Jag delar i allt väsentligt Johan Anderssons åsikter. Många publicerar sina forskningsresultat på webben på ett sätt som gör dem fullständigt omöjliga att forcera. Det är som en bok som saknar innehållsförteckning och register - och som man dessutom inte kan bläddra i mer än en enstaka sida åt gången i långsam takt. Vem skulle orka läsa den? Ett problem i sammanhanget är de fullständigt förkastliga programmen, typ Ged2html, som utifrån en Gedcom-fil genererar en oändlig mängd html-dokument. Hela släkten blir en röra.
Jag vet dock inte om jag tycker att en länklista är problemets lösning. Snarast handlar det om upplysning och utbildning. Den snabba Internet-revolutionen har kastat oss alla in i en ny värld. Det är inte så konstigt om resultatet då inte alltid blir det bästa. Vi är alla nybörjare och det är viktigt att vi diskuterar hur vi bäst ska hantera det nya mediet.
Om de som presenterar sina forskningar på webben följer några enkla regler tror jag att mycket blir bättre. Här är några på försök:
1) Skriv alltid en introduktion till den publicerade forskningen och berätta i huvuddrag vad läsaren kan finna: viktiga socknar, viktiga släkter, omfattning i tiden, etc.
2) Undvik komplicerade presentationer som består av en massa html-dokument där varje dokument redovisar bara en enstaka familj. Nästan ingen forskare orkar klicka sig igenom en sådan labyrint.
3) Det bästa är faktiskt en eller några enkla sidor med text och bilder, ungefär som vanliga boksidor. Det fungerar utmärkt för både antavlor och ättlingaverk. Men försök hålla sidorna på högst 200-300 k. Det är visserligen mer än vad som vanligtvis rekommenderas, men en släktforskare som vet att han kommer att hitta personer från just sina favoritsocknar väntar gärna några minuter på att dokumetet ska laddas.
4) Om du har möjlighet, förse dina forskningar med person-, ort- och yrkesregister. Ortregistret bör dock inte vara sorterat i rak bokstavsordning utan vara hierarkiskt ordnat, exempelvis: Länder, landskap, socknar, byar.
Säkert kan andra bidra med ytterligare synpunkter och råd! Det är ytterst välkommet, eftersom detta är en diskussion som kan göra att vi släktforskare med tiden lär oss använda Internet ännu bättre än i dag (och vi är redan mycket duktiga).