Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-08

[Fredrik Derefeldt]

Tänkte ta upp detta med upphovsrätt på nätet.
 
I veckan fann jag en hemsida med avskrifter från ett tryckt verk, som jag visste vilket verk det var. Men ingen som helst uppgift varifrån den var hämtad. Boken var tryckt 1989.
 
Jag mailade och fick idag svaret, att detta var upplagt 1994, och alltså långt före någon lag om publicering på nätet(!). Vad jag förstår syftade denne person på PUL.
 
Samtidigt undrade han varför jag skyddar minna sidor med copyright och upphovsrätt, och tyckte att vi bör hjälpa varandra och inte själpa för varandra.
 
Om jag tar det första, så har upphovsrätten alltid gällt, långt före PUL (som inte ens handlar om upphovsrätt, utan om publicering av personnamn). Och jag är inte ute för att fälla några utredningar eller liknande, utan jag vill ha källhänvisningar. Speciellt viktigt är det när det dessutom är plagierat ordagrant från ett tryckt verk.
 
Själv hjälper jag de som jag kan också, och min forskning får användas av andra, och jag är glad om jag får kompletteringar. Men jag vill också veta om någon använder mitt material, och vill inte vara med om att det används av andra utan mitt medgivande, och att det tjänas pengar på min bekostnad.
 
Mvh
Fredrik
 
PS. Idag tror jag dessutom personen har tagit bort dessa avskrifter från sin hemsida. DS.

[Nina Ringbom]

Hej
jag har en fråga som jag undrar om någon vet svaret på: Får man kopiera av bilder (på folk som levde för hundratals år sedan) från böcker och ha dem på sin hemsida? Om man tex vill göra en databas med ett persongalleri på kända/stora/kungliga/militärer och sånna personer som finns med i historien?
 
Någon som vet vad som gäller?
?Nina?

[Lena Persson]

Det ska finnas i upphovsrättslagen, tror att den finns att söka på nätet. Det gäller olika tidsregler beroende på om det är foton eller konstverk. (Men är det bara riktigt gamla bilder lär du inte ha något problem.)

[Nina Ringbom]

Jag har letat men tycker inte jag hittar något om just att kopiera från böcker.. det är ju fotografier på gamla tavlor på personer som levde på 1600- och 1700-talet. De tavlorna hänger ju säkert på olika museum och i gamla slott och sånt kan jag tro. Frågan är bara om man får göra det... om man inte själv har tagit kortet..

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Nina
Ett litet tips!
För att kunna gå förbi upphovsrätten samt kunna sätta ett eget C-right. Fotografera själv - då kan ingen komma efteråt och säga ngt. Jag fotograferar arkivalier på arkiv, miljöer -hus, natur personer mm. Sedan är det bara att sätta c-stämpel och hoppas att folk förstår. Fotografens tid gäller skulle jag tro i det fallet. Fota på och lycka till.
Jan-Christer

[Monica Svedberg]

Hej Nina!
Tycker att det bör gå att använda sådana bilder om man tydligt talar om varifrån man hämtat dem plus fotografens, och förstås konstnärens, namn. För säkerhets skull kan du ju kontakta gällande museum och fråga. Det bästa är förstås att göra som Jan-Christer skriver.
 
Hälsningar
Monica

[Lisa Svensson]

Nina! KB har en sida med frågor och svar angående upphovsrätt på bilder och fotografier. Om jag läser rätt så har fotografen alltid upphovsrätt i åtminstone 50 år efter att fotot togs, oberoende av vad det föreställer, se:
 
http://www.kb.se/bibsam/juridik/fos/fotografi.htm
 
Jag skulle inte chansa och använda bilder tagna efter 1954. Glöm inte att om en yrkesfotograf har tagit bilden, så är det hans/hennes levebröd. Mvh/Lisa

[Anders Andersson]

Jag är osäker på huruvida skyddet för fotografiska bilder (som inte är verk) också omfattar plana avbildningar av plana förlagor, som exempelvis gamla porträtt. Om tavelfotografen får ensamrätt till sitt fotografi, får jag då också ensamrätt till en xeroxkopia som jag tagit av en gammal arkivhandling? Det verkar nästan absurt om det vore så.
 
