Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-23

[Essan Gradhman]

Jag förstår inte problemet! När jag jobbade heltid lånade jag mikrofilmer/mikrokort genom biblioteken. Jag fixade en ”läsare” genom att sätta fläkt på den billigaste läsare jag kunde hitta. Och satt uppe halva nätterna och forskade…
Sedan när mikrokorten slog igenom köpte jag en Copex LD 75. Nu har jag dessutom Genline och betalar visst per månad..
 
Det jag vill säga är, att det gäller att satsa på det som är mest betydelsefullt för en själv.  
Jag får avstå från mycket som kanske andra tycker är viktigt. Så egentligen är det hela är en prioriteringsfråga!
 
Men varför pratar ingen om lån av mikrokort genom biblioteken? Läsare finns väl på de flesta bibliotek eller…? Öppet både lördag och söndag (åtminstone här där jag bor). Likaså finns ju möjligheten att köpa mikrokorten om man forskar på en och samma kommun. Åtminstone f, v, d-korten är värda att satsa på.  
Lite tips kanske?!?
Det måste vara fruktansvärt tråkigt att inte själv få se uppgifterna utan att bara lita till andra.
 
Fick förresten ett tips från Nils Hård af Segerstad för en tid sedan ang. ett register som han kollat i på RA. Nu har jag en massa brevkopior till Kungl Majt. ifrån mina släktingar. En hel del nya uppgifter tack vare Nils, så visst är Anbytarforum toppen!
Mvh
Essan

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Som Essan skriver det handlar om prioriteringar och att orka ha ett krävande arbete kombinerat med att sitta uppe på nätterna och forska, går kanske när man är runt 30 år men inte när man börjar närma sig övre medelåldern. Jag tar gärna emot de tips du har men undrar t.ex. hur länge man kan få låna mikrokorten genom biblioteken, tänk om man när man får dom inte hinner titta på dom förrän efter en månad. Min prioritering är trots allt levande varelser som inte kan vara utan motion och mat, när man äntligen kommer hem.
Håller också med om att Anbytarforum är toppen, har själv fått mycket hjälp även genom privata mail som jag också tackat så mycket för.

[Jojje Lintrup]

Fem veckor, Christina, får du ha mikrokorten från SVAR! Och du är väl inte ute och rastar jyckarna för jämnan heller?!
Uppmaningen om intensivkurs i Leksand var bl.a. riktat till dig. Det ÄR faktiskt riktigt kul att läsa själv - och som nybörjare på Genline kan jag säga att det är synnerligen givande att inte behöva skriva av texten, utan bara trycka på knappen och printa ut texten direkt på ett papper.
Jag har f.ö. personlig erfarenhet av att vara hänvisad till andra forskare för att få fram uppgifter, eftersom jag har över hälften av mina anor utomlands varifrån det är så gott som omöjligt att låna mikrofilmade kyrkböcker (om man inte går via mormonerna). Och jag skulle skatta mig verkligen lycklig om jag hade samma möjligheter att släktforska på dessa grenar, som jag har på mina svenska. Jag förstår mig alltså inte på de personer som väljer att inte grundforska själva, utan föredrar att tigga sig fram i släktforskningsvärlden. För så känner jag, när jag måste be andra ta reda på uppgifter åt mig, såvida jag inte kört huvudet i väggen och behöver jämföra mina teorier med andras.

[Essan Gradhman]

Jorge!
Jag försöker tigga fram uppgifter om mina Gradman, trots att det sällan lyckas....  
 
Sällan har en släkt spritt ut sig åt alla håll som dessa! Från Skåne i söder till Ångermanland i norr. Och redan på 1700-talet.  
Jag studerar gamla kartor, vattenvägar, skolmatriklar, yrkesmatriklar m m  för att få nå?t tips vart dom flyttat men ändå saknas ett tiotal personer.Jag kollar i gamla brev jag hittat genom NAD, jag kollar register av alla de slag! Så jag har då kört huvudet i väggen alltför ofta...
Carolina Gradman har jag sökt i de flesta föramlingar som börjar på Ö och finns i Genline. Så nog försöker jag grundforska alltid...! Och så fort jag får ett tips går jag till källan för att med egna ögon bilda mig en uppfattning.
 
