Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-18

[Lennart Holmstedt]

I radio och TV, har man en underlig vana att
kalla Mälarområdet, och även söder därom för:
mellansverige.Det geografiska mellansverige
ofattar ju landskapet Medelpad och de angränsande landskapen.Detta viste man på medeltiden,
Medelpad betyder mittenpunkt eller mellanområde.Tänk att det ska kosta på så  
väldigt att erkänna att Mälarområdet inte är
mellansverige.Jag tror inte norrmännen kallar
Oslo-området för mellannorge, eller att
finländarna kallar Helsingforsområdet för
mellanfinland.
Är det någon som vet varför våra medier envisas
med detta fåniga tilltag?

[Rune Edström (Rune)]

Hej Lennart
Från Stockholm horisont finns väl inget annat Sverige, annat än en litet område därikring. Vad övrigt är behöver man inte räkna för nånting. Eller?
mvh
rune

[Rolf Liljhammar]

Från det i övrigt alldeles utmärkta programmet  
Naturmorgon fick jag 7/10 99 veta att Limes  
Norlandica, dvs den biologiska  
Norrlandsgränsen  
går genom Dals-Ed i Dalsland.
Från annan källa, som jag just nu inte kan  
erinra  
mig, förspors att den meteorologiska  
Norrlandsgränsen går geno Märsta utanför  
Stockholm.
 
Jaja, det gamla Stockholmsskämtet att  
Lapplands  
huvudstad heter Uppsala går tydligen ite att  
avliva.
 
Mvh
 
Rolf L

[Kjell Mäki]

Hej!
 
Ur SVT:s textsida 128 från i sommras, kommer dock inte ihåg exakt vad som stod, men något så här stod det, nu har det spridit sig till norra delen av landet, ända till Hudiksvall. Vad jag vet så ligger även det söder om Medelpad, och i det geografiska mellansverige av landet.
 
Ur Norrländska Socialdemokraten (NSD) från 24/6 i år, där fanns det en innsändare av en Kirunabo, där skriver Kirunabon om en yngre man från Skåne som var på beskök i Kiruna i juni månad i år, Skåningen ringer hem till sin mor i Malmö och säger bland annat att solen skiner och det är ljust ute. Mamman frågar då sin son: Hur mycket är klockan däruppe i norr? Här är den 23.15. Sonen förklarar att klockan visar lika i Kiruna som i Malmö men det kan mamman inte tro på, för inte kan det väl vara ljust så sent. Detta om något säger väl en hel del om vad vi får lära oss och läsa om i skolan.
 
Jag träffade en tremänning i Haparanda, som var från Oxelösund, hon hade sin pojkvän därifrån. Jag frågade honom vad han sa åt sina bekanta vart han skulle åka med sin flickvän, han hade sagt att de skulle till Norrland. Men då sag jag så här: När vi norra delen av landet ska på semester inom landet, säger vi ex. Jämtland, Skåne, Värmland, Gotland, Stockholm. Vi säger aldrig Götaland eller Svealand. Men när de som bor i Götaland och Svealand åker norr om Dalälven åker de alltill Norrland, de säger nästan aldrig Ångermanland, Norrbotten, eller vaför inte stadens namn i stället.
 
Mvh Kjell

[Lennart Holmstedt]

Hejsan!
 
För ett tag sedan i radions efterlysningar,
efterlystes en flicka från Hudiksvall.
Efter en noggrann beskrivning av hennes klädsel och utseende kom höjdpunkten:hon talar norrländska.Kommentarer överflödiga!
Undrar hur götaländska låter förresten?  
 
mvh/Lennart.

[Tobias Svedberg]

Först ska jag säga en sak. Detta inlägg skrevs av ren spontanitet och torde inte ha något intresse för människor i andra delar av Sverige än Medelpad med omnejd.
 