Om porträtten återfinns i en tryckt skrift tillsammans med andra fotografier, kontrollera huruvida någon av fotograferna är namngiven (antingen i anslutning till fotot, eller i en separat illustrationsförteckning). Om skriftens utgivare på detta sätt gjort åtskillnad mellan olika slags fotografier, då tycker jag det tyder på att det ena slaget har lägre skydd än det andra. Om det står Nationalmuseums samlingar eller liknande, så handlar det knappast om upphovsrätten till fotografiet, utan om att fotografen fått tillgång till museets samlingar för att avbilda målningarna.
 
Det 50-åriga skyddet för fotografiska bilder infördes inte förrän 1994. Tidigare gällde ett 25-årigt skydd enligt den gamla fotografilagen, och när denna inkorporerades i upphovsrättslagen valde man att inte återskapa skyddet för fotografier som redan blivit fria, utan fotografier framställda före 1969 är alltså fortfarande fria. Jag har inte lusläst lagen på denna punkt, men detta är den tolkning Kerstin Ahlberg framför i Din upphovsrätt och andras: Handbok för journalister, 1998.
 
Fotografiska verk (som alltså besitter ett konstnärligt värde) skyddas däremot i 70 år efter upphovsmannens död, även om denne avlidit före 1944, men några sådana verk är det ju inte fråga om här.

[Nina Ringbom]

Hej Anders
jag kollade i boken och vid själva bilden står ingenting, förutom namnet på personen som är på bilden, tex, Karl X Gustav.
Längst bak i boken finns en bildleverantörlista
 och där står bla. Göteborgs konstmuseum, Riksarkivet, Statens konstmuseer osv...
 
Nu har jag mailat till förlaget som har gett ut de här böckerna, och frågat om lov... vi får väl se vad de säger, om jag får svar... man kan väl inte få något annat än nej  
 
/Nina

[Anders Andersson]

Det är möjligt att det är museerna som själva som beställt fotografering av sina samlingar, och i så fall finns det rimligen en fotograf någonstans som gjort jobbet. Huruvida den fotografen har några rättigheter som kan bevakas är svårt att säga, men som regel skall man alltid ange fotografens namn och årtal då fotot togs när man återger en skyddad bild, så att andra lätt kan avgöra vad skyddet omfattar.
 
Min gissning är att skyddet för dessa bilder inte är så starkt, men att museerna ogärna skyltar med den upplysningen eftersom de sannolikt vill fortsätta att sälja fotografier av sina målningar utan konkurrens.
 
Om boken är utgiven efter 1968, så föreslår jag att du inte chansar, men om du ändå är nyfiken på vad som gäller kan du väl kontakta något av museerna och fråga vem som innehar ensamrätten till fotokopiorna samt hur länge den förväntas gälla. Det är en fullt legitim och naturlig förfrågan, särskilt om du själv avser att publicera bilderna! Om du förklarar vad det rör sig om kanske du rentav kan få bättre kopior av museet att använda gratis, i stället för att de skall bråka om saken.

[Nina Ringbom]

Hej
hittade en hemsida där personen som hade hemsidan hade skannat av en massa bilder från en bok som trycktes 1849. Då är min fråga, är det ok att kopiera dem? Eller har den personen som skannat av dessa bilder från boken från 1849 någon rätt till sina skannade bilder?
Eller om jag går och lånar böcker som är tryckta innan 1968 så är det ok att lägga ut dem på nätet, om man uppger varifrån dom kommer?
 
