Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-15

[Bernt Andersson]

Min mormors far, Adolf-Fredrik Karlsson, gifte sig julhelgen 1882, och två månader senare nedkom hustrun Stina Sofia, med en dotter. Vad kan skälet ha varit till ett så sent giftermål? Vad skulle en person på 1880-talet ha kunnat tänka om saken? Kan någon ge mig en tanke om detta, och då en tanke baserad på kunskap om hur det var på den tiden. Det var förresten i Södermanland som detta inträffade.

[Jojje Lintrup]

Det var inte alls ovanligt att brudar var gravida under 1800-talet. Det var inte heller ovanligt att brudar var gravida tidigare heller. Det viktigaste var att barnet nedkom sedan vigseln ägt rum, men det fanns gott om fall, s.k. trolovningsbarn, där barnen föddes redan innan vigsel ägt rum. Då var det viktigt att man vidhöll att man var trolovade och hade för avsikt att gifta sig.
Jag har stött på kyrkböcker där prästen gjort anteckningar om vilka brudar som fick bära krona, respektive fick klara sig utan en sådan. Det är uppenbart för alla att de som inte betroddes med brudkronan var gravida. Vana släktforskare känner också till att en ganska hög procent av brudarna nedkommer med barn innan nio månader gått. Jag skulle tro att bortåt hälften av brudparen gifte sig lite för sent. Därför var det heller inte särskilt upprörande ens dåförtiden.
Vad som däremot upprörde och skapade förakt, var lösa förbindelser. Det var belagt med hårda straff långt in i förra seklet. Särskilt hårt var det för dem som hade sexuellt umgänge utanför sitt äktenskap.
Nu ska man inte tro att det var moraliska skäl som vägde tyngst. Faktum var att de flesta regler som existerade kring dessa frågor var strikt ekonomiska. Samhället byggdes upp kring kärnfamiljen, och inget fick riskera att försvaga den grunden. Arvsfrågorna, försörjningen av både barn och gamla, ja, hela det sociala nätverket vilade på familjen. Sprack den, så rasade samhället. Därför så hårda omdömen när familjen hotades... Därför så svala dito, när familjer kom till!
Vad skälet var för ett sent giftermål var, är svårt att svara på om man inte känner till omständigheterna. Däremot var det förmodligen ingen sensation att bruden var höggravid.

[Rolf Liljhammar]

Hej Bernt!
Att bruden kom inför altaret i välsignat tillstånd var nog mycket vanligare än vad man vill tro.
En folklivsforskare jag fick tillfälle att träffa för några år sedan vidhöll bestämt att i vissa delar av landet så blev ingen flicka brud, innan hon blev gravid.  
Skälet var mycket enkelt, - på gränsen till självklart, - flickan måste kunna föda barn, då det var den enda försäkringen för en tryggad ålderdom.
Det här var ju något före man började prata om ATP och sådant.
 
Hälsningar
Rolf L

[Siv Nauman]

Hej,
Anledningingen till att man ej fick ha sexuella förbindelser utanför äktenskapet beror nog också i hög grad på att det var det enda sättet att hindra spridning av veneriska sjukdomar. I takt med möjligheten att bota dessa sjukdomar har också attityden till utomäktenskapliga förbindelser förändrats.
Hälsningar Siv N

[Jojje Lintrup]

