Internet-mollusker

[Maud Svensson]

Öppnar diskussion här, apropå den som nu förs på fel plats (CD-skivor: Sveriges befolkning 1890, efterlysningar).  
 
Vem eller vilka har initierat programpunkten Dela med dig... på konferensen?  
Och vem eller vilka står bakom det infama begreppet internet-mollusker?  
 
Träd fram! Och förklara vad ni hoppas åstadkomma.

[Jojje Lintrup]

Ett uttjatat ämne och en uttjatad attityd... som kanske skulle behövas illustreras av ett liknande exempel från utsidan av vår trånga släktforskarhorisont:
Jag är fågelskådare (förutom släktforskare) av den gamla hederliga sorten, som verkligen studerar fåglarna, deras beteende, hur de spelar, bygger bo, föder upp ungar... vilka levnadsbetingelser de väljer, m.m. Min sort har för länge sedan ersatts av andra sorters fågelskådare, som tänker annorlunda.
Numera gäller det att räkna arter! Man kan räkna antalet arter per år, per län, per land, eller per livstid. Vissa räknar arter observerade från sin tomt, eller från sin balkong...
En del fågelskådare är dock förbannade på andra för att de åker snålskjuts på andras bekostnad. De kryssar nämligen andras upptäckter, följer andras larm (ja, man larmar ut sällsyntheter via personsökare) och anstränger sig inte för att hitta egna kryss (s.k. ädelkryss). Så de som larmar ut de fåglar de hittar känner sig blåsta av de som kommer dit och kryssar fågeln...
Å andra sidan är fågelskådarmolluskerna förbannade på de fågelskådare som hemlighåller sina observerade sällsyntheter! Och ibland är till och med hemlighållarna förbannade på andra hemlighållare, för att de gått miste om att kryssa just den arten de inte hade förut...
Så fortsätter käbblet, år efter år!
Känns situationen igen? Varje intressesfär simmar omkring i sin egen lilla löjliga ankdamm, om man får uttrycka sig som fågelskådare!
Kanske jag skulle berätta för fågelskådarna att de har sina gelikar bland släktforskarna, så att de inte känner sig så ensamma?!

[Rune Edström (Rune)]

Ack ja, ack ja.

[Birgitta Ohlsson]

Rent löjligt av signaturerna  Internetmollusker och vi släktforskare att ta upp detta. Du/ni har väl inte en aning om  hur många mikrokort  någon som skriver inlägg på anbytarforum köpt eller lånat? Hur kan ni veta hur många släktforskarföreningar någon är med i eller hur många Cd-skivor man köpt? Ni kan överhuvudtaget inte veta hur mycket pengar  någon annans forskning kostat. Hela grejen med anbytarforum som jag fattat det är väl att man byter anor. Att sedan en del inte har lika mycket att dela med sig av som andra är väl inte så konstigt, alla har vi ju kommit olika långt i vår forskning. Det krävs enligt min mening att man läst igenom alla inlägg på anbytarforum för att komma med sådana påståenden, har du/ni gjort det? Nej sluta upp att vara så ogina, alla gör nog så gott man kan,. Till sist vill jag säga att det ju som bekant är helt frivilligt både att besöka anbytarforum och att dela med sig av sina forskning.  
 
Birgitta

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej,
 
Det skulle vara väldigt intressant om någon, som är med på konferensen, kunde skriva en liten rapport här, om vad man kom fram till.
 
Rapportera gärna också om ni sett några sällsynta fåglar  
 
Hälsn. Eivor

[Anders Berg]

Birgitta, jag uppfattar de anonyma inläggen som ironiska. De verkar alltså vara skrivna av personer med samma inställning som du har.
 
Förvisso kan problematiken vara värd att diskutera, men innan problemet definierats bör man avhålla sig från nedsättande tillmälen om ryggradslösa blötdjur och annat... Det bör man nog i alla händelser avhålla sig ifrån! Måste hålla med om att det är uppseendeväckande att det språket används i ett officiellt program till en konferens i Släktforskarförbundets regi.

