Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-02

[Ted Rosvall]

Inte visste jag att de rum där vi håller våra styrelsemöten var buggade! Hur kan annars Jorge Lintrup m.fl. veta hur det går till på våra möten?
 
I motsats till vad som påstås ovan har det inte varit någon stress kring detta beslut. Rötterrådet meddelade styrelsen, både skriftligen och muntligen, för över ett halvår sedan att de arbetade med ett förslag om en tidsbegränsning av inläggen på anbytarforum. Man redovisade också motiven för en sådan ordning, varefter förbundsstyrelsen tog sig en rejäl funderare över sommaren. Ärendet kom sedan upp på styrelsemötet i Göteborg, varvid det konstaterades att det säkert kommer att bli svårt att upprätthålla denna policy, med en stor gråzon där Anbytarvärden kommer att få det knivigt. Men det finns också självklara fall, där en aktiv värd/moderator måste gå in och ta bort klart olämpliga och faktiskt olagliga inlägg. Som ett exempel kan nämnas att Datainspektionen har ifrågasatt ett par av avdelningarna på Anbytarforum, Straffade och Etniska grupper. För att Anbytarvärden skall ha något att utgå ifrån vid sådana överväganden måste det finnas ett beslut i botten, ett rambeslut om man så vill, och det är detta beslut som Förbundsstyrelsen fattade i förra veckan.
 
Vid ordförandekonferensen dagen därpå informerade jag de församlade representanterna för förbundets medlemsföreningar om detta beslut. Jag ansåg, och anser fortfarande, att det var rätt forum för sådan information.
 
Förbundsstyrelsen har inga möjligheter att gå in och detaljstyra varje enskild fråga, och givetvis inte heller denna. En styrelse lägger fast inriktningen i enlighet med den verksamhetsplan som tagits av riksstämman. Man fattar de beslut som behövs för att verksamheten skall fungera så väl som möjligt, och sedan lämnar man över till de tjänstemän som har att sköta verksamheten. När det behövs tillsätter man råd eller referensgrupper, som de anställda kan bolla frågor och bekymmer med.
 
Så måste en stor riksorganisation arbeta. I det här fallet har vi en Anbytarvärd, Yvonne, som nu framöver kommer att ha den otacksamma uppgiften att, i samråd med Rötterrådet, finna de rätta och rimliga avvägningarna och de tillämpningar av styrelsens rambeslut, som måste till.
 
Det är möjligt att jag själv är en ynkrygg, Rune, men min styrelse är det sannerligen inte. Vi arbetar hårt, stundtals under stress, det skall erkännas, för att hantera alla de frågor som kommer på vårt bord. Vi gör det samvetsgrant och med stor arbetsglädje, en entusiasm som givetvis försvagas av en del av de förklenande omdömen om förbundsstyrelsen, som nu influtit på Anbytarforum.
 
Ted Rosvall
Förbundsordförande

[Ingegerd Johansson]

Hur i all världen har man kunnat satsa på ett projekt som Namn åt de döda och producera en CD, som för varje person innehåller en uppgift som nu är förbjuden att publicera här? Alla nämnda är ju avlidna för mindre än 70 år sedan! Jag får nog vänta med att ta fram uppgifer för Västerled inför nästa version.
 
Väl att gränsen inte var satt för två år sen, för då hade jag inte kunnat få hjälp att hitta en gravplats på Brännkyrka kyrkogård, eftersom mannen som vilar där dog 1944.

[Ted Rosvall]

Återigen, det finns (än så länge) en skillnad mellan Internetpublicering och publicering i bokform eller på CD. Om detta kan man tycka vad man vill, men så som bl.a. Riksarkivet, efter konsultation med Datainspektionen, har tolkat lagar och förordningar var det alltså OK att ge ut t.ex. Sveriges Dödbok och Sveriges Befolkning 1970 på CD. Hade vi däremot bett att få ut materialet för att lägga ut det på Internet, så hade vi fått avslag.
 