Mja, jag skulle nog vilja påstå att skälen till den allt mer liberala synen på förhållanden utanför äktenskapet, främst beror på att de sociala nätverken institutionaliserats mer och mer. Idag kan kvinnan, oberoende av mannen, försörja sina barn, och barnen är inte alls beroende av att ha båda föräldrarna för sitt uppehälle.
I det gamla bondesamhället byggde strukturen på att det fanns en kärnfamilj - i förlängningen utbyggd med de äldre familjemedlemmarna, som på så sätt vanligtvis fick en relativt trygg ålderdom. Utomäktenskapliga förbindelser splittrade denna struktur, och bestraffades mycket hårt. Det var alltså belagt med dödsstraff att prassla.
Beviset för att fri kärlek inte alls hade att göra med könssjukdomar, ser vi om vi granskar andra delar av världen, där andra uppfattningar rådde alltefter vad för slags samhällsuppbyggnad man hade. Eskimåer och söderhavsfolk, t.ex. lånade gärna ut sina kvinnor till tillfälliga besökare. De var nämligen högst medvetna om risken för inavel och dess konsekvenser i så små och bräckliga samhällen. Friskt blod (och friska gener) var alltså väsentligt för samhällenas överlevnad och uppmuntrades alltså. Detta beteende kan man också observera hos många djurarter.
Spridandet av könssjukdomar skedde, då som nu, genom förbindelser med prostituerade, som naturligtvis existerade och i viss mån tolererades. Inte hade det att göra något med att man avrättade och steglade (eller brände) bonden och bondhustrun som hade ertappats med att ha ett förhållande utanför sina respektive äktenskap!

[Bernt Andersson]

Tack till Jojje, Rolf och Siv för resonemang och svar som klargjorde mina frågeställningar.

[Göran Johnson]

Jag har några fall också från 1700-talet då första barnet föddes 2-3 månader efter bröllopet.

[Lars Nylander]

I mitten av 1900-talet var det vanligt att man gifte sig i prästgården. Jag har några exempel av detta i min släkt. I dessa fall nedkom även barnet litet för tidigt.  
 
Fick man inte gifta sig i kyrkan om bruden var med barn? På brudkorten ser man dock att brudarna bär vit klänning, men inte kyrkans guldkrona (men krona av annat slag, t.ex. av blommor).

[Anna Torstensson]

Hej!  
Jag håller på att skriva klart mitt specialarbete. Jag skriver en dokumentation av vårt kulturarv och har frågeställningar som; skillnader mellan då och nu? Hur kommer det sig att det har förändrats så radikalt under bara 70 år? Klassskillnader? Fick man prata utan tillåtelse? Barn skall synas, inte höras, Vad hände om man grät - hur togs man om hand då? Varför var det tillåtet att aga? Varför var det fult att vara ogift mor? Hur tog man hand om de äldre? Det är många frågor som jag skulle vilja ha svar på. Därför skulle jag vara mycket tacksam om ni skulle kunna mejla mig egna erfarenheter och upplevelser eller svar på dessa frågor. Tips och idéer är tas emot tacksamt! Alla bidrag kommer att beaktas med förtroende och alla kommer att vara anonyma. Jag tar gärna emot era kommentarer snarast och ni kan nå mig på atson@telia.com. Tack på förhand!  
Mvh. Anna Torstensson

[Sonia Biörkeroth]

Hej Anna,  
ang ditt specialarbete. Pockettidningen R, som funnits rätt många år, har många temanummer om sådant i samhället som förändrats, om som du är intersserad utav. Kolla på biblioteket och be dem fixa fjärrlån om det behövs. Många författare har ju även skrivit böcker om detta, t.ex. Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson.  
hälsn
Sonia

[Svante Söderström]

Hej Bernt!
 
Jag råkade komma förbi och såg Din fråga. Kan rekommendera Dig att läsa boken Horan i bondesamhället av Jonas Frykman. Den handlar i första hand om den utomäktenskapliga fruktsamheten på 1800-talet men berör även Din fråga.
Hälsningar
Svante Söderström

[Ingela Ivansson]

Hej!
 
Jag har en fråga vad det gäller trolovning. Gjorde man det inför en präst, eller gick det till på annat sätt?
Jag har ett par fall i släkten där barn fötts utom (innan) äktenskapet. I födelseboken står då både modern och fadern och modern i dessa fall som faderns fästequinna. Betydde det att de var trolovade? I senare husförhörslänger står inte barnet som oäkta, vilket förekommer i andra fall vid ogifta mödrar.
Hur vanligt var det att man bodde tillsammans utan att vara gifta? Jag har ett fall från så sent som 1912, då paret varit förlovat i sex år men inte gifter sig förrän en månad före det första barnets födelse. Inte i kyrkan dock, utan i prästgården.
 
Tacksam för svar!
 