Ibland kan det nästan vara svårare att forska framåt i tiden som jag gör, trots att jag trodde när jag startade med en präst från 1600-talet att det skulle bli lättare ju längre fram i tiden jag kom, men icke!
Svårt är det, men enormt roligt och givande när man får ett tips!
mvh
Essan

[Essan Gradhman]

Jag vill bara tillägga att jag försöker täcka hela livet för en ana, därför alla mina bekymmer....
Jag blev förlöjligad en gång då jag hade bekymmer med att min farmors far varit försvunnen i femton år (före hennes födelse). Huvudsaken tyckte forskaren som hånade mig var; när dom föddes, gifte sig och dog!  
Men vad kan inte hända under en tidsperiod av femton år? Jo, kanske ett annat giftermål, en annan familj.  
Och i och med det, kanske en gren av familjen som jag missat om jag lytt det rådet.
Hej igen!

[Jojje Lintrup]

Jag skulle vilja förtydliga vad jag säger, så att man inte förstår mig som att jag fördömer de som inte grundforskar själva.
Att inte själv knåpa sig igenom svårtydda kyrkböcker och andra källor, är som att inte få vara med och delta i själva spelet på plan, bara stå där som en annan åskådare och möjligen skrika ut ett och annat råd och varning. Har man provat på spelet själv, upptäcker man att det faktiskt är mycket roligare. Det går att jämföra med att uppleva naturen på riktigt - i stället för att se den på TV; dricka ett gott vin själv - i stället för att läsa vinrecensionerna i söndagsbilagan; etc. Självklart behövs också den andra biten - som faktiskt ALLA använder sig av (också det mest inbitne experten), men inget går upp mot att själv göra upptäckterna i originaltexterna!

[Karin Björkholm (Karin)]

Tack Jorge Lintrup för   inget går upp mot att själv göra upptäckterna i originaltexterna! Just så tycker jag också sedan jag började släktforska 1993 - 94.
 
Karin Björkholm

[Malin Lyktberg]

Man önskar ju alltid att man kunde hjälpa andra när man sitter där med bunten microkort, som man beställt och lånat för en rätt stor peng. För oftast är det ju så att det bara är en eller ett par anor man söker upp på korten för egen del. Har ibland tänkt att man kanske skulle kunna lägga ut vilka kort man har hemma för lån-under vilken tid, så kanske man kan hjälpa andra som har och efterlyser anor över dessa kort.
 
Bara en tanke...

[Christina Holmér-Gunnerfält]

Tar till mig alla tips från Jojje, har även läst Tord's information om öppettider på onsdagar i Arninge.
Har tyvärr inte möjlighet att åka dit då det i vardagstrafiken skulle ta mig ca 1,5 timme att ta mig dit. Då skulle klockan vara 18:30 när jag kom fram med limiterad tid till att forska.
Det är väl en stor skillnad mot att bo på en mindre ort än t.ex. Stockholm med det trafikkaos vi oftast upplever. (Väl medveten om att det säkert finns många orter som inte har tillgång till detta och som säkert har långt till närmaste forskningshus).
SVAR blir väl det bästa alternativet.

[Olof Almkvist]

Även jag tycker att det är betydligt lättare att se den originaltext som avses. För då ser man lättare dess nyanserade kråkfötter, dess ord och meningar som denne någon har frambringat. Det är en annan känsla som om man försöker leva in i dess ordflätor. Samt att det de gånger jag fick se den originalhandling lyser dess kraft och dess handling tydligt. Det känns som om man försöker fånga den historiska dagens carpe diem uttryckligen då man försöker leva in i dess historia. Att kunna känna dess historiska vingslag då man försöker tyda dess ordstäv och dess ordval och dess historia. Man ska leva in i sin historiska liv, leverne, stil och dess geografi för att lokalisera sin bit av den geografiska historien samt dess historiska geografiska aknedotter. Om inte... ingen historia.

[Maj-Brith Andersson]