Alltså kunde förbundet satsa på det utmärkta projektet Namn åt de döda för att få fram en ännu bättre dödskiva. Men i den stund vi lägger ut databasen på Internet kommer vi sannolikt på kollisionskurs med Datainspektionen. Härav följer, att man helst inte bör ha diverse utdrag från databasen i diskussionsform på Anbytarforum.
 
Många skribenter hävdar att det inte finns något PUL för avlidna människor, och det är helt riktigt. Men det finns andra regler och förordningar, Databasdirektivet från EU t.ex. och det finns också utrymme för en frivillig begränsning av ämnesomfånget, när det nu är så pass osäkert som det är när det gäller personuppgifter på Internet.
 
Mvh
TED

[Ingegerd Johansson]

En komplettering av mitt inlägg är kanske på sin plats.  
 
Det är främst 70-årsgräns för att ens nämna någons död, som jag ifrågasätter. Att man inte ska förmedla uppgifter om personer som fortfarande lever, och att man ska använda sitt omdöme (förhoppningsvis gott sådant) när man skriver något om en avliden, tycker jag är självklart.
-----
Ted Rosvalls inlägg hann komma in under tiden jag skrev mitt. En liten kommentar:
 
Visst har jag klart för mig att man inte kan lägga ut databasen Sveriges dödbok på internet, men det har det väl heller aldrig varit tal om bland oss debattörer. Men får man inte ens hjälpa varandra här på forumet med att ta fram uppgifter om när en person avled, och var han/hon bodde, drar man gränsen för snävt.
 
Om jag hårddrar det, får jag tala om att farmor dog 26/11 1918 men inte att farfar dog 22/7 1955 (om jag uppger deras namn och hemvist, så att de kan identifieras).

[Jan Jutefors]

För att respektera den 70-årsgräns som ändå finns så går det ju att maila utdrag från dödboken till varandra också.

[Kenneth Bengtsson]

2005-08-31  
Personuppgifter och Internet från Datainspektionen
 
I personuppgiftslagen (PuL) finns inga specifika regler för Internet. PuL:s generella
regler för behandling av personuppgifter gäller även publicering på Internet.
Kraven för att behandlingen ska vara tillåten ska givetvis uppfyllas. I vissa fall
gäller förbudet mot överföring av personuppgifter till tredje land - länder utanför
EU/EES-området - men det fi nns en rad undantag. Till exempel räknas det inte
som överföring till tredje land när en person i Sverige lägger ut uppgifter på en
webbplats på Internet som lagras hos en Internetleverantör som är etablerad inom
EU. Men eftersom publicering på Internet innebär att uppgifterna blir tillgängliga
i hela världen, bör du vara försiktig och alltid göra en s.k. intresseavvägning:
Väger ditt intresse av att publicera uppgifterna tyngre än den registrerades
intresse av integritetsskydd?
 
Samtycke
Om den registrerade - den som personuppgifterna avser - har lämnat sitt
samtycke, är det tillåtet att publicera uppgifterna på Internet. Det är viktigt att
komma ihåg att den registrerade ska ha fått sådan information att han eller hon
kan bedöma för- och nackdelar med publiceringen.
 
Harmlösa uppgifter
Harmlös information får publiceras på Internet utan den registrerades samtycke.
Vad som är harmlös information måste bedömas från fall till fall. Utgångspunkten
bör vara om den registrerade kan uppleva publiceringen som kränkande. Tänk på
att inte alla har samma uppfattning om vad som är integritetskänsligt! På baksidan
hittar du några exempel på uppgifter som kan betraktas som harmlösa. Om du är
osäker är det en god regel att inhämta samtycke.
Känsliga uppgifter, dvs. uppgifter om etnisk tillhörighet, religiös övertygelse,
medlemskap i fackförening och även uppgifter om hälsa och sexualitet får normalt
inte publiceras utan samtycke.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Kaj, när det gäller Josef Stalin, är ju hans eventuella amorösa äventyr med största sannolikhet det snällaste och mest harmlösa man överhuvudtaget kan berätta om honom...
 
