Äldre inlägg (arkiv) till 11 maj, 2011

[Birgitta Ohlsson]

Efter att ha sett att många av mina inlägg förblir obesvarade undrar jag om det finns någon som kan tipsa om hur man skriver ett inlägg så att man har störst chans att få svar? Jag vägrar tro att jag är så unik att ingen har gemensam släkt med mig. För att ingen skall gå i taket av det här så är det inte så att jag vill ha allt serverat på silverfat med en massa fakta att skriva in i släktträdet utan det jag eftersöker är lite diskussioner och samarbete för att hitta sina anor.  
 
Mvh
 
Birgitta

[Karl Bergstrand]

Det kan nog var så att ingen som är här och läser, forskar i din släkt. Jag läser regelbundet anbytarforum sedan starten. Ännu har det inte kommit någon fråga om de släkter jag har i min databas på 15 000 personer. När jag svarat här så är det mest frågor angående de församlingar som jag känner till.

[Anders Ellerstrand]

Birgitta, har du använt Disbyt för att se om någon forskar i din släkt?
 
Om du berättar var du ställt dina frågor är det ju lättare att besvara frågan om du får bättre resultat genom att ställa frågor på annat sätt.
 
Min erfarenhet är annars att frågor av typen söker anorna till NN sällan får svar. Kanske för att det ger intryck av att man inte försöker själv.
 
Frågor som visar att man sökt aktivt men kört fast brukar få bättre respons. Ganska naturligt.
 
Vilket också syns på Läshjälp. Om man har försökt själv, men har några ord man inte kan läsa får man oftast hjälp. Det hjälper också om man antränger sig att lägga in en bild på det man vill ha hjälp med.

[Ann-Mari Bäckman]

Birgitta!
 
När jag uptäckte Rötter, så tänkte jag också att nu kan jag diskutera min släkt med andra och kanske även få hjälp med de luckor jag hade i min forskning, som skett utan hjälp av internet. Det har bara hänt en gång under åren att det ställts en fråga om en gemensam anfader.
 
Däremot har jag fått hjälp av andra med att fylla igen luckorna.
 
Nog tror jag att det är som Anders säger att benägenheten att hjälpa är större om man verkar ha sökt själv, men har fastnat.
 
Mvh
 
Ann-Mari Bäckman

[Carl-Fredrik Hanzon]

Det är nog inte så mycket fråga om hur man skriver som vad man frågar om. Ibland när jag läser frågeställningar och klagomål på att folk inte får svar, får jag intrycket av att frågarna ibland verkar tro (men det märker jag av ditt inlägg att du inte gör, Birgitta) att det finns en proffessionell frågelpanel någonstans, med speciell avdelad uppgift att svara på alla frågor, ungefär som vissa tidningars frågespalter som: Fråga om juridik, Fråga doktorn etc. Så är det ju inte. De/Vi som ibland besvarar någon fråga är ju vanliga amatörer, precis som alla andra här i Anbytarforum. Och de flesta av oss ställer ju emellanåt också frågor. Eftersom jag personligen tycker att det är mycket roligare att forska fram uppgifterna själv, i stället för att få dem serverade, fix och färdiga, brukar jag bara ställa frågor i Anbytarforum när jag verkligen har kört fast, dvs när jag uttömt alla tänkbara för mig kända källor, men att jag ändå kanske hoppas att någon enda av Anbytarforums deltagare, eventuellt råkar ha hittat uppgiften på ett ställe, där jag inte tänkt på att leta. Eller om det rör sig om någon plats som av geografisk/arkivistiska skäl kan tänkas vara åtkomligare av boende i andra län/landsdelar än jag själv (som bor i Linköping), t.ex. Stockholm, Göteborg, Småland eller Skåne.
 
Men av de frågor jag har ställt, har jag nog bara fått svar på kanske 5-8 %; högst! (Men desto mer glädjande i de fall jag fått det! ) Så du är inte ensam, Birgitta... Och det troligaste skälet till att man inte får svar, är (som redan nämnts) helt enkelt att ingen har forskat på området, eller åtminstone att de som eventuellt har gjort det, inte har något svar att ge.  
 