Ja, det där vad som är och inte är Norrland/mellansverige är en ganska komplicerad fråga. Det beror ju, som den här diskussionen visat, helt beroende på vad man utgår ifrån.
 
En fikarast satt jag  och pratade med en arbetskamrat om detta faktum att det är så svårt att känna någon identitet när man bor här i gränstrakterna (själv bor jag i Hudiksvall, Hälsingland).
 
En skåning kan säga att han kommer från Skåne, en norrbottning att han kommer från Norrbotten (eller Norrland), en stockholmare att han är från Stockholm etc.
 
Men vad ska vi hälsingar säga? Exempelvis tillhör Hälsingland Norrland, men det ligger söder om Medelpad. Kan vi då kalla oss Norrlänningar? Samtidigt tillhör landskapet Gävleborgs län men maktcentrum i Gävle i södra Gästrikland. Men finns det en Gävleborgsk identitet?
 
Gävlebor har, vad jag upplevt, ofta ganska svårt att känna sig som norrlänningar och flera Gävlebor jag talat med skulle hellre utöka samarbetet med uppsala/västmanlandsegionen än med Norrland.
 
Här i Hälsingland däremot (särskilt då kanske den norra delen) känner man ofta dragning mot Sundsvall/Härjedalen eftersom denna region ligger närmast oss. Kanske främst geografiskt men även historiskt eftersom storskogen Ödmården skiljde Gästrikland och Hälsingland åt ända in i modern tid. Dessutom lär det ju gå en dialektgräns i höjd med Söderhamn ungefär som för de Norrhälsingska dialekterna till en annan grupp än de söder därom.
 
Så åter igen, vad ska man kalla sig? Hälsing kan man förstås säga men norrlänning..? Tveksamt. Gävleborgare? Nja, knappast det heller eftersom södra länsdelen ofta vänder sitt intresse mot Uppsala medan vi här uppe oftare riktar blickarna mot Sundsvall som är den för oss mest naturliga regionen. T.ex. har jag, och flera jag talat med, aldrig känt att det finns någon länsidentitet här utan det tycks fortfarande som en stor Ödmård som skiljer de två landskapen Hälsingland och Gästrikland åt.
 
Så, slutligen. Att det är fel att kalla Mälardalen för Mellansverige torde vara ganska självklart, men var kan man då säga att Norrland börjar och slutar? Vilken gräns ska man räkna efter? Den dialektala, den historiska, den geografiska?
 
Kanske ska man helt enkelt inte tänka så mycket på det :-)

[Bengt Rur]

Tobias! Håller med dig om att Gästrikland med nutida terminologi hör till Norrland. I äldre tid förekom det (så hos Abraham Hülphers) att Gästrikland räknades till Svealand. Lite lustigt eftersom detta klöv Gävleborgs län.
 
Det gamla sättet att se på Norrland var nog att detta var något för sig, något av ett nybyggarland.  
 
Hela Norrland hörde i gamla tider i kyrkligt hänseende till Uppsala stift. Biskopsämbetena med tillhörande konsistorier i Härnösand och Luleå har ju båda tillkommit relativt sent. För att få Luleå var kyrkan på sin tid tvungen att slopa Kalmar stift.
 
Bengt

[Lars Nylander]

Idag måste vi räkna Jämtlands län och Gävleborgs län som de sydligaste i Norrland. Så har det väl styrts från högre håll i 100 år.  
 
Historiskt sett var Ödmården en gränsskog, som skiljde Hälsingland från Gästrikland, då Hälsingland (Stor-Hälsingland) motsvarade Norrland och Gästikland var någon sorts folkland som hörde samman med de tre folklanden i Uppland.  
 
Att man sedan bildade ett län av Hälsingland och Gästrikland trots den skarpa gränsen i Ödmården, vilket kanske inte var den bästa lösningen, medförde bland annat att någon Gävleborgisk känsla aldrig har infunnit sig. Gävle och makten ligger långt bort ifrån Hälsingland.  
 
