Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-22

[Alvar Stockhaus]

Kan man av en bouppteckning sluta sig till att
det inte finns några ytterligare levande barn  till en avliden son?
Skulle sonens änka vara nämnd, och om  
hon inte är nämnd kan man då utgå från att hon
är död?
Tacksam för hjälp.
Alvar

[Jörgen Tollesson]

Alla arvingar skulle räknas upp i bouppteckningen. Men att så inte alltid skedde har jag egen erfarenhet av från ett snarlikt fall.
 
Bland barnen efter en avliden kvinna fanns en son som själv var avliden. Han hade sex barn som bevisligen var i livet när farmodern dog. De skulle alltså träda i faderns ställe som arvingar, men bara ett av barnen nämns i bouppteckningen. Alla dessa barn var födda inom äktenskapet.
 
Tilläggas kan att utomäktenskapliga barn inte fick arvsrätt efter fadern förrän 1970. De kan alltså inte återfinnas bland en avliden mans arvingar i bouppteckningen. Undantag var om barnet var ett trolovningsbarn eller om fadern avgett s.k. arvsrättsförklaring för barnet (när den möjligheten infördes vet jag inte), men då ärvde barnet bara fadern själv, inte andra släktingar till honom.
 
När det gäller den avlidne sonens änka, så ärver hon ju inte sina svärföräldrar och behöver alltså inte nämnas bland arvingarna.

[Roger Johansson]

Hej på er!
 
Jag har en fråga i anslutning till Jörgens numer ganska gamla utläggning här ovan. Är det någon som vet när barnbarns ärverätt i av Jörgen beskrivna fall tillkom? Alltså. Om ett barn till en avliden är död, när fick DENNES barn rätt att ärva sin far/morförälder?
 
Mvh
/Roger

[Björn Engström]

Arvsrätten har alltid funnits för barnbarn om inte barnet levde. Riktigt långt tillbaks var ju inte systern arvsberättigad överallt.  
Även kusiner och tremänningar var tidigare arvsberättigad. Arvsrätten var inte begränsad utan den närmaste släktingen var arvinge. Möjligen undantag av döttrarnas arvsrätt, som var lite olika beroende var någonstans man bodde.
Oäkta barn hade ingen arvsrätt varken från moder eller fader tidigare. Även olydnad till föräldrarna (=fadern) kunde vara orsak att bli fråndömd arvsrätt (åtminstone 1600-tal).

[Barbro Ärnhage]

Hej,
Adoptivbarn/biologiskt barn?
Jag läser en bouppteckning från 1956.
Som dödsbodelägare finns barnen Fru N.N. och fru N.N. samt avlidna dottern N.N?s son N.N.
(Mycket N.N. men det var alltså tre delägare.)
Två av de tre barnen till den avlidne mannen var födda före äktenskapet (1888 och 1890, 6 resp 4 år före det att äktenskap ingicks) och födelsenotiserna innehåller ingen notering om faderskap.
Kan jag vara säker på att de två barnen födda före äktenskapet är den avlidnes biologiska barn eller kan han ha adopterat dem utan att notering om detta gjorts i bouppteckningen?
MVH Barbro

[Mats Ahlgren]

Hur läsa förkortningar rörande arvingar.
 
Följande står i bouppteckning
fg: m. Johanna Jansdotter sn: Karl Albert Albertsson d: Hanna Maria Albertsson
 
Vad betyder detta? Är det från första giftet? Är alla därifrån?
 
Mvh
Mats

[Jenny Sjöborg]

Hej!
 
Vet inte riktigt om jag är under rätt rubrik...
Men har en fråga angående arvsrätten för adopterade barn. Min farfar och farmor avled 1980 resp 1988. De hade 2 barn, varav dottern adopterades redan vid födseln. I bouppteckningen (det finns inga testamenten) ärver min pappa allt, hans syster, som alltså var adopterad, står inte ens nämnd. Hur kommer det sig? Hade adopterade barn ingen arvsrätt?
 
Hoppas att det finns någon som vet!
 
Hälsningar,
Jenny

[Lena Thelin]

Hej Jenny,
 
Adopterade barn ska i alla fall under 80-talet ha full arvsrätt efter sina adoptivföräldrar. Det enda som borde vara är att adoptivdottern avlidit och inte lämnat några barn efter sig.
 
Annars har det väll blivit fel.
 
Lena

[Jenny Sjöborg]

Hej Lena!
 