Ett tips är ju annars att man självfallet har betydligt större chanser att få ett svar om man frågar om personer långt tillbaka i tiden t.ex. 16- eller 1700-talen. Då är ju den statistiska sannolikheten att ens ana berör någon annans mångdubbelt gånger större än om man frågar om t.ex. en person i början av 1900-talet. I sistnämnda fall känner man ju vanligen till vilka personer, som skulle kunna veta något (dvs relativt nära släktingar). Och då är det ju faktiskt enklare att fråga dessa direkt, än att gå omvägen över Anbytarforum.

[Sven Aivert (Svena)]

Hej Birgitta!
 
Misströsta inte för att du nu ej har fått svar ibland kan det dröja flera år inan svar det har hänt mig ett antal gånger.
 
Med Vänliga Hälsningar
Sven Aivert

[Birgitta Ohlsson]

Ok är det så att ingen forskar i samma släkt som mig så får jag ta det och klara mig själv det är inget att orda om. När det gäller om jag använt Disbyt så har jag det och det är ett bra komplement som jag ofta använder. Som exempel på obesvarade inlägg kan jag nämna ett under Småland ->Ryssby (H) från fredag den 02 sept 2005 kl. 22.04: eller tisdag den 22 nov 2005 kl. 19.14:. Nu vet jag att det sista är inlagt så sent som i tisdags denna vecka och att man inte kan begära svar så snabbt men jag tog med dessa inlägg för att visa hur jag skrivit och brukar skriva. Jag tycker att man många gånger trots att man har med väldigt lite uppgifter som kanske endast ett födelseår kan få fram uppgifter som rör hela familjer så frågan är, har jag med för mycket information eller är jag för oklar i mitt sätt att skriva? Jo jag vet att man under Läshjälp i stort sett alltid får hjälp, det har jag också fått men under dessa svarar ofta samma personer som jag inte tror forskar på samma landskap som mig utan hjälper till av ren vänlighet. Som jag skrev innan är det diskussion och samarbete som jag eftersöker. Ibland kan man bli väldigt osäker på om man hamnat rätt och skulle behöva eller vilja ha igång en diskussion eller ett samarbete för att ta sig vidare. Kanske man har en vild teori som man skulle vilja pröva mot någon för att se om teorin kan stämma eller om det bara är att förkasta. Jag bor också långt ifrån de landsarkiv som rör ”mina” landskap men gör så gott jag kan för att ändå försöka få tag i uppgifter om mina anor som tex bouppteckningar, mikrokort i massor, besöker mitt lokala bibliotek för att låna böcker, köper olika Cd-skivor, skaffar abonnemang till olika webbsidor som SVAR osv. Tack till samtliga för vänliga svar och tips. Nu är det dags att åter dra igång mikrokortsläsaren.
 
Mvh
 
Birgitta

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Birgitta
Ett litet tips från en som i bland inte får svar på sina frågor.
Antagligen forskar jag i vissa fall på perioder och platser där vi inte är så många. En del som har större kunskap än jag kanske inte använder Rötter som förmedling av information. När jag började forska för drygt 25 år sedan, tog jag reda på alla som hade talat om att de forskade i samma geografiska område. Sydostkanten: södra Möre och Blekinge. Jag har tack vare detta haft en mkt god och många ggr trevlig brevväxling med dessa mina nära forskarvänner. När sedan Rötter öppnades, så fann jag ytterligare många fina och trevliga forskare som det har varit och är trevligt att utbyta rön och tankar/funderingar med. Den egna forskningen omfattar idag mer än en socken och och  kommer säkert att omfatta mer än häradet. Jag önskar dig lycka till i din forskning, Ryssby (H) borde finnas många som har som sin forskningssocken.
Jan-Christer

[Anders Ellerstrand]

Birgitta, jag har tittat snabbt på dina två frågor. Ska du få svar på sådana frågor ska du ju ha turen att någon har just de personerna i sin databas. Eller att någon har lust att börja forska på dina anor...
 
Sådana frågor - specifika personer - tror jag ofta blir obesvarade.

[Göran Svantesson]

Hej Birgitta.
 
När jag har kört fast, och är utless på mina
egna anor,så känns det så skönt att ägna sig
åt andras anor,men det är inte så ofta jag lyckas.
Men om jag lyckas,så har för det mesta någon
annan hunnit före.Jag kanske skall göra ett  
inlägg ändå,eller vad tycker du.
Men då blir det ju liksom tårta på tårta.
Jag vet inte.
 
Mvh. Arne

[Stefan Simander]

Min erfarenhet är att det förvånansvärt ofta kommer snabba och inte sällan långa svar på till synes mycket enkelt ställda frågor om anor eller annan släktskap!  
 