Så om man skulle behöva hans dotters tillstånd för att omnämna detta, men inte hans våldsamma grymheter och terror mot sitt eget folk, blir det ju otvivelaktigt som att sila mygg och svälja elefanter.
 
Dessutom har ju dottern Svetlana i sina böcker och intervjuer berättat en del själv, som ju inte är direkt smickrande för den gamle diktatorn...

[Jan Jutefors]

Baksidan? Är det om jag vänder på skärmen?

[Kenneth Bengtsson]

Nej den kommer här
 
Några praktiska exempel
Arbetsplatsen
Namn, befattning, telefonnummer, e-postadress och liknande arbetsplatsrelaterade
personuppgifter kan normalt publiceras på en webbplats utan
den registrerades samtycke. Vill man däremot lägga ut t.ex. hemadress,
hemtelefonnummer eller foton bör man fråga personen först.
Skolan
Lärares namn, klass och e-postadress till skolan kan normalt publiceras utan samtycke.
Däremot bör man inte utan samtycke publicera elevers och lärares hemadress,
hemtelefon eller foto. När det gäller elever bör normalt också målsman
ge sitt samtycke.
Föreningslivet
Medlemsregister innehåller normalt harmlös information, men tänk på att
exempelvis medlemmar i en skytteförening kan invända mot en publicering
som visar att det kan fi nnas vapen på en viss adress. Det kan vara lämpligt
att på ett medlemsmöte diskutera vilka personuppgifter som ska fi nnas på
föreningens webbplats. Många personer vill inte att deras adress och telefonnummer
publiceras på Internet.
Kommuner
Personuppgifter som ingår i diarier, kallelser till sammanträden och protokoll får
läggas ut på Internet i enlighet med särskilda föreskrifter i personuppgiftsförordningen.
Huvudregeln är att uppgifter som direkt pekar ut den registrerade inte
får publiceras. Vissa undantag fi nns angivna i förordningen som kan hämtas på
www.datainspektionen.se.
Foton
Tänk på att foton normalt betraktas som personuppgifter även om inga namn
nämns. Innan man lägger ut bilder från t.ex. fester på sin webbplats bör man
alltså fråga berörda personer.

[Ingegerd Johansson]

Ja, visst kan man maila uppgifter, Jan. Men om man inte ens får ställa en fråga om någon person som ev. avlidit senare än i augusti 1935, kan vi ju inte hjälpas åt att ta fram uppgifter och maila dem till den frågande.  
-----
Att förslaget om en 70-årsgräns varit känt en tid instämmer jag i. Det står om det i Rötterrådets minnesanteckningar, från april 2005 vill jag minnas. I det stora hela tycker jag det låter sunt, bara det kommer ordentliga föreskrifter om hur gränsen ska tillämpas. Och gränsen bör inte dras så snävt att man inte ens får nämna om ett dödsfall 1935 eller senare.  
 
Det är ju avsaknaden av tillämpningsföreskrifter, som vållat den mesta irritationen i denna debatt.

[Tord Påhlman]

Citat från Kenneth Bengtssons citat ovan från DI:
 
Foton
Tänk på att foton normalt betraktas som personuppgifter även om inga namn
nämns. Innan man lägger ut bilder från t.ex. fester på sin webbplats bör man
alltså fråga berörda personer.
 
Har man frågat alla personer som fotograferats vid sistlidna släktforskardagar i Göteborg? Ett antal bilder finns utlagda tillsammans med artikel i Rötter.

[Kaj Andersson]

Till Carl-Fredrik:
hans eventuella amorösa äventyr med största sannolikhet det snällaste och mest harmlösa man överhuvudtaget kan berätta om honom..
 
