Alf, Karl Vilhelm och Kenneth har naturligtvis rätt. Det som här har ställt till problem är att exakt samma ord: begreppen äkta - oäkta i svenskan har kommit att beteckna två helt olika företeelser.
Dels äkta - oäkta i betydelsen äkta (ung. = genuin, ursprunglig, riktig) i motsats till falsk, förfalskad, och dels äkta - oäkta i betydelsen äktenskaplig - utomäktenskaplig. Detta är rent språkliga termer, som inte innehåller någon värdering av etisk eller moralisk art, och behöver inte ens avse just barn. Vi har ju t.ex. begrepp som det äkta ståndet, tager dig till äkta, äkta makar, äkta förbund o.s.v. utan att man tänker sig förekomsten av falska makar eller falska förbund.
Att sedan synen på företeelserna barn födda inom resp. utom äktenskapet har fluktuerat genom tiderna, är ju en helt annan sak, som inte har något med själva begreppen att göra.