Tack för ditt svar!
 
I det här fallet så levde adoptivbarnet (f 1946)och hade två söner. Fast har hört att förhållandet mellan mina farföräldrar och den adopterade dottern inte var den bästa under denna tid. Men tycker ändå att det är konstigt att man kunde göra så...
 
Jenny

[Elisabeth Thorsell]

Mats, det betyder nog föregående gifte m Johanna Jansdotter, son Karl dotter Hanna

[Maud Svensson]

Hej Jenny,
jo, det låter mycket konstigt! Är du säker på att dottern verkligen var adopterad i juridisk mening och inte bara fosterbarn?  
Om hon var adopterad var det nämligen - såvitt jag kunnat finna - omöjligt att göra henne arvlös, eftersom hon juridiskt hade samma ställning som ett biologiskt barn.
Mvh/Maud

[Jenny Sjöborg]

Hej igen Maud!
 
Ja, jag vet helt säkert att hon var adopterad. Dock fick jag igår kväll reda på att hon hade fått ärva. Min pappa & hon delade tydligen lika på dödsboet. Detta var något som de kom överens om. Men ändå så nämndes alltås inte ens denna adoptivdottern i bouppteckningen! Precis som hon aldrig funnits, konstigt!
 
Jenny

[Maud Svensson]

Jenny,
samtliga dödsbodelägare ska enligt lag meddelas när bouppteckning äger rum, eftersom de har rätt att delta.
Om adoptivdottern inte fått kallelse till bouppteckningen och inte finns upptagen som dödsbodelägare i adoptivföräldrarnas bouppteckningar har såvitt jag begriper ett brott begåtts - hur det rubriceras vet jag dock inte. Skyldig till brottet torde vara den/de nära anhöriga som underlåtit att uppge den för honom/henne kända dödsbodelägaren. Dottern kan ju knappast ha varit okänd för exempelvis hennes adoptivmor när maken/adoptivfadern avled!  
 
I vilken mån uppgifter om dödsbodelägare kontrolleras av myndigheterna är för mig okänt - men jag skulle tro att till synes korrekt upprättade bouppteckningar registreras utan någon som helst kontroll. Jag känner personligen till ett par fall där de närmast anhöriga struntade i att berätta att den avlidne hade halvsyskon i livet - dessa hade visserligen ingen arvsrätt eftersom det fanns efterlevande maka och barn, men de skulle enligt lag ha fått kallelse till bouppteckningen.    
 
Detta skrivet av en icke juridisk expert på området, så om jag har fel i någon del är jag tacksam om någon bättre kunnig rättar mig.
 
Mvh/Maud

[Anita Fridén]

Hej.
Det är ett intressant ämne ni tagit upp så jag kan inte låta bli att lägga mig i debatten.
Jag är ett adoptivbarn (1944 adopterades jag bort 16 dagar gammal och född inom äktenskapet och i alla adoptivpapper står klart och tydligt vem som är min far och mor). Före 1959-07-01 var regeln för adoption denna att banden mellan adoptivbarnet och dess släkt fanns kvar. Detta betydde att de biologiska föräldrarna var ansvaraiga för barnets underhåll om den som adopterat barnet inte fullgjorde sina underhållsskyldigheter. Vidare hade adoptivbarnet arvsrätt efter de biologiska föräldrarna. Lagändringen kom alltså 1 juli 1959.
Min biologiske far dog 1955 och i hans bouppteckning finns inte jag med. Omnämns över huvudtaget inte. Min farmor dog 1957 och eftersom min biologiske far var död var det ju min fars barn som skulle ärva. Lika oomnämnd var jag i den bouppteckningen. Vem bär ansvaret för det. Jag var minderårig när detta inträffade och hade ingen aning om att jag var ett adoptivbarn. Hur många adopterade är det som gått miste om sin rätt pga att de sopats under mattan vid såna här tillfällen ? Att gå mist om pengar är inte det värsta för mig men att helt plötsligt inte finnas när jag enl.svensk lag skall finnas är en fruktansvärd känsla. Går aldrig tingsrätterna igenom bouppteckningarna och ser om de är med sanningen överensstämmande, när det gäller arvingar??? Någon måste ju se till barnets intresse, efter som ett barn inte kan göra sin röst hörd ....eller Många barn fick ju inte heller veta förrän i vuxen ålder att de är adopterade så chansen att överklaga en bouppteckning som utelämnat en som har laglig arvsrätt men inte omnämnts finns ju inte av just den anledningen. Intressant är att höra hur ni ser på detta och kanske är det någon annan som upplevt samma sak. Sånt här kommer ju fram när man släktforskar.