Ingela Ivansson Schembri

[Martin Persson (Martin)]

Hej på er!
 
Ingela, uppgifter angående trolovningen, dess innebörd och varaktighet kan du hitta i bl.a. Sigrid Håkansons avhandling ...då skall han taga henne till äkta... som utkom 1999. Att barnet inte är oäkta brukar betyda att barnets föräldrar är gifta. Titeln fästequinna ger vid handen att det var en föräktenskaplig förbindelse. Sådana barn var heller inte oäkta.
 
Det finns en del publicerade akademiska undersökningar av gravida brudar. Som exempel kan nämnas en undersökning av A-S Kälvemark av Julita socken, publicerad i Historisk tidsskrift 1977; en undersökning av Dala pastorat, ingående i Christer Winbergs avhandling Folkökning och proletarisering från 1975; en undersökning av Tofteryd och Åtvid i Sigrid Håkansons avhandling ...då skall han taga henne till äkta... från 1999 och en undersökning av Everlöv i Marie Lindstedt Cronbergs avhandling Synd och skam från 1997.
Vänliga hälsningar
Martin

[Elaine Löfgren]

Ibland kan man finna brev från en man där han tillskrivit prästen för att be denne anteckna en viss kvinna som fästekvinna och hon har då varit gravid. Ibland har de hunnit vigas innan nedkomsten, ibland ej. Men det verkar som en sådan begäran från barnafadern ger kvinnan en annan status, nästan som hustru.I andra fall har prästen noterat i Vigdeboken t.ex. drängen XX och Qvinnspersonen YY och Qvinnsperson betyder då gravid kvinna.
 
Kan det skilja mellan olika präster hur allvarligt man tog detta med att starta det intima livet före vigseln. Oavsett hur det såg ut i verkligheten har väl kyrkan ansett att sexuallivet hör hemma inom äktenskapet. Varför annars denna markering om äkta säng eller oftare, en notering om o.ä. vid barnstackarens namn i FöB.
 
Och var det inte så inom skråväsendet att man måste vara född i äkta säng för att kunna bli antagen inom ett skrå. Rätta mig om jag har fel.
 
Det fanns ju något en gång som kallades otidigt sängalag. Betyder otidigt för tidigt eller ej tillåtet?  
 
Sen kan det väl bero på både ekonomi och bostad när man kunde gifta sig. Det kostade väl något även om det var enkelt och en gift kvinna som bodde kvar hemma eller där hon tjänade, var det vanligt och passande?

[Anders Ryberg]

Otidigt sängläge var något man kunde dömmas för om man fick barn mindre än 9 månader efter vigseln. Tilläggas kan att jag på Öckerö på 1700-talet har stött på ett antal barn som i födelseboken räknats som äkta, då föräldrarna stod i begrepp att gifta sig. Prästen där verkar ha varit liberal...
 
Anders Ryberg

[Viveca Asproth]

Det här var en intressant diskussion. Jag har hela tiden stött på att man inte bara fått barn inom kortare tid än 9 månader utan också att man fått barn före äktenskapet. Jag har länge funderat på om detta är något som var vanligare i Jämtland än i resten av landet, men det verkar ju finnas på fler håll. För att se hur vanligt det var har jag gjort ett litet nedslag i Ministerialregistret för Jämtland.  
År 1880 finns endast 8 giftermål i registret.  Av dessa fick 3 par barn inom 1-4 månader.
Jag gjorde ett litet stickprov på de 10 första giftermål jag får upp för 1850. Bland dessa 10 par föds 1 barn efter 1 månad, 1 barn efter 3,5 månad och 1 efter 8 månader. Det sista kan ju vara ett för tidigt fött barn.
Det här lilla stickprovet visa att det var något som förekom.  
 