Jag tycker det är en salig röra det här med vad man får och inte får göra på internet. Jag har suttit i dag och surfat runt och det finns ju hur mycket hemsidor som helst på nätet med just dom bilderna jag är ute efter, och det står aldrig var dom fått bilderna ifrån, inte vem som tagit dem, och på många, många olika hemsidor finns exakt samma bild...
 
Bara nyfiken
mvh Nina

[Anders Andersson]

Visst är det rörigt; jag håller med. Exemplet med den inscannade boken från 1800-talet är precis vad jag syftade på i ett tidigare inlägg, att inscanning/kopiering skulle resultera i någon ensamrätt för den som tryckt på kopieringsknappen.
 
Det blir ännu rörigare när man som här blandar in digitala kopior av de gamla verken. Upphovsrättslagen har på senare år utökats med ett starkt skydd för databaser och digitala data, i vissa avseenden till och med starkare än för traditionella verk som konst och litteratur, även om databaserna i sig inte nödvändigtvis åtnjuter verkshöjd.
 
Årtalet 1968 har bara betydelse för återgivande av gamla fotografier, vare sig man hittar dem i tryckta böcker eller som separata bildkopior. För böckernas textsidor gäller sedvanlig upphovsrätt, alltså i 70 år efter författarens död.
 
De flesta som lägger ut information på sina privata webbsidor har nog ganska dimmiga begrepp om vad som är tillåtet respektive inte tillåtet, så att en bild sprids på nätet utan uppgift om vare sig upphovsman eller villkor för spridningen säger egentligen ingenting. Fråga gärna den som lagt ut bilden varifrån den kommer och huruvida du får använda den, men lita inte på att svaret du får har med den juridiska verkligheten att göra.

[Anders Andersson]

För att illustrera hur förvirrat det kan vara ibland, så kan jag nämna att jag har ett exemplar av boken Pojken med vykorten av Marion Shergold och Pamela Cockerill, i svensk översättning (boken handlar om den cancersjuke pojke som önskade sig vykort från hela världen, och fick sin önskan uppfylld över förväntan). På samma sida som dedikationen redovisas rättighetsinnehavarna:
 
Original Copyright material ? Marion Shergold 1993. ? Text Pamela Cockerill 1993. I Just Called to Say I Love You by Stevie Wonder ? 1984. Reproduced by permission of Jobete Music Co., Inc./Black Bull Music. This edition is published by arrangement with Transworld Publishers Ltd., London.
 
Observera att det är ett musikförlag inblandat som tillståndsgivare. Jag har läst boken från pärm till pärm, och i den finns inga noter eller ens texten till Stevie Wonders låt. Även bildillustrationerna är få, och samlade till bokens mitt. Under läsandet fann jag dock till slut följande avsnitt i kapitel 18:
 
Vår gamle vän Stuart Maister hade beställt en stor limousine som skulle köra oss till Carshalton. Väl framme mötte oss ännu en välkomstkommitt?. Hela huset var draperat i engelska och amerikanska flaggor, ballonger och dekorationer. På gatan stod minst hundra människor och väntade på att ta emot oss. Någon hade monterat upp ett par högtalare så att det första vi hörde när bildörren slogs upp var Stevie Wonder som sjöng I just called to say I love you på högsta volym. Det var höjdpunkten på en helt fantastisk dag.
 
Fattar jag det rätt, att bokförlaget skaffat sig musikförlagets tillstånd att nämna enbart titeln på det musikstycke som spelades när Craig Shergold kom hem från sin sjukhusvistelse? Var detta verkligen nödvändigt, eller har de varit försiktiga i överkant? Det är ju som om jag också skulle behöva tillstånd från Jobete/Black Bull att citera just detta stycke, trots att citatet i övrigt torde godkännas inom ramen för citaträtten.

[Jan Jutefors]

Upphovsrätt delas av författare och förlag, så även om författaren är död så har förlaget kvar sin upphovsrätt.  
 
