Testamentet skall definitivt finnas i bouppteckningen; det kan naturligtvis ha förkommit rent reellt, men måste vara omnämnt i bouppteckningen (som förklaring till varför fördelningen av tillgångarna gjorts som den gjorts).
Avsikten var inte att testamenten skulle lämnas in och förvaras av häradsrätten, men det förekom. Däremot var det förr så att de två testamentsvittnena skulle höras av rätten så snart som möjligt efter att de bevittnat ett testamente: de ojäviga vittnena skulle intyga att de bevittnat ett testamente, var och när det skett, att testator var känd av dem, vid sina sunda vätskor och inte under tvång. Däremot behöver/behövde vittnena inte på något sätt känna till själva innehållet i testamentet (om det inte är/var muntligt).
Idag är det precis samma krav på vittnena men man är inte längre så förutseende som förr, dvs. vittnesförhören företas inte förrän om/när det blir en tvist om testamentet. På så sätt var det ju smartare förr, eftersom man aldrig vet vad som kan hända med vittnena eller deras förmodade underskrifter (idag förlitar vi oss alltså på vittnenas underskrift...men vem vet om de egentligen är riktiga?? - quis custodiet ipsos custodes?)
Även testamente utan vittnen - och därmed utan vittnesförhör - var och är giltigt, men det måste då vara helt och hållet skrivet (för hand) av testator själv (holografiskt testamente). Ja, och undertecknat naturligtvis.
Att testamente skall bevakas var fallet även förr; det var ingen automatik i det avseendet - rätten, även om de rent praktiskt hade testamentet, kunde inte ta ansvar för att den som var förmånstagare ville ha det som testamenterats. Den som är förmånstagare kan/kunde faktiskt strunta i ett testamente!
Vad som skulle in till rätten i förväg var förr alltså inte själva testamentet utan vittnesförhören om det - även om det, precis som Elisabeth skriver, i praktiken inte var helt ovanligt att även själva testamentet förvarades av rätten för att undvika att det förkom.
Ingela
PS. Hela testamentsinstitutet kommer från Rom, och där var det så att testamenten förvarades av en offentlig institution, nämligen vestalerna.