Äldre inlägg (arkiv) till 17 december, 2012

[Elenor Svensson]

Vad kan detta vara för slags titel/yrke?
År 1898 kom FMF till Söderhamn(X). Då arbetade han som dräng hos en grosshandlare i staden. Senare fick han titeln Statkarl.  
Vad arbetade en Statkarl med?  
 
/Elenor

[Mikael Edberg]

Om jag har förstått saker och ting rätt,  
så är Statkarl ett annat ord för Statare.
Rätta mig om jag har fel någon!
 
/Mikael

[Elisabeth Thorsell]

Statkarl och statare är samma sak, och de fick sin lön i stat, d.v.s. in natura, mjöl, mjölk, ved, och vad det nu var för något. Oftast finns de vid de stora godsen, men även större bondgårdar hade statare. Det finns mycket skrivet om dem, se t.ex. Ivar Lo-Johanssons skrifter.
 
Statsystemet avskaffades 1945, och därefter fick de kontant lön och kallades lantarbetare.

[Elenor Svensson]

Härligt att få svar så snabbt!
Jag tackar så mycket för informationen, Mikael och Elisabeth!
 
/Elenor

[Gunn Åstrand]

Hej  
Jag vet att Karl Viktor Karlsson var statkarl men
hur kan jag hitta han vidare. Han var statkarl på Kungsladugården eller Kungsgården i Borgholm på Öland.

[Britt-Marie Edman]

Hej
Är det någon som vet vad en statdräng är. Jag har stött på två personer som kom från Värmland i slutet på 1800-talet till Medelpad och har titeln
Statdräng.
 
Hälsningar  
Britt-Marie

[Elisabeth Thorsell]

En statdräng var en jordbruksarbetare, vanligen anställd vid någon större gård. Han skötte kor, hästar, plöjde, skördade och gjorde allt möjligt jordbruksarbete. Lönen utgick i form av stat vilket var x antal liter mjölk per dag, x antal tunnor säd, x antal famnar ved, tillgång till potatisland, alltså den mesta lönen i form av naturaförmåner och liten del i kontanter.  
 
Om du söker på Rötter på ordet statare hittar du säkert mer uppgifter. Statsystemet avskaffades på 1940-talet, och en av dem som bekämpade det var författaren Ivar Lo-Johansson, som i åtskilliga verk beskrivit statarnas liv.

[Rune Edström (Rune)]

Och det var Gunnar Emanuel Sträng, senare med både hängslen och livrem som finansminister, som 1945 förhandlade bort det. Då blev det vanligt lönearbete och betalning med kontant lön, istället för denna f-e stat.
mvh
rune

[Britt-Marie Edman]

Elisabet och Rune! Tack för svaren. Var det vanligare med statdrängar i Värmland eftersom de
jag har sett kommer därifrån? Så stora ägare var det inte i Selånger Socken dit de flyttade och också gifte sig.
Hälsningar  
Britt-Marie

[Rune Edström (Rune)]

Hej Britt-Marie
?Har en tammas bak öre?(örat), som en Iljas bruke säge. Tror att så fort någon var anställd stadigvarande hos bonde eller godsägare, var han en statare. Förutsättningen var ju att det var jordbruk. Men det kanske fanns statare på andra ställen också?
Jag knoga tillsammans med en statare, som dräng (min finare titel var lantbrukselev) med den hiskeliga lönen av 100.- riksdaler i månaden varav skatt 23.-, och den bonden hade 8 kor och en tjur. Det var visserligen i Västergötland, men undrar om det inte var lika över hela Sverige.
mvh
rune

[Rune Edström (Rune)]

Givetvis hade han 2 hästar också
rune

[Hans Brenner]

Hej
Jag har träffat på std troligen statdräng i en röstlängd från 1916. Längden gäller Bobäck i Kyrkslätt tre mil väster om Helsingfors.Orten är gammal svenskbygd. I min barndom på 40-talet talade man om statkarlar och statare. Statdräng har jag inte träffat på tidigare. Enligt röstlängden kunde statdrängen också vara gift. Jag har haft den uppfattningen att drängar såsom också pigor var ogifta personer i gårdens kost och logi.Hur var språkbruket i Sverige på denna punkt? Det var intressant att läsa att spannmålstorpare endast användes i Finland.
Hälsningar från Finland
Hans Brenner

[Lena Kindstedt]

Hej Hans!
Min farfarsfar var statdräng, och i husförhörslängden (eller vigsellängden) har prästen enligt mina anteckningar själv förklarat att statdräng är en gift dräng. Prästens anteckning har jag funnit i Vårdsbergs socken, Östergötlands län, 1846-1850.
Hälsningar  
Lena

[Ulrika Eversdijk]

Är statdräng detsamma som statardräng?

[Ingela Martenius]

Statare, statdräng, statardräng, statkarl är olika beteckningar för samma person: en lantarbetare vars lön helt eller delvis utgick i form av stat (mestadels bränsle, spannmål, mjölk och potatis), här i även inbegripet bostad.
 
