Käng

[Olle Elm]

I mantalslängden för Skönberga socken, Hammarkinds härad, 1642 förekommer Kängh i Bredsätter, frälse, med hustru.

[Johannes Hansson]

Kiängh i Skåra, också Skönberga socken, förekommer vid några tillfällen under 1630-talet i de renoverade domböckerna för Hammarkinds härad i Östergötland. Det är förstås inte omöjligt att det är samma person, som senare flyttar till gården Bresätter. Enligt en obekräftad uppgift på Facebook ska det finnas belägg för namnet "i Norge och möjligen i Värmland". Namnet förekommer tydligen inte i Otterbjörk, Modéer, Nordiskt runnamnslexikon eller Projektet Sveriges medeltida personnamn.

Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Östergötlands län (E) EVIIAAAF:9 (1630-1633) Bild 3130 (AID: v213322.b3130, NAD: SE/VALA/0382503)

[Olle Elm]

Johannes,
Kan du citera vad som skrevs på FB och av vem, så att det blir tydligare?

[Olle Elm]

Ett ytterligare och senare fynd. Ur en artikel i Släkthistoriskt Forum nr 1/99 skriven av Av Mari-Anne Olsson.

Måns Kiängsson Gåse Född 167(5), son till båtsman Kiäng Månsson i Kotebo, Ringarum. Antagen 1705. Gift 1:o 1705 i Ringarum med Ingrid Andersdotter, född 168?, död 1747 i Ringarum. Gift 2:o 1748 i Gusum med änkan NN. Barn i 1:a giftet: Östen f 1706, d s å, Kerstin f 1708, Anders Måse f 1710, Eskil f 1711, d 1712, Måns f 1712, d s.å, Måns f 1713, Anna f 1717,.d 1751, Karin f 1720.

Observera: Ringarum ligger också i Hammarkinds härad.

[Bo Persson]

Tre referenser:

1. Ingwar Fredriksson, Svenska personnamnsstudier (Acta Univ. Ups., Studia Philologiæ Scandinavicæ Upsaliensia 2, 1961), s. 215: namnet Kiäng påträffat en gång i NÖ Småland (Tjust, Tunalän, Sevede 1582-1585), anm. "Väl en form av fsv. Thiægn"; se nr 3 nedan.

2. dens., Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut (Anthroponymica Suecana 7, 1974), s. 26 & 128.

3. Ivar Modéer, "Östsmåländska bondenamn från 1500-talet" (i: Personnamn från medeltid och 1500-tal, Anthroponymica Suecana 2, 1957, s. 56-69), s. 65.

[Olle Elm]

Bo,

Jag tror inte jag har dessa skrifter hemma. Har all tre en hänsyftning till Kiäng?
Det vore intressant att förstå hur ett Th övergår till K.

Det senare Tegn - med olika stavningsvarianter är välkänt. Här kommer omnämnandet från Nordiskt Runnamnslexikon, (Pettersson, L. 2007).

[Johannes Hansson]

Vad gäller Kängh i Bresätter i Skönberga socken, så ligger Bresätter bara en kilometer från Ringarums socken.

Jag roade mej med att gå igenom hela mantalslängden 1657 för Hammarkinds härad, eftersom de flesta mantalspliktiga där anges med fullständiga namn (förutom torpare och inhyses) i hopp om att stöta på namnet. Resultatet blev magert, men jag fann faktiskt en Måns Kiängsson i Mickelsdal i Ringarums socken. I Ringarums dödslängd finns även en arbetskarl Måns Kiängsson (född cirka 1624) i Gusum, som begravs 5/2-1674. En hypotes skulle förstås kunna vara att det är en och samma person, som är far respektive farfar till båtsman Kiäng Månsson i Kotebo i Ringarum och Måns Kiängsson Gåse i Viken på Syntorps ägor i Ringarum, som Marie-Ann Olsson redogör för i sin artikel i Släkthistoriskt Forum nr 1/99.