I Amerika går det tuydligen att sälja upphovsrätter vidare. Paul MacCartney lär inte ha kvar upphovsrätten för de tidiga låtarna han gjorde för The Beatles, för dessa har sålts vidare från något kursat bolag. Jag trot y.o.m. att Michael Jackson köpte upp en hel del av dessa.

[Anders Andersson]

Jag håller nog inte med om att upphovsrätten delas mellan författare och förlag. Delad upphovsrätt uppstår när flera upphovsmän har bidragit till samma verk, och innebär att samtliga rättsinnehavare måste tillfrågas för utgivning av verket. Förlaget erhåller en förlagsrätt genom avtal med författaren, men förlagsrätten är ofta begränsad till exempelvis vissa utgivningsländer eller utgivning inom en viss tid. Om förlagsrätten är exklusiv så kan förlaget även på egen hand ingripa mot konkurrerande utgivning av samma verk. Förlagsrätten kan också överlåtas till ett annat förlag, förutsatt att det inte strider mot avtalet med författaren.
 
Att upphovsmannen överlåter hela upphovsrätten till ett visst förlag är nog mindre vanligt, men visst förekommer det, även i Sverige. Det innebär att upphovsmannen frånhänder sig och sina arvingar möjligheten att teckna nya förlagsavtal, utan det är alltid innehavaren av upphovsrätten som beslutar om eventuell nyutgivning.
 
Ett exempel i Sverige är Jenny Nyström, som testamenterade sin upphovsrätt till Kalmar läns museum. Det innebär att Kalmar läns museum nu kan fortsätta att skaffa sig inkomster på reproduktioner av Jenny Nyströms konstnärsskap intill utgången av år 2016, alltså 70 år efter Jenny Nyströms död, trots att skyddstiden var betydligt kortare när testamentet skrevs, och detta utan ett öre i royalties till eventuella arvingar (jag vet inte huruvida Jenny Nyström hade några barn).

[Dag Bremberg]

Anders, jag vill minnas att fotografier av målningar varit föremål för tvister och att man kommit fram till att de inte har något sämre skydd än andra fotografier. (Vem skulle avgöra vad som är ett bra fotografi elller bara ett knäpp.)
 
Så fotografiers skydd är nog klart, oavsett motiv och omständigheter.
 
Däremot har jag aldrig hört att någon hävdat upphovsrätt på en xerox-kopia eller en inscanning. Det kan ju inte bli något annat än kopior av fotografier, och bör inte jämställas.
Huruvuda fotot är digitalt eller ej har ingen betydelse.
 
Den bok du nämner av Kerstin Ahlberg är f ö bra, men kanske har den gjorts gammal av den snabba tekniska utvecklingen (?).
 
mvh
Dag

[Niklas Hertzman]

Hej !
Tänkte höra om det är någon som har synpunkter kring följande vad gäller upphovsrätt. Det är möjligt att denna frågeställning borde få en egen rubrik, men det fixar väl Peter till i så fall.
 
En av de släktforskarföreningar jag är med i har pratat om att ge ut en skrift/bok med tidningsartiklar och innan vi gör för mycket borde ju frågan om upphovsrätten utredas.
 
På 1920- och början av 1930-talet skrevs en mängd (omkring 70 st) artiklar av samma författare i ett par olika tidningar. Alla dessa artiklar handlar om 1600- och 1700-talet och har ett allmänt historiskt intresse och inte bara för släktforskare (spelar i och för sig ingen roll i sammanhanget). Författaren till artiklarna dog på 1970-talet. Tanken som nu finns är att i ett eller annat skick samla och ge ut dessa artiklar igen. Antingen som kopior eller renskrivning av artiklarna.
 
Frågan som nu dyker upp är vem som har upphovsrätt på dessa artiklar, är det författaren (eller rättare sagt hans arvingar, då han är död) eller är det respektive tidning ? Ett par av tidningarna finns inte längre och vad jag vet så var inte författaren till artiklarna anställd på tidningen (journalist) utan skrev som frilans, om detta nu spelar någon roll.
 