Naturligtvis händer det att det inte blir något svar också...

[Birgitta Ohlsson]

Hej Jan-Christer  
 
Tack för bra tips det skall jag pröva. Jag har endast forskat i 4 år så jag känner mig fortfarande som en nybörjare med stor respekt för alla som har hållit på i många år. Jag forskar också på en del platser där det inte finns så många andra som forskar men som du skriver, Ryssby trodde jag också att det var många som hade den som sin forskningssocken. Tyvärr var det inte så och då är det bara att ta nya tag och försöka klara sig själv.
 
 
Hej Anders
 
Nu tog jag bara två exempel lite snabbt men det finns många fler inlägg som förblivit obesvarade. Jag håller med Stefan Simander om att det förvånansvärt ofta är mycket enkelt ställda frågor som får snabba och långa svar, ibland är det flera personer som hjälps åt med olika uppgifter från sina databaser men de kanske alla är släkt med frågeställaren vad vet jag. Som jag skrivit förut så är jag inte alls intresserad av att någon skall börja forska på mina anor för det vill jag göra själv, nu vet jag i alla fall att det inte är någon id? att skriva fler inlägg liknande de jag skrivit. Tack för det.  
 
 
Hej Arne
 
Jag brukar också hjälpa till där jag kan. Jag har bland annat svarat på en hel del inlägg gällande Öland där jag har väldigt mycket anor i många olika socknar. Jag har en Cd-skiva med alla födda/vigda/döda för alla socknar på Öland som Karl-Axel Björklund har gjort. Denna använder jag flitigt både när det gäller mina egna som andras anor. Är det så att det gäller en socken som jag dessutom har mikrokort för så kollar jag även i dessa om det behövs. Har någon annan redan svarat på frågan beror det på om jag kan tillföra något eller inte om jag svarar. Ibland kanske det räcker med en enkel uppgift för att hjälpa någon vidare som kört fast.
 
Mvh
 
Birgitta

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Birgitta
Tack för din respons.
I bland kanske jag som forskare inte skall stanna vid sockengränsen. Du har säkert folk som har glidet över. Jag fann i början att Torsåsborna hade beblandat sig med både Vissefjärda, Söderåkra och söder om gamla riksgränsen. Jag lät det till en början få beror på detta för att ägna mera krut på de som fanns inom ursprungssocknen. En vacker dag efter flera år kom jag vidare med dessa då så svåra socknar, mkt tack vare att kontakter knöts och jag kunde gå vidare. I dag har jag i sort sätt tagit till mig dessa socknar som mina. Jag börjar nämligen få fler anfäder där än i min ursprungssocken. Detta samarbete hade inte varit möjligt utan tjänster och gentjänster. Jag vet en del, andra kanske vet mer och genom utbyte av uppgifter kommer vi vidare. Visst får jag stanna upp i bland, alla frågor har ju inget svar, men kanske kommer svaret senare men troligtvis inte idag. Forskning är som en långrev, när jag har vittjat den senaste kroken, kommer alltid nya upp som pockar på ett bete och ett svar.
Jan-Christer

[Kaj Andersson]

Hej allihop!
 
Grejen med Anbytarforum är väl precis det som Birgitta efterlyser? Själv har jag haft förmånen att här få nya släktingar, massor av hjälp både läshjälp och ren forskning. Själv scannar jag av Anbytarforum nästan dagligen, hittar jag nåt där jag tror jag kan bidra så försöker jag. Med blandad framgång (som den amatör jag är).
 
Anbytarforum är en mycket viktig arena för mej. Här finns många oerhört duktiga och empatiska släktforskare som ofta ger stöd till mina egna problem (eller egentligen glädjeämnen)!
 
Mvh
 
/Kaj A.

[Jan-Erik Eriksson]

Jag tror att det är väldigt många som liksom jag sitter och slappar framför datorn och läser inlägg och frågor och ser om jag kan hjälpa till.
 
Det som man lätt kan hjälpa till med är naturligtvis där det finns på CD-skivor eller andra databaser.
 
Naturligt ser vi att den största hjälpen här på forumet gäller runt senaste sekelskiftet.
 
Det är ju väldigt mycket från 1700-talet som förblir obesvarat för det kräver djupare forskning eller att man har det i sin egen släkttavla.
 
Kanske också ett konkret tips till Dig Birgitta (och flera andra med)
 
Skriv med mycket luft i texten, radbryt gärna vid nya meningar och framför allt vid olika personer som Du söker.
 