Javisst, men de efterlevande är väl mer relevanta i detta sammanhang. I princip ska väl inte ditt omdöme om en persons handlingar styra omsorgen om att respektera efterlevande. Du inser väl att jag tog detta exempel enbart för att visa på svårigheten att upprätthålla en obeskriven regel, och att det leder till godtycke.  
 
Tydliga kommunicerade regler möjliga att tillämpa behövs säkert. Och kanske också en smula empati med Anbytarvärden. Till Yvonne:  
 
Det är ingen lätt uppgift att forma en praxis baserad på ett principbeslut. Förmodligen skulle din uppgift underlättas av att du deltar i diskussionen och formar en praxis som kan diskuteras under resan.  
 
Med Ted Rosvalls beskrivning av hur/vilka beslut som fattats är diskussionen avslutad för min del.
 
Mvh
/Kaj A.

[Jörgen Tollesson]

Några kommentarer:
 
1) Åter igen (det har sagts många gånger förr i olika CD-diskussioner, men behöver tydligen upprepas - se Teds inlägg ovan kl. 10.03): Datainspektionen har inget som helst att göra med
 
? en arkivmyndighets sekretessprövning, d.v.s. om en handling/uppgift (i detta fall befolkningsregister) kan utlämnas eller inte;
? vad som får publiceras på CD-skivor.Riksarkivets eventuella konsultation med Datainspektionen i dessa frågar är m.a.o. en nullitet.
 
2) Visst kan man hjälpa varandra med uppgifter från olika CD-skivor utan att ställa frågor i Anbytarforum. Här finns en lista med personer som också tar emot frågor per epost.
 
3) När styrelsen fattade sitt beslut måste det ju ha funnits ett skriftligt förslag på bordet. Oavsett om detta antogs oförändrat eller ändrades, så måste ju den slutliga formuleringen av beslutet framgå av protokollet. Skulle det inte vara en god id? att publicera det? Det blir ju liksom lite lättare att förstå vad som gäller då, än om man bara ser det 'beskrivas' i allmänna och från person till person varierande ordalag... Eller detta kanske förhindras av den sedvanliga protokollsekretessen? J

[Helena Thorman]

Ett tack till Ted Rosvall som tagit sig tid att svara, det kändes behövligt.  
Men jag är fortfarande nyfiken på vad som menas i praktiken för oss frågeställare med detta:
 
...Yvonne, kommer att ha uppgiften att, i samråd med Rötterrådet, finna de rätta och rimliga avvägningarna och de tillämpningar av styrelsens rambeslut, som måste till.
 
Om vi fick veta lite mer vad dessa nya rambeslut innebär, så skulle det vara lättare för oss att lägga in frågor, och vi behöver heller inte bli irriterade över att ett inlägg tas bort/redigeras. Hoppas att dessa nya, som jag tolkar det, ordningsregler finns att läsa snart ?
 
/Helena i Södertälje

[Carl-Fredrik Hanzon]

Nej, Kaj, jag håller verkligen inte med dig!
 
Jag förstår naturligtvis att det hela var ett exempel, men jag tycker faktiskt att det var ett dåligt och mindre lyckat exempel, när du väljer en av världshistoriens värsta tyranner och massmördare...
 
Menar du verkligen på allvar att man skulle ta hänsyn till de efterlevande vad beträffar hans eventuella snedsprång, men inte vad beträffar hans brott mot mänskligheten? Jag är förstummad...
 
Själv skulle jag ju självfallet och utan minsta millimeter av tvekan, tusen sinom tusen gånger hellre se att t. ex. min far, farfar eller morfar omnämndes som äktenskapsbrytare och obotlig Don Juan, än som grym tyrann och massmördare (om detta vore de enda alternativen).
 
Skulle man nu (mot allt förnuft och all rimlighet) inte skämmas för det sistnämnda, skulle väl det förstnämnda vara en obetydlig bagatell i sammanhanget. Annars tycker jag resonemanget saknar all rim och reson.
 
