Äldre inlägg (arkiv) till 03 juli, 2009

[Anders Berg]

Mitt Genline går ut 1 sept och har fått erbjudande om trogen kund abonnemang på ett år för 995 riksdaler. Funderar på saken..  
 
Undrar om man kan få med ShF också på kuppen.

[Michael Lundholm]

Just det, trogen kund var skälet till priset: jag har varit kund sedan bara Östergötland, Kalmar och Jönköpings län var färdiga. Det har varit trevligt men nu har AD täckning på de områden jag fokuserar på och då blir det AD + SVAR istället för Genline + SVAR. Betalar då hellre prenumerationen separat.

[Eva Dahlberg]

Kommer de som får ShF genom Genlineabonnemanget att framöver då det är dags för förnyelse av prenumerationen få sin faktura från Släktforskarförbundet - separat förnyelsemöjlighet för tidningen alltså? Vi vet ju alla vilka bekymmer det varit med inbetalningskorten och påminnelserna de senaste åren (där verkar ju Genline mer aktiva ...) så det bör ju kanske särskilt påpekas vikten av att dessa kampanjkunder till rabatterat pris på ShF hamnar i det ordinarie prenumerantregistret - med utskick även om årsbok och användarkonto.
 
Ted, jag skrev också i mitt inlägg onsdagen 13 augusti 2008 (kl 19:06) att det är bra att kunna dra nytta av den marknadsföring man kan göra genom Genlines lista över intressenter. Det är mycket glädjande att olika kampanjer (jag förmodar det inbegriper den annons SSF fick gratis i Diskulogen i somras - som når 25000 medlemmar) lett till en såpass bra tillströmning av nya/nygamla prenumeranter. Det är också trevligt att det ledde till Elgenstierna-kunder.
 
hälsningar,
Eva

[Jörgen Tollesson]

I sitt inlägg ovan den 14/8 kl. 11.19 skriver Ted bl.a.:
Företaget Genline har alltid varit angeläget om ett gott samarbete med släktforskarrörelsen, och vice versa. Men det föreligger inga som helst monopol. Förbundet samarbetar också med andra aktörer, exempelvis SVAR och Ancestry. Arkiv Digital och andra aktörer är också välkomna om de vill diskutera olika former för samarbete.Vi som har varit med ett tag minns dock att Släktforskarförbundet för inte allt för länge sedan till varje pris ville förhindra SVAR att digitalisera de gamla kyrkoböckerna - där var det verkligen tal om att försvara ett monopol, Genlines monopol.
 
Se t.ex. diskussionen i Anbytarforum i december 2003 (Anbytarforum: Källor: Genline: Genline - allmänna frågor ['arkivsidan' har fortfarande kvar diskussionens gamla rubrik Genline - Kyrkböcker på nätet]), där de mest bisarra argument användes för att motivera detta; det viktiga var vad som var bra för företaget Genline, till synes utan en tanke på om detta också var bra för de släktforskare som Släktforskarförbundet trots allt ska representera gentemot Genline och andra aktörer.
 
Men det var inte bara SVAR som skulle hålla sig borta från 'Genlines kyrkoböcker'. Så här skrev Ted den 11/12 2003 kl. 18.16:
Det hade inte varit OK om en annan 'extern aktör' hade beslutat sig för att dubblera Genlines skanning av de historiska kyrkoböckerna, och förbundet hade i så fall på alla vis försökt övertala den nya aktören att ge sig på ett annat material.Är det månntro denna inställning som fortfarande spökar och är orsaken till att Genline gynnas?  
 
Eller är det kanske så att Ted inte har insett vad som har skett de sista åren, tvärtemot hans egna förutsägelser? Så här skrev han hur som helst i samma diskussion den 13/9 2003 kl. 17.30:
Microscan upplever jag som en mycket intressant 'uppstickare' som hittat en egen niche i sammanhanget. Det är dock orimligt att tänka sig att man med digitalfotografering av landets miljoner och åter miljoner kyrkobokssidor, en efter en, skulle kunna bli färdig före nästa sekelskifte.Microscan bytte senare namn till Digi Arkiv, och har nyligen gått samman med Arkiv Digital. Och med gemensamma krafter, så lyckas man nog att överträffa släktforskarbasens förväntningar och bli klara med fotograferingen av kyrkoböckerna från hela Sverige innan år 2100...  
 
Man har ju som bekant kommit en bra bit på väg redan år 2008, så varför har inte också Arkiv Digital ett samarbetsavtal med Släktforskarförbundet?  
 
Är det kanske så att man från högsta släktforskningsort inte tycker att AD:s bilder är något att hänga i julgranen - tvärtemot alla lovord från dem som använder AD Online eller har köpt Arkiv Digitals och Digi Arkivs CD-skivor? Så här ska i varje fall Sveriges Släktforskarförbunds ordförande ha sagt, enligt ett protokoll från Nordgens (Nordiska genealogiska samarbetskommittén) möte den 20/10 2007, i samband med att man diskuterade att mormonerna nu skannar sina mikrofilmer:
Noen (f.eks. Arkiv Digital, DigiArkiv - Genline konkurrenter) har begynt å digitalfotografere kirkebøkene, i noen tilfeller gir det bedre kopier - men ikke i alle.Menar förbundsordföranden verkligen att det bara är i några fall som Genlines konkurrenter Arkiv Digital/Digi Arkiv har bättre kvalitet på sina nytagna digitala färgbilder direkt från originalen än vad Genline har på sina digitala kopior av de gamla raspiga svartvita mormonfilmerna?
 
En sådan uppfattning skulle ju kunna förklara den märkliga inledningen på veckobrevet Adioter från den 3/9 2007, som publicerades en vecka efter förra årets släktforskardagar, där Arkiv Digital hade sjösatt sin internettjänst AD Online.
 
Så här lyder den första meningen:
Så har de svenska historiska kyrkböckerna, eller i alla fall en del av dem, fått ytterligare en digital presentation på nätet.Alla som känner till AD Online tror naturligtvis att det är vad som avses - men icke...:
Det är www.ancestry.com som nu tar klivet in på den svenska 'marknaden'. Strax före Släktforskardagarna öppnade man sin svenska portal, och nu är man i full fart med att fylla den med innehåll.Att skriva om Ancestry är en sak - men att låtsas som att det är den enda nya digitala internettjänsten för svenska kyrkoböcker är något annat. Det var ovanligt ögonbrynshöjande t.o.m. för att vara ett veckobrev...
 
För undvikande av missförstånd bör påpekas att rubriken Adioter får sin förklaring senare i texten; det är alltså en ren tillfällighet att den ser ut att förklara skribentens ignorerande av AD Online...  
 
Vad är egentligen orsaken till att Arkiv Digital inte också har ett samarbetsavtal med Släktforskarförbundet? Kan det verkligen vara Arkiv Digital själva som är ointresserade av ett sådant avtal?
 