[Mikael Hellman (Mhellman)]

Hej på Er, mycket intressant att läsa denna diskussion. Jag började släktforska 2001 pga den ovetskap min far haft gällande vem hans far var. Hans mamma, min farmor, har aldrig berättat detta för honom och min far har aldrig vågat ta upp ämnet under hela sitt 65-åriga liv.
 
Var dock inte länge sedan jag började beställa och rota i bouppteckningar, fick ju lätt reda på ett namn på min farfar ur födelseboken för min far och sökte genast upp honom i Sveriges Dödbok 1950-1999 och hittade honom. Det visade sig att han dött 1987, för övrigt föddes han 1904. När jag väl hittat bouppteckningen för min farfar hittade jag på 2 halvsyskon till min far. På tredje raden för dödsbodelägare står En son till namn och vistelseort okänd.
 
Längre ned i bouppteckningen kan man läsa:
 
Noterades att (en person), förklarat sig villig att åtaga sig uppdraget som god man att bevaka den till namn och vistelseort okände sonens rätt i dödsboet (dvs min far).
 
Min fars 2 halvsyskon var dock de enda testamentariska efterarvingarna.
 
Då frågar jag mig i såhär, vad fyllde egentligen min fars gode man för funktion? Och vad var min fars rätt i dödsboet då enbart hans 2 halvsyskon ingick i min farfars testamente?
 
Jag ser fram emot att höra kommentarer kring detta! Någon som kanske har liknande erfarenheter?

[Maud Svensson]

Vore bra om det fanns en jurist här som kunde reda ut begreppen.  
Jag är som sagt novis på området, men vad jag kan förstå har fel begåtts både i Anitas och i Mikaels fars fall.  
 
Anita, som var adoptivbarn genom så kallad svag adoption hade arvsrätt efter sin biologiske far och, antar jag, även efter sin farmor. Någon har uppenbarligen valt att glömma din existens, och lika uppenbart är väl att bouppteckningarna registrerats utan att riktigheten i uppgifterna om dödsbodelägare kontrollerats.  
Men det är väl knappast att begära att myndigheterna (i dag skattemyndigheten) ska göra en egen släktutredning vid varje dödsfall - den som uppger boet gör ju detta på heder och samvete. Rättssäkerheten anses väl ligga i att bouppteckningar är offentliga och jag förmodar att man, om man blivit förbigången, kan överklaga eller lämna in protest eller vad det nu kan kallas. Men det förutsätter ju att man känner till att ens anhörige avlidit... Hur lång tid man har på sig att i efterhand anmäla sig som dödsbodelägare känner jag inte till.
 
Vad gäller Mikaels fars fall så tror jag mig veta vad som i dag gäller arvsrättsligt, och jag tror - men är inte helt säker på - att samma regler gällde 1987.  
 
Ett exempel:
En man avlider och efterlämnar hustru. Makarna har inte äktenskapsförord och vardera maken äger därmed hälften av det gemensamma boet.  
Den hälft som ägs av den avlidne ärvs i lika delar av hans barn, oavsett om de är födda inom eller utom äktenskap. Barn födda i den avlidnes tidigare äktenskap eller utom äktenskap kallas särkullsbarn. Dessa har - till skillnad från barn som den avlidne har med den efterlevande hustrun - rätt att genast få ut sin del av arvet, laglotten. Barnen i det senare äktenskapet har inte rätt till sitt arv förrän även modern avlidit.
 
Ett barn kan inte fråntas sin laglott genom testamente.
 
Under förutsättning att samma arvsregler gällde 1987 hade din far alltså rätt till laglotten, i detta fall en tredjedel av faderns efterlämnade tillgångar. Och denna rätt kunde alltså inte upphävas genom ett testamente till förmån för hans två halvsyskon.  
 
I din fars fall utsågs en god man som skulle tillvarata hans intressen. Detta uppdrag borde rimligen innebära en skyldighet att försöka ta reda på var din far befann sig! Om jag fattat saken rätt så var din far inte namngiven i bouppteckningen - var det ingen av de efterlevande som kände till hans namn eller födelsedata? I så fall hade ju den gode mannen en något knepig, men alls inte omöjlig uppgift. Frågan är vilken möda han lade ner på saken - och vilken möda en god man är skyldig att lägga ned. Kanske anses det tillräckligt med en annons i en rikstäckande tidning där efterlevande till den avlidne uppmanas att ge sig till känna?  
 