Anser du också att man ens skulle fundera på att tillfråga William Dowling (jag vet inte om han fortfarande lever) och hans ättlingar i USA, och familjen Räubal i Tyskland (om de överhuvudtaget finns kvar) om tillstånd att skriva om Hitlers kärleksliv? (Jag väljer dessa, därför att den av pressen beskrive sonen i Frankrike trots allt är osäker och obevisad)

[Rune Edström (Rune)]

Hej Ted
Jodå jag tror visst att du och styrelsen arbetar hårt för släktforskarna.  
 
Men tycker fortfarande att du gömmer dig bakom ryggen på Yvonne, som ska klara ut vad som gäller. Så får hon ta smällarna om det går snett. För själv är du kanske utan skuld till det hela.
Men som den store ledaren av föreningen vore det ju på sin plats att du kungjorde vad som gäller helst FÖRE det träder i kraft, eller åtominstone i samma veva som det börjar gälla. Att det kommit fram för nåt ? år sen propåer om saken, var ju då inget beslut tagit i styrelsen att det ska träda i kraft just idag.
 
Även om du inte behöver fråga användarna om något, borde det höra till en demokratisk förening enligt mitt klena förstånd. T o m Göran Persson talar ju om lite i förväg vad som ska hända. Men föreningen kanske inte är demokratisk?
mvh
rune

[Karin Björkholm (Karin)]

Joo Rune edström.... Kvinnorna först ut på hal is och uppför trappor!
 
med vänlig hälsning
 
 Karin born holm.

[Ted Rosvall]

Hej Rune,
 
Även om detta är en bisak i sammanhanget, så är det viktigt att vi använder rätt terminologi när vi diskuterar med varandra. Sveriges Släktforskarförbund är just ett FÖRBUND och inte en FÖRENING, som Du av och till skriver. Jag förstår att Du inte gör så med avsikt, men jag vill ändå påtala det, eftersom det finns flera stora skillnader mellan att vara ett förbund och att vara en förening. I en förening träffas man ofta, och kan beta av de frågeställningar och problem som uppkommer under resans gång. Är man en liten förening deltar sannolikt hela styrelsen i varje beslut, t.o.m. på detaljnivå. Så kan man alltså inte arbeta i en stor förening och absolut inte i ett förbund. Man måste delegera både ansvar och beslut, ibland i flera olika nivåer.  
 
Detta innebär att jag som ordförande helst inte ska gå in och peta i frågor som delegerats ut, eller som sköts av för ändamålet anställd personal. Jag har t.o.m. fått en hel del kritik när jag någon gång ändå har gjort så. Det har talats om ministerstyre och ordförandevälde och allt möjligt annat mindre smickrande, särskilt här på Anbytarforum. Jag får alltså skäll när jag lägger mig i, och skäll när jag inte lägger mig i. Det är minsann inte lätt att vara alla till lags...
 
Att jag skulle gömma mig bakom ryggen på Yvonne är skrattretande på flera olika sätt, men framför allt därför att det visar hur förtvivlat lite du vet om hur vi arbetar i förbundsledningen. Det som måhända blev lite fel i rapporteringen kring den nya 70-årsregeln är detta om med omedelbar verkan. Med detta menas alltså att regeln införs med omedelbar verkan, och sedan får tillämpningarna och övervägandena komma allt eftersom. Man kan alltså inte jämföra denna nyordning med omläggningen till högertrafik 1967. Där hade det blivit förrödande om en del fordon hade fått fortsätta att köra på vänster sida under en övergångsperiod...
 
Däremot kan man jämföra med projektet Namn åt de döda, som i Göteborg fick sin nystart kring de kvarvarande 20% namnlösa. När vi körde igång det projektet fick vi massor av kritik för bristfällig projektbeskrivning, och för att vi inte i varje läge hade ett färdigt svar när det gällde tillämpningen, behandlingen av tillgänglighets- och sekretessfrågor och utnyttjandet av reservkällor etc. Men det fanns inte någon möjlighet att fundera ut allting i förväg. Vi levde i en process, där vi fick lösa problemen bäst vi kunde, och härigenom dessutom tillägna oss ny kunskap.
 