Hej mitt namn är Maj-Brith och jag är bosatt i Leksand.
Jag är årsbetalande på Släktforskarnas Hus här i Leksand.
Det snackas i detta forum om både grundforskning och att själv göra grundforskningen i orginaltexterna.
Samt att snylta sig fram men det kan vara lite olika anledning till att man söker sig till ANBYTARFORUM !!!
Först av allt så kan det vara så att våra ögon inte är lika seendesom när vi var unga.
Men då vi är väldigt intreserade av släktforskning och ändå vill försöka med att både gräva på egen hand och få lite extra hjälp här och där så tillgriper vi detta halmstrå att med snälla vänner både bekanta och obekanta söka gå vidare.
Har även letat i Släktdata som är jättebra !
Men det kan vara svårt även där och inte så väldigt trevligt att läsa när prästen antecknat var på kyrkogården dom döda är begravda !!!
Jag har inte tänkt att gräva upp dem och titta på dem.
Tänk om i stället det stått något om familjen.
Gården där dom varit bosatta , eller omgivningen.
Eller om vad dom dött av.
Det har ju hänt när man efterlyst i anbytarforum att man har både hittat avlägsna släktingar och fått reda på lite om MÄNNISKAN som man forskat om.
NI FÅR DOCK HÅLLA MED OM ATT VÅRA KYRKBÖCKER ÄR VÄLDIGT  TORRA .
SÅ SNÄLLA NI BÅDE GE OCH TAG EMOT ALLT VAD NI KAN SÅ BLIR LIVET LÄTTARE FÖR OSS ALLA.
Kram och ha det bra i fortsättningen !!!
Önskar en gammal västkustflicka i Dalarna.
Maj-Brith i Leksand.

[Anna-Lisa Göransson]

Maj-Brith!
Lärde mig en gång för länge sedan av en gammal och van släktforskare,att platsen en person var begraven på, kunde säga ngt om personens status.
Så det är nog inte så ointressant som det verkar vara.Hade själv en gube som lades öster om kyrkan. Skulle vara intressant att få veta lite mer om detta med den eventuella statusen, av någon som är mer insatt i frågan.
Anna-Lisa

[Anders Ryberg]

Jo, begravningsläge är mycket intressant. Läget angav status. Finast var inne i kyrkan, allra finast vid altaret. Att sedan dessa fina begravningar orsakade hygieniska problem är en annan historia.
Ett enkelt sätt att få lite mer inblick i en persons liv är att läsa bouppteckningen. Även flyttbetyg kan ge upplysningar, inte minst om busar... Visst är kyrkoböckerna torra, men enbart kykoboksuppgiften att min ana Johanna Ulrika Karlsdotter Ekengrön var gift fyra gånger, och att hennes makar tycks allt yngre, väcker en hel del tankar. Och hon dog redan på 1700-talet, så henne har ingen några minnen av idag, tyvärr...

[Ingrid Wikberg]

Jag har för mig att öster om kyrkan var finare en gång i tiden. Där begravdes bl a präster,häradshövdingar, landsfiskaler, lagmän  etc  -dvs de som ansågs stå högre upp på samhällsskalan. Detta har jag bl a får bekräftat i den by jag var född- jag gjorde en vandring genom de olika delar av de äldre gravgårdarna för några år sedan. På östra sidan om kyrkan var det nästan  bara fint folk med stora vackra gravstenar som formligen talade om att jag var någon att räkna med.
Detta bör ju finnas beskrivet i någon form av t ex kyrkhistorieforskare.

[Niclas Rosenbalck]

Ja, det var det. Öster var finast, Norr var minst fint. Uppståndelsen kommer från Öster och kyrkan kommer att rasa då mot norr...
Litteraturtips för den vettgirige: Bondetro och kyrkoro : religiös mentalitet i stormaktstidens Sverige (Lund, 2002) av Göran Malmstedt

[Ann-Mari Bäckman]

Maj-Brith!
 
Jag har en bekant, som har samma anfader, som jag. Vid ett tillfälle så berättade jag anfaderns livshistoria för henne. Hon sa då: Var har du fått de där uppgifterna? Från kyrkböckerna, svarade jag och hon blev jätteförvånad. Så jag håller inte med om att kyrkböckerna är torra. Kanske man måste ha fantasi för att väva samman de torra fakta som finns där, det är möjligt.
 
Sedan är det en gudagåva för alla som har äldre att fråga, gamla brev att läsa eller andra berättelser om ens släktingar, plus alla andra som delar med sig av sina forskningsrön.
 
Ann-Mari Bäckman

[Steve Palmquist]

Ja Maj-Brith. Vi är ju naagra som vill veta hur vaara förfäder levde sina liv (saa mycket det gaar att finna, desto bättre) före de dog och  hamnade i graven!  
Men det är klart att läget paa den eventuella begravningsplatsen säkert hade en betydelse. Vid vaar släktgrav (använd(sedan minst i slutet av 1600-talet) paa Frölunda kyrkogaard (Göteborg) verkar de gamla lotssläkterna och sjömanssläkterna (samlade)ligga aat väster! Kan det möjligen ha att göra med solnedgaangens land (en mer dyster tolkning, kanske?) eller att de var där ute mot väster, Till Havs (jag hör Jussi Björling för mitt inre öra) som de hade verkat? Tolknings möjligheterna är kanske oändliga?
 