Än en gång, jag är långt ifrån expert på detta område och om jag förirrat mig i juridiken välkomnar jag korrigeringar.  
 
Mvh/Maud

[Anita Fridén]

Hej Maud och Mikael.
 
Visst vore det bra om det funnes någon som är juristutbildad som kunde reda ut begreppen.  
 
Det jag skrev om lagändring 1959 och att de biologiska föräldrarna före den tidpunkten både var ansvariga för barnets underhåll om den som adopterat barnet inte kunde fullgöra sin underhållsskyldighet och att barnet hade arvsrätt efter de biologiska föräldrarna är ordagrant avskrivet från en bok som heter LTS Juridikbok skriven av A.Lennart Johansson och Kjell Johnsson (LTs förlag Stockholm).
 
I mitt fall satt både min biologiska mamma och faster med vid bouppteckningarna och har skrivit under dem och det var min biologiske bror (äldre än jag) som uppgavs vara den enda arvingen.
 
Jag är övertygad om att det finns många flera såna här fall i vårt avlånga land. Visst kan det ha varit okunnighet av de som uppgav boet men det kan också vara rädsla för att röja att ett barn är adopterat som förr många gånger skulle förtigas pga att adoptivföräldrar tänkte mera på att tillfredsställa sin egen barnlöshet istället för att förstå det viktiga i att barnet skall veta sitt ursprung.  
 
För de flesta av oss adopterade är det långt mycket viktigare att vara bekräftade av våra biologiska släktingar än att få ärva guld och gröna skogar.  
Hälsningar Anita

[Lena Thelin]

Hej,
 
Tänk vad olika det kan vara. Av egen erfarenhet vet jag detta.
 
När min makes pappa dog 1979, tror jag det var, fanns han inte inskriven på honom som barn. Han hade tappats bort så han fanns inte som anhörig till honom. Det dom fick fram var att han hade 2 systrar, pappan alltså. Dom två systrarna visste om att han hade en son men kontakten hade inte varit den bästa på 20 år. Därför tog det ett bra tag innan en av systrarna kontaktade  min svärmor och berättade att hennes fd make dött. Nu var inte bouppteckningen gjord så allt löste sig. Tappar myndigheterna bort barnen är det ju inte så enkelt att komma med.
 
Själv blev jag kontaktad av en advokatbyrå från Helsingborg som letat som sjutton efter arvingar till min farmors syster. Dom visste inte om det fanns några arvingar men nog sökte dom i alla fall. Det lustiga var att hon hade testamenterat bort allt så varför leta fram oss? Vi var tre som fick skriva på papper ett par gånger för att allt skulle bli klart.  
 
mvh
Lena

[Gunnar Zetterström]

Hej!
 
Man får skilja på lagligt och verkligt arvskifte.
Vad som står i bouppteckningen är en sak, vad som står i arvskiftet kan vara något annat.
 
Jag har många exempel på sneskiften, arvtagarna har varit överens och skiftat snett av olika anledningar.  
I flera exempel har en dotter gift sig (rikt) och haft sitt på det torra och därför avstått till syskonen. Jag också minst två exempel på söner som av samma anledning avstått.
Finns det inga fastigheter behöver man inte registrera arvskiftet och då kanske det bara är ett muntligt avtal.
 
Så vitt jag vet är sneskifte fullt lagligt.
 
Man kan alltså bli lurad om man bara tittar i bouppteckningen.
 
En annan sak som man måste vara observant på är tilläggsbouppteckningar, att något blivit bortglömt.  
I min släkt har jag ett exempel på en tilläggsbouppteckning 19 år efter den första och i utkanten av släkten en som gjordes 42 år efter den första. Den senare för att klargör ägare till bortglömda små skogsfastigheter.
 
mvh / Gunnar Z

[Anita Fridén]

Hej Gunnar.
Jag blir lite nyfiken på det du kallar sneskifte. Men inte kan det väl räknas dit att jag inte tagits upp i min fars och farmors bouppteckning som arvinge, när lagen ändå föreskrev på den tiden att man hade arvsrätt efter de biologiska föräldrarna.  
 