På samma sätt är det med den nya 70-årsregeln. Även om grundprincipen är klar, så måste tillämpningen få ta sin tid - man kan faktiskt likna den vid en process, som vi tillsammans hittar fram till. Och med vi menar jag då Anbytarvärden och Rötterrådet i första hand, och förbundsstyrelsen i andra hand - men också nyttjarna, som vi i motsats till vad som här ovan påstås, faktiskt lyssnar till. Särskilt när de förmår framföra sina synpunkter klart och tydligt och helst också på ett trevligt sätt, utan onödiga beskyllningar och insinuationer.
 
Mvh
TED

[Jörgen Tollesson]

Även om grundprincipen är klar...
 
Och hur lyder då den? Eller m.a.o.: Kan vi får se hur själva beslutet lyder enligt protokollet från styrelsemötet?

[Stefan Simander]

Tack för dina svar Ted!
 
Jo, Ted jag är medveten om att det finns skilda lagar, men det är ju just det som är fel, eftersom det som är tillåtet att publicera i en form, inte skulle få vara det i en annan liknande form. Dessa lagar och regler måste ändras, om de alls gäller och efterföljs längre!?
 
Det finns väl bara ett känt fall där någon fällts för att ha publicerat en uppgift om en person på nätet (om en sjukskriven person som nämndes i samband med att den föll från en stege i en församling eller dylikt, vilket denne senare lär ha intygat att den inte hade något emot! ). Där blev det väl dom, men ingen påföljd, tror jag?  
 
Därefter har gjorts försök att anmäla sig själv som släktforskare, för att få reda på vad som gäller juridiskt om PUL o dylikt, men dessa mål har väl inte ens tagits upp?!
 
Det är väl inte så att Datainspektionen anmärkt på frågor och svar om de döda i Anbytarforum?
Återstår då att följa, enligt Ted och andra, ett demokratiskt fattat beslut ELLER kolla upp vad som verkligen gäller juridiskt OCH om det är oklart låta medlemmarna eller läsarna här diskutera och rösta om vad som verkar rätt eller fel i denna fråga. Om majoriteten tycker att det verkar vara det rätta att följa denna 70-årsregel när det gäller levande och eventuellt döda personer, så kör vi på den, men om majoriteten inte tycker så borde vi kunna fortsätta vår verksamhet som tidigare!
 
Att ställa frågor om levande personer som besvaras per mail har väl fungerat utmärkt? Och kan ju förslagsvis lösas helt per e-post som Jörgen föreslog när det gäller Sv Bef 1970 och 1989. Det enda märkliga med det är ju att det isåfall strider mot en av grundreglerna i Rötter, dvs att inte svara i e-post, men det går väl att ändra dessa regler eller bortse dem ifrån i just denna fråga.
 
Märkligt är det ändå, som flera påpekat, att man kan ge ut offentligt publicerade CD-skivor, som inte tål internets dataskärmsljus! Det haltar! Men, som Ted beskriver, i valet att få CD-utgivningen eller ingen utgivning alls, så föredrar jag,och förmodligen de flesta medlemmar, att bara ge ut CD-skivorna!
 
När det gäller EU-reglerna, så är det väl ännu oklarare vad som gäller i Sverige och högst diskutabelt och tolkningsbart vad som ska gälla och vad vi vill ska gälla!!!?
 
Att Datainspektionen och andra har synpunkter på diskussionsrubriker som Straffade och Etniska grupper är väl inte så konstigt, men en annan fråga än 70-årsregeln!
 