M.V.H. Steve

[Leif Olsen]

Også i Danmark var det finest at blive begravet inde i kirken. Det blev endeligt forbudt 1805. For et stort antal danske kirkegårde var det karakteristisk, at de døde blev begravet på kirkegården i forhold til, hvor de havde boet i sognet. Hvis de kom fra en landsby nordligst i sognet, så blev de begravet på kirkegårdens nordlige del. Kilde: Knud Jensen De dødes sogn (Folk og Kultur 1975).

[Anders Pemer]

Som släktforskare har jag fått in i ryggmärgen att ALT-tangenten plus siffrorna 0134 i den ordningen på det lilla nummertangentbordet ger korstecknet för död, ?.
 
Tänkte tipsa dig, Steve, om att du ungefär lika lätt kan få fram å, ä och ö om du befinner dig utomlands och skriver hem från en dator med utländskt tangentbord.
 
Om vi nöjer oss med små bokstäver så får man å med ALT+134, ä med ALT+132 och ö med ALT+148. Prova gärna! Läsbarheten ökar enormt, sanningen är ju att det inte är särskilt lätt för en läsare att tillgodogöra sig en text vare sig med aa, ae och oe i stället för de rätta bokstäverna eller med bara a och o så att man får sitta och gissa sig fram.
 
Jag har varit med om att berätta om denna möjlighet för utlandssvenskar eller semesterfirare man mött på olika chatsidor eller så, och bara bemötts ungefär av äh, vem bryr sig, nog går det att läsa ändå, det där låter ENORMT krångligt, men det är absolut inte särskilt svårt.
 
Tyvärr ingår väl lite i den svenska folksjälen att betrakta alla typer av vänliga påpekanden som kverulerande besserwisser-mentalitet, håll käften om vad du tycker om något någon annan gör, även när det är något direkt felaktigt och förbjudet, som om man som rökallergiker dristar sig att säga till en nonchalant rökare som röker i ett allmänt utrymme inomhus, såsom en inglasad gångbro eller inne i en busskur.
 
Social kompetens verkar mer betyda förmågan att hålla inne med vad man tycker om någon annans brist på... (det som annars borde varit betydelsen av uttrycket social kompetens), medan precis vad som helst som borde betraktas som social inkompetens är helt okej, eller i varje fall definitivt inget man bör säga något om.
 
Säkert en utvikning från ämnet som en eller annan anhängare av den mentaliteten kommer att reta sig oerhört på, men det är en sådan liten detalj i hur vi tenderar att bete oss mot varandra, som aldrig borde vara fel att passa på att inflika när ämnet ändå råkar beröras. Tycker i alla fall jag - en kverulerande besserwisser...  
 
Trevlig helg, alla släktforskare!

[Kerstin Thölix]

Har för mig att jag någonstans har läst att altaret i kyrkan placeras i öster för att vara vänt mot Jerusalem? Har jag rätt i det?
 
Kerstin

[Steve Palmquist]

Hej Anders Pemer och tack för upplysningen. Jag fick den redan av Elisabeth Thorsell för ett tag sedan, men hur jag än prövar faar jag inte till A med en rund ring ALT+134, ä med ALT+132 och ö med ALT+148, men kan med stort besvär oftast faa (sorry!) till Ä och Ö genom att trycka paa blog may?s + antingen A eller O. Jag försöker daa och daa igen men utan naagot resultat...vad göra? Jag har maanga gaanger bett om ursäkt för denna brist, men kan alltsaa inte göra det varje gaang tycker jag. Det blir tjatigare än att bara konsekvent försöka stava det aa. Det gaar helt enkelt inte att faa till ovannämnda resultat, aatminstonne inte paa denna dator.
 
M.V.H. Steve

[Anna-Lisa Göransson]

Steve Palmquist!
Det är OK med dina dubbla vokaler för mig. Dom gör då inte mig någonting. Men tack ändå till dig Anders Pemer. Hela tiden lär man sig ngt nytt. Om det nu också fungerar. Men det var egentligen inte det jag skulle säga. Utan ville bara säga att min ana som begravdes öster om kyrkan inte var ngn märkvärdig person alls, utan bara bergsman i Dahlkarlssjön i Färnebo. Han dog förresten 1709.
Men jag har en annan fråga. Ibland kan man när ett barn döpes, se angivet att barnet ifråga döptes i kyrkan. Gjorde man inte det med de flesta barn. Såvida det nu fanns en kyrka och det inte var ett kapell. Denna fråga gäller Älgå socken och tidigt 1700-tal. Kanske ngt Älgåproffs vet.
Anna-Lisa

