Från domböckerna om Per Larsson (Arvid Hasselgren är min anfader):
Arvid sålde 1742 1/6 rusthållet Sandhem Storegård till Per Larsson i Möne enl Leaby tg domb.
Domb 1743 ST § 11: Hasselgren vill ha ersättning av nye ägaren till Sandhem storeg, Per Larsson, för något arbete som gjorts på träden på tomten, vilket också beviljades honom av Rätten.
Domb 1743 HT 18/10 § 27: Arvid Hasselgren stämmer sin gårdsbo, Per Larsson, ”för det han uti slåttertiden utan någon given orsak överfallit käranden och kallat honom tjuv, rackare, falsk skälm och bedragare m fl oanständiga utlåtelser.” Vidare skulle PL den 2/9 ”sprungit efter AH nästan en halv fjärdingsväg (dvs bortåt 1 ½ km) ut i skogen och där åter med eder utfarit och skällt honom för gammal skälm och bedragare, omkullstött honom bland riset, varav käranden sår och blodvite undfick”. Arvid hade inkallat en del vittnen och målet skulle återupptas vid vårtinget följande år.
Börstig k-räk 1743 i dec: Arvid H och Anders H jämte några drängar på Sandhem Storeg lämnar 16 öre, därefter inga anteckningar där om Arvid.
Domb 1744 VT § 7: Per Larsson, nu i Sandhem, nekade till samtliga beskyllningar om glåpord mm från Arvid Hasselgrens sida. De av Arvid inkallade vittnena – mot vilka Per förgäves riktade jävsinvändningar – vidimerade i stort sett Arvids tidigare lämnade redogörelse. Ett vittne berättade att Per först stött till Arvid, som då inte tappade balansen, men andra gången föll han, som nämnts tidigare, omkull i riset, varpå vittnet hjälpte honom på fötter och också tog undan Per från Arvid. Han ”hade en reva i hårgården, en dito i pannan och en dito på ögonlocket.” Svarande vidgick nu denna vittnesberättelse och fick för glåporden böta, enl Missgärningsbalkens 30 kapitel, 1 daler o 16 öre smt och för att han slagit omkull A blev böterna, enl samma lag, ungefär lika mycket. Vidare skulle han betala Arvids rättegångskostnader à 3 daler smt.
Domb 1744 ST uppbud, litta P: Per Larssons i Mönö köp av Sandhem från Arvid H: 3:e uppbudet 1744 3/6.