Nu väntar picknick till Gamla Uppsala högar! Där det, enligt DN igår, inte har funnits några vikingar eftersom de påstods vara fiktiva! Mycket är oklart, som man tror att man vet...
Låt oss försöka finna en så bred och gemensam uppfattning som vi kan, när det gäller 70-årsregeln och internetpublicering av släktforskning. Om 1200 år minns ingen denna diskussion och de kanske t o m tvistar om vi funnits!!!

[Mats Ahlgren]

Ted
 
Jag önskar först att du förtydligar den information om att CD och Internet kan behandlas olika när det gäller spridande av uppgifter om nu levande. Vid kontakt med datainspektionen hävdas att detta är fel och ingen skillnad finns.
Att uppgifter rörande dödskivor hamnar utanför datainspektionens område är klart, PUL omfattar ju bara nu levande.
 
Sen tycker jag personligen det känns konstigt att delegera ner ansvar, för det kan man inte. Man kan delegera ett uppdrag men ansvaret ligger hos de som fattat beslutet och att göra som du gör nu, skjuter över allt på en nyanställd anbytarvärd känns som att styrelsen sticker iväg med svansen mellan benen. Nog borde beslutet i styrelsen innehålla betydligt mer av direktiv och intentionsinriktningar än vad som presenterats hittills.
Om inte, varför då inte vänta med publiceringen tills anbytarvärd och Rötterråd kunnat ta fram underlag och exempel på hantering. Vad vi sett hittills så har ju vissa felbedömningar gjorts om 70 årsgränsen bara avser levande.
 
En liten kommentar:  att en ordförandekonferens applåderar ett beslut som styrelsen inte vet vad det innebär (för det ska ju anbytarvärden bestämma) tycker jag säger en del.
 
Eftersom skadan är skedd så tänker jag inte grotta mer i det tokiga beslutet och det dåliga införandet utan jag hoppas verkligen att du och dina styrelseledamöter lärt er något och en kortkurs i informationskunskap tror jag vore bra.
 
Mats

[Ted Rosvall]

Jörgen
Nej, du kan inte få veta den exakta ordalydelsen i protokollet, eftersom det ännu inte har justerats. Men i mina anteckningar, och med reservationer för justeringspersonernas eventuella åtgärder, så står det att styrelsen beslutade att införa en 70-årsregel för personuppgifter på Anbytarforum.  
TED

[Jörgen Tollesson]

Då ska vi se om jag har förstått det hela korrekt...
 
1) Vi kan inte få läsa beslutet såsom det är formulerat i protokollet, eftersom protokollet ännu inte är justerat.
 
2) Beslutet trädde i kraft med omedelbar verkan.
 
Slutsats: När man skriver inlägg i Anbytarforum ska man rätta sig efter ett beslut man ännu inte har sett.
 
Varför är jag inte förvånad...? J
 
Nu är det emellertid så, att om allt ska gå rätt och riktigt till, så kan ett beslut inte verkställas förrän protokollet är justerat. Vill man att ett beslut ska träda i kraft med omedelbar verkan, så får den punkten i protokollet justeras redan på mötet.
 
Så... Har beslutet trätt i kraft med omedelbar verkan, vilket förutsätter att den punkten i protokollet justerats på mötet - eller har den punkten ännu inte justerats, vilket innebär att beslutet inte kan ha trätt i kraft?
 
Vilket är det som gäller? Det kan ju inte vara båda...

[Mats Ahlgren]

Tack Ted
 
För första gången så står det helt klart att inga personuppgifter för vara yngre än 70 år, oavsett om det avser levande eller döda.  
 
Då vet jag att jag gjort fel som skrev om emigranten som dog 1936 , då vet vi att stora delar av det SSDI-material som finns på Ancestry, Roots web osv inte får användas på Ssf sidor.
 
Verkar minst sagt horribelt, men beslutet är ju fattat (om än inte justerat) och applåderat så det blir väl till att lämna Anbytarforum till de som anser att släktforskning upphör vid 1935.
 