Om förbundsordföranden - i vanlig ordning - skulle anse att detta är för impertinent för att bevärdigas ett svar, så kanske det finns någon annan från förbundsstyrelsen som kan svara?
 
För orsaken till ett uteblivet avtal med Arkiv Digital kan ju inte, till skillnad mot det nu aktuella erbjudandet tillsammans med Genline, ha undanhållits den övriga styrelsen med motiveringen att det är helt inom ramen för det samarbetsavtal som styrelsen för länge sedan tagit ställning till och godkänt...
 
(Meddelandet ändrat av jts den 17 augusti, 2008)

[Mats Ahlgren]

Orsaken till att det inte finns ett samarbetsavtal mellan Arkiv Digital och Släktforskarförbundet är det sistnämnda inte vill ha ett till som konkurrerar med befintliga avtal. Om Förbundet vill, så är det säkert lätt att ordna

[Ted Rosvall]

Jörgen och Mats!
Samtal med Arkiv Digital om möjliga samarbetsområden pågår.
TR

[Jörgen Tollesson]

Utmärkt!
 
Sedan hur länge då? Om det inte är för impertinent att fråga...

[Ted Rosvall]

De första kontakterna togs redan för över ett år sedan. Då handlade det också om digitalfotografering för projektet Namn åt de döda - som tyvärr föll på svårigheterna med att få tillstånd att digitalfotogafera yngre material på landsarkiven. De senaste kontakterna, som vi hoppas skall kunna utmynna i ett avtal framåt hösten, har kommit igång nu efter semestrarna.
Mvh
TED

[Eivor Andersson]

Jag har några frågor när det gäller dessa samarbetsavtal
 
Kan man se någon större förtjänst för Förbundet eller samarbetsparten?
 
Handlar det om gratis annonsering på Anbytarforum eller Rötter?
 
Är det ShF som skall ingå i avtalet med även Arkiv Digital?
 
Kan Förbundet ingå avtal med konkurrerande företag?
 
Hälsn. Eivor

[Ted Rosvall]

1. Framför allt blir det en förtjänst för den enskilde forskaren och för föreningarna, som får billigare abonnemang på de olika resurserna. För samarbetspartnern innebär det fler kunder och för förbundet en större marknad för CD-skivor, ShF, Årsboken o.s.v.
2. Inte gratis, men rabatterad.
3. ShF kan inte ingå några som helst avtal, eftersom tidningen inte ären juridisk person. Det är i så fall förbundet som ingår avtal, som eventuellt berör ShF.
4. Ja, det gör förbundet redan idag. Vi har redan avtal både med SVAR och med Ancestry, förutom Genline.
 
TED

[Mats Ahlgren]

Men ShF kan ingå i avtal, det är det som frågan från Eivor gäller.
 
Dvd med ShF's tidigare utgåvor och Amerikafararna ingår som bonus om man köper via Genline, även de kan ju inkluderas i Eivor's fråga

[Ted Rosvall]

Ja, ShF kan komma att ingå i ett sådant avtal - men inga beslut har fattats än.
 
Mvh
TED

[Eivor Andersson]

Hej,
 
Tack så mycket för svaren.
 Då är man lite klokare  
Huvudsaken är ju att alla blir nöjda.
 
Hälsn. Eivor (frågvis)

[Jörgen Tollesson]

Så bra att semestrarna är över, så att förhandlingar har kommit igång...  
 
Då är det bara att vänta och se vad resultatet blir.
 
Men vad som kan sägas redan nu är att den stora fördelen för den samlade 'kåren' av forskare/föreningsmedlemmar inte blir billigare abonnemang (även om det lär ingå i ett avtal) - eftersom Arkiv Digitals ordinarie priser i de flesta fall redan är lägre än Genlines s.k. erbjudanden (de sistnämnda är det dock inte alltid så lätt att uttala sig säkert om, då de som bekant kan variera från dag till dag och också från kund till kund...).
 
Den stora fördelen för forskarna blir att Släktforskarförbundet inte bara kan trumpeta ut ett företags produkter, och låtsas som att konkurrenten inte finns. Därmed riskerar inte många forskare att, som nu, binda sig för ett långtidsabonnemang hos ett företag, ovetande om att det finns ett alternativ som man hade föredragit om man bara hade känt till dess existens.
 
Och därmed bidrar heller inte Släktforskarförbundet till att, som nu, snedvrida marknaden; när forskaren/kunden är välinformerad om vilka alternativ som finns, så går vederbörande naturligtvis till det företag som har den bästa kombinationen av produkt, pris och service för den enskilde forskaren.
 
Kvalitet och god service kommer alltså att, i fortsättningen, löna sig - vilket i sin tur innebär inkomster som kan investeras i en ännu bättre produkt (d.v.s. fler fotograferade handlingar).
 
(Meddelandet ändrat av jts den 19 augusti, 2008)

[Eivor Andersson]

Egentligen tycker jag att ett Förbund med medlemsföreningar, skulle vara helt opartiskt.  
Det vore mest lyckat om man bara kunde helt konkret meddela vad det finns för olika alternativ på marknaden och inte hade några avtal med olika parter.
 
De olika alternativen, kan då konkurrera genom annonsering istället.
Släkthistoriskt Forum tycker jag fortfarande att man själv skall välja om man vill prenumerera på.
 
Jag förstår att det är lockande med samarbetsavtal när pengarna tryter i Förbundet, men det bästa vore väl om det gick runt ändå med medlemsavgifter och försäljning.
Hälsn. Eivor

[Ingemar Gollungberg]

Och gått runt ändå verkade det att ha gått för några år sedan innan
man satte på sig spenderbyxorna. För mig verkar det högst osäkert om man lyckats kränga av sig dessa ännu enligt de uppgifter om ekonomin som serverats här i forumet de senaste dagarna.

[Ted Rosvall]

Förbundets största inkomstkälla var tidigare försäljningen av läroböcker och handböcker, särskilt då Släktforska steg för steg. Denna försäljning har nu konkurrerats ut av nätbokhandeln, Af Libris, Bokus o.s.v. som kan hålla helt andra priser an väd förbundet kan.
TED

[Ingemar Gollungberg]

Ja tiderna förändras och då gäller det att hänga med och anpassa den verksamhet man satts att sköta så att man inte hamnar i den situationen som förbundet gjort. Om man går tillbaka några år så fanns det ett stort eget kapital som idag är nästan borta.

[Elisabeth Thorsell]

En kanske inte lika stor, men ganska säker inkomst, var ju prenumerationerna på Släkthistoriskt Forum.  
 