Är det någon som erfarenhet av liknande projekt eller har svar på frågan om upphovsrätt så tar jag tacksamt emot detta.

[Anders Andersson]

Frågan om upphovsrättsskydd för fotokopior respektive fotografier tror jag inte kan anses avgjord än, även om det säkert stämmer att de fotografer, som ställt upp kameran rakt framför en tavla, tagit en bild och sedan beskurit den så att ramen inte syns, erhållit samma slags rätt som den som fotograferat allehanda motiv i vardagslivet eller naturen. Som motexempel kan jag peka på kuverten med mikrokort från SVAR, som försetts med ? och förbud mot kopiering trots att de bara innehåller fotografier av gamla arkivhandlingar. Är det avståndet mellan förlagan och fotoobjektivet som avgör vad som skiljer ett fotografi från en fotokopia?
 
Att Kerstin Ahlbergs bok är från 1995 (reviderad utgåva 1998) ser jag inte som någon väsentlig brist; ämnesvalet gynnas snarare av att hon inte ägnar alltför stort utrymme åt de senaste årens tekniska komplikationer som ändå kan vara överspelade om några år. Grunderna för upphovsrätten har inte ändrats lika snabbt som tekniken, och för en journalist är det inte så intressant vad kringgående av anordning för förhindrande av exemplarframställning av datorprogram betyder... Ny teknik är inget nytt skriver Kerstin Ahlberg själv i kapitlet om upphovsrättens framtid. Säkert svindlade tanken också för Gutenbergs samtid, när man inte längre behövde en stab med munkar för att piratkopiera Bibeln!

[Anders Andersson]

För att ge ett kort svar på Niklas fråga, så gäller i normalfallet att artikelförfattaren behåller upphovsrätten, medan tidningsförlaget endast fått en begränsad publiceringsrätt. Särskilt när det gäller artiklar skrivna för flera decennier sedan, så torde alla förlagsavtal vid det här laget vara överspelade.
 
Jag skulle själv vilja veta var upphovsrätten till min egen farfars fars artikel om timmerflottningen på Ljungan i Borgsjö hembygdsförenings jubileumsskrift på 1930-talet egentligen finns i dag. Min far har drygt 20-talet kusiner, men jag betvivlar att den där upphovsrätten ens har nämnts i någon bouppteckning, då min farfars far inte var yrkesverksam skribent, utan ordförande i hembygdsföreningen (han dog 1949, och om jag inte orkar utreda arvsfrågan får jag vänta till år 2020 innan jag kan lägga ut artikeln på webben, tack vare EU:s beslut att förlänga skyddstiden från 50 till 70 år efter upphovsmannens död).

[Crister Lindström]

Om jag vore Anders Andersson skulle jag publicera ändå! Vem bryr sig i dag om upphovsrätten på en 70 år gammal artikel i en hembygdsbok? Särskilt som den är skriven av din pappa som varit död i mer än 50 år!

[Lena Persson]

Jag undrar verkligen om förlängda skyddstider gäller retroaktivt. I Anders Anderssons fall borde väl reglerna vid dödsfallet eller till och med vid artikelns tillkomst vara de som gäller.

[Niklas Hertzman]

Tack Anders för ditt svar. Då blir det väl att leta reda på hans arvingar och höra med dem.

[Anders Andersson]

Jag har inget otalt med mina släktingar, och jag tror inte att någon av dem skulle invända mot en publicering. Tvärtom så skulle de antagligen bara uppskatta det. Att jag ändå väljer att vara noga med detta är för att jag är kritisk mot hur upphovsrätten används i dag, både för att tysta obekväma åsikter och för att subventionera en profithungrig medieindustri som inte lämnar något i gengäld. Jag kan inte med gott samvete bryta mot en lag bara för att det är riskfritt, när andra som har betydligt bättre grund för sitt agerande fälls för samma brott. För övrigt var det min farfars far som skrev artikeln, inte min far.
 