Mvh Viveca

[Ingela Martenius]

Gravid innan vigseln hör samman med trolovningsinstitutet.
Innan 1734 var inte vigsel i kyrkan juridiskt bindande. Juridiskt bindande var däremot trolovningen. En trolovning skedde inför vittnen (en förlovning var däremot en privat historia). Vigseln inför prästen var alltså bara en välsignelse.
Sedan Ansgar satte foten i Sverige kämpade kyrkan för att göra den kyrkliga vigseln till den juridiskt bindande akten. I propagandaarsenalen ingick brudkronorna - var bruden oskuld, dvs hade det äkta paret (jo, innan 1734 var de ju äkta par efter trolovningen) avhållit sig från sex fram tills vigseln, så fick bruden bära den vackra kronan. Kyrkan propagerade starkt för att detta var ett hederstecken; precis som sägs ovan noterade vissa präster vilka brudar som fick låna kronan.
Med 1734 års lag infördes att den kyrkliga vigseln var den juridiskt bindande akten. Ändringen infördes trots bondeståndets starka protester. Som en eftergift lät man då flera av trolovningens rättsverkningar vara kvar. När det gällde barnen så fick de samma rättigheter som de äkta barnen, t.ex. arvsrätt efter föräldrarna. En trolovning kunde också bara upplösas genom skilsmässa (vilket man ansökte om hos domkapitlet).
Särskilt inom bondeståndet förblev man i mer än 100 år (alltså långt in på 1800-talet) vid det gamla, dvs. så snart trolovningen skett flyttade brudparet ihop. Resultatet kan man naturligtvis genast inse: många barn med kort leveranstid.
Tyvärr har från denna sed uppstått myten om att man inte gifte sig förrän det var bevisat att man var fertil genom att bruden var gravid. Ingen bonde skulle naturligtvis tillåta att hans dotter gick på prov. Vad skulle hända med henne om hon nu inte blev gravid?! Ingen präst skulle heller tillåta några sådana seder inom sin församling.
 
Man hör många historier om stränga präster, men precis som Anders Ryberg funnit så var det så att prästerna i allmänhet försökte undvika att skriva in barnen som oäkta. De visste bättre än de flesta att detta följde det stackars barnet hela livet. Flyttade de, så stod det oäkta på flyttattesten. Skulle de ha ett inrikes pass (nödvändigt för att förflytta sig inom Sverige), så stod det oäkta - och det passet skulle uppvisas för värdshusvärdar och vid stadstullar etc. Tog de anställning - även den enklaste anställning som piga/dräng - måste de visa sina papper för arbetsgivaren, papper med beteckningen oäkta.
En ännu allvarligare konsekvens var att man alltså inte kunde bli antagen till ett skrå - och att man inte fick ärva sina föräldrar. Så småningom ändrades lagen så att det oäkta barnet fick ärva sin mor, men fram till 1971 (jo, just det: nittonhundrasjuttioett) ärvde inte oäkta barn sin far; fadern kunde dock naturligtvis testamentera till barnet.
Detta var de verkliga anledningarna till varför prästerna var så noga med att märka ut vilka barn som inte var födda i äkta säng (eller åtminstone var trolovningsbarn).
 
När det gäller var vigseln ägde rum, så var det vissa tider, i vissa landsändar ovanligt med vigsel i själva kyrkan. Vigseln ägde ofta rum i prästgården eller hemma på gården. Det finns anteckningar om att det sågs som ett fattigdomsbevis att ha vigseln i kyrkan - det betydde att man inte hade råd med annat. Men det här skiftar som sagt väldeliga; man skall dock inte automatiskt ta det som att ett par inte var värdiga att vigas i kyrkan om det är antecknat att vigseln ägde rum någon annan stans.
 
Ingela

[Pontus Terner]

Nog tror jag att dåtidens skvallerkärringar gick på högvarv när ogifta flickor blev gravida. Surr bakom ryggen, bitska kommenterar & föraktfulla blickar. Vissa saker förändras väldigt lite med tiden.

[Britt Börjesson]

I somliga socknar i Norra Halland fanns inte många som själva var utan synd och kunde kasta första skvallerstenen. I min antavla är det knapapst något par som fött fullgångna förstabarn. Eller också var man väldigt duktiga på prematurvård redan under 1700-talet. Kanske.
Britt

[Ingela Martenius]

Ja när ogifta flickor blev gravida gick nog skvallret på toppvarv. Poängen är att när man var trolovad var man inte ogift längre. I många landsändar flyttade det trolovade paret ihop, det var verkligen ingen hemlighet och sågs inte som syndigt eller fel - av någon annan än prästen som alltså ville att kyrkans riter skulle gälla framför andra och därmed talade i egen sak.
 