Ang. dialektgränsen går den längre upp, den sägs gå rakt igenom Undersvik och genom skogen i gränsen mellan Enånger och Norrala (tror jag). Skillnaden är t.ex. att pojkarna heter pöjka i norra delen och pöjkane i södra.
 
För övrigt kan sägas att Norrland under 1500-talet var ett eget stift, eller supendentitur eller vad det kallades, med en sorts småbiskop som hade titeln ordinarius. Och var satt denne ordinarius? Jo, självklart i Gävle, så långt söderut han kunde sitta (fast för övrigt enda staden vid denna tid).  
 
Jag räknar mig som norrlänning, fast i främsta rum som hälsing.

[Lars-Erik Gustavsson]

Hej!
 
I tidskriften Forskning och Framsteg nr 2/2003 finns en artikel som omtalar fem norrlandsgränser:
administrativ, naturgeografisk, kulturhistorisk, klimatologisk samt en nyidentifierad demografisk gräns.  
De tre sistnämnda gränsernas sträckning  sammanfaller. Artikeln finns på nätet här.
 
Mvh Lars-Erik Gustavsson

[Lars Nylander]

Ett litet tillägg bara. Här i Uppsala finns nationer, som alla vet. Och indelningen av dessa för norrlandslandskapen är intressant. De två nationer som finns är:
Norrlands nation (Medelpad, Ångermanland, Jämtland, Härjedalen, Västerbotten, Norrbotten och Lappland) och
Gästrike-Hälsinge nation.  
 
Det kan vid första anblicken sägas vara ett tecken på att folk från G och H inte känner sig som norrlänningar. Fast historiskt sett fanns flera nationer, jag tror de hette Västerbotten, Härjedalen-Medelpad och Jämtland-Ångermanland, och dessa slogs ihop till en för 175 år sedan i år. Gästriklands nation slogs ihop med Hälsinglands 1811.

[Tobias Svedberg]

Ojdå! Inte trodde jag att mitt, av spontanitet utslängda inlägg, skulle engagera så mycket folk men det är roligt att se att fler undrat över de här frågorna J
 
Här kommer i alla fall ytterligare några förvirrade tankar om detta faktum.
 
Den här diskussionen startades ju ursprungligen av Lennart Holmstedt (7 sept 2002) med frågan om varför medierna envisas med att kalla Mälardalen för Mellansverige. Kanske kan den frågan besvaras av Bengt Ruhrs kommentar Norrland var nog att detta var något för sig, något av ett nybyggarland. Man kanske kan tänka sig att detta numera har blivit ett så inarbetat faktum att människor fortfarande ser Norrland som något som inte riktigt hör till Sverige. Lite av typen Götaland, Svealand och det-där-där-uppe. Ser man det så är det ganska naturligt att kalla Mälardalen för Mellansverige eftersom det ligger ganska centralt om man räknar från Skåne i söder till Dalarna i norr.
 
 
Lars Nylander skriver: Det kan vid första anblicken sägas vara ett tecken på att folk från G och H inte känner sig som norrlänningar. Ja, det är ju precis där som den stora frågan i den här diskussionen sitter. Jag här i Hudik känner mig tveklöst som en norrlänning, absolut inte som en svealänning. Detta trots stadens geografiska läge. Talar man med en Gävlebo däremot brukar svaret, som tidigare nämnts, bli att han hellre sneglar mot Svealand. Jag tror även det är här som den stora slitningen mellan Gästrikland och Hälsingland finns. Att länsstyret i Gävle ständigt tvingar in hälsingarna mot en region där vi inte känner oss hemma samtidigt som banden klipps med den region vi känner oss naturligt bundna till. Därmed finns heller inte förutsättningar för en gemensam länsidentitet.
 