Ditt inlägg under Ryssby är mycket svårläst - en text som man skall läsa av fri vilja skall vara tilltalande annars går man förbi och tar en annan.

[Birgitta Ohlsson]

Hej Jan-Christer
 
Tack för mycket trevligt och uppmuntrande inlägg. Jodå mina anor har glidit rejält från Vissefjärda -> Ljuder -> Ekeberga -> Algutsboda -> Räpplinge genom fem generationer. Skickar det jag har via mail om du mot förmodan har någon nytta av det. Visst är det viktigt och kul att knyta kontakter men det är inte lätt när det ibland känns det som om man håller en dialog med sig själv på anbytarforum. Självklart har jag knutit en del kontakter men då har det mera varit fråga om hjälp. Detta värdesätter jag mycket men ena behöver väl inte utesluta det andra? Det är väl det som är tjänster och gentjänster. Jag vet att man ibland får vänta med en fråga men det var när det blev för många frågor utan svar i för många socknar som jag skrev mitt inlägg i ren frustration.
 
Hej Jan-Erik
 
Tack för jättebra recension av mitt inlägg. Det är ju minst lika viktigt att få reda på hur folk ser på ens inlägg eftersom även det kan vara en orsak till att det står obesvarat. Jag tycker att det är lite synd att inlägg om 1700-talet och äldre blir obesvarade. För min del skulle jag föredra ett tips om hur man själv kan ta sig vidare än inget svar alls. Som Kaj A skriver finns det på anbytarforum många oerhört duktiga släktforskare med enorm kunskap om olika källor. De flesta har dessutom erfarenhet av att den långa vägen forska fram sin släkt. Jag vet inte men skulle inte tips och råd från dessa kanske i förlängningen råda bot på det så många gånger hett diskuterade ”släktsamlandet”?  
 
Mvh
 
Birgitta

[Anders Pemer]

Ett antal inlägg på temat enkla frågor man kunde ha forskat fram själv har flyttats hit från . / mvh Moderator Släkter
 
 
Det är trots allt väldigt ironiskt att mängden frågor av den karaktären snarare är fler idag när kyrkböckerna är lika tillgängliga online som detta forum, än när Anbytarforum var nytt och så inte var fallet. Det verkar som att släktforskning kommit mer än förr i ropet, och att detta är en sida nya hugade hittar, och ofta utan några som helst förkunskaper. Många nykomlingar verkar ju komma hit och anse sig ha letat noga efter fakta om sin morfar eller liknande, vilket mest verkar handla om att de sökt hans namn på Internet i tron att allt vad släkt och släktförhållanden heter redan skulle finnas fixt och färdigt att hitta på nätet. Vilket det ju för allan del kan råka göra om man har en väldig tur, eller otur...
 
Det borde nog tydliggöras centralt på Anbytarforum hur lätt det är att hitta kyrkoarkivalierna idag, så att fler nykomlingar skulle förstå hur lätt faktiskt själva forskningen i sig är att bedriva, kanske framför allt eftersom det är den biten som är så himla rolig.
 
En effekt är dessutom att en oerhört stor del av de frågor som ställs på Anbytarforum idag gäller uppgifter som snarare än något annat hade varit enklare och gått snabbare för frågeställarna att logga in på SVAR, starta Arkiv Digitals programvara eller Genline Family Finder, och kolla upp själva, än att logga in, leta upp eller själva starta en passande tråd, och skriva in sin fråga för att sedan vänta på hur snabbt någon kan visa sig svara. När man väl är klar och har skickat sitt eget inlägg med frågan hade man vid det laget suttit med rätt födelsenotis framför sig på skärmen. Om man bara hade koll på hur det går till. Och hur lätt det stor del av tiden är - tills just de gånger man verkligen får problem i forskningen och inte hittar en uppgift där man skulle ha förväntat sig det. Det är ju det som är forskningsproblem och tarvar hjälp forskare emellan, i min världsbild.
 
Och då är det ju inte direkt rationellt någonstans att i stället gå en sådan här omväg. Anbytarforum var till för hjälp forskare emellan, men knappast för att forskare ska i praktiken närmast uppdragsforska, och gratis. Och det måste vi nog alla vara vaksamma nog att inse att det många gånger närmast blir vad saker i praktiken handlar om.
 
