I
Post- och Inrikes Tidningar No. 76, Tisdagen den 1 April 1856, s. 2:
VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSHÖGTID,
i går, firades å stora börssalen, i närvaro af ett stort antal åhörare och åhörarinnor. I det helsningstal till H. M. Konungen, hvarmed akademiens ordförande för det tilländagående året, hofmarskalken friherre von Beskow, inledde sammankomsten, erinrade han om det utmärkta hägn, som vetenskaperna och Akademien städse åtnjutit under denne sin sjunde Skyddsherre, hvilken med mera kärlek än någon af sina föregångare omfattat Akademiens angelägenheter, i det han icke blott på mångfaldigt sätt främjat hennes bemödanden, utan äfven deltagit i alla hennes fester. Att vetenskaperna också förtjena ett sådant skydd, visade talaren genom en jemförelse mellan deras fredliga eröfringar, hvilka tyst och obemärkt göras i den ensliga klostercellen eller studerkammaren, och härförarnes blodiga. De förra icke blott öfverlefva alla andra välden och sprida glädje och välsignelse bland en sen efterverld, då af de öfriga knappt minnet återstår; utan menskligheten står till dem i vida större tacksamhetsskuld än till några andra, liksom de ofta äro vilkor för dessas möjlighet.
Dagens fest har ett särskildt intresse derföre, att Konung Oscar blifvit införd i vetenskapernas rike af den man, öfver hvilken Akademien låtit slå minnespenningen för året, nemligen den berömde mathematikern Jöns Svanberg, till hvilkens lefnadsskildring tal. nu öfvergick. Han var ett af dessa vetenskapernas söndagsbarn, hvilkas bana ödet tyckes på förhand hafva utstakat och jemnat. Liksom hans europeiska rykte först utgick från den höga norden, såg han äfven sjelf dagen i dessa trakter och är
det nordligast födda snille, som hitills uppenbarats för verlden.
Föräldrarne voro föga bemedladt
bondfolk i Nedre Calix och hade af 12 barn bestämt honom, det sjunde i ordningen, för den lärda vägen. Redan tidigt röjdes hans håg för naturens studium och man berättar att då han, en gång
bortskickad af modren i ett ärende, icke på qvällen återkom till föräldrarne, funno dessa honom sittande på en sten och fördjupad i stjernhimmelens betraktande. Sin
första bildning erhöll han i Torneå skola, af en i mathematiken särdeles skicklig lärare. Mera inhemtade han likväl af en vidtberest och språkkunnig skräddare i Torneå, samt en
lappfogde, som
fört stativet under 1740 års gradmätning och tidigt gjorde honom bekant med dessa arbeten, som han en dag skulle förfullständiga. Såsom skicklig i språk ledsagade han ofta resande utländingar till
Avasaxa och och utvidgade på detta sätt sina kunskaper och sin kännedom af verlden. Student i Upsala vid 16 års ålder, egde han redan då
större kunskaper i mathematiken än mången den tidens magister. I graden erhöll han hedersrum och kallades samma år af den berömde Melanderhjelm till Vetenskapsakademiens vice sekreterare; för att öfvertaga de tillämnade nya gradmätningsarbetena. Detta värf utförde han inom 4 års tid och framlade resultatet i en
afhandling på franska språket, af stort värde särdeles för de begagnade methoderna, ett slags förarbete till den sedermera
af La Place m. fl. utvecklade prohabilitetstheorien. Också belönades han med
franska Nationalinstitutets astronomiska pris, en utmärkelse,
som hvarken förr eller sedermera tillfallit någon svensk lärd. Han blef nu professor vid fältmätnings-corpsen samt Vetenskapsakademiens sekreterare och astronom, men utbytte snart dessa ansträngande befattningar mot ett professorat i Upsala, hvarest han i 20 års tid verkade genom snillrika föreläsningar och flera skrifter. Derjemte verkställde han,
i förening med Rudberg och Cronstrand, de pendelförsök, som borde läggas till grund för
det nya mått- och vigtsystemet i Sverige. Åren
1818-19 undervisade han dåvarande kronprinsen Oscar i de mathematiska vetenskaperna, höll år 1826 parentation å akademiens vägnar med anledning af nuvarande kronprinsens födelse och utgaf slutligen en mycket berömd afhandling för att förtjena sin krans såsom jubelmagister.
Jöns Svanberg kan kallas den analytiska methodens fader i Sverige. Af antikens författare, med hvilka han var nära förtrogen, hade han tillegnat sig icke blott klarhet, kraft och korthet i sitt språk, utan äfven de upphöjda tänkesättet, hvilka utmärka dem. Såsom prest, - ty han öfvergick från den yttre himlaläran till den inre - gjorde han sig lika älskad af sin församling som förut af sina lärjungar. Den öfver honom beslutade
medaljen visar på åtsidan hans bröstbild med omskriften: J. Svanberg, Th. D. Math. Prof. Ups. Equ. Aur. samt
nedanför: Nat. 1771, den. 1851. På frånsidan synes en del af norra hemisferen och deröfver åtskilliga af himmelsglobens stjernbilder med
inskriften: Utramque plagam sedulo lustrans.
I afskärningen läses: Socio meritis. Reg. Acad. Scient. Svec. MDCCCLVI.
-----
Jöns Svanbergs (1771-1851) minnespenning från 1856.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-01-24 15:21)
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 05 februari, 2013 (läst 3509 gånger)
Cookie policy