Självklart är det politikerna, och inte Släktforskarförbundet, som ska påverkas om lagarna ska ändras för att bättre skydda den enskildes integritet. Men detta handlar inte om att ändra några lagar - det handlar om just Släktforskarförbundets egen CD-utgivning. Och nog ska väl Förbundet självt kunna ta moraliskt ansvar för sina egna produkter utan att det ska behövas något förbud?
Vi är alla själva ansvariga för vad vi gör, och måste därför också själva ta ställning till om det är rätt eller fel; vi kan inte skylla på att det är lagligt att göra det eller att någon annan (en myndighet, organisation eller enskild person) anser att det är i sin ordning att vi gör det. Vi måste heller inte göra något bara för att det är lagligt att göra det; vi kan helt frivilligt avstå från att göra något som vi tycker är fel, även om det skulle vara lagligt.
Ingen begär att Släktforskarförbundet ska kämpa för individens rättigheter i samhället, bara att man ska tänka efter vad konsekvenserna kan bli av det egna agerandet - konsekvenserna för enskilda värnlösa medborgare, vars privatliv fläks ut till allmänt beskådande.
Mycket har hänt på de drygt tjugo år som har gått sedan 1980. Man kan visserligen inte dra några säkra slutsatser om släktskap genom personernas adresser, men man kan se vilka som lever tillsammans. Är det så säkert att alla vill få sina tidigare liv offentliggjorda för alla och envar - fosterhem, tidigare äktenskap m.m.? Går det verkligen att vifta bort sådana invändningar med att den ena eller andra myndigheten rent allmänt anser att typen av uppgifter är harmlös? Hur kan någon som inte känner personerna eller närmare studerar enskilda fall veta vilka uppgifter som är känsliga? Och att Sveriges befolkning 1970 redan är utgiven kan ju rimligtvis inte vara ett argument för att göra om samma misstag igen! Många personer har tillkommit under mellantiden och många familjeförhållanden har ändrats; personer som kom helskinnade undan förra gången kan alltså bli lidande av att nya uppgifter kommer ut på en ny CD.
Och står verkligen släktforskarnas intressen mot övriga medborgares intressen? Går det verkligen att säga att Släktforskarförbundet bara ska ta tillvara sina egna medlemmars intressen, d.v.s möjligheten att forska, medan övriga medborgares rätt till personlig integritet får tillvaratas av lagstiftare och myndigheter? Är det inte hänsynslöshet och egoism i kubik att strunta i konsekvenserna för andra, bara de egna medlemmarna har nytta av CD:n? Dessutom är väl också släktforskare medborgare med samma rättigheter som andra? Kommer inte också släktforskare att finnas med på CD:n - också bland dem som inte vill få sitt förflutna återupplivat? Är det inte rent av troligt att det bland dem med känsligast familjeförhållanden kan finnas ett större släktforskningsintresse än bland genomsnittsmedborgarna?
Observera att ingen hindras från att släktforska bara för att en CD inte kommer ut! CD:n är till för att underlätta forskningen - den är ingen förutsättning för att kunna forska! Det är spridningen av uppgifterna (t.ex. via alla biblioteksdatorer) som är problemet, jämfört med att uppgifterna bara finns tillgängliga hos folkbokföringsmyndigheten. Är det för mycket begärt att Släktforskarförbundet ser lite längre än släktforskarnäsan räcker innan man i barnslig iver rusar åstad med nästa hjälpmedel?
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-11 (läst 1862 gånger)
Cookie policy