Jag håller med Lena om att skyddstiden borde avgöras när verket ges ut första gången, men så är tyvärr inte fallet. Det finns rentav en praxis i lagstiftningen att låta varje utökning av skyddet också komma äldre verk till del, samtidigt som man är noga med att aldrig minska skyddet för ett redan utgivet verk. Det finns till och med en särskild övergångsregel i upphovsrättslagen enligt vilken de förlag som 1995 redan hade investerat i utgivning av då fria verk fick fem år på sig att avyttra sina lager. Den övergångsregeln tyder på att lagstiftaren inte har förstått vidden av problemet med att återskapa rättigheter som en gång upphört att gälla.
 
Ett problem när man har med flera arvingar att göra, är att de själva kanske inte ens vet huruvida de har några rättigheter att bevaka. Om det är en erkänd författare med ett löpande inflöde av royalties som avlidit, så lär detta beaktas vid arvskiftet där kanske en av arvingarna erhåller rättigheterna mot att de andra får ett större engångsbelopp. Upphovsrätten kan också övergå till ny innehavare genom testamente. Om det däremot inte finns några löpande royalties, och rättigheterna varken nämns i testamente eller bouppteckning, så förmodar jag att man i efterhand kan fördela rättigheterna i lika andelar som det övriga arvet, men jag vet inte säkert hur det går till.
 
I mitt fall har jag även tredje generationens arvingar i USA, och därmed möjligen också amerikansk arvsrätt, att ta hänsyn till. Har man inte redan problem, så skaffar man sig...

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Anders
Publicera men med din anfaders namn under som upphovsmakare/skribent. Skulle jag vänta 70 år på att få publicera min moders/morfars/mormors alster, då skulle jag nog inte vara kababel att kunna göra detta. Min moder tog mkt fotografier, visst har hon upphovsrätt till dessa, skulle jag vänta på vissa gränser som ensamt barn efter henne så skulle jag få vänta mer än hela livet. Vad är viktigast, att få ut det som mina anfäder ville men inte hade råd med i Småland på på 1940-talet. I dag finns tekniken och möjligheterna. Skulle jag invänta någon 70-talsgräns för att kunna få det som min morfar redan 1952 ville få ut. Min mors fotografier finns redan ute, jag har inte tyckt att det ska vänta länge. De som har haft möjligheten att se dem tycker nog oxå att det är på tiden. Mina egna sprider jag hej villt
Jan-Christer

[Anders Andersson]

Du avslutar inte frågeställningen Vad är viktigast, att få ut...; skall jag anta att fortsättningen lyder ... eller följa gällande lag?
 
Som sagt, jag befarar inga otrevliga följder för mig personligen om jag publicerar artikeln enligt sunt förnuft men formellt i strid med lagen. Självklart skulle jag sätta ut min farfars fars namn under artikeln; det råkar vara Anders Andersson precis som mitt eget.  
 
Mitt bekymmer är i stället att jag på det sättet bidrar till minskad respekt för lagen, och jag kan inte med gott samvete hänvisa till upphovsrättslagen när någon annan utan min tillåtelse kopierar vad jag har skrivit. Jag vill inte heller förhindra spridning, men jag vill att det skall ske med lagens fulla stöd, inte för att rättsinnehavarna råkar sakna intresse av eller möjlighet att bevaka vad som tillkommer dem. Ett sådant agerande innebär bara att upphovsrätten förvandlas till något endast Walt Disney och Microsoft har nytta av. Upphovsrätten är alla upphovsmäns angelägenhet, inte bara de rikas.
 