Mats

[Ted Rosvall]

Nu är vi överens, Jörgen. Beslutet träder alltså inte i kraft förrän protokollet justerats. Det var därför jag skrev här ovan att det var lite olyckligt med formuleringen med omedelbar verkan. När jag på ordförandekonferensen informerade om beslutet så menade jag alltså: så snart protokollet justerats - även om jag kanske inte uttryckte mig så. Sedan kan man kanske tycka att den tid som går mellan styrelsebeslutet och det justerade protokollet är så pass kort att det i realiteten inte har så stor betydelse.
Mvh
TED

[Ted Rosvall]

Mats, släktforskningen tar inte slut 1935, det varje släktforskare. Däremot begränsas möjligheterna att offentligen diskutera nu levande personers familjeförhållanden på Internet. Något idiotstopp för uppgifter av typen Den eftersökte personen avled i Eskilstuna 1937 tror jag varken Rötterrådet eller Anbytarvärden är ute efter. Däremot frågor av typen: Är Malin Berghagen fortfarande gift, och vad hette hennes förre man?  
 
Men tillämpningen av styrelsens beslut lämnar jag som sagt med varm hand över till dem som har att hantera dessa frågor.
 
Mvh
TED

[Jojje Lintrup]

Jag tycker att Ted ska vara tydligare även när det gäller hur informationen om en 70-årsgräns presenterades under ordförandekonferensen.
För om jag minns rätt, så informerades om denna nya regel i samband med att vår nya anbytarvärd presenterades - allt medan hon försäkrade att hon minsann skulle hålla ordning på bråkmakarna i ordet är fritt. Det raljerande tonläget hos fr.a. Ted Rosvall störde mig ganska mycket, eftersom han föredrog att glömma bort att han själv är en lika god kålsupare emellanåt.
Något läge för diskussion om 70-årsgränsen förelåg heller inte. Det presenterades som ett beslut som gällde just med omedelbar verkan.
Vad beträffar buggningar, så tror jag inte de behövs. Jag träffade och pratade med så gott som alla styrelseledamöter under dagarna, och kunde således snappa upp en och annan detalj om hur beslutet tagits.
Jag hoppas för egen del att rötterrådet, som ålagts det näst yttersta ansvaret för denna eminenta sida kommer att kunna hantera denna fråga på ett smidigt sätt, så att man vet hur man ska förhålla sig till saker och ting. Just nu verkar det dock likna Pavlovs hundskålar, alltså vare sig av den ena eller den andra formen...
(Inlägget skrivet innan Teds härovan!)

[Håkan Skogsjö]

Man kan notera att spännvidden är enorm mellan de två exempel som Ted ger. Någon vägledning i hur 70-årsgränsen ska förstås ger de därför inte. Dessutom: Den sistnämnda frågan har stridit mot Anbytarforums regler i flera år.
 
Också efter ett flertal försök till förklaringar från Teds sida verkar beslutet vara lika korkat tänkt som beslutet tydligen är illa underbyggt. De interiörer från styrelserummet som kommit i dagen väcker onekligen viss förvåning, men förklarar nog också ett och annat. Exempelvis styrelsens förslag till ändringar av stadgarna som hastigt drogs tillbaka under släktforskardagarna.
 
Hastigt sker det, men lustigt är det knappast.

[Mats Ahlgren]

Ted
 
Bestäm dig! I ena meddelandet skriver du att styrelsen (vars beslut anbytarvärden ska följa ) beslutat om 70årsgräns på personuppgifter (utan undantag)  för att i nästa påstå att det bara avser dravel.  
Vad är egentligen beslutat?
 
Och din passus om tillämpningen innebär ju att du och dina styrelsekamrater nu avsagt sig ansvaret, känns konstigt och inte är det vad jag hoppats av en styrelse som är vald till att ta beslut och stå för dem (representativ demokrati)
 
Mats  
(skrivet innan jag såg Håkans)