Ett sneskifte som du kallar det måste väl vara en överenskommelse bland ALLA arvtagare?
 
Tror du att det kan ha varit en tyst överenskommelse bland de som upprättade bouppteckningen efter de mina att mitt syskon skulle prioriteras för jag var ju ändå inte längre bland dem? Och skulle de kunna kalla det sneskifte och finna laglig grund för det?
 
Jag förstår att någon kan avstå ett arv för att de har så att de klarar sig och mer därtill men att behandla minderåriga utan att ha någon som för deras talan kan väl aldrig vara lagligt för då har ju lagen i sig inte någon funktion??
 
Kan man göra tilläggsbouppteckningar om det framkommer oegentligheter som uppdagas efter många år? Nej då, jag skulle inte komma på tanken att försöka få något sådant till stånd själv utan jag frågar av ren nyfikenhet om det kan vara möjligt.
Hälsningar Anita

[Mikael karlsson]

Jag vet inte vad som gäller idag,
Men kan bara säga det att då jag upprättar ett register över en häradsrätts bouppteckningar andra halvan av 18- talet  
 
lagt märke till att det inte är ovanligt att en ny eller kompletternade bouppteckning upprättas senare...
utav dessa skäl.
 
* Någon egendom har varit missad att tagits upp tex. en fastighetsandel.
 
* Någon arvinge har inte tagits med i första bouppteckningen då har man upprättat en ny.
 
 
kan också nämna dett att jag har en anfader i slutet av 18 talet som dör som fattighjon,, i hans bouppteckning,,,skrivs att arvingarna vid bouppteckningen var obekanta,
Men ändå bor i alla fall ena dottern i samma socken och härad..
Nu fanns ioförsig ingeting o ärva.

[Anita Fridén]

Hej Mikael.
Jag blir så förvånad att det kan vara på det sätt du beskriver. Man skriver ju under bouppteckningarna på heder och samvete. Jo, visst förstår jag om det kan finnas arvingar som är obekanta men det där att göra flera bouppteckningar för saker/personer har blivit bortglömda ...... varför kollas inte allt sånt där upp med myndigheterna innan de förrättar en bouppteckning?
 
Det är i alla fall intressant att få ta del av era erfarenheter.Det tackar jag för.
Hälsningar Anita

[Ann Sjöberg]

Hej!
 
I maj fick jag ett registerutdrag på en avliden person. Tydligen så har inte storebror 100% koll på oss. Så här informerar Skattmyndigheten:
 
Registreringen grundar sig på innehållet i de personakter som fördes hos pastorsämbetena fram till den 1 juli 1991. Personakterna började att upprättas den 1 januari 1947. Vid upprättandet antecknades barn under 15 år i moderns personakt. I personakterna för barn som inte fyllt 15 år antecknades föräldrarna. Nyfödda barna har antecknats i moderns akt sedan 1947 och i faderns sedan 1968.
 
Komplettering i folkbokföringsregistret har därefter skett maskinellt så långt detta kunnat ske med ledning av de registrerade uppgifterna men uppgifter om barn och föräldrarskap är i vissa fall inte fullständiga. Vidare kan uppgifter om äktenskap som upplöst före 1947 i vissa fall saknas.  
 
Personuppgifter för ej folkbokförda anhöriga kan vara inaktuella. Uppgifter om att en anhörig avlidit före 1980 år är inte registrerade. Uppgift om att ett barn avlidit före föräldern är i allmänhet inte registrerad.
 
Komplettering av uppgifterna i intygen kan ske genom utdrag ur kyrkoböckerna i den eller de församlingar där den avlidne varit kyrkobokförd.
 
Hälsningar
Ann

[Mikael karlsson]

Hej Anita nu gäller ju minna exempel  
andra delen utav 18-talet
 
Som förklaring på att en kompletterade Bouppteckning upprättas pga att en fastighetsandel inte var upptagen, var nog inte så konstigt, det är ju inte säkert de anhöriga kände till alla innehav..utan gick säkert bara på det som fanns i hemmet och den fastigheten om man får spekulera...
 
 
Skriver av delar utav bouppteckningen som rör mitt fall så blir det lite mer lättförståligt kanske...
 