[Birgitta Ohlsson]

Anders, det får man hoppas att de är men med tanke på att de är anonyma gör att man undrar?
 
Birgitta

[Mats Ahlgren]

Ironi och/eller provokation?
 
Vad ligger bakom den mycket aggresiva texten i programmet. Vad vill de som anordnar konferensen?  
Frågan är om de verkligen har en sådan egoistisk inställning till sin egen hobby eller om det är en medveten provokation för att få en debatt runt ämnet.
Är det allvar bakom texten så kan det kanske vara dags att fundera på en svart lista, men kanske inte för de som förslaget antyder utan för de som kan tänkas stödja ett sådan text.
Läs förbundsordförandens text om förening i malpåse (veckans brev), kan det hända när de som vet mer eller är bättre sätter sig över andra?

[Ingrid Wikberg]

Man väljer själv att fråga i detta forum
och
man väljer själv att svara i detta forum.
 
Ingen annan kan bestämma över det man själv väljer och vart egna gränserna går.
 
Jag gissar att någon/några sitter och retar upp sig själv(a); helt i onödan  ....  
Kan det vara den långa vinterperioden.. :-) ?

[Åke Forsmark]

Jag tror det var Alf Henrikson som skrev:
 
Om man retar upp sej på saker som är små
är man kanske inte större än så.

[Anders Nilsson]

Vill ni se hur en riktigt Internet-mollusker beter sig så läs något av Ola Olssons insändare under Skåne relaterade ämnen.

[Alf Helin]

Smygfink, Anskvätta och Svartfot är de ädelkryss eller bara anorlunda?

[Bernt Bergkvist (Swetrot)]

Det är synnerligen olämpligt uttryckt av den som myntade uttrycket mollusk i detta sammanhang, i synnerhet sim jag tror att det hela sedan missuppfattades. Men det finns kanske ett litet stänk av allvar i det hela.
 
Låt oss använda två begrepp från amatörradiovärlden. För att ett forum skall fungera så som det är tänkt här så krävs att det finns ett visst förhållande mellan signal och brus. Signal är det som människor ser som innehållsrikt och intressant, brus är det som man inte ids läsa igenom. När det är för mycket brus orkar man inte läsa alls, signalen går inte fram.
 
Vad som sedan upplevs som brus och signal är olika från fall till fall, men luddigt formulerade frågor i stort antal betraktar nog de flesta som brus i det här sammanhanget. Det är inte så ovanligt med ett eller ett par dussin frågor på några dagar från samma frågeställare där tyvärr ingen är möjlig att besvara därför att väsentlig information saknas. Men att därmed kalla dem saker som är så nedsättande är fel.
 
Jag tror dock att den ursprungliga meningen var att anknyta till debatten om kvalitetsstämpling. (http://www.genealogi.se/debatt10.htm). Just med fråga - svar över Internet blir risken att det blir fel större. Detta därför att den som frågar har inte tillgång till materialet som svaret hämtas ur, och den som svarar har i sin tur inte tillgång till alla upplysningar runt källan till frågan.

[Micael Granström]

Det är skönt att veta att man inte är medlem i Säktforskarförbundet (det gör väl mig till en mollusk, men det kan jag ta, jag är nog i gott sällskap). Att anordna en konferens där man har ett ämne som verkar vara till för att få ondgöra sig över sina medmänniskor är ingenting som jag vill vara med och stödja. Jag undrar vem eller vilka som har så ingående kunskaper om personer att de vet att de aldrig köpt en CD-skiva eller varit och forskat på ett bibliotek. Fast man får väl hoppas att det är för att väcka debatt som man har med en sån programpunkt.
Så länge man inte vill att marknaden ska styra allt(dvs allt ska kosta pengar) så får man nog räkna med en del fripassagerare. Känner man sig utnyttjad av någon är det ju bara att låta bli att svara, hur enkelt som helst tycker jag.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Men varken någon från Förbundets ledning eller någon konferensdeltagare har väl bekräftat, att denna programpunkt verkligen stod på programmet? Har någon här ens sett programmet för konferensen?