Norra Halland syns då t.ex. ha varit ett område där man höll starkt på det gamla, dvs att så viktiga saker som äktenskap sköttes bäst med kontrakt mellan släkterna (=trolovning) och inte av att en pojkspoling och en flicksnärta gav egna, personliga löften inför prästen (=kyrklig vigsel).
 
Vad det handlar om ytterst är övergången från ett klansamhälle (där gruppen, släkten, var viktigast) till ett individualistiskt samhälle (där individen är viktigast). I Västeuropa påbörjades denna process under renässansen och nådde full styrka under senare delen av 1700-talet för att bli det ensamt förhärskande idealet under 1800-talet. I andra delar av världen är gruppen fortfarande viktigare än individen - och äktenskap arrangeras fortfarande av släkten, inte av individen.
 
Ingela

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Ingela,
 
Arrangerade äktenskap är något som jag hoppas vi kommer att slippa i Sverige.
Det är förfärligt att några som inte känner varandra skall behöva leva livet tillsammans bara för att släkten tycker så.
 
När det gäller s.k. oäkta barn, så har jag aldrig sett att prästen försöker undvika att skriva det, som Anders Rydberg skrev tidigare.
Det står i alla fall i de kyrkböcker jag läst från 1600-talet och framåt. Gärna med kvinnfolket o.s.v. framför.
 
Det är nog först efter alla samboförhållanden, som det är helt accepterat nu.
 
Hälsningar Eivor

[Anders Berg]

Jag har inte heller känslan av att prästerna försökte undvika att notera om ett barn var oäkta. Däremot så fanns det ingen anledning att notera det om föräldrarna ändå stod i begrepp att gifta sig. Ofta ser man också att oäkta är struket i efterhand. Tänk också på att dopnotiserna inte alltid skrevs samtidigt som händelsen, utan prästen kunde samla ihop lappar med noteringar under en längre tid som sedan fördes in på en gång. Då kan ett oäkta barns föräldrar hunnit gifta sig.
 
Om det verkligen funnits medlidande med dessa barn, så skulle prästerna inte ha noterat deras börd vid flyttningar, anställningar, skråansökningar osv. Hur många exempel finns det på ett oäkta barn som sluppit sin stämpel genom någon välmenande präst som låtit bli att märka personen? Var det inte så att när Gustav III ville införa regler för att höja de ogifta mödrarnas status, genom att de inte fick kallas med nedsättande ord som kvinnfolket eller konan, så motsatte sig prästståndet detta? Så har jag uppfattat det, men kan förstås ha uppfattat det fel.

[Eivor Andersson (Ema)]

Ursäkta felskrivningen, Anders.
Ryberg skall det vara.
 
Hälsn. Eivor

[Anders Berg]

När jag funderar mer på detta så blir jag lite tveksam till påståendet ovan att flyttade de, så stod det oäkta på flyttattesten. På de tusentals flyttattester jag läst så har det aldrig stått angivet. Detta baserat på södra Sverige dock, kanske praxis var en annan i andra delar av landet.

[Marianne Kindgren]

Två av mina anor gifte sig 17 juli 1707 och sonen föddes den 6 augusti. Hastighetsrekord? Men barnet var eventuellt bara hennes.
Släktskvallret säger att kvinnan (39-årig adelsdam, änka och barnlös) blivit gravid till vänster och att den blivande maken mutats av släkten att gifta sig med henne. Han försvann ganska omgående ur handlingen, troligen till arm?n i Ryssland.  
 
Marianne K

[Per Thorsell]

Rekord var det nog inte. Jag har ett fall i början av 1800-talet med vigsel dagen före nedkomsten. Barnafödande mellan tredje lysningssöndagen och vigseln förkommer också.
 
Praktiskt, att slå ihop bröllops- och dopkalas.
 
Per Thorsell.

