I Medelpads äldre urkunder av Algot Hellbom hittade jag av en tillfällighet ett stycke om FARDÄNG UNGES GRIFTESTEN I SKÖN, så lyder överskriften på sid.217.
På Sköns kyrkogård har förr legat en gravsten, som numera står rest mot kyrkans yttervägg. Stenen plägar vanligen kallas Fale Bures gravsten. Johannes Bur?us har i sin kladdbok vid sitt besök i Skön 1600-1601 antecknat traditionen om denne Fale, som han kallar Fale den unge och Fale Bure. En undersökning av L Bygd?n, publicerad i Samlarn XI 1890, visar på ett övertygande sätt, att denne Fale med all sannolikhet var lagmannen i Medelpad Fardägn (Nilsson) Unge, omnämnd 1342-1363 (se urkund nr 20)
På stenen är ett vapen inhugget, vilket ännu idag kan skönjas. Den inskrift, däremot som funnits är så gott som utplånad. Dock tror sig Bygd?n vid sin undersökning ha kunnat utläsa följande:
FARDIAEK...1402
Årtalet skulle sannolikt avse Fardägns dödsår, och eftersom han redan 1342 var lagman och gift måste han vid sitt frånfälle ha varit i 85-årsåldern, kanske ännu äldre. Dock ställer man sej frågan inför Bygd?ns arabiska siffror.
Ett tillägg i slutet av stycket:
H?lpers säger Fale Bures graf här på kyrkogården belägen, täkt med en 4? alns lång och 2? aln bred Liksten,som wisar dess uthuggna wapn af en menniskoarm med 2 bilor och någre oläslige bokstäfwer. (a.a.s 79).