Låt oss ta ett praktiskt exempel. För ungefär tio år sedan beslutade statstelevisionen att klyva området för det regionala nyhetsprogrammet MittNytt som dittills betjänat länen Jämtland, Västernorrland, Gävleborg och Dalarna (som då hette Kopparbergs län). Man bestämde att MittNytt hädanefter bara skulle betjäna Jämtland, Västernorrland medan Gävleborg och Dalarna skulle få ett nytt regionalprogram kallat GävleDala.
 
Detta kan tyckas som en petitess men här i Norra Hälsingland blev det livat värre. Varför ska vi tvingas titta på regionala nyheter från Falun och Gävle samtidigt som vi inte längre får se vad som händer i Sundsvall, lät det. Det här kändes för många hälsingar som att vi mot vår vilja tvingades in mot en region (Gästrikland/Dalarna) som vi inte kände att vi hade något intresse av samtidigt som ett band till vår naturliga region klipptes av. Om jag inte minns fel gjordes det t.o.m uppvaktningar till ansvarig TV-chef med en önskan att vi i Norrhälsingland skulle få fortsätta tillhöra MittNytt-området men detta avslogs. än i dag finns det folk som  inte förlikat sig med detta faktum.
 
Jag säger som Lars-Erik Borgegård säger i den av Lars-Erik Gustavsson rekommenderade artikeln: Den administrativa Norrlandsgränsen är inte särskilt bra, den är en skrivbordsprodukt från stormaktstidens Stockholm.
 
Kanske vore det naturligaste, om man ser till identitetsfrågan, att helt enkelt omskapa länsindelningen så att Gävleborgs län skrotades, Hälsingland fördes upp till Västernorrland och Gästrikland till Uppsala. Då skulle man kanske även få en mer folkligt förankrad Norrlandsgräns genom att Norrlands sydgräns blev identisk med Hälsinglands sydgräns och Västernorrlands länsgräns. Ser man till äldre tid så har ju länsindelningen ibland (1600-tal) redan snuddat vid den uppdelningen.
 
Det skulle vara intressant att höra om samma man även i andra delar av landet har liknande identitetsproblem. Någon som vet?
 
Och till slut: Jo, jag vet, det känns som att jag bara babblar här, skriver en massa saker som inte kan vara av allmänt intresse, men har man väl börjat är det svårt att sluta... J
 
 
// Tobbe!

[Lars-Erik Gustavsson]

För att spinna vidare på babblandet ...
Det slog mig att det här kanske är allmänmänskliga funderingar som många som bor i gränstrakter har. Det kanske inte bara gäller var man bor utan även ickegeografiska gränser och dessutom kan geografin brytas ner i mindre enheter. Låt mig exemplifiera: Den som bor i norra Gästrikland kanske inte känner samhörighet med södra Gästrikland utan mer med Hälsingland. Den som bor i utkanten av byn känner kanske varken samhörighet med byborna eller skogsfolket. o.s.v.
 
För egen del så kommer jag från västra Gästrikland och skulle inte gärna vilja att Gästrikland klumpades ihop med Uppsala enligt ovanstående förslag, hellre då med Dalarna. Varför jag känner så kan jag inte riktigt förklara, men det har förmodligen att göra med att en stor del av mina anor är masar och kulllor. (Se där lite genealogi.)  
 
Så, är jag norrlänning eller svealänning? Om det fanns ett begrepp bergslaging skulle jag nog känna mig som en sådan.  
 
Är de administrativa gränserna så viktiga då? Inom EU sägs ju regionerna spela en viktig roll, men ändå är ju t.ex. stödområdena nedbrutna i mindre enheter än kommuner. Fast det är nog definitivt en diskussion som hör hemma någon annanstans.
 
Mvh Lars-Erik Gustavsson, numera uppsalabo.

[Hans Svedberg]

Jag har ett exempel på det här med att man i Hälsingland inte gillar att bli styrda frå Gävle. Det är hälsingefiskarna som under efterkrigstiden har fått se Gävlefisk lägga under sig hela kuststräckan. Det har inte varit speciellt populärt! Vad man tycker idag vet jag inte.
 