En vanlig dräng eller piga förväntades vara ogift.
Mot slutet av 1800-talet ställdes ofta som krav vid anställningen att stataren var gift och att hans hustru kunde åta sig mjölkning, det vita helvetet, ett mycket tungt arbete. Även barnen förväntades hjälpa till med enklare sysslor.
Följden blev att drängar och pigor som ville gifta sig i stor utsträckning hamnade i statarsystemet istället (mot att de tidigare kunde bli torpare eller oftare backstugusittare).
 
Arbetarrörelsen motarbetade statarsystemet, särskilt under mellankrigstiden, bl.a. eftersom statarnas ställning var svag i förhållande till arbetsgivaren - vid konflikt kunde statarna t.ex. vräkas från sina hus. I oktober 1944 beslöt man så att avskaffa statarsystemet och per 01 november 1945 skulle alla ha övergått till kontant lön.
Detta sågs faktiskt inte av alla med odelad glädje: många statarhustrur var rädda att männen nu skulle slösa bort kontanterna på sprit etc. - när de levde på stat visste kvinnorna att hushållet åtminstone hade mat och husrum.
 
Ingela

[Ulrika Eversdijk]

Har efterlyst betydelse av ordet arbetsdräng under a utan framgång. Kan någon svara på det här?

[Jenny Karlsson]

Hej!
Jag har flera i min släktforskning som står som stattagare. Vad innebär det? Är det kanske samma sak som statare? Hoppas nån kan hjälpa mig.  
 
Mvh
Jenny

[Elisabeth Thorsell]

Det är samma sak som statare, större delen av lönen utgick i varor av olika slag, detta kallades stat.

[Susanne Kurtson (Kurtson)]

Hej!
Statkarl kan också vara stationskarl. Dvs en lägre anställd på en järnvägsstation. Jag har en släkting som står som statkarl och han blevs senare en stationsföreståndare.
Susanne

[Lennart Andersson]

En stationskarl kallades aldrig för statkarl. Står det statkarl är det definitivt frågan om en förkortning i skrift. Kanske stod det stat.karl? I allmänhet förkortades stationskarl enklast stk.
 
/Lennart Andersson

[Jan-Eric Landh]

Jag undrar över den stora statarflytten. De flesta flyttar vid samma tidpunkt på hösten. Vad flyttade de till? Vem erbjöd en ny statartjänst med bostad inför vintern? Det måste ha varit många som inte fick en ny tjänst och bostad förrän på våren då lantbruksuppgifter fanns igen. Hur såg den normala statarvintern ut?

[Sven-Ove Brattström]

De flyttade till sin nya arbetsgivare. Anställningarna var på ett år i taget och upphörde respektive påbörjades den här tidpunkten på året. Det finns mycket skrivet om detta här på anbytarforum.

[Elisabeth Thorsell]

Ivar Lo-Johansson, Moa Martinsson och Jan Fridegård är exempel på statarförfattare, som själva upplevt statarlivet, och livfullt beskrivit det i många av sina böcker.

[Ingeborg Arvastsson]

Hej,
 
Jag har ett par funderingar som rör ett par, där maken är statkarl (alt arbetare, statare, stenarbetare, jordbruksarb etc). Han förefaller ha lämnat sin hustru 1906 (hon har då rest till sin hemförsamling, Visby för att vara mer precis) och därefter flyttat från den ena församlingen till den andra och sedemera rest till fastlandet och fortsatt från församling till församling. Tydligt kan man se att han varit bra precis ett år vid varje anställning. Vid ett tillfälle har han också erhållit ett s k frejdbevis och stundtals så har han endast varit skriven på församlingen o mer precis adress har saknats (detta förekom även under tiden tillsammans med hustrun). Nu till frågorna:
 
1) När man följer hennes liv efter att de rest åt olika håll, så står det endast hustru m not om att maken är statkarl i den församling som de båda befann sig i när de valde att gå åt olika håll. Det kommer att stå samma församling på maken hennes liv igenom (även fast hans resa beskriver ett fortsatt flackande från församling till församling), varför gör det, det och hur försörjde hustrun sig (det låter för mig orimligt att en statkarl på fastlandet skulle kunna sända över något av större värde till hustrun på Gotland...)?
 
2) Vad föranledde att man bara var skriven på församlingen?  
 
3) När hon slutar sina dagar i apr 1934 i Visby så står en notering att man skickat avis till makens hemförsamling, som är den faktiska församling han befinner sig i, på fastlandet. Så helt plötsligt så vet man vart han befinner sig, från att ha skrivit den församling som han bodde i 1906. Hur kommer det sig?
 
4) Kan man anta att han fick stå för några begravningskostander och framkommer det i så fall i en bouppteckning?  
 
