

Salt?

[Sven-Ove Brattström]

Jag tycker också att  det står salt.
Saltbitter = Salpeter ?

[Leif Lundkvist]

Nä, l:en är långa i andra ord och salt mäts nog inte i fot och kostar 12 riksdaler eller vad det nu är för mynt.

[LarsOlof Lööf]

Hej
Jag håller med Brattis, det tycks stå salt. Ett sätt att fundera på detta är dessutom: just salt hos en handlare borde vara en viktig vara - finns det inte med på någon annan rad tycker jag den tolkningen känns rätt. Problemet är väl då måttet: kanske var saltet så mycket att det förvarades i någon lår och man kunde mäta volymen i fot?
Häls LarsOlof L

[Marianne Karlsson]

Är det inte FAT ?

[LarsOlof Lööf]

Aha, utmärkt förslag/lösning ! med fat istället för längdmåttet
häls LarsO

[Leif Lundkvist]

Ett fat är ungefär 150 liter. Blir det då rimligt att priset är 1 Riksdaler, eller vilket är myntslaget? Finns andra ord där l:et är så kort, vilket i o f s inte är ovanligt i gammal text.

[Ansgar Olsson]

Avser nog svensk kubikfot som har använts tidigare för salt.


I en artikel i Bergslagsposten   anges t.ex 1 kubikfot salt á 1,20 år 1883
http://www.bygdeband.se/wp-content/uploads/uploaded/530/473919_den_gamla_goda_tiden.pdf


http://www.irenius.net/index.html skriver om mått.


1 fot (svenska kubikfot) = 26,2 liter. Användes någon enstaka gång för salt. Intressant är att Jakob Glader sade ett fot, inte en fot som man skulle tro var det naturliga. Han hade köpt en påse råg och varit till kvarnen och fått rågen malen, sidan 60 i Bondesons "Historiegubbar på Dal", Jakob Glader: "Men så kan jag också ha skäl till att vara litet trött; för jag har allt gått ett par mil för mitt fot råg.Innan jag först fick köpt det och sen malet det."  -Kanske hette det ett fot när det handlade om rymdmått men en fot när det var längdmått?

Ansgar

[Gunvor Waller]

Tack för alla tips och all kunskap! Ett särskilt tack till Ansgar för de värdefulla länkarna!
Ett tag var jag inne på att det kunde vara tyget sars som någon gång skrivits sarts, eftersom det angavs i fot, men det stod ju inte tillsammans med de övriga tygerna.
Nu tror jag mer på salt, det var ju en av de viktigaste varorna.
Salpeter ska det nog också vara.