I första hand ser jag en stor informationsbrist när stora grupper som vill börja gräva i släkten inte ens har lyckats hitta någon information om det faktiskt går till att göra, innan de hittar till Rötter och Anbytarforum. Och när de sedan allt som oftast bara får hjälp med och svar på de enklaste frågor om lätt funna födelseuppgifter får de ju heller inget lära sig, utan får i god tro helt oavsiktligt bilden att Anbytarforum handlar om att bara fråga och fråga här, så får man svar. Och så kan vi väl ändå inte låta det utvecklas, tycker någon det?
 
Och om man faktiskt inte vill lära sig forska själv så finns det ju redan ett namn för när man vill att någon annan ska göra det åt en, det kallas uppdragsforskning och det är det nog många av oss släktforskare som gärna tar på oss lite av någon gång emellanåt för att finansiera våra egna utlägg för de olika abonnemangen och CD-inköpen vi lagt en hel del pengar på. Det är ju aldrig rimligt att det är de som inte vill göra något själva som ska få det de vill gratis, medan de av oss som gör något är de som betalar för tillgången till uppgifterna...!
 
Det borde många parter i skeendet lära sig att tänka på. För Sveriges Släktforskarförbunds Anbytarforum är väl då rakt inte skapat för att motverka att nya intresserade får lära sig, och se tjusningen i, släktforskning?

[Anna-Lisa Göransson]

Ett litet inlägg i ovanstående debatt. Allt är ju redan sagt så det finns inte så mycket att tillägga.Men det är en sak jag undrar över--hur skall man kunna lära sig tyda gammal skrift, om man inte själv bemödar sig att läsa de källor som finns. För mig är domböckerna de intressantaste källorna och dom får man inte ut så mycket av om man inte lärt sig tyda de olika skrivstilarna. Där är ju kyrkböckerna bra övning.Men jag är den första att medge att det kan vara svårt ibland och att man kan behöva hjälp. Även efter 35 års träning. Dessutom är det som Anders Pemer säger så himla roligt att släktforska och att lösa problemen själv genom eget arbete. Då är man nöjd.
 
Vänlig hälsning till alla Rötters läsare.
 
Anna-Lisa

[Leif G. Olofsson]

Bra skrivet, både Anders och Anna-Lisa.
Själv har jag hållit kurser, både i släktforskning och läsning av gamla handstilar. Båda är otroligt stimulerande att vara studieledare för, men också arbetsamma att förbereda om man vill ge något extra till kursdeltagarna, helst av lokal karaktär.  
Jag önskar alla intresserade och seriösa forskare lycka till och jag tycker det är ett sant nöje att hjälpa en forskare som till synes kört fast.
Vänliga hälsningar
Leif Olofsson

[Kristina Gunnarsdotter]

Mycket är sagt, men det finns en sak att tillägga och det gäller kvaliteten på uppgifterna och källorna.  
 
De som hjälper andra med uppgifter här på forumet hämtar dem ofta från folkräkningar, cd-skivor eller från andra internetforum och hemsidor. Dessa uppgifter bör givetvis kontrolleras så gott det går mot originalkällorna, men jag undrar i hur stor utsträckning detta görs. Uppgifterna används nog ofta rätt av, läggs ut på nya hemsidor, skickas vidare och sprids okontrollerade. Jag har sett många felaktigheter om mina anor på andras hemsidor. När jag frågat efter källorna har jag ibland bara fått svaret internet och e-post. Sådant ger släktforskning låg status.

[Ann-Mari Bäckman]

Är problemet verkligen så stort, detta med att man vill ha alla uppgifter serverade, utan att själv ta reda på något från de kyrkböcker, som finns på nätet? Jag har en känsla av att det är ett fåtal, som gör så här (till stor irritation för andra, som Anders B säger). Är det inte så, att många i sin iver att börja släktforska, ber om hjälp till en början och sedan faktiskt upptäcker att man själv kan leta i kyrkböckerna bekvämt hemma. Visserligen kostar det en slant, men hobbyn brukar kosta.
 
Jag vill inte påstå att jag har koll på hur alla frågar i AF, men detta är hur jag uppfattar det. Jag kanske har fel.

[Anna-Lisa Göransson]

Ann-Mari Bäckman.
 