Det verkar bara som att detta par gått åt var sitt håll. Genom hela hans liv (i församlingsböckerna) så följer alltid en anteckning om att han har en fru som han gifte sig med i Visby 1891. Vare sig mer eller mindre. 1925 får han ett barn m en ung flicka f 1897, men inte heller här verkar det ha blivit något mer än ett par rader i församingsbok o bok över födda. Inget om underhåll eller dyl...  
Nu är vi förvisso inne på 1900-talet o Sverige har kanske blivit en smula mer liberalt än vad det var på 1800-talet osv, men vad jag förstår så brukade det medföra ngn form av underhåll till det födda utomäktenskapliga barnet f 1925...!? Det känns som om dessa liv inte berättar hela historien i kyrkböckerna...  
 
Någon som kan tänkas ha lite svar eller reflektioner o tips?
 
Tack på förhand
/Ingeborg

[Maud Svensson]

Lite svårt att ge bestämda svar när man inte vet vilka personer det handlar om och inte kan se vad som står om dem i kyrkböckerna. Men försöker ändå:
 
1. Hustrun kan ha arbetat och försörjt sig själv eller fått hjälp av släktingar. Mannen kan också ha bidragit något till hennes (och barnens?) försörjning, även om han inte hade några större inkomster.
 
2. Om man utflyttade utan att ta ut flyttbetyg, det vill säga utan att meddela vart man skulle, blev man kvarskriven i församlingen, skriven på socknen. Där kunde man också skrivas om man saknade fast hemvist i församlingen.
 
3. Uppenbarligen var det känt av hustrun/familjen/andra närstående var mannen befann sig. Han skulle givetvis underrättas om hustruns död och kallas till bouppteckning.
 
4. Beställ kopia av bouppteckningen! Vanligtvis bekostades begravningen med dödsboets tillgångar om sådana fanns, och eftersom kvinnan fortfarande var gift när hon dog var maken delägare i dödsboet, eller ensam arvinge om inga barn fanns.  
 
Ett uä barn fött 1925 hade en barnavårdsman som bland annat hade i uppgift att se till att barnafadern betalade underhåll. Du kan beställa kopia av barnavårdsakten som finns i kommunarkivet där modern var skriven vid barnets födelse. Man hittar inte allt i kyrkböckerna, men det finns ju andra källor att söka i.

[Ingeborg Arvastsson]

Tack Maud!  
 
Ja på hustrun, så står det bara hustru i församlingsböckerna, aldrig, vad jag kan se, att hon arbetar med något (paret är till synes barnlösa). Hon hette Hilda Augusta (Maria) Lindbom (Lindblom) o var född 1860 i Visby, död 22 april 1934 samma plats. Maken hette Carl Petter (Karl Peter) Eriksson och var född i Ganthem, Gotland, 11/12 1863. Jag har bara nått halvvägs med dem och inte kommit till deras relations början ännu, men blev så förundrad över deras livssituation. Inbillar mig att det ryms mer mellan raderna i kyrkböckerna och tänkte därför förhöra mig här i vad som var vanligt för statare. Trodde att makar i regel höll ihop, i synnerhet om livet var kärvt, och är nyfiken på om det var vanligt att de gick skilda vägar?  
Blev också förundrad över att de tillsammans o att han själv stundtals saknat hemvist. Varför gjorde folk/statare det? Om de skötte sitt arbete så ingick väl husrum i anställningen? Jag tar för givet att han skött sig eftersom han vid ett tillfälle fått frejdbevis vilket jag uppfattat är en form av referens till t.ex. potentiella arbetsgivare utfärdat av kyrkan... Men det ena kanske inte har något med det andra att göra?!
 
//Ingeborg

[Maud Svensson]

En gift kvinna skrevs alltid som hustru, vilket inte behöver betyda att hon var hemmafru och försörjdes av maken.

[Ingeborg Arvastsson]

Jo det är jag med på. Det var väl mer generell kunskap om statarlivet som jag var ute efter.

[Maud Svensson]

Det frekventa flyttandet var ju utmärkande för statarlivet. Man skrev kontrakt för ett år och när det gick ut flyttade man till en annan gård, ofta i annan socken. Arbetsgivarna ville helst ha gifta statare vars hustrur kunde sköta mjölkningen - kanske tröttnade den här hustrun på det arbetet (den vita piskan som det kallades) och på kringflackandet, kanske också på mannen. Hon kan ha föredragit att återvända till hemstaden och försörja sig med annat arbete.
 
Ivar Lo-Johansson har i flera böcker ingående skildrat statarnas liv - rekommenderas.

[Lena Wiman]

Min farfar och farmor var statare. Statares hustru skulle mjölka nästan oavsett hur sjuka de var. Tror de var just Ivar Lo-Johansson som skrev boken Den vita piskan, som beskriver deras liv. Något att tänka på nu när mjölken står färdigpackad i affärerna kylar.  
Åter till statarna, min släkt på fars sida var statare hos många gårdar. I Södermanland, Uppland, Värmland ja överallt där det fanns stora gårdar, säterier osv.
Om det inte finns svar på annat ställe undrar jag hur de fick veta var det fanns ledig plats. Det är ju tjogtals med personer som prästen skriver in i in- utflyttningsböckerna.