Hej,
Elisabeth Thorsell hade en utförlig artikel i Släkthistoriskt Forum 1/98.
Hur mycket som är hennes text av nedanstående har jag inte koll på idag.
På våren 1806 flyttade familjen till Romborna Skattegård i Annerstad, och där
föddes så sonen
Johan Magnus 1806 10/7. Sedan hände något, för i Annerstads dödbok kan man läsa: I809
17/10 blef Jonas Jaensson i Romborna Skattegård till döds slagen af drängen Anders
Johansson ibm, begr 5/11.¶
Till domboken!¶
Detta är förstås en utmärkt
ingång i dom- boken, och i Sunnerbo härads dombok (AIa:159) finns en utförlig redogörelse för
vad som hade hänt.¶
Kronolänsman Carl Herlin hade 23/10 häktat drängen
Andreas Johansson i Romborna efter ett allmänt rykte för att han under natten l7-18/10
skulle ha slagit Jonas Johansson sa illa att denne dött av sina skador.¶
Andreas
hade erkänt sitt brott i närvaro av kyrkoherden, gästgivaren och bonden Daniel Johansson.
Andreas hade också uppgivit att det var hustru Märta som övertalat honom till detta dåd.
¶
Fler anklagade¶
Nu inkallades hustru Märta, hennes mor Sara
Månsdotter, dennas söner Måns och Anders
Perssöner, Märtas halvbröder, och så drängen Andreas mor Catharina Persdotter, som alla
sades bo i samma stuga, förutom hustru Märta. Alla anklagades för att ha hjälpt till att försöka
dölja dråpet. ¶
Medicinsk besiktning¶
Ryktet hade startat snart efter
dådet, och redan 19/10 gjordes en medicinsk besiktning, som visade att Jonas hade ett stort
blodvite över vänster öga, hela kindbenet var blåslaget, han hade märke efter ett mindre slag
vid munnen, två blodviten i pannan, tre stora hål i huvudet, varav ett vid vardera örat och ett
uppe på hjässan, samt blodvite vid brösthålan, ryggen helt blåslagen och benen också. Jonas
uppgavs ha dött utan att någon annan var närvarande.¶
För att utesluta andra
möjligheter frågade domaren om något drivarepack varit synligt i närheten av byn, men ingen
hade sett något sådant. Byborna berättade att Jonas inte haft någon speciell ovän i byn, men
inte heller varit särskilt omtyckt.¶
Vittnen ¶
Sedan hördes vittnena. Soldaten Patrull hade om natten hört någon säga kära bror, slå ej ihjäl
mig, men han hade inte vågat sig ut för att se vad som hände. Änkan Anna Israelsdotter, som
bodde i samma stuga som Jonas svärmor, änkan Sara Månsdotter, hade på kvällen hört någon
säga väl slog jag honom litet, men sparkade honom så mycket bättre. ¶
Den kvällen
när detta hände hade än- kan Sara haft barnbarnen hos sig, för dottern, hustru Märta, hade
gått iväg för att kräva in fordringar i grannbyn så Jonas hade varit helt ensam hemma i deras
stuga. ¶
Den häktades berättelse
¶
Den häktade Andreas Johansson hördes så, och han beskrevs som smal och
spenslig till växten, ca 11 kvarter och 4 tum lång (ca 175 cm), hade mörkt hår och mörka
ögonbryn, mörkblå ögon och spetsig näsa. Han berättade också att han var nyss fyllda 22 år
och att han brukat gården på egen hand sedan fadern dött några år tidigare.
¶
Han påstod att hustru Märta berättat för honom att hon skulle gå iväg på ett
ärende och bett honom klå upp mannen, så att denne inte skulle kunna stå på benen. Hon
talade också om för honom att han kunde hämta nyckeln till deras stuga hos änkan Sara. På
kvällen hade han tagit nyckeln ur en fönstersmyg hos änkan Sara, och gick mot Jonas och
Märtas stuga. På vägen träffade han hustru Märtas bror Måns, och frågade om han inte ville bli
med och ge Jonas stryk, men denne var inte intresserad.