1886 förrättade bouppteckning efter fattighjonet Tore Andersson den aflidnes arfvingar var för boets uppgifvare obekant men såsom god man för möjligen varande arfvingar tillstädes var ledamoten i fattigvården  
 
och bouppteckningen förrätades hos den personen han hadde sitt sista upphälle i socken
 
Nu var det en skuld till socknens fattigvård...
 
undrar om arvingar kunde bli ansvariga för skulder i boet på den tiden ?  
 
Nu skall väll nämnas det att denna Thore uppkom i en ansenlig ålder utav 85 år var nog inte illa för o leva i många år som inhyses och fattighjon....
 
Så man kan ju spekulera i om arvingarna skämdes eller något i den stilen de visste väll hur som helst att det inte var något och ärva och visste kanske inte att det behövdes upprätta en bouppteckning..bouppteckning

[Anita Fridén]

Hej.
Det var intressant det du skrev,Ann att regristren inte är fullständiga. I mitt fall så har jag väl antagligen fallit bort ur mina biologiska föräldrars personakter efter det att jag blev bortadopterad (trots att jag var svagt adopterad). I alla mina egna personakter står det klart och tydligt vem som är mina biologiska föräldrar så där har det hängt med. Jag börjar förstå mer och mer att registren inte är att lita på alltid.
 
Man kan ju som du skriver Mikael fråga sig om de obekanta arvingarna varit lika obekanta om det funnits en hel del att ärva??? Om hur det var med skuldfrågan till fattigvården och om man som arvinge var skyldig att betala med egna medel om inget fanns efter den avlidne vet inte jag heller men om det var så, förstår vi kanske bättre varför de inte gav sig till känna. (åter spekulationer men onekligen intressant)
//Anita

[Eva Dahlberg]

Anita, personakten upprättades 1947-1949 - barn under 15 år skrevs som sagts på mammans akt om de bodde med modern - bodde de inte med modern skrevs de inte in där. På faderns personakt skrevs de inte in förrän då kompletteringar gjordes runt 1970 om föräldrarnas personakter stod intill varandra.
 
Du har tyvärr alltså inte tappats bort utan troligen aldrig stått i dina föräldrars personakt eftersom du är född innan de upprättades och inte bodde med dina biologiska föräldrar när akterna upprättades. Personakterna finns idag på det landsarkiv där församlingens kyrkböcker finns (eller på pastorsexpeditionen om församlingen ännu har kvar kyrkböckerna). Däremot finns du väl sannolikt med dina biologiska föräldrar i den församlingsbok som täcker åren kring då du föddes.
 
Den som vill läsa mer om detta kan läsa i
Marelius, Nils och Fyrlund, Björn. 1900-talets kyrkobokföring. Del I. Släkthistoriskt Forum. 1994:3, s. 3-6.
Marelius, Nils och Fyrlund, Björn. 1900-talets kyrkobokföring. Del II. Släkthistoriskt Forum. 1994:4, s. 6-8.
Marelius, Nils och Fyrlund, Björn. Kyrkobokföringshistorik. En beskrivning av pastorsämbetenas arbetsuppgifter fram t.o.m. 1991-06-30 med vissa sidoblickar, samt utkast till stolpar i arkivbeskrivning. Svenska kyrkans församlingsförbund. 2 uppl. 2001.
 
(taget ur litteraturlistan till andra delen av min artikel om släktforskning i 1900-talets källor, som kommer i Släkthistoriskt Forum nr 4/03, men kyrkbokföringen beskrivs i nr 3/03 som kom i mitten av juli - där skriver jag lite om det Ann citerar från RSV/Folkbokföringen, jag skriver det mer kortfattat än i de två artiklarna och boken, du kan nog hitta de äldre numrena av ShF på ett bibliotek eller hos din närmaste släktforskarförening).
 
När det gäller att alla inte är med i en bouppteckning kan jag, liksom Mikael, konstatera att åtminstone i början av 1900-talet så kan det förekomma att det saknas uppgift om alla levande barn i bouppteckningar. I min ff ff:s BoU finns  två barn (ett i USA och ett i Danmark) som inte nämns alls trots att en helt klart lever (fast kontakten var bruten i ytterligare några decennier) och om den andre är död så visste de att han har barn, och en dotter i Sverige som flyttat över halva landet anges som på okänd ort. Det fanns dock inget att ärva efter de fattiga föräldrarna, men det försvårar för mig som släktforskare - särskilt som den amerikanska grenen nu verkligen är försvunnen.
 
