Hej Mathias!
Det stämmer, det gamla paret har av prästen antecknats som undantagsfolk. De satt alltså på undantag på den gård de tidigare brukat, och antagligen hade en son eller svärson övertagit bruket på gården. Tyvärr har Svenska Akademiens Ordbok på nätet ännu inte kommit till bokstaven U, men Wikipedias beskrivning av undantag (som baseras på en beskrivning i Nordisk familjebok från 1920) lyder såhär:
Undantag (fastighetsrätt)
Med undantag eller undantagskontrakt, i Finland sytning, menas rätt för säljaren att för sin återstående livstid behålla brukanderätt till en mindre bostad eller ett mindre jordområde som undantas från köparens rätt att förfoga över den överlåtna fastigheten. Förmånstagaren behåller sin rätt även om fastigheten skulle säljas vidare. Den som överlåtit egendom med undantagskontrakt kallas t.ex. undantagsman, undantagsänka, sytningshjon, eller sytningstagare.
Undantagskontrakt förekommer alltjämt i till exempel Finland, men deras betydelse har minskat. Att sitta på undantag har i Skandinavien varit vanligt inom bondeklassen, också vid överlåtelse av en jordbruksfastighet från en generation till nästa. Att överlåta gården i förtid, det vill säga medan bonden ännu var i livet, kan ses som en pensionsliknande förmån för den åldrade generationen. Ofta byggdes en mindre stuga på ägorna som det äldre paret fick bo i.
Även andra förmåner har kunnat omfattas av ett undantagskontrakt, som till exempel spannmål, potatis, bränsle, körslor, eller dagliga måltider i köparens hushåll. Det kunde förekomma att en änka bytte sin giftorätt vid arvsskiftet mot ett sådant undantagskontrakt, som gällde livet ut eller tills hon gifte om sig.
Mvh, Markus