[Britt Börjesson]

Snabbt, Marianne, men mina anor var snabbare: vigda 6 jan 1791, dottern född den 17 jan. Elva dygn blankt.  
Mannen hade då redan bott i gården närmare två år, och tagit över efter hustruns far.
Intressant att Ingela ovan kopplar till traditioner från stamsamhället. För inte så länge sedan läste jag den gamle historikern C-M Bergstrand göra samma koppling för mina nordhalländska socknar, men då gällde det förhållandet till statens system för rättskipning.
Hälsningar
Britt

[Ingela Martenius]

Mja, stamsamhälle vet jag inte. Men det var en klar trend från ett grupporienterat samhälle till ett individualistiskt samhälle; läs t.ex. dr Eva-Lis Bjurmans avhandling Catrines intressanta blekhet om hur kvinnor från 1750-talet och framåt utsattes för motstridiga krav: familjens mer gammaldags krav om ett arrangerat äktenskap och samhällets allt starkare krav om att äktenskap bara skall ingås av kärlek. Boken handlar visserligen om borgerliga flickor, men id?erna spred sig ganska raskt neråt i den sociala hierarkin.
 
Jag har faktiskt själv funnit åtskilliga exempel på att prästerna undvikit att notera föräldrarnas äktenskapliga status i födelseböckerna. Det har i dessa fall naturligtvis rört sig om just det Anders Ryberg skrev om (det var det jag hänvisade till i mitt första inlägg), nämligen barn vars föräldrar senare gift sig (vilket ju medfört att barnen räknas som äkta), men i mellantiden - som i flera fall varit halvårslång - har barnen ju varit antingen oäkta eller i bästa fall trolovningsbarn. Det har emellertid varit helt rent på anteckningar och jag har själv upptäckt situationen bara genom att direkt jämföra föddebok och vigselbok; det har heller inte funnits några noteringar i Hfl. Men detta måste naturligtvis ha varierat oerhört med vilken präst det var i socknen - jag har dock flera gånger blivit angenämt överraskad över att prästerna (som man ju alltid fått höra var så stränga och renons på känslor) visade medmänsklighet och inte följde lagens bokstav.
 
När det gäller flyttsedlarna så stod det vad prästen själv ansåg skulle stå där, så det kan säkert skifta. Men jag har en anmoder på vars flyttningsbevis det t.o.m. framgår att hon fött ett oäkta barn flera år tidigare, ett barn som dessutom dött innan min anmoder flyttade! Men hon kunde alltså inte flytta ifrån sitt dåliga rykte (och detta var så sent som 1875).
Tilläggas bör väl att flyttsedlarna blev allt formellare ju längre in på 1800-talet vi kommer, dvs. allt mindre utrymme för prästen att skriva in vad han själv tyckte.
 
Har ingen aning om Gustav III bekymrade sig om vad kvinnorna kallades, men i typisk 1700-tals upplysningsanda - en blandning av humanitet och nationalekonomiskt förnuft - så införde han ju institutet okänd mor. Vilket man kan fundera på varför inte fler kvinnor begagnade sig av (tacknämligt för oss släktforskare att de inte gjorde naturligtvis). Jodå, jag är medveten om att det fanns praktiska svårigheter - men lyckas man flytta in till en storstad som Göteborg några veckor innan nedkomsten så kunde man ju löpt linan ut och blivit okänd mor. Månne ett större ansvarstagande hos kvinnorna än hos männen?
 
Ingela

[Ingela Martenius]

Förresten, en god vän jag släktforskat åt har en anfader som föddes exakt en dag efter föräldrarnas vigsel (01 juli resp. 02 juli 1886). Troligen ett arrangerat äktenskap där den verklige barnafadern flydde fältet (emigrerade). Skulle vara intressant att se vad ett DNA-prov visar!
 
Ingela

[Ulf Sawert]

Hej alla! Var detta en regel, att alla kvinnor som redan var med barn inte fick gifta sig i kyrkan? Var det därför som det tydligen var så vanligt att man gifte sig i prästgården?
 
Vänligen.
 
Ulf.