Mantalslängder 1642-1820 Östergötlands län 1642-1820 (E) 17 (1657) Bild 2570 / sid 239 (AID: v900864.b2570.s239, NAD: SE/RA/5520304)
Ringarum (E) C:1 (1671-1701) Bild 132 / sid 251 (AID: v39853.b132.s251, NAD: SE/VALA/00304)
https://www.rotter.se/faktabanken/slaekt-soek/166-rotterarkivet/artiklar-som-boerjar-pa-f/forskningsresultat/forskningsresultat-artiklar/962-batsman-i-ringarums-socken-pa-rote-163?fbclid=IwAR03n8U9BU-a1tgrkYDpFwQIbTPJyPUQHHU4x36DO76iLpjUQ0HkesyqM00

[Johannes Hansson]

Jag publicerade en fråga om namnet Kiäng i en norsk släktforskningsgrupp på Facebook, Slektshjørnet. Av svaren att döma finns det två snarlika namn i Norge med olika ursprung, Tegn och Kleng. Kleng lever förresten kvar i våra dagar. Ett exempel på en berömd person som bar namnet är Cleng Peersson, ledaren för den första organiserade norska utvandringen till USA 1825.

Tegn nämns i två böcker av Eivind Vågslid, Norderlendska fyrenamn och Norsk navnebok: døypenovn med tydingar. I den senare ges namnet betydelsen "mann, fri mann i tenesta hjá ein hovding, tenar". I den förra anges stavningsvarianterna Tegnar och Tegne.

Kleng däremot omnämns i Vågslids Norderlendska fyrenamn och Bernt Støylens Norske døbenavne. Vågslid skriver att namnet är avlett med -ing från kló, "nån med långa naglar", och Støylens är inne på samma spår ("den, som har klør; den nævesterke. (Oldnorsk Klæng, Kløng, egentlig Kløing. Afledet af navneordet en klo)). Vågslid anger bland annat varianterna Kloeingr, Kleingr, och Støylens Klæng, Kløng. Bilden nedan är från Vågslids Norderlendska fyrenamn.

Är det inte möjligt att Kiäng i Östergötland är en variant av Cleng/Kleng/Kläng i Norge? I så fall har Ingwar Fredriksson fel i Svenska personnamnsstudier när han kopplar det till Tegn.


Bernt Støylen, Norske døbenavne (1897)
Eivind Vågslid, Norderlendska fyrenamn (1988)
Eivind Vågslid, Norsk navnebok - døypenovn med tydingar (Oslo, 1930)

[Olle Elm]

Först vill jag säga tack till Johannes Hansson för att uppmärksamma namnet i GF:s FB-grupp. Därefter tack till Bo Persson för inlägget ovan vilket har refererats med ditt namn när jag ställde frågan till Svenska Medeltida Personnamn (SMP). Här kommer svaret därifrån:

"Hej!
Trevligt med frågor med inbyggda svar. Du har angivit den litteratur i ämnet som jag har kunnat hitta. Alla är rätt knapphändiga. (Fredriksson 1974 har också en hallänning som kunde föras hit, s. 19.)
 
Det bör alltså sannolikt handla om Thiæghn, som förekommer i vikingatida runinskrifter (Þegn, Þiagn, Nordiskt runnamnslexikon). I det vanliga ordförrådet är ordet känt från västra Norden: ’fri man, dugande man’ o dylikt. Konsonantföljderna (ungefär) kj respektive tj har sammanfallit i uttalet; jfr att vårt tjusa etymologiskt sett borde skrivas kjusa.
 
Beläggen är okända för oss. Tack, intressant! Namnet Thiæghn är inte helt ovanligt under medeltiden; alla belägg börjar på T (och möjligen D, om de beläggen är rätt sorterade). Från 1500-talet och Kammararkivet har vi en Erik Kengsson i Säby i Skå sn, Färentuna från 1541, en Keng i Rössle, Gladhammars sn, Tjust från 1561, en Per Tengson i Ukna sn, Tjust från 1563, en Käng i Stora Ved i Gärdserums sn, Tjust 1571, en Käng i Tingstad, Lofta sn, Tjust 1571. Som synes har ”Per Tengson” genomgått en annan ljudutveckling än övriga belägg. Modéer nämner ett par av de här beläggen, med en kort ljudhistorisk utläggning.
 
Bästa hälsningar
Lennart Ryman"

[Johannes Hansson]

Här är ytterligare ett fynd, en knekt vid namn Kängh Månsson i Säverum i Ringarum socken, från en roterings- och utskrivningslängd år 1628. Notera att det liksom flera senare fynd i Ringarum kombineras med ett Måns.

Roterings- och utskrivningslängder, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0025/0/98 (1628-1630), bildid: A0054946_00125