Hasse S

[Björn Engström]

Gränserna har under årens lopp ändrats. På 1200-talet säljs fiskerättigheten i Amungen av Alfta bönder till Leksands kapellförsamling Rättvik.
Gustav Vasa tänkte överföra Alfta till Falun och Kopparbergs län föär att öka kolen till Falu gruva. I mitten av 1600-talet ville Alftaborna till Falun istället för till Gävle eftersom vägarna var så dåliga till Gävle.
Gästrikland har varit delad. De sydligaste delarna har periodvis hört till Örbyhus län (Tierp). En period hörde de södra delarna av Gästrikland liksom delar av Dala-Bergslagen till Sala län.  
Begreppet Järnbärarland omfattade troligen Dalarna, Dala-Bergslagen och delar av Gästrikland.
 
Apropå Ödmården så är det inte den hela gränsen mellan Hälsingland och Gästrikland utan den norra delen av gränsen.
 
Dala-Bergslagsbon
Björn Engström

[Lars Nylander]

norra delen av gränsen? Gränsen går väl mitt i Ödmården? Eller menar du östra delen av gränsen? Jag har hört att det har pågått en debatt nyligen om var Ödmården slutar i väster, i någonstans i höjd med Hanebo eller längre västerut?

[Lennart Holmstedt]

Hej på er!
 
Ja, det där med sin identitet,kan vara förvirrande ibland.Om vi tex. reder ut begreppet  
Norrlänning,så är ju det något som man i de södra delarna av landet,har klistrat på alla som bor norr om Dalälven.Så,Tobias från Hälsingland,
behöver inte fundera på om du är norrlänning eller inte,du är Hälsing,helt enkelt.Samma sak gäller boende i Gästrikland.Du är Gästriking,och inget annat.Men om en Skåning tex.,kallar dej för norrlänning,kan du antingen axeptera det om uttrycket inte stör dej,men du behöver inte godta det.Skåningen skulle knappast godta att bli kallad Götalänning.Nej han är Skåning,och säkert stolt över det.Vi, boende i de nordliga landskapen kan vara lika stolta vårt respektive landskap.Annars är det ju ganska vanligt att när man talar med någon från mälardalsregionen,så
behöver man inte säga många ord förrän dom säger:Jasså du, du är norrlänning du!,
med ett lite försmädligt flin.Som om det var någon sorts skammlig sjukdom man ertappades med.Det är sånt man inte behöver godta.
För min del rättar jag omedelbart med,Nej jag är Medelpading,om du vet var det ligger.
Summa sumarum,fundera inte om du är norrlänning
eller inte.Bor du i Hälsingland,så är du Hälsing,
och var stolt över det.
Lennart Holmstedt,stolt Medelpading.

[Anders Berg]

Tänk att det ska vara så känsligt att bli kallad norrlänning. Det handlar ju bara om att personer på ett visst geografiskt avstånd använder ett bredare begrepp om ett område eller en befolkning. På samma sätt som att tyskar inte pratar om våra landskap utan kallar oss alla svenskar, och att asiater och amerikaner kanske nöjer sig med att kalla oss europ?er.

[Janet Henriksson]

Visst kan det vara känsligt. Jag reagerar mycket på frågan:kommer du från Skåne? Då jag bor i Småland, bra många mil från Skånegränsen. Men det är folk från Svealand och däröver, som har ställt frågan.
Men det tar inte särskilt bra, vill jag lova. Jag är stolt över att vara småländska, och vill inte bli förknippad med något annat landskap.  
Svårare är det nog inte.