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Michael,
 
Om Du går in på RÖTTER > Förbundsrötter, så står programmet under  Välkommen till Uddevalla.
 
MVH Eivor

[Sonja Andersson]

Vad ska man med Anbytarforum till om inte att dela med sig? Om man kommit en bit upp i släktträdet och det visar sig att någon annan hunnit längre, varför då inte fråga om hjälp? Det är ju frivilligt att svara? De som hunnit längre är oftast redan kända namn och de tjänar ju i anseende på att hjälpa till om de har ork och tid? Är inte inställningen lite märklig? Jag har fem gånger varit med om att någon redan gjort delar av mitt släktträd, och fått dessa uppgifter. Detta känns pinsamt när det händer: man frågar om en ana, och får massor av generationer. Visst blir man glad, men man vet ju att inställningen till en blir konstig. Men varför ska man själv forska på ättlingar till Bure-ätten t ex, eller andra uttjatade geneologier om de redan finns utredda? Då kan man ju i stället koncentera sig på sådant som inte forskats på, och jag har ännu inte haft skäl att publicera mina egna resultat av dessa. Så det finns säkert flera som tycker att jag bara tar andras fosrkning, fastän jag inte gör det, och jag har vid några tillfällen fått försvara mig. Inställningen till internet är ju också märklig. Varför använder släktforskare internet som medium om inställningen är som den är? Varför publicerar somliga material, om avlägsna släktingar inte får använda det som källa utan att betraktas som snyltare? Det är ju min släkt också?
/Sonja

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Det är väl lika så bra att lägga en länk till detta program inför Förtroendemannakonferensen i Uddevalla 27-28/3 - (det nås även via FörbundsRötters meny under 'Sammankomster') så att ingen undrar vad som diskuteras.
Avsikten var säkert att just väcka debatt som en del nämner ovan - vilket ju verkar ha lyckats..

[Anna Jansson]

Skälet att släktforska har diskuterats under en annan rubrik, men jag tycker att man kan skönja vissa huvuddrag där, och detta är väl skälet till att diskussionen är som den är.
 
1. Jag släktforskar eller släktforskar för jag vill veta mitt eget ursprung. Jag tar själv inte credit som någon mer erkänd forskare utan använder flitigt sekundära källor.
 
2. Jag är intresserad av svenskt folkliv, där släktforskningen är en viktig källa. Jag känner till huvuddragen för geneologin för min egen hembygd och bistår ofta andra med fakta.
 
3. Jag är intresserad av Sveriges historia och av handskrifter där släktforskning är en viktig källa till kunskap. Jag har koncentrerat mig på kunglig och adlig geneologi.
 
4. Jag är intresserad av genetik och dess konsekvenser, och släktforskningen kombineras med medicinska studier eller forntidshistoria.
 
5. Jag är intresserad av socialhistoria, där släktforskning pekar på politiska tendenser i historien såväl uttryckt i inhemsk migration som socioekonomiska förhållanden.  
 
6. Jag släktforskar för att få kontakt med en viss anhörig, eller för att lösa ett mysterium som min familj spekulerat mycket över.
 
Det jag vill få fram är att skälet kanske avgör inställningen till egen forskning. Är det någon som håller med?

[Peter Wulf]

All we are saying is give peace a chance John Lennon 1970.
 
SnSlla, varfsr kan vi inte bara hjSlpa varandra!?
 
Peter

[Björn Thunberg]

Jag tycker Anna Jansson satte huvdet på spiken även om jag skulle kunna lägga till någon grupp t.ex.
 
7. Jag hjälper andra människor som inte har tid att släktforska själva.
 
8. Jag jobbar för att folk i min hembygd skall se att även härifrån kom folk som lyckades.
 
Björn