¶
Andreas hade en plejel (slaga) med sig, och tog sig in till Jonas som redan gått till
sängs, klockan var ungefär 8 på kvällen, och slog till honom. Jonas hoppade upp och försökte
komma undan slagan, som slog mot väggarna. Oväsen- det lockade dit Andreas mor Catharina
Persdotter som förgäves försökte stoppa det hela, men Jonas sprang ut från stugan och
Andreas följde efter och slog till honom över ryggen så att han stöp i backen. Jonas kom på
benen igen och ropade att han skulle sluta slå honom, men Andreas slog ikull honom igen. Nu
slutade Andreas att slå den arme Jonas, och i sällskap med änkan Sara och hennes söner bar
han in Jonas i stugan, där han lades på golvet under det att han sakta jämrade sig, och så gick
alla igen. ¶
Nästa dag¶
På morgonen gick Andreas i sällskap med
änkan Sara och hennes son Anders in i stugan igen och fann att Jonas dött.
Då tvättade de rent honom och satte på honom rena kläder och lade honom i sängen, sa att
det skulle se ut som om han dött naturligen. Senare på dagen, vid tolvtiden, kom hustru Märta
hem igen, och när hon fick höra vad som hänt, så konstaterade hon bara det var väl inte så
farligt, det gick väl för sig. Märtas bror Anders hade sagt det är rätt åt den tjuven, när han hörde
oväsen- det, och Jonas svärmor, änkan Sara, hade flera gånger önskat att någon ville ge
Jonas en omgång stryk. ¶
Hustruns berättelse
¶
Hustru Märta fick så berätta om sig själv inför rätten: hon var 29 år gammal, född i
Pjätteryd och dotter till ryttaren Anders Björkman och dennes hustru Sara Månsdotter, och hon
förklarade att hon verkligen inte hade övertalat Andreas att slå hennes man.
¶
Belöning? ¶
Andreas fick så en fråga om hustru Märta tidigare talat med honom om att ge Jonas stryk?
Andreas svarade att det hade hon talat om flera gånger sedan de kommit till byn, för Jonas var
elak och hård mot henne och barnen, och dessutom beryktad för snatteri. Domaren undrade
så om hustru Märta lovat honom någon belöning om han slog Jonas? Nej, svarade Andreas,
men. de skulle ha gift sig bara hennes man var död. Hade månne Andreas någon egen orsak
att ogilla Jonas? Jo, han brukade knycka ved från Andreas, och hade också varit ful i mun mot
honom. När hustru Märta hört allt detta för- hördes hon igen, men förnekade allt och visade
varken sorg eller ånger. Sedan förhördes fler vittnen, men hustru Märta fortsatte att neka.
¶
Erkännande ¶
Några dagar senare, 30/10, hade hon dock bearbetats av komminister Ling och bekände nu
att hon haft olovlig beblandelse med Andreas och ofta önskat livet ur mannen. ¶
Domslut
¶
Ännu några dagar senare, 3/11, föll domen och Andreas dömdes att mista högra handen och
halshuggas, allt enligt 20 kapitlet i Missgärningsbalken och Kungl Förordningen av 1779 20/11.
Hustru Märta dömdes enligt 61 kapitlet 1 § i Missgärningsbalken och 24 kapitlet 3 § samma
balk till samma straff. Änkan Sara tick böta 25 rdr, hennes söner 12 rdr, eller i brist på pengar
kunde Sara få 13 par ris, 3 slag av paret och sönerna 12 dagar på vatten och bröd, detta för
att de ej försökt hindra brottet. Andreas mor Catharina Persdotter fri- kändes från straff, då hon
ej kunde förväntas ange sin egen son. Dödsdomarna skulle godkännas av Göta Hovrätt, men
hur de behandlades där har ej undersökts, men i alla fall hustru Märta benådades till livstids
fängelse.
Mvh Rolf Carlsson
www.ljungbykompani.se
Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 14 november, 2011 (läst 4622 gånger)
Cookie policy