Jag vill gärna ge ett svar på din fråga. Men jag vill betona, att min mening inte är att på något sätt vilja vara petig eller att förarga någon. Vi har alla olika sätt att läsa och tyda vad som skrivs.  
Alltså, enligt min mening så är det inte konstigt att man vill ha lite hjälp på vägen ibland. Men om man har det som praxis och arbetsmetod, då är det väl ändå lite märkligt. Dessutom försvinner spänningen.
Det är faktiskt roligt att kunna hjälpa till om man kan. För en tid sedan lyckades jag hjälpa till att förena två halvsyskon som aldrig känt till eller träffat varann. Således två nu levande personer. Jag hade fått de uppgifter som behövdes från annat håll.Då kändes det meningsfullt att vara släktforskare. Men något sådant händer väl knappast igen.
 
M.v.h.
Anna-Lisa

[Ann-Mari Bäckman]

Anna-Lisa
 
Jag menar inte att jag tycker det är okej att inte anstränga sig och forska själv, utan min undran var, är det vanligt att så sker här i AF? Det händer att jag ser att någon frågar och frågar, går från socken till socken, men egentligen vet jag inte om den personen fortsätter på samma sätt eller kommer till insikt att skaffa sig något abonnemang på kyrkböcker på nätet och leta själv.
 
Är det någon som har kännedom om att det förekommer flera i detta forum, som enbart utnyttjar oss, som sitter på diverse material att leta i? Personligen vet jag bara en, men det kanske finns fler.
 
Om det nu är så att de flesta förr eller senare letar själv och tar hjälp, när det blir för svårt, då kanske problemet inte är så stort. De andra får man försöka lotsa in i rätta banor (om det nu går )
 
Ann-Mari

[Elisabeth Thorsell]

När denne person började fråga och fråga för något/några år sedan, så svarade jag honom några gånger, och han fick också tips om en bok, som innehöll svaren på en hel rad av hans frågor.  
 
Men när det verkade som att han inte tog till sig denna information, så slutade jag svara honom, och så har nog fler gjort.

[Per-Åke (Peo) Hjälm]

Det är nog iofs många som slutat svara nu, men det dyker hela tiden upp nya aningslösa personer som matar honom med uppgifter. Och så rullar det på...
 
Jag anser därför att Anbytarforum borde införa en generell regel mot missbruk av forumet alternativt missbruk av andras välvilja.
 
[TILLÄGG]
 
Eller så kunde man modifiera - och börja tillämpa! - nedanstående regel:
 
Var måttfull
 
Ställ inte för många frågor i varje inlägg och skicka inte in orimligt många efterlysningar varje dag.
 
Förslagsvis tar man då bort de två sista orden (varje dag).
 
(Meddelandet ändrat av peo62 2011-05-11 09:32)

[Helene Jorsell]

Tycker detta har gått över gränsen nu!  
 
Man talar (skriver) inte om en person på det här sättet. Citat; När denne person började fråga och fråga... samt det dyker hela tiden upp nya aningslösa personer som matar honom med uppgifter.  
 
Denna person och honom har ett namn. Vill ni kritisera NN så tilltala honom åtminstonde direkt, inte via omskrivningar.  
 
För mig är det fullständigt obegripligt hur moderatorn kan låta denna tråd fortgå med direkta insinuationer mot en forumanvändare.  
 
Helene

[Moderator Övriga ämnen]

Det finns ingen anledning att omnämna enskilda användare vid namn. Jag har därför tagit bort det i Helenes inlägg ovan. Jag vill också påminna om att rubriken för denna tråd är Hur skriver man bäst ett inlägg?; inte att diskutera hur man inte ska göra det.

[Helene Jorsell]

Frågan vi alla borde ställa oss är en respons på Per-Åkes inlägg ovan där han skriver;
 
Ställ inte för många frågor i varje inlägg och skicka inte in orimligt många efterlysningar varje dag.
 
Men då undrar jag; Ska man tillämpa samma regler för de som svarar?
 
Svara inte på för många frågor i varje inlägg och svara inte i orimligt många efterlysningar varje dag.
 
(Meddelandet ändrat av hjor 2011-05-11 10:46)

[Eivor Andersson]

En frågeställare som frågar väldigt mycket är ju en person
 
Att svara gör man ju till olika personer och kan väl inte jämföras?
 
Måttlighet är en dygd- har jag alltid tyckt
 
Eivor

[Helene Jorsell]

Eivor!
 
Jag svarar på de frågor som jag finner intressanta. Jag fördjupar mig och dras med i släktforskarlaviner om det så passar mig (utan att be någon om lov)!  
 
Helene