Märklig diskussion, det här, – men samtidigt intressant!
Bara några kommentarer i all vänlighet till Kajsa! (Och med stor respekt för dina åsikter och din integritet, så missförstå inte. Jag är [på förekommen anledning] inte på minsta sätt ute efter att ”racka ned på” eller förolämpa någon, ej heller att leka ”besserwisser”. Jag vill endast diskutera några av de ämnen som kommit upp):
Du skriver:
1: De flesta som härstammar från Gustav Vasa - för att inte säga alla - härstammar från obrutna led av relativt sett förmögna förfäder
kommentar: Gustav Eriksson Vasa har idag ett mycket stort antal ättlingar - spridda över alla samhällsklasser - och över en stor del av världen. Många av ättlingarna vet sannolikt inte ens om att de är det.
2. När blev en titulerad adelsman eller -dam partiledare för Vänsterpartiet senast?
k: Det har nog inte hänt hittills, men den förutvarande vice partiordföranden härstammar från såväl Gustav Vasas syster, Birger Jarl, Karl den store och stora delar av svenska adeln, som från Erik Gustaf Geijer och ett stort antal bondesläkter.
3. Å andra sidan borde var svensk ha rätt att veta vilka politiker som härstammar från kungar eller ej, så att man vet vad man röstar på, hur man nu röstar.
k:
?! Varför borde varje svensk veta det? Det är nog inte säkert att alla politiker ens vet det själva. Alla politiker har nog inte släktforskat, resp. blivit utforskade i Kändisars härstamning. Vet man vad man röstar på i så fall??? Jag misstänker starkt att ättlingar till kungar förekommer i samtliga partier, och då menar jag inte uteslutande svenska. Skulle dessa ättlingar f.ö. ha speciella egenskaper som politiker?
4. Förr i världen var det adelsmän som innehade ämbeten och högre positioner - nu är de i en markant minoritet.
k: Men Kajsa, det är ju just politikerna som är dagens adel. Nutidens politiker har ungefär samma funktion och sociala ställning som adeln tidigare hade - ett gammalt uttryck för adel är just det politiska ståndet. (En bok med just det budskapet kom f.ö. ut för något år sedan) - Där finns nära nog samma ensamrätt till att inneha maktpåliggande ämbeten - inte i teorin, men i praktiken: - Har man ingen (bokstav) efter sitt namn är det svårare att såväl göra karriär som att utöva makt och inflytande. - samma kontaktnät, som gör att man i regel kan leva ett relativt privilegierat liv (- jovisst, hårt arbete och obekväma arbetstider är det ju också, men det har ju inte bara politiker....), - samma ”fallskärmar” och skyddsnät som gör att man får fina och högavlönade reträttposter (ibland t.o.m. dubbla löner), även om man gör bort sig, - samma ensamrätt till högre poster som t.ex. landshövdings- och generaldirektörsposter (- jo, jag vet, det finns undantag, - som Björn Eriksson - men de är få!). - Och tillhör man den exklusiva högadel, som får möjlighet att utöva sin politiska verksamhet i Bryssel eller Strasbourg, kan man leva ett lyxliv, som knappast står 1600-talsadeln efter..... Något skämtsamt kan man ju också tillägga att den ärftliga successionen också förefaller att hållas vid liv inom politiken: Jag behöver ju bara nämna namn som Bodström, Le(i)jon och Ohlin-Wibble.
Tidigare var det ju mycket riktigt som du säger att adelsmän ”innehade ämbeten och högre positioner”. Visst, men det är samtidigt ett cirkelresonemang: Man fick ämbeten därför att man var adlig, och man blev adlig därför att man nådde vissa ämbeten. Det är så här: Före 1800-talet hade adeln ensamrätt till många högre ämbeten, men det innebar samtidigt, att man mer eller mindre per automatik blev adlad på en viss nivå i karriärstegen. Och sedan var det bara att fortsätta..... Jämförelsen mellan dåtid och nutid haltar ju, därför att adlandet plötsligt upphörde. Det är väldigt få adelsmän som blir riksråd numera också (därför att riksrådsämbetet är avskaffat). Hade adlandet fortgått kontinuerligt, hade det ju varit främst politiker som blivit adlade; och för ledamöter i regeringen, riksdagens talmän samt de främsta namnen inom oppositionen, liksom för ambassadörer, höga jurister och höga militärer hade det varit en självklarhet. Alltså hade de flesta på ledande poster då som nu varit adliga, om samma förutsättningar hade gällt. Några kulturpersonligheter tillhörande den absoluta parnassen hade nog också slunkit med; (dock hade man ju sluppit att adla Evert Taube, Povel Ramel, Magnus Uggla och Tomas von Brömssen - de är ju redan adliga - däremot hade man fått adla Björn von Sydow, som inte är adelsman)
5. ett släktträd som till två fjärdedelar är åt det smått blåa hållet
k: Hur ser ett sådant släktträd ut? Kan släktträd ha färger? Grön vore väl i så fall det naturliga för ett träd. Men skämt åsido, jag blir lite osäker på om du med blå menar politisk sympati/tillhörighet eller adligt/högborgerligt ursprung, som ju inte behöver sammanfalla. Vi kan ju bara nämna den politiska hoppjerkan Carl Tham (f.n. socialdemokrat) och Erik Palmstierna, som var socialdemokratisk sjöminister i början av 1900-talet. För att inte tala om Olof Palme.... Och å andra sidan den ideologiska föregångaren till högerpartiet (och i viss mån till Moderata Samlingspartiet, även om vissa av dess nuvarande företrädare inte gärna erkänner detta...) var ju Lantmannapartiet, som grundades av, och till en början företräddes av bönder. Och man slår ju huvudet på de flesta inrotade politiska fördomar, när man konstaterar (det är bevisat) att i de senaste valen (möjligen undantagandes det senaste, jag har inte så färska siffror) var det flera s.k. arbetare (även om jag anser det vara ett förlegat begrepp; jag menar: vem arbetar inte?), som röstade på moderaterna än som röstade på Vänsterpartiet.
med vänlig hälsning,
Carl-Fredrik Hanzon, avlägsen släkting till Göran Persson, Gösta Bohman, Eric Krönmark, Bengt Westerberg och Johan Lönnroth (vad man nu kan dra för politiska slutsatser av det....)