Eftersom dessa har minskat kraftigt de senare åren (var över 9000 när jag slutade som redaktör), så vore det ju på sin plats med en satsning på ShF, med kvalificerade författare, som skriver om källor och forskningsexempel och liknande, och mindre skriverier om föreningsverksamhet och enskilda forskare.
 
Att skriva om föreningsverksamhet och liknande är ju roligt att läsa om för inblandad förening, men för den enskilde forskaren  är det mycket mer intressant med ny information om arkiv, källor, forskningsexempel, böcker om genealogi och topografi och liknande. Och det är ju individer som prenumererar!

[Ted Rosvall]

Ja, upplagan har varit över 9000 - men det var på den tiden den ingick som medlemsförmån för de s.k. stödjande medlemmarna, ett system som så småningom avskaffades.  
Idag är ShF en ren prenumerationstidning.
Vill vi ha tillbaka systemet med stödjande medlemmar, där förbundet de facto konkurrerade med sina egna medlemsföreningar om medlemskåren?
 
TED
 
(Meddelandet ändrat av ted den 20 augusti, 2008)

[Elisabeth Thorsell]

Ted, tror du inte att om tidskriften vore mer inriktad på släktforskning, så borde den få fler prenumeranter, oavsett om dessa kallas stödjande medlemmar, eller vad du vill?  
 
Det är ju en tidnings innehåll som bestämmer om man vill lägga sina slantar på den. Svarar den inte mot de behov man har, så blir man snart en f.d. prenumerant. Jag har t.ex. slutat att prenumerera på en stor och mycket spridd historisk tidskrift, då jag tycker den har för ytliga artiklar och dessutom bara idisslar Andra världskriget.

[Jörgen Tollesson]

För undvikande av missförstånd: Det är ju inte så att upplagan tidigare var större för att det då fanns prenumeranter plus stödjande medlemmar som hade tidningen som medlemsförmån.
 
De stödjande medlemmarna var prenumeranterna, eftersom det enda sättet att få tidningen var att bli stödjande medlem (direktansluten till Förbundet, men utan röst- och motionsrätt); någon vanlig prenumeration fanns inte.
 
Så nog borde det gå att höja upplagan även om prenumeranterna numera kallas för prenumeranter...

[Ted Rosvall]

Självklart är det så, att ju bättre innehåll en tidning har, desto fler prenumeranter får den. Skillnaden var bara den, att tidigare var det många som gick med i förbundet för att stödja verksamheten, eller för att få särskilda förmåner, t.ex. bättre pris på böcker och CD-skivor. Det senare tillkom tidigare endast de stödjande medlemamrna (= prenumeranterna), men numera alla medlemmar i förbundets medlemsföreningar. Tidningen fick man så att säga på köpet, som en medlemsförmån. Ungefär som de fackliga tidningar och tidskrifter man får utan att man egentligen vill ha dem...
 
Enligt min mening skall prenumerationer alltid vara frivilliga!
Först då får man en garanti för att de läses och uppskattas.
 
Mvh
TED

[Jörgen Tollesson]

Åter igen har Släktforskarförbundets och Genlines paketerbjudande hamnat överst på Rötters förstasida:
Sista chansen!
Genline + Släkthistoriskt Forum i ett paket!
 
I ett samarbete med Genline kan vi erbjuda dig 1 eller 2 års prenumeration på Släkthistoriskt Forum till rabatterat pris om du abonnerar på Genlines tjänster. Erbjudandet går ut på söndag den 24 augusti.Fortfarande är det alltså Släkthistoriskt Forum till rabatterat pris - och fortfarande lika hemligt hur stor del av paketpriset som avser Släkthistoriskt Forum (eftersom det, enligt förbundsordföranden, är en del av en affärsuppgörelse mellan Förbundet och Genline). Och så länge kunden inte vet hur stor del av paketpriset som avser tidningen, så är det ju omöjligt att veta hur stor rabatten är - och därmed är det också omöjligt att avgöra sanningshalten i erbjudandet.
 
Förutom att Släktforskarförbundet medverkar till att lura släktforskare med det rena bondfångeriet att man måste nappa på detta erbjudande senast fem dagar innan man har sett vad Genlines konkurrenter har att erbjuda under släktforskardagarna, så begår man också ett lagbrott genom att hemlighålla det egentliga priset på ShF!
 
Jag ska inte ramsa upp långa lagtexter här. Den intresserade kan själv studera Marknadsföringslagen (2008:486) och Prisinformationslagen (2004:347). Där framgår med all önskvärd tydlighet att man inte kan tala om rabatterat pris utan att upplysa om hur stor rabatten är; inte heller kan man ange ett gemensamt pris för flera produkter utan att lämna lagstadgade uppgifter om produkterna.
 
Vi är ju vana vid att Förbundet bryter mot lagen genom att inte ange det ordinarie priset när man har utförsäljning (t.ex. i bokhandeln) - men att inte tala om hur mycket kunden betalar, det är en ny, och förmodligen ganska ovanlig, variant...
 
(Om inte länkarna till lagtexterna fungerar - det är lite si och så med det ibland - så gå till Lagrummet och sök där.)
 
(Meddelandet ändrat av jts den 22 augusti, 2008)

[Jörgen Tollesson]

PS!
 
Ett litet citat från diskussionen Anbytarforum: Källor: Arkiv Digital: AD OnLine - allmänna frågor (i dag kl. 13.53):
Kan förresten passa på att nämna att vi [Arkiv Digital] har kört i gång med specialerbjudande för årsabonnemang för 995 kronor (kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden, ordinarie pris 1 195 kr). Så då får man ju lite pengar över, vilket till exempel skulle kunna användas till en prenumeration på Släkthistoriskt Forum, som vi annonserar i.
 
Det är dock inget krav att prenumera på Släkthistoriskt Forum för att få köpa abonnemang för 995 kronor för ett år! Tilläggas kan att med AD:s årsabonnemang för 995 kr plus det valfria (!) abonnemanget på Shf till ordinarie pris 210 kr, så får man 340 kr över till annat, jämfört med Förbundets och Genlines motsvarande paket...
 
Detta bara sagt som en liten konsumentupplysning...  
 
(Meddelandet ändrat av jts den 22 augusti, 2008)

[Elisabeth Thorsell]

När nu Crister Lindström lämnat posten som redaktör för ShF vore det ju väldigt intressant att få höra hur man/förbundsstyrelsen har tänkt sig framtiden för ShF?  
 
Är det tänkt att den tydligen tämligen nytillsatta redaktionskommittén ska producera nästa nummer? Eller finns det en ny redaktör på gång? Och i så fall, när kan vi vänta att nästa ShF kommer?  
 
Nr 1/09 har ju aviserats, men inte ännu dykt upp, i alla fall inte i min brevlåda, och det är redan en bit in i mars. Nr 2/09 borde ju komma ut i april, om den vanliga utgivningsplanen ska hållas, kan vi förvänta oss det?  
 