Hägglunds förlag stämdes av Fristaten Bayern för intrång i en avliden tysk politikers upphovsrätt, och endast genom att driva ärendet till Högsta domstolen lyckades Hägglund få fastslaget att Fristaten Bayern inte var rättmätig innehavare av upphovsrätten och därför inte kunde ställa några krav. Likafullt befanns Hägglund skyldig till upphovsrättsintrång, eftersom han inte hade fått tillåtelse till utgivningen från politikerns arvingar.
 
HD har alltså prövat principfrågan, och kommit fram till att utgivning utan uttryckligt medgivande från rättsinnehavarna är olagligt, alldeles oavsett vad rättsinnehavarna kan förmodas anse om saken. Mitt specifika fall lär aldrig prövas ens i tingsrätt, men om jag ignorerar HD:s prejudikat och gör precis vad Hägglund fälldes för, då medger jag indirekt att tyska politikers upphovsrätt väger tyngre än min egen farfars fars (han var för övrigt också politiker, fast bara liberal ledamot av Borgsjö kommunfullmäktige). Likhet inför lagen? Om någon förhindrar angelägen nyutgivning av svensk kulturhistoria, så är det lagstiftaren, inte jag.

[Anders Andersson]

Jag bör tillägga att jag inte är lika nitisk i varje situation; jag har exempelvis medgivit användning av en bild ur min mormors fotoalbum som illustration till Hyresgästföreningens Uppsala 70-årsjubileum häromåret (den publicerades även i Hyresgästen nr 6/2001), trots att jag inte frågat mina morbröder om saken. Jag är för övrigt inte ens säker på att det är min mormor som är fotografen, då hon själv finns med på bilden...
 
När jag skriver detta inser jag att det knappast ens är olagligt; vi kom ju fram till tidigare att fotografier framställda före 1969 endast åtnjuter skydd om de har verkshöjd, något jag inte tror den aktuella bilden har. Detsamma gäller nog flertalet bilder Jan-Christer syftar på, och är man ensam arvtagare till rättigheterna behöver man givetvis inte vänta, då ger man sig själv rätten.
 
Jag saknar alltså inte material att ge ut om jag skulle ha tid till det. Den nämnda artikeln om timmerflottningen på Ljungan fångade mitt intresse inte på grund av innehållet, utan på grund av författarens namn och identitet. När jag äntligen har ett praktexempel på hur upphovsrättslagen missgynnar små upphovsmän till förmån för medieindustrin och utländska sekter, skall jag då förstöra det genom att för en gångs skull strunta i lagen och orsaka lika mycket rabalder som ett granbarr i Värtahamnen?

[Eivor Andersson (Ema)]

Jag placerar min fråga här, för jag vet ingen bättre plats sedan Ordet är fritt försvunnit.
 
Angående den aktuella diskussionen om att Förbundet vill ta fram en CD-skiva för 1990, så tycker jag att de uppgifterna finns att få tag i på annat sätt om man önskar.
 
Däremot skule jag gärna köpa en CD med uppgifter från 1920 eller 1930. Det är är en lucka mellan cd:n 1890 och sv.dödbok 3.
 
Finns det planer på någon sådan ?
 
Hälsningar Eivor

[Helene Jorsell]

Även jag finner en cd-skiva för 1910-1930 mer intressant.  
 
Helene

[Chris Bingefors]

1910-30 är något som jag försökt driva länge! Luckan mellan 1900 och nu är besvärande, speciellt för nya släktforskare som inte har tillräckligt gamla släktingar att fråga om mor- och farföräldrar som fötts efter 1900. Det var också under denna tid som den stora migrationen inom Sverige tog fart. En Folk 1910, 1920 och/eller 1930 alltså!

[Ann-Mari Bäckman]

Det är lustigt, jag hade samma tanke idag, att det skulle inte vara dumt med en CD för Sveriges befolkning 1910 och 1920. Många har svårt att ta sig till något släktforskningsrum, där man har tillgång till kyrkböcker efter 1900.