Anledningarna till att man i modern tid (säg de senaste 80 åren) inte kallar alla kända barn och reder ut ev. okända barn, kan man endast spekulera i, och det vill jag inte gärna göra - det kan finnas så många olika anledningar som varje familj själv bäst känner till. Det verkar i alla fall inte vara myndigheternas ansvar (jag har inte kollat vad lagen säger, men lagar och ansvar riktas ofta mot privatpesoner).
 
Hälsningar,
Eva

[Eva Dahlberg]

Ett PS. När jag pratade med en person på folkbokföringen centralt inför artikeln så sade hon att de numera skickar ut just det papper Ann beskriver för att berätta att det kan förekomma fel - folk har ofta annars inte tänkt på vad som står i dessa register och att då när t.ex. ena föräldern avlidit få ett utdrag där inte alla barnen står med kan ju orsaka onödig sorg och förvirring. Jag har hört flera som sagt just det, att när mamma avlidit så fanns min syster/bror med och inte jag i de papper vi fick, varför är det så?.  
 
Men det är viktigt att komma ihåg att pastorsexpeditionerna och folkbokföringen har utarbetat de olika akterna och registren enligt de riktlinjer de fick och efter gällande regler. Sedan kan också alltid fel insmyga sig, vilket ibland också blir tidningsrubriker.
 
Enligt vad jag förstått så kan man i alla fall komplettera dessa uppgifter fortfarande, genom att ta med sig utdrag ur originalhandlingar - om man vill se till att allt är OK. Myndigheterna gör i alla fall ingen komplett släktutredning på oss.
 
Hälsningar,
Eva

[Anita Fridén]

Tack för upplysningen. Som adopterad vill man att allt skall vara helt korrekt både för sin egen skull men farmför allt för sina barn och barnbarns skull. Det är så mycket viktigare än ni biologiskt uppvuxna kan förstå.
 
Vi är många som känner att vi inte hör hemma någonstans och när man sen upptäcker att man är bortglömd där man lagligen har rätt att finnas med då blir man lite rotlös. Man känner sig obekräftad och bortlämnad en gång till, helt enkelt.Mycket av det ni alla har skrivit har ändå fått mig att förstå att det kan finnas många små orsaker som ligger bakom att man just vid det tillfället inte fanns.
//Anita

[Towa Lidman]

Hej !
Jag har en fråga av ren nyfikenhet.
 
Min farfar blev 1925 dömd till fader enligt dom. Nästan ett år senare visar det sig enl papper från barnavårdsnämnden att farfar tagit vårdnaden om barnet, och sedan lämnat den vidare till sina föräldrar.
 
1927 emigrerar han till USA och återvänder 1935. Och som jag förstått det hela så blev min far då placerad återigen hos farfar.
 
1940 får farfar ytterligare en son, men inom äktenskapet denna gången.
 
När jag nu fått fram farfars bouppteckning från 1965 så visar det sig att endast den yngre sonen samt farfars hustru fått ärva farfar.
 
Hur kan detta komma sig ?
Borde inte min far ha stått med där i ?
Jag är säker på att faderskapet aldrig ändrades efter domen 1925.
 
Bara en ytterligare fråga (rent hypotetiskt!)
Är det möjligt att idag,nästan 40 år senare, bestrida det faktum att min far aldrig fick vara med om arvet ?
Min far är inte längre i livet.
 
Farfars yngre son hävdar ännu, 70 år senare, att farfar aldrig var den biologiske fadern till barnet.
Om bouppteckningen skulle bestridas, på vem ligger iså fall ansvaret att bevisa faderskapet ?
 
Bara undrar i all nyfikenhet !
/ Towa

[Rune Edström (Rune)]

Hej Towa
Den yngre sonen kan visst ha rätt om faderskapet.
Jag har 2 systrar gravida med en månads mellanrum. Båda behövde fader, en gifte sig med barnafadern, medans den andra tog en annan inför tinget. Den oskyldige mannen blev dömd som fader och fick erlägga underhållet. Barnen blev lika varann när dom växte opp, så  det var väl ingen som trodde på domen. Systrarna var fullt medvetna om sakernas rätta tillstånd. Men enligt både domstol och kyrkbok har barnet den mannen som far. Den systern bekräftar på äldre dar att det var samma far till bägge.
 
Så inte måste han vara biologisk far även om han är dömd för det. Det hände väl att flickan försökte få den lite mer välbärgade mannen dömd för faderskapet = bättre underhåll.
mvh
rune