Som f.d. ShF-redaktör tycker jag det är sorgligt om den ska gå i kvav.

[Michael Lundholm]

Nej, redaktionskommittén kommer inte att producera SHF. Dess roll är annorlunda och innefattar bla att vara bollplank till redaktören, komma med förslag på material som bör publiceras och ge synpunkter på layout och innehåll.
 
Jag har inte detaljerna om när nummer 1 skall komma. Jag har dock sett korrektur på hela nummret och förväntar mig att den dyker upp när som helst.
 
/Michael
Medl. av SHF red.råd

[Elisabeth Thorsell]

Tack för ditt svar Michael, men jag hoppas att någon, Barbro t.ex., vill berätta om hur det ska gå för ShF i framtiden? Ny redaktör på gång? Är det någon idé att skicka in bokanmälningar och artiklar, etc.?
 
Nr 1/09 kom idag och ser ju prydlig ut. För övrigt vill jag inte uttala mig om innehållet, förutom att en redaktör, som anser sig vara släktforskare, bör veta skillnad på en landsarkivarie och en landsantikvarie.

[Mats Ahlgren]

Eftersom jag inte fått tidningen så undrar jag om det är fler prenumeranter som är i samma situation

[Stefan Simander]

Tidningen letade sig iaf hit till Gamla Uppsala, men i en helt ny layout lagom till redaktörens avslutning!

[Maj-Britt Sundin]

Idag kom senaste numret av Släkthistoriskt Forum i brevlådan. Detta nummer torde gå till historien som ett skolexempel på hur en tidskrift förstör svenska språket. En rent otrolig mängd stavfel förekommer. Finns det ingen som kan svenska eller åtminstone har stavningskontroll i sin dator?

[Martin Andersson]

Jag instämmer fullkomligt, det verkar som att något har brustit i korrekturläsningen den här gången. Hoppas på bättre tag i nästa nummer!

[Jan Jutefors]

Jag vet inte avsikten med ovanstående inlägg, om det är att sänka en ny redaktör innan han ens har hunnit bli varm i kläderna eller vad det nu kan vara.
Den stora mängd av stavfel som förekommer inskränker sig till att det ett par gånger kommit till ett s som kanske inte skulle ha varit där, ett par bokstäver har blivit utbytta mot andra tecken och i något fall har ett mellanslag hamnat fel. Om jag hade varit korrekturläsare så hade jag hittat sammanlagt 8 anmärkningar på 52 sidor.
 
I ett av inläggen används dessutom ett ord som är gammaldags och har det funnits sedan språkets början, men vem använder ett sådant ord idag. Torde är ett modalt hjälpverb i preteritum konjunktiv. Det betyder 'bör sannolikt' (enligt Nationalencyklopedins ordbok).
 
Ingen är tydligen ofelbar.

[Carl Szabad]

Det är faktiskt ingen ny redaktör, utan enligt ledaren en med 30 års journalistisk erfarenhet. Svenska språket är detsamma oavsett medium. Den kvalitetsnivå som nr 3 uppvisar torde således bli normen framöver. Jag skulle, om det vore värdeskapande, utan vidare kunna räkna upp åtminstone ett par hundra stavfel eller andra redigeringsmissar. Fast det här numret är ju historia nu.
 
Sen kan man fundera över varför ett ord i preteritum konjunktiv ska anses synonymt med ett uttryck i presens, men så ska det tydligen vara.

[Maud Svensson]

Vem är för närvarande redaktör för tidningen?

[Jan Jutefors]

Så det är alltså normen, att det blir drev på nya redaktörer. Det är ju liksom inte den första redaktören som inte får någon chans.

[Claes-Göran Magnusson]

Se Förbundskansliet.

[Elisabeth Thorsell]

Bara en fråga, vilka andra redaktörer har inte fått en chans? Menar du t.ex. Thomas Edgren som gjorde några nummer 1991, eller kanske Crister Lindström? Övriga redaktörer har ju tjänstgjort ett antal år.

[Chris Bingefors]

Visst finns en del stavfel, men inte så att det stör så mycket, inte ens för en person som är van att läsa med rödpennan i högsta hugg. Men artiklarna var bra tycker jag.

[Mikael Persson]

Hej!  
 
Jag håller med de två första inläggen, och är mycket tacksam över att Jan Jutefors INTE är korrekturläsare.  
Jag håller inte heller med Chris Bingefors, utan tycker att det störde SYNNERLIGEN mycket. Att inte kunna läsa en hel sida i en tidskrift utan att vara tvungen att stanna upp två-tre gånger för att fundera över VAD som egentligen borde ha stått är inte acceptabelt.  
 
Jag överväger allvarligt att skriva och erbjuda mig att korrekturläsa GRATIS, för så här får det bara inte se ut!  
 
Hälsningar, Mikael!

[Chris Bingefors]

Förresten, jag använder faktiskt ordet torde i dagligt språk, trots att jag inte är finlandssvensk. Fint ord tycker jag.

[Kristina Gunnarsdotter]

Vad är det för fel på torde? Det kanske inte är så frekvent, men har nu adopterats för ökad användning. http://www.dn.se/dnbok/adoptera-ord-kulturminister-spraktidningen-1.899322

[Björn Engström]

Jag använder visserligen mycket sällan ordet torde utan bara böjningarna tôr, torda eller tord.

[Ingemar Gollungberg]

Rättstavning är inte alltid så enkelt och det är lätt att det blir en del stavfel när man har brått och kanske inte hinner använda stavningsprogrammet. Är de för många så kan man bli störd i läsandet, speciellt när det kanske dessutom förekommer ordföljdsfel samtidigt. Hur det är med senaste numret av släkthistoriskt forum kan jag inte säga eftersom jag inte längre är prenumerant men detta är inget nytt utan förekom även under tidigare redaktörers tid.
 
Ett tips är att använda rättstavningsprogram vilka även har grammatisk kontroll inbygd.
 
Ordet torde används numera alltmer i svenskan och även om Jan Jutefors har hittat en bra synonym som jag tycker stämmer bra så hindrar ju inte detta att man ibland även använder ordet torde.
 
Eftersom Jan Jutefors gärna vill ha rätt svenska så kanske han bör ändra sin användning av omvänd ordföljd så att det blir rätt ordföljd. Jag tänker på första raden i sista stycket i hans inlägg. Där står bl.a gammaldags och har det funnits..........
 
Denna användning känner jag igen från generationen före mig men när jag studerade på sextiotalet så fick vi fel för detta och läraren förklarade att så skriver man inte längre. Enligt min lärare skulle det istället stå och det har men man skulle även i detta fall kunna byta ut detta mot ordet vilket för att förenkla och kanske även förtydliga.
 
I detta jag skrivet nu döljer sig nog både stavfel och grammatiska fel så var så goda. Jag tar gärna till mig och lär mig bättre svenska.
 