[Ingrid Wikberg]

Steve, Jag läser din 'svenska' utan problem  
En av mina svenska vänner som bor i USA  har  inte heller å,ä,ö på sitt tangentbord. Vi mejlar gladeligen ändå. Jag har ännu ej missuppfattat hennes 'svenska. Vi har mejlväxlat i bra många år nu.
Men hon skriver enbart 'a'  i st för aa (=norsk å) Och ibland använder hon den tangent som har flera tecken bl a ? och trycker på den innan hon skriver 'a' elller 'o' så blir det 'ä' eller 'ö'  -det kan nog du också göra eller?.  
Men jag lovar: oftast struntar min väninna i det och använder enbart a och o i st för vokalerna med ring och prickar. Vårt mailväxling  fungerar utmärkt ändå.
Så skriv, skriv,skriv! Men glöm ej vattna rosorna....
Inkan

[Ann Little]

Steve! Eftersom jag bor i England så har jag inte bokstäverna å ä ö på min dator. Jag får fram dem så här; ALT + 0229= å ALT + 0228= ä ALT + 0246=ö
 
ALT + 0197 = Å  ALT + 0196 = Ä  ALT + 0214 = Ö
 
Mvh
Ann

[Anders Pemer]

Kanske de koderna fungerar i stället, när inte de som Elisabeth och jag hade gjorde det. Jag kommer ihåg det nu att det fanns en nummerserie till.
 
Men precis som Inkan skriver, visst går det att läsa... någon liten hastighetssänkning i läsningen blir det ju, men det är ju inga enorma textmassor det handlar om, så... det är lugnt...

[Ulf Skoglund]

Steve !
Gå in på kontrollpanel och klicka sedan på servicios de texto.Där kan du bestämma på vilket språk du vill skriva.Jag har en spansk maskin men kan skriva Å-Ä-Ö med tangenterna ^-?-?
Ett litet tips.
Ha det bra på fastlandet.
MVH/Ulf på Mallorca

[Steve Palmquist]

|  
 
Tack för all denna hjälp. Jag har ocksa provat att fa fram dem genom Anns tva system men det verkar inte, det heller tyvärr. Jag trycker ALT haller nere och tastar in siffrorna eller har ocksa prövat ALT släppa knappen och plus siffrorna eller ALT och släppa knappen och siffrorna...smiley inget verkar fungera.
 
Nu har jag bestämt mig för att ta bort de danska gamla dubbel AA och endast skriva A för AA (smiley). Ä och Ö gar ju bra med Bloq May?s tasten som den heter här.
Oftast när det blir ett n?r sa är det p.g.a. att jag inte uppfattar det pa skärmen före jag har skickat iväg det (men jag lovar att försöka vara mer noggran) Det var berättigad kritik Anders Pemer och Elisabeth Thorsell och jag gör sa gott jag kan med den dator jag har här pa internet cafeet (min dator i lägenheten har ingen internet uppkoppling!). Tack Anna-Lisa, Inkan, Ann och Ulf ocksa för er uppmuntran och tack det samma Ulf ute i den spanska skärgarden...
 
M.V.H. Steve smiley (som jag heller inte kan fa till men tack för tidigare rad om det ocksa!)

[Elisabeth Thorsell]

Steve, det var ingen kritik, utan bara ett försök att hjälpa dig. Du vet väl om att de olika ALT-knapparna har olika funktioner? Den vänstra är den som jag kan skriva ?hola! med, och jag håller den nedtryckt medan jag skriver siffrorna.  
 
Kolla också att du verkligen skriver siffror med sifferknapparna, har man inte numlock på, så funkar de bara som piltangenter. Det är olika på olika tangentbord har jag upptäckt.

[Eivor Andersson (Ema)]

Klarar man av att tyda gamla prästers handstilar från 1600-talet, så klarar man nog, som släktforskare,  att läsa in vad som betyder å ä eller ö.
Man förstår ju av sammanhanget vad det skall vara om inte annat.
 
Jag ser inget problem i detta.  Det är innehållet och tanken som räknas.
 
Hälsningar Eivor

[Sven-Ove Brattström]

Ett enkelt sätt är att ha ett extra tangentbord, med svensk tangentuppsättning, kostar ca 150:- Skr. Sedan ställer man in svensk teckenuppsättning på datorn och skriver.