[Åke Forsmark]

Frågan om att vara norrlänning handlar ju om att det är ett begrepp som inte säger just nånting. Det finns en tendens att vi från norrland förväntas kunna särskilja södra Sverige ner på landskapsnivå medan övre halvan av Sverigen ska buntas ihop till en enda massa. Som någon var inne på så är det från mitt perspektiv svårt att skilja skåningar, blekingar, halländare och åtminstone de delar av småland som ligger nära dessa åt. Det låter väldigt likt. Medan det i norrland skiljer extremt mycket mellan olika dialekter. Norrbottens län är ju till och med naturligt trespråkigt.  
 
Ett exempel som jag minns väl var ett program om arkeologi på UR där man huvudsakligen befann sig i skåne. Programmet var otextat och jag kunde inte förstå någonting av vad de sa. Det enda ordet jag kände igen var kökkenmödding. Sedan var det ett sekvens från hälsingland eller nåt sånt där en man talade i stort sett rikssvenska bortsett från någon variant av hänna. Det inslaget textades! Medan den extrema skånskan var otextad.
 
En annan intressant sak är att vi här uppe oftast inte har någon riktig känsla för landskapet. Själv vet jag knappt om jag är född i lappland eller norrbotten. Många som jag pratat med från Bjurholm tror sej bo i landskapet västerbotten fast de bor i ångermanland eller vad det nu är. När jag pratar om norrbotten så är det norrbottens län jag pratar om, inget annat. Västerbotten är för mej västerbottens län.

[Janet Henriksson]

Åke, vad är kökkenmödding?
Du ser, jag som är född i Småland har ingen aning om vad detta är.
Inte förväntar jag mej att ni norröver ska kunna säja var jag kommer från, precis lika lite som jag kan säja var ni hör hemma i för trakt. För det finns en mängd dialekter i varje län, och de kan verkligen låta väldigt olika på ett kort avstånd.
Däremot finner jag det mycket intressant, att ni inte har känsla och stolthet för erat landskap. För visst ska alla känna stolthet för sitt landskap, och inte minst vara noga med att bevara dialekterna. Rikssvenska har vi så det räcker.
Eller måste man kanske varit sitt landskap trogen, för att känna stoltheten?

[Åke Forsmark]

Kökkenmödding är ett danskt ord som används i arkeologiska sammanhang om köksavfall. I gamla bosättningar brukar det finnas en grop där man slängt avfall där arkeologer finner mycket intressant. En del forskare brukar använda termen för att beskriva sitt eget skrivbord  
 
Jag är mycket nöjd med att vara född där jag är född och ha bott där jag bott. Men landskap har ingenting med saken att göra. Vi är inte präglade på landskap på samma sätt som ni är i södra Sverige. Det är väl egentligen så att landskapet norrbotten aldrig har funnits i verkligheten. När man nu bytte ut landskapen mot län som administrativ enhet för många hundra år sedan så fanns inte norrbotten som begrepp utan det är en skrivbordsprodukt som tillkommit senare. Man ser olika på saken även i norrbotten men jag personligen ser landskapet norrbotten som en stockholmskt kolonial konstruktion. Det ska vara som i resten av Sverige.
 
Själv känner jag mej mer präglad efter älvdalarna. Pite, Lule, Kalix och Torne älvdal har alla en ganska unik kultur och dialekt.
 
(Jag är född i Skröven, uppväxt i Vidsel, bor i Umeå och har mitt själsliga hem i min farfarfars gamla hemman i Laisvall där jag tillbringat mina somrar.)

[Janet Henriksson]

Jag trodde det var nåt med kök, men mödding fick jag inte ihop till något.  
 
Men visst är det väl givande det här, med hur vi ser på våran hembygd kontra landskap.
Laisvall, vilket ljuvligt namn. Har det inte varit nämnt i Bernard Nords böcker? Har läst alla hans böcker, med stor behållning.

[Åke Forsmark]

Jag tvivlar på att Laisvall nämnts i Bernard Nords böcker. Det finns många namnkonstruktioner som Laisälven, Laisaliden, Laisbäcken etc. Däremot finns Laisvall nämnt i Einar Wallquists böcker som är en trevlig läsning för den som vill veta något om hur livet såg ut i fjällvärlden förr i tiden.

[Janet Henriksson]

Kanske var det inte Laisvall, men nåt likande bör det varit då namnet var så bekant.
Ni har så fina ortsnamn där uppe, för att inte tala om era dialekter.
Så sjungande mot vårat grötiga, med r:en långt ner i halsen.
Nu väntar lingonspannen på rensning, ha det bra.
Janet

[Ingegerd Johansson]

Bra diskussion du startat, Lennart Holmstedt! Jag har undrat mycket över det märkliga att bunta ihop befolkningen i 2/3 av Sverige och kalla dem norrlänningar, medan man inte talar om götalänningar eller svealänningar. Lika märkligt är det förstås att tala om att åka till Norrland. Motsvarigheten skulle då vara att jag åker till Götaland, om jag åker till Norrköping. Och det har jag då aldrig hört någon säga!!
 
I jobbet åker jag åtminstone en gång om året till Vännäs och flera gånger till Örkelljunga. Då säger jag givetvis inte att jag ska till Norrland resp. Götaland utan antingen Västerbotten resp. Skåne eller också ortnamnen ifråga.
 
Det brukar faktiskt uppskattas att jag inte säger norrlänning utan t. ex. västerbottning eller ångermanlänning.  
 
Jag tycker bara att det är så självklart att försöka vara konsekvent med beteckningar på människor och delar av vårt land.
 
Mvh Ingegerd

[Anita Berglund Eriksson]

Hå,hå, ja,ja,
Visst är det så att norrlänningar buntas ihop som en skock får där uppe ovanför Gävle! Men vet ni va?; vi struntar i det! Vi älskar att vara de individualister vi är, och för oss här uppe har det ingen betydelse om vi bor i Ångermanland, Västerbotten eller Lappland; vi känner oss alla som de fria norrlänningar som vi egentligen är. Så götar och svear; ni är bara avundsjuka!  Men ni är ganska söta.....!
 
 Anita

[Anders Berg]

Ingegerd, se mitt inlägg 17 sept 2004 kl. 11.20, så behöver du inte tycka det är så märkligt. Det handlar om avstånd, och inte nödvändigtvis avstånd i kilometer räknat. Det som upplevs som avlägset använder man ett vidare begrepp för.
 
Att man själv inte använder det vida begreppet är självklart. Om medelpadingen frågar ångermanlänningen varifrån han kommer, så svarar han inte Norrland, lika lite som schweizaren svarar Europa på samma fråga från en irländare. Därmed inte sagt att det vida begreppet är fel, det är bara inte relevant i sammanhanget.
 
Att Norrland används i södra Sverige, men inte Svealand och Götaland i norra Sverige bör väl norrlänningarna själva vara bäst på att förklara, men jag tolkar det som att Norrland upplevs som ett avlägset område för sydlänningarna, medan södra Sverige inte i samma utsträckning upplevs som avlägset för norrlänningarna.
 
Sedan kan man, och gör i media, naturligtvis vara politiskt korrekt och bestämma att inte använda ordet Norrland, men jag försöker förklara varför det ändå har använts.

[Anders Berg]

 Anita, är verkligen norrlänningar individualister? Ni röstar ju så rött!  
 
mvh
Anders
50% ångermanlänning, 50% skåning

[Michaël Lehman (Philippos)]

Åtminstone i min bekantskapskrets är det ett välkänt ?faktum?, att det är mycket längre från Stockholm till Luleå än från Luleå till Stockholm...  
 
(Det ligger också onekligen en poäng i Anders senaste kommentar från 13.06.)

[Anita Berglund Eriksson]

Anders & Michael! Äsch, jag tror att de flesta inte röstar alls...!  Vi sk...er i det! (tror jag...)
 
Mvh Anita