Till sist önskar jag er alla en trevlig somma härifrån södra Grekland.
 
Vänligen
Ingemar

[Mats Ahlgren]

Frågan är vilket som är viktigast, formen eller innehållet.  Jag upplever en fräschhet i artiklarna och bryr mig faktiskt inte om stavfelen, för det är inte där kvaliten på en tidskrift sitter.
 
Dessutom är tidningen befriande fri från pekpinnar, vilket vi kanske alla ska ta till oss och försöka se de positiva delarna och inte det som är negativt.
 
Att jag saknar ett reportage om det fantastiska uppsving som Anbytarforum fått efter den efterlängtade avgiftsbefrielsen, kan kanske dra betyget, men man får inte allt som man vill  
 
skrivet utan stavnings- eller grammatikkontroll

[Chris Bingefors]

Ja, jag tycker också att tidningen mer närmar sig en populär släktforskningspublikation som kan dra nytt folk. Man får göra ett val, långa antavlor eller mer populärt innehåll, själv tror jag att tidskriften ska vara en magnet och därmed vara journalistiskt attraktiv, med reportage som kan väcka intresse.

[Mikael Persson]

Jag tycker faktiskt att en stor del av tidskriftens kvalitet ligger i att texterna är rätt stavade och rätt formulerade. Ett innehåll som för mig är ointressant kan man för min del skriva hur man vill (eftersom jag ändå inte ger mig på att läsa det). Men det som intresserar mig vill jag gärna kunna förstå direkt, utan att behöva läsa om en och samma mening flera gånger eller gissa i fråga om vissa bokstäver, ord eller meningar. Det är större risk att jag inte fortsätter läsa artikeln än att jag trots allt kämpar mig igenom den, oavsett hur intressant den egentligen verkar.  
Uppriktigt sagt tycker jag att det är tragiskt att så många inte bryr sig om stavfelen. Jag misstänker att det bäddar för ytterligare degenerering på det området.  
 
Hälsningar, Mikael!

[Anders Karlsson]

Tyvärr har även dagstidningarna släppt på korrekturen (särskilt på tidningarnas webbsidor) och stav-/skrivfel är numera vanliga. Till och med det tidigare så korrekta SVT text innehåller i dag stav-/skrivfel. Förhoppningsvis kan den här och andra debatter innebära att mer energi läggs på språkvården. Stav-/skrivfel ger ett mycket dålig intryck.
 
För övrigt håller jag med Chris Bingefors och Kristina Gunnarsdotter: Vad är det för fel på ordet torde? Det kanske inte så ofta används i talspråket, men i skrift är det ett användbart ord. Svenskan skulle vara fattigare utan torde.

[Kristina Gunnarsdotter]

Med så olika åsikter om kvaliteten på tidningen blir man ju riktigt nyfiken på att läsa den själv ...

[Ann-Mari Bäckman]

Jag håller med dig, Kristina! Det här var ju en väldigt bra reklam för tidningen. Man blir nyfiken.

[Bibi Gustafson]

Utan att ha läst hela tidningen måste jag hålla med om att det är väl många stavfel. Många av dem är av den karaktären att ett rättstavningsprogram inte hade hittat dem heller. Om jag får välja mellan två fel så är en tidning med många intressanta artiklar och många stavfel att föredra framför en med trist innehåll och helt korrekt svenska . Jag är själv korrekturläsare åt min man och vet hur lätt det tyvärr är att missa, i synnerhet när tiden är knapp.  
Som nämnts ovan har dagspressen blivit mycket sämre de sista 5 åren. De har t.o.m. ett fel som jag nästan har ännu större problem med än stav- och grammatikfel nämligen ofoget att göra ett mellanslag mellan sista bokstaven och interpunktion. Till exempel ! Detta stör det läsande ögat.  
En liten extra kommentar: jag har alltid hävdat att det underlättar läsningen när orden är rättstavade. Det är jag inte lika övertygad om sedan jag fick ett cirkulationsmail med en exempeltext där inte ett enda ord var rättstavat, som jag läste utan problem. Det var visserligen ganska enkla ord men ändå...
Mvh
Bibi Gustafson

[Ulla Bagge]

Visst blir man nyfiken! Var hittar jag innehållsförteckning, med eller utan stavfel, till senaste numret?

[Åke Wahlqvist]

Det är en fascinerande diskussion som uppstått om stavning och syftningsfel.
Jag själv hör till dom som störs av stav- och slarvfel i texter. Jag brukar tänka att skribenten antingen är nonchalant mot mig som läsare eller att han är dyslektiker, något som förr var ett hinder för en relativt stor andel av befolkningen att publicera skriven text men idag inte är det. Dyslexi är ett handikapp och jag brukar tänka att det är bra att också denna stora grupp av befolkningen finns med som skribenter idag. Den typ av stavfel som jag sett i tidningen tar ju inte ett rättstavningsprogram bort men en korrekturläsare skulle göra det.
Det finns också ett tredje alternativ till förklaring, denne nye redaktör med en så fantastisk namnteckning, kanske bara vill provocera och skapa intresse för tidningen, i så fall har han ju lyckats väldigt väl.

[Jonas Magnusson]

Jag jobbar som ideell redaktör för den lokala hembygdsföreningens tidskrift och tampas varje år vid den här tiden med att få ihop årets nummer. Jag är medveten om att det kommer med fel i tidskriften och det trots att vi korrekturläser så mycket vi kan, samt använder ordbehandlingsprogram med rättstavningskontroll. Jag tror inte det beror på att vi som gör det är vare sig nonchalanta eller dyslektiker utan för att vi kanske inte är så fenomenalt bra på att skriva som vissa av de som läser. Vi är kanske något bättre än Svensson, men inte mer än så. Men det måste väl få duga?
 
Men om man driver en skrift med lite mer muskler och större läsekrets är det viktigare att lägga ner mer krut på korrekturen, men det kanske inte alltid är så enkelt? En sak som jag tror kan vara ett hinder är möjligheten att få tag på en bra korrekturläsare! Vi råkar ha en professionell sådan i vår förening, men vi vill ändå inte belasta henne mer än nödvändigt, och för vår del måste kostnaderna hållas nere. Finns det de som tycker sig kunna, och vill korrekturläsa åt Släkthistoriskt Forum, tycker jag absolut att ni skall vända er till redaktören och erbjuda era tjänster, jag vet att jag skulle uppskatta det i min roll som redaktör!
 
Mvh Jonas

[Chris Bingefors]

Man kanske avtrubbas - jag tillbringar som sagt en stor del av året med att rätta hundratals tentamina på senare delen av en akademisk utbildning. Språkbehandlingen och stavningen hos dagens studenter är helt enkelt miserabel. Är det så, att vi idag accepterar ett sämre språk i skolan och på andra utbildningar? Jag vet att vi gör det, att rätta språket som jag gjorde förr i tiden, skulle ta alltför stor tid i anspråk. Istället får man dechiffrera så gott det går, det finns inte resurser till att arbeta med språket. Det skulle man gjort redan på gymnasiet dessutom.
Det allrs värsta exemplet är när studenten skriver SMS- eller chattspråk, med underliga (för mig) förkortningar och symboler. Så långt har inte tidskriften hunnit i alla fall

[Rune Johansson]

Detta inlägg riktar sig inte mot språkbruket i tidskriften utan mot det som blev allmänt efter Postverkets slogan för ungefär 30 år sedan Skriv som du talar och fortlever än.
 
Tänk om ordet dom kunde användas i sitt rätta sammanhang. Då kan de här, dessa, de där, dessa, de av demonstrativa pronomen i plural form samt determinativa pronominet de i förenad form och de, dem i självständig form få nytt liv.

[Kristina Gunnarsdotter]

Som Bibi säger kan man läsa texter med alla ord felstavade och ändå förstå innehållet. Men om man skulle läsa en hel artikel eller bok skulle man bli rätt störd.
 
Enstaka stavfel eller slagfel är svårt att helt undvika. De kan tyckas små, men till slut blir det som grus i dojjan: det skaver och irriterar. Och en irriterad läsare blir mindre välvillig till själva innehållet i texten och ser till slut bara felen.  
 
Jag tror att Postens slogan om att skriva som man talar var avsedd att få folk att våga uttrycka sig mer i skrift på ett enkelt sätt. Inte att stavfel (de hörs ju inte när man pratar) skulle vara accepterade. Däremot skulle det bli ganska svårförståeliga texter om folk verkligen skrev som de talar.

[Jimmy Dahlund]

Som släktforskare måste man förhålla sig konservativ i språkfrågor. En förutsättning för att framtida generationer skall kunna läsa det vi skriver idag är att språket förändras långsamt. Vidlyftig frihet i stavningen leder ofelbart till språkförändringar som raskt hamnar i Svenska Akademiens ordlista vilken ofta misstages för att vara normerande snarare än beskrivande och därmed sätts bollen i rullning.

[Chris Bingefors]

Det är intressant att vi nu har nästan två generationer som inte kan läsa normal skrivstil. De har stora svårigheter även med 1900-talets skrift, trots lång skolgång. Det tror jag är ett mer akut problem för förståelsen. Däremot kan personer i 60-80-årsåldern med bara 6-årig folkskola skriva mycket vackert (och med rätt stavning).
 
I Norge, där man värnar om språket, har man ett antal olika språk. Förutom de officiella norska språken kan man skriva på dialekt. Det var inte alltid man förstod varandra på min arbetsplats där det fanns 14 mycket olika dialekter - som användes med stolthet! Det ses inte som ett hot mot språket, tvärtom. Finland arbetar aktivt och mycket med språket genom hela skolan och lägger mycket större vikt på en god språkbehandling än vi gör.
 
Stavfel pga slarv är irriterande, i ShF verkar också själva publiceringsprogrammet ha problem med t ex bokstaven Ö. De går dock att åtgärda. Bristande kunskap och träning i språket är en annan sak, en sak som dessutom är betydligt svårare att rätta till. Jag har reagerat på att man i akademisk utbildning idag accepterar att kursmaterial och tentamensfrågor måste skrivas på lätt svenska. Det som anses vara svåra ord numera är sådana som för 10 år sedan ansågs helt normala, idag ges ordförklaringar inom parentes i skriften.
 
Idag, 1 juli, börjar språklagen gälla. Den bygger på utredningen Värna språket. Det återstår att se om den kommer att ha någon effekt i praktiken, dvs leda till en större medvetenhet om vikten av god färdighet i svenska språket och insatser som ökar språkförmågan.

[Lena Eriksson]

Stavfel ja, men varför i hela friden en jättebild av Claes Malmberg på framsidan! Och rubriken, Claes hittar okänd släkting i TV.
 
Jag trodde jag fått en veckotidning i postlådan.

[Helene Jorsell]

Lena!
 
Vilken bild hade du hellre velat se? Bilden av Malmberg illustrerar förmodligen hans medverkan i den kommande serieomgången av Vem tror du att du är? Ett program på SVT där kända personer söker sina anor.
 
Helene

[Elisabeth Thorsell]

En tidning  om släktforskning borde väl kunna ha något annat på framsidan än en modern kändis, som stirrar på en.  
 
Det finns ju många äldre bilder, med mycket god skärpa, i alla våra bildarkiv, som borde kunna användas i stället, och som dessutom skulle kunna visa något som är intressant och lärorikt för alla nya, yngre forskare. T.ex. skulle man kunna visa äldre bilder från arbetslivet, där säkert många äldre sysslor är okända för många.

[Helene Jorsell]

Den moderna kändisen söker sina anor, precis som vi nu levande personer här på AF (oavsett ålder) söker våra anor.

[Lena Eriksson]

Elisabeth, håller fullständigt med. Och det var just det Helene, det är alltså en reklambild för SVT:s nya program som pryder vår släktforskartidning.
 
Den moderna kändisen får förmodligen betalt för sin medverkan och god hjälp att hitta några anor. Det här är ett koncept hämtat från engelsk tv och har egentligen inget med släktforskning att göra.
 
Om den moderna kändisen söker sina anor på ett seriöst sätt, så kan ju denne göra som vi andra kanske som  släktforskar i arkiv och på nätet.
 
Vår släkttidning ska inte agera som pr för ett tvprogram med artikel om Perreli, Malmberg mfl.
 
 
Det gör andra tidningar så bra.
 
Som Elisabeth sa, det finns mängder av fina foton som väl illustrerar vår forskning.

[Helene Jorsell]

Nu börjar det luta åt.....!
 
Är inte just detta ett delsyfte som vår släktforskartidning har, dvs att rapportera och skriva om aktuella områden som rör släktforskning även om det handlar om ett program på en statlig kanal?  
 
Nej, deltagarna av programmet forskar inte själva men programmet visar på ett ganska väl sätt hur man söker i våra arkiv och på nätet.
 
Men visst, tidningen blir säkert mer intressant om den på ett fyrkantigt sätt endast publicerar seriösa artiklar istället för att visa på mångfalden och bredden inom släktforskning.

[Ingemar Gollungberg]

Helena, Jag tycker att du har helt fel. Tidningen har kommit in på fel spår. Den huvudsakliga inriktningen borde vara släktforskning med lockande bilder och artiklar. Det finns mycket att skriva om utan att använda sig av sk veckotidningsjounalistik.
 
När tidningen kom att handla mer och mer om annat än släktforskning då backade jag ur och jag ser att trenden fortsätter. Ett exempel: Inför och efter årsmötena brukar nästan en hel tidning handla om hur det gick där, med bilder av folk som springer omkring bland diskar och datorer och visar upp sig.
 
Mera av släktforskning i tidningen tack så den blir intressant för dem som gillar detta.

[Helene Jorsell]

Ingemar, det står dig fritt att tycka att jag har helt fel.

[Elisabeth Thorsell]

Helene, det finns massor av goda forskare, som också är goda skribenter, och kan berätta på ett inspirerande sätt om händelser förr i världen. Av sådana vill jag bara nämna Håkan Skogsjö, men det finns många fler.  
 
Inte behöver en sådan artikel skrivas fyrkantigt, där tycker jag du på ett onödigt sätt dömer ut alla de skribenter som tidigare bidragit med värdefulla artiklar till ShF. Du har säkert själv något värdefullt att berätta för ShF:s läsare.  
 
Under mina 9 år som redaktör för ShF hade vi många goda artiklar om släktforskning, som var läsvärda för alla.

[Helene Jorsell]

Elisabeth!
 
När jag skriver fyrkantigt så menar jag inte att artiklarna inte är läsvärda utan att alla typer av artiklar och reportage ger läsvariation.

[Ingemar Gollungberg]

Tack Helena,
 
Jag vet att jag inte är ensam om dessa tankar. Om jag skulle våga mig på en gissning så tror jag att mer än hälften av prenumeranterna skulle vilja se mer om forskning och resultat och mindre av veckotidningsjounalistik.
 
Jag böjer mig naturligtvis för majoriteten om den hellre vill ha tidningen i nuvarande form men jag tror att prenumeranterna i allmänhet inte protesterar öppet vilket inte är samma sak som att de hellre vill läsa om Claes Malmberg än om släktforskning i förbundets tidning.

[Ingemar Gollungberg]

Förlåt Helene att jag kallade dig Helena.

[Helene Jorsell]

Ingen fara Ingemar!

[Irma Ridbäck]

Stavfelen i Släkthistoriskt forum är irriterande vid genomläsning. Sådant kommer säkert redaktören att kunna åtgärda, kanske med hjälp av ideellt arbetande personer med 'korrekturtumme'.  
Språket i en släkthistorisk tidskrift måste få innehålla ålderdomliga ord, både substantiv och verb, i artiklar. Kanske en språkspalt vore en ytterligare möjlighet, där erfarna släktforskare förklarar ord, oftast med regional anknytning, som 'femväggig stuga', 'perduska' och 'eldjärn', ord som man kan hitta i bouppteckningar. Nu löser vi ju sådana ord själva genom SAOB eller andra uppslagsverk. Men vi för inte ut den kunskapen.  
En språkspalt skulle också bidra till att på sikt utvidga den utmärkta Ordbok för släktforskare (2. helt omarbetade och utvidgade upplagan, 1997).

[Henrik Mosén]

Om nu Släkthistoriskt forum numera mer är tänkt som en tidning med artiklar huvudsakligen inriktade på aktuella händelser och liknande som berör förbundets verksamhet så är väl det ett val som gjorts. Det kan mycket väl vara bra med en sådan tidning - fast det är klart att även jag föredrar en text utan alltför mycket stav- och skrivfel. Många kanske till och med önskar sig en sådan tidning för att få en känsla för vad förbundet egentligen gör.
 
Det tråkiga är i mitt tycke att det då endast är Årsboken som är förbundets kanal för genelogiskt inriktade artiklar. Har man ingen tanke om att ge ut en ny skrift med släktforskningsartiklar, kanske en blandning av antavlor och släktutredningar och andra kortare släktforskningsartiklar som inte nödvändigtvis måste in i en bok som bara kommer ut en gång om året. Varför inte en skrift som kommer ut åtminstone 2 gånger, kanske upp till 4 gånger, om året med artiklar av hyfsad kvalitet? Jag inser att detta antagligen bör skrivas någon annanstans, men tyckte det ändå passade i den här diskussionen då jag tror att det är just avsaknaden av ett alternativ till årsboken och det faktum att Släkthistoriskt forum inte längre har mer än rudimentära inslag av klassiska genealogiska resultatartiklar som gör att vissa inte gillar den nya Släkthistoriskt forum-formen. De vill kanske också ha något mer från förbundet.

[Lena Eriksson]

Som det nu är känns nya nummret som en enda reklamtidning för diverse. Tidningen är inte gratis och man kan kräva mer tycker jag, av vårt husorgan. Stavfelen är många som sagt och jag tycker nog man kan förvänta sig mer av genealogiskt innehåll i en seriös släktforskartidning.
 
Till min förvåning är ett stort antal sidor reklam för Arkiv Digital, på 8 sidor nämns detta företag. Man sponsrar Falköping 2009 och Örebro 2010 vilket ges stort utrymme. Det här känns inte bra!  
 
 
 
425:- tror jag man betalar för medlemskap och årsbok, inkl. medlemstidningen.
 
Om tidningen (som jag med stort nöje fått i brevlådan under säkert 20 år) ska vara ett enda stort reklamblad så avstår jag jag gärna från denna!
 
Tacksam för funderingar kring detta.

[Jan Fredrik Kindstrand]

Det är utmärkt att innehållet i Släkthistoriskt Forum har kommit upp till diskussion. Jag vill helhjärtat ansluta mig till vad Henrik Mosén redan har sagt. Jag har alltid tyckt att tidskriften varit svag i det rent genealogiska och den har definitivt inte blivit bättre med åren. Om Förbundet har råd att ge ut en tidskrift med så gott papper och så många fotografier, borde man kunna se till att innehållet är av något intresse. Det mesta i det senaste häftet är av mycket ytlig karaktär och endast vagt relaterat till ämnet genealogi. Jag förmodar att det bara kan intressera de direkt involverade och avbildade.
Jan Fredrik Kindstrand

[Chris Bingefors]

Måste man inte bestämma sig för målgruppen? Tidskriftens senaste nummer påminner om den framgångsrika tidkskriften Who do you think you are?, kompanjon till TV-serien. Den är avsedd för nybörjare och andra intresserade. Den har också lyckats få upp ett stort intresse för släktforskning. Jag tycker inte att det är fel av förbundet att ge ut en sådan tidskrift, men den kanske skulle säljas mer öppet? Det är förbundets uppgift att propagera för släktforskningen och det gör man genom att popularisera och göra forskningen spännande även för de som inte idag är inne i den. Jag tror att många kan vara intresserade av t ex kyrkböcker på nätet och hur de framställs.
 
Förslaget ovan, att ge ut en annan tidskrift för oss redan frälsta, med ett mer tungt innehåll är bra. Finns det plats för en sådan tidskrift vid sidan av alla föreningstidskrifter? Ett sådant innhehåll, som tydligen efterlyses, är med nödvändighet ganska tungt och inget som en nybörjare ger sig i kast med. Är målgruppen stor nog för att publicera (=skriva!) en sådan tidskrift? Det finns ju många tidskrifter av det slaget som verkar ligga i träda.
 
Däremot kan jag hålla med om att reportage från släktforskardagar etc med inbördes beundran och bilder på samma innegäng inte är speciellt läsvärt, inte för någon av de två olika målgrupperna. De hör hemma i ett internt blad.

[Elisabeth Thorsell]

En tidskrift för redan frälsta finns redan, nämligen Svensk Genealogisk Tidskrift (SGT), som ges ut av Svenska Genealogiska Samfundet (http://www.sgsf.org/), även om hemsidan just nu inte är särskilt framstående.
 
Vidare kommer gamla ärevördiga Släkt och Hävd (SoH) att återuppstå, förhoppningsvis redan till Falköping. SGT kommer med två häften per år, och SoH med ett nr, och fler när ekonomien tillåter.

[Mats Ahlgren]

Lena skriver att Arkiv Digital nämns på 8 sidor.
En nyhet om Örebro, ska det inte skrivas?
4 sidor om Arkiv i Färg.
 
Sedan har de en egen sida som betald reklam, och näms sedan när det gäller Falköping.
 
Hur är det med Genline's 2,5 sidor redaktionell text och helsida med betald reklam,  eller Svar, Ancestry eller DIS, ska de inte heller vara med?
 
Verkar som det önskas en tidningutan reportage eller reklam:
 
Får passa på och haka på Elisabeth's info. Släkt och Hävd kommer ut även i år, passa på att kolla på Genealogiska Föreningens web

[Henrik Mosén]

Apropå Svensk Genealogisk Tidskrift som nämns ovan - och Släkt och Hävd.
 
Jag menar inte att det inte finns några mer forskningsresultatintriktade tidskrifter. Vad jag ville få fram var istället att jag tycker att det borde vara en lämplig sysselsättning för förbundet att hålla i utgivningen av en sådan tidskrift.

[Michael Lundholm]

Intressant diskussion som föranleder några kommentarer:
 
1. Om korrfelen i senaste nummret av SHF. Det är naturligtvis inte bra att det ser ut som det gjorde i nummer 3. Jag kan bara konstatera att vi vid det sedan årskiftet tillsatta redaktionsrådet (jag och Anders Ryberg) samt redaktören från nummer 3 Peter Pettersson ännu inte hittat rätt arbetsform för att säkerställa kvaliteten. Det måste vi självfallet göra.
 
2. Om inriktningen på SHF: Min personliga uppfattning är att SHF måste vara förållandevis bred till sin inriktning. Det måste finnas lite för alla. Annars kommer inte SHF att vara en tidskrift för Sveriges Släktforskarförbund. Jag tycker tex att det vore bra om fler artikelserier kunde komma till stånd som skulle kunna vara studiematerial i kurser och cirklar. Även om jag personligen inte är så attraherad av program som vem tror du att du är? så anser jag att det vore tjänstefel om inte Sveriges Släktforksarförbunds tidskrift skrev om dem.  Att SHF rapporterar från förbundsarrangemang tycker jag är självklart och att det finns annonser är nödvändigt för finsnasieringen.
 
Vad gäller mer kvalificerat och tyngre genealogiskt material så har Sveriges Släkforskarförbund redan idag ett annat forum nämligen Släktforskarnas årsbok. Tidigare utgavs Svenska antavlor (bla med Henrik Mosén som redaktör). Det var före min tid i förbundet men vad jag förstår lades den ner pga dålig tillströmning av manus; jag vet inte om det är helt korrekt men jag kan konstatera att antvale-artiklar är syllsynta bland dem som publicerar släkforskningsresultat idag. Årsboken verkar dock inte ha problem att hitta skribenter; när jag själv skickade in mitt första manus för utgåvan 2004 någon vecka innan manusstopp fick jag beskedet att artikeln fick vänta till nästa år.
 
3. Om en tidskrift för de redan frälsta: Tja årsboken finns ju som konstaterat med ca 300-350 sidor per år och sedan 2007 utges Svensk Genealogisk Tidskrift med två nummer per och 68 sidor per nummer. Tidigare Elisabeth och nu jag som redaktör. Som Mats och andra meddelat återupptas utgivning av Släkt och Hävd detta år; tja redan förra året då Lars-Olof Skoglund och jag var redaktörer för jubiléumsutgåvan. Kan SoH ligga på samma volym som SGT innebär det att årsboken, SoH samt SGT kommer att ge ut upp emot  700 sidor kvalificerad genalogisk forskning varje år. Inte så illa. Här handlar det dock främst om olika slags släktutredningen och om personhistoria. Om antavlor se p 4 nedan.
 
Jag vill dock invända mot uttrycket de redan frälsta. Jag förstod nog avsikten med uttrycket och det ligger något i det, men det finns dock något viktigare med dessa tre publikationer än att tillfredsställa redan etablerade släktforskares smak. Och det är att genom att släktforskningen publiceras på ett kvalitativt sätt blir den tillgänglig för alla. Framförallt för alla och främst för de som är nybörjare. De (och alla vi andra som berörs av forskningen) behöver då inte återupprepa vad andra tidgare gjort. Artiklarna fungerar dessutom som exempel på hur man kan beedriva och presentera forskning. Utomordenligt viktigt när det gäller resultat som bygger på äldre mer svåråtkomligt och svårtolkat källmaterial. Även om det är de redan ffrälsta som kanske först kommer att läa dessa tidskrifter och böcker är det de som är nya och de som av olika skäl inte kommer att tillägna sig det svårare källmaterialet som i längden kommer att ha störst glädje av dem. En uppenbar parallell är det som gäller för medeltidsforskningen där även mer erfarna släktforare  tvingas luta sig mot ÄSF, DMS och liknande publikationer utgivna av vetenskaplig skolat folk.
 
4. Om klassiska genalogiska resultatartiklar. Jag har stor sympati för Henriks efterfrågan mer frekvent utkommande tidskrifter än årsboken. Flera har dock konstaterat att SGT redan finns och SOH kommer ut på banan. För SGT:s del kan jag som redaktör meddela att tex reguljära om än väl dokumenterade antavlor är mycket välkommna för publicering . SoH har tidigare tagit in sådana och utgår från att redakörerna Magnus Bäckmark och Lars-Olof Skoglund är mycket intressserade av även sådant material. Ja även årsboken har haft sådana artiklar tidigare. Det finns alltså fora även får sådana schematiska och kanske lite torra artiklar som en antavlepresentation. Problemet ligger inte i aatt det saknas fora utan att det skrivs för lite. Det är